Skolans villkor formar framtidens samhälle

Skolpolitik används ofta som ett sammanfattande ord för att styra skolans verksamhet. En skola som ska ta hand om våra barn och se till att de fungerar i framtidens samhälle. För att klara detta talar läroplanen om att skolans uppdrag är att främja lärandet där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskap och värden. Det ska dessutom ske kvalitativt. Vad menas egentligen med det?

Skolpolitik kanske kan som begrepp används på flera olika sätt. Men vad det i grunden handlar om är statens och kommunens roll i skolan. Är det statens och kommunens roll att skapa ett ramverk för handel i syfte att nå en effektivt nyttjande av våra skattepengar? Eller är det staten och kommunen som offentlig och demokratisk inrättning som ska skiljas från marknaden. Dessa två frågor ger helt olika svar och drivs normalt av antingen vänster eller högern.

Men, vad dessa två frågor gör är att det skapar en skendebatt som leder till att vi vuxna och politiker verkar mer eller mindre stendöv. Stendöva inför det som faktiskt händer i samhället. Stendöva inför att skattemedel inte används på ett korrekt sätt. Stendöva inför den faktiskt verklighet som barn, elever och ungdomar hanterar.

På så sätt har vi kommit till en situationen som är näst intill komisk. Det är inte längre en fråga om att skolan ska lära barnen att hantera verkligheten. Utan en fråga om vem som har rätt eller fel när det gäller den ideologiska debatten. Det är som om politiken saknar närvaro samtidigt som den närvaro som politiken faktiskt har skapat blivit en hämsko för skolans verksamhet. Jag tänker naturligtvis på idéen om att varje barn är värd en ekonomisk peng.

För mig handlar det om att vi alla behöver ett uppvaknande. Det handlar OM rätten att få vara människa och inte OM vem som ska ha pengen per elev. Eller den andel som skolan tilldelas. Eller för den delen OM vem, som ska ha rätten att stifta lag eller OM hur reglerna ska användas för att främja olika sorters elever. Eller OM vem som ska ha den största andelen av våra skattepengar. Ni vet lön, hyra, el, mat, läromedel, penna och suddgummi. Det handlar istället OM att vi måste börja bygga en skola som klarar av att ta hand om barn, elever och ungdomar i den nya värld som tillhör dem. Hur tänker jag?

Tidigare var barnets värld en värld som successivt utökades. Från den lilla gemenskapen i form av familj till skolans värld till arbetslivet. Vi lärde oss och präglades av människor. Men hör och häpna. Det ser inte längre ut på det sättet. Barnen vet redan från födelsen att de är ett varumärke eller någons marknad. De har också en klar uppfattning om konsekvenserna av den ekonomiska tillväxtens moraliska konsekvenser. Dvs priset för att vara någons marknadsvärde.

Därför tillåter jag mig att fundera. Fundera över skolans villkor och rätten att få vara människa där närvaron är framtidens framgångsrecept. Därför är jag glad över att socialdemokraterna tillsammans med flera av partierna kommit överens om att pengen är viktigt för att driva skolan. Däremot saknar jag just det jag skrivit ovan. Närvaron och reflektionen kring det som är våra barns dag och vardag. Inte minst över hur vi som vuxna åter igen tar plats som förebilder.

Läs hela inlägget här »