Det lutande tornet i Pisa

Javisst Björklund är det kommunernas fel. Javisst Björklund är det lärarnas fel. Javisst Björklund är det någon annans fel – men inte sittande regerings. PIsa – visar klart och tydligt hur dåligt ställt det är i skolorna. Det är enligt min mening inte alls fel på skolorna eller för den delen alla som jobbar med våra barn och äldre. Det är något fundamentalt fel på sittande regering.

Kanske det faktiskt beror på att ni är en Allians. Er politik är inte längre tydlig och inte hellre förankrad i den verklighet som så många föräldrar, elever och barns föräldrar lever i. Det är en välfärd som faktiskt söndervittrar och en välfärd som driver oss isär. Vårt samhälle vittrar.

Därför slutar jag här. Erkänner att det faktiskt inte längre är bra. Arbetsmarknaden fungerar inte, skolan är skit och äldrevården som ska ta hand om våra dementa har inte ens råd med anställda. Det är skit och det är regeringens fel.

Läs gärna deckarförfattaren som skrivit boken ”Vindsjälar”.

Mer hittar du på NetRoots, Intressant, SAP, Politometern, Öppna kriskommissionen, Bloggar.se, Nyligen, opinionsverket


Samhället en reflektion

Under den senare tiden har jag sett hur samhällsfrågor som uppstår hanteras på ett sådant sätt att flera upplever maktlöshet. Argumenten som förs fram är ofta av ekonomisk karaktär. Vi ställer en påse pengar mot en annan påse pengar och motiverar sedan våra beslut baserat på att den tredje påsen behöver mer. Min mening är att något har blivit fel när vi hanterar samhällsfrågor som om de var mekaniska och relaterade till plus och minus.

Idag ställer vi skolans ekonomi mot vårdens. På så sätt osynliggör vi människan. Vi verkar ha glömt att i samhällets beslutsmodell finns det människor av kött och blod. Människan som social varelse – en människa som faktiskt har rätt till sitt sociala sammanhang. Sin betydelse. Låt mig därför påminna er om att vi är människor från den dagen vi föds till den dagen vi dör. Vi är sociala varelser. Vi behöver omsorg och utrymme för att växa.

Frihet är därför viktigt. Precis som kunskapen om att vi som individer formar vårt samhälle. Utan att vi i skolan får lära oss att utveckla våra personligheter kommer inte vi som individer att kunna ta det individuella ansvaret för vår frihet. Därför är samhällets syn på utbildningen central. Gör vi skolan till en ekonomisk fråga – ja då handlar det om att vi gör en skola som talar om för individen att friheten har ett ekonomiskt värde. Det kan köpas och det kan säljas.

Med detta menar jag att skolan måste ha mänskliga mål och värderas utifrån vår upplevelse av vad ett samhälle ska vara. Med det menar jag att vi måste utbilda våra barn i konsten att bevara friheten,demokratin och freden. Inte i konsten att skapa konflikter, maktlöshet eller för den delen hur vi på bästa sätt osynliggör andra.

Mer hittar du på NetRoots, Intressant, SAP, Politometern, Öppna kriskommissionen, Bloggar.se, Nyligen


Slott eller koja – skattesänkningar är inte bra för skolan

Skolan är ett samhälle i miniatyr. När vi delar upp skolan i enheter uppstår skillnader. Dessa skillnader är idag ekonomiserade. Du får en skolpeng och skolpengen kommer från skatten. Sänks skatten – blir det mindre pengar över till skolan. Mindre pengar till skolan leder till större skillnader. Där några får mer och andra mindre medel. På sikt påverkar också de tilldelade medlen betygen, där några får bra och andra sämre betyg. I båda fallen ökar skillnaderna och gör dem alltmer tydliga. Skattesänkningar har lett till att skolan inte ger en enhetlig utbildning och att skolorna har fått olika förutsättningar. Dissektionen av skolan har gjort att den goda idéen om skolan förlorats. Med det flera generationer av barn som går i skolan.

I det goda samhället bryr sig människor om varandra. Det är en påminnelse. En påminnelse om att vi har ett ansvar för det som idag händer i skolan. Att föra budskapet vidare om att vi har ett ansvar för varandra. Oavsett skillnader. Vårt vardagsbehov är att få saker begripliga, meningsfulla och hanterbara. Det är inte något som vi föds med. Det är något som vi måste lära oss och bli påminda om. Skolan – oavsett vilken enhet det är – har ett uppdrag att lära oss människor att – vi måste lämna kvar lika mycket och lika bra till våra efterkommande. Det är skolans mest heliga och enhetliga uppdrag.

Praktiskt innebär det att alla skolor ska ges förutsättningar att bedriva en skola där alla ges möjligheter att bli ansvarsfulla medborgare. Att i detta fallet lära sig att man har olika värde som en följd av att en kommun har olika ekonomiska muskler är inte att lära eleverna något om hur vi bygger ett gott samhälle. För det är genom samarbete och tillit som vi åstadkommer en hållbar tillväxt.

I denna insikt uppstår också det politiska mandatet. Oavsett hur du än fungerar, kan du inte göra allt själv. Oavsett vilken människosyn du än har. Oavsett vilken skolenhet du än tillhör. Skolan kan förbättras genom samarbete. I detta ligger många problem och möjligheter till lösningar. På vägen en hel del fällor. Åtminstone för dem som vi kan avkräva ansvar. För om skolan av idag inte fungerar har de som kan avkrävas ansvar förlorat sin legitimitet.

Vi väljare har att ta ställning till hur skolan av idag fungerar. Det handlar om vår skola som helhet. I allra högsta grad hur du upplever att skolan fungerar. Inte bara medialt utan också rent praktiskt. Det handlar om vårt samhälle och dig. Dina barn, barnbarn, grannars barn och nyanlända barn.

Skolan har ett av de tuffaste uppdragen. Det uppdraget kan och får inte fortsätta att monteras ned.

Därför är mitt val självklart. Det blir inte en mandatperiod till med Alliansens företrädare. Jag väljer att stoppa nedmontering av välfärden!

 

 

Stoppa nedmonteringen av skolan genom skattsänkningar

 

 

(Tack Martin Moberg!) Peter Högberg och Alliansfritt Sverige och Calle Fridén och Ola Möller och Göran Johansson och Annarkia och Michaela Leo ochMartin Moberg 1 och MMO2 och Ann-Sofie WågströmArbetet 1Arbetet2Ab 1,Ab2SkånskanExpr 1Expr2DI 1DI2DI3HDSVT 1SVT2SvDSR Ekot,Sydöstran 1Sydöstran2DNFolkbladetÖstranGotlands folkbladNSD,ArbetarbladetAllehandaVärmlands folkblad,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Budskapet? Knuffa inte mig! Låt min förort vara!

Fredrik – vart är du på väg? Är du duglig?

Det behövs inte mer? Eller hur och vi behöver verkligen säga ifrån. Det här är ett bra sätt!

 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

 

 

 


Skolans villkor formar framtidens samhälle

Skolpolitik används ofta som ett sammanfattande ord för att styra skolans verksamhet. En skola som ska ta hand om våra barn och se till att de fungerar i framtidens samhälle. För att klara detta talar läroplanen om att skolans uppdrag är att främja lärandet där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskap och värden. Det ska dessutom ske kvalitativt. Vad menas egentligen med det?

Skolpolitik kanske kan som begrepp används på flera olika sätt. Men vad det i grunden handlar om är statens och kommunens roll i skolan. Är det statens och kommunens roll att skapa ett ramverk för handel i syfte att nå en effektivt nyttjande av våra skattepengar? Eller är det staten och kommunen som offentlig och demokratisk inrättning som ska skiljas från marknaden. Dessa två frågor ger helt olika svar och drivs normalt av antingen vänster eller högern.

Men, vad dessa två frågor gör är att det skapar en skendebatt som leder till att vi vuxna och politiker verkar mer eller mindre stendöv. Stendöva inför det som faktiskt händer i samhället. Stendöva inför att skattemedel inte används på ett korrekt sätt. Stendöva inför den faktiskt verklighet som barn, elever och ungdomar hanterar.

På så sätt har vi kommit till en situationen som är näst intill komisk. Det är inte längre en fråga om att skolan ska lära barnen att hantera verkligheten. Utan en fråga om vem som har rätt eller fel när det gäller den ideologiska debatten. Det är som om politiken saknar närvaro samtidigt som den närvaro som politiken faktiskt har skapat blivit en hämsko för skolans verksamhet. Jag tänker naturligtvis på idéen om att varje barn är värd en ekonomisk peng.

För mig handlar det om att vi alla behöver ett uppvaknande. Det handlar OM rätten att få vara människa och inte OM vem som ska ha pengen per elev. Eller den andel som skolan tilldelas. Eller för den delen OM vem, som ska ha rätten att stifta lag eller OM hur reglerna ska användas för att främja olika sorters elever. Eller OM vem som ska ha den största andelen av våra skattepengar. Ni vet lön, hyra, el, mat, läromedel, penna och suddgummi. Det handlar istället OM att vi måste börja bygga en skola som klarar av att ta hand om barn, elever och ungdomar i den nya värld som tillhör dem. Hur tänker jag?

Tidigare var barnets värld en värld som successivt utökades. Från den lilla gemenskapen i form av familj till skolans värld till arbetslivet. Vi lärde oss och präglades av människor. Men hör och häpna. Det ser inte längre ut på det sättet. Barnen vet redan från födelsen att de är ett varumärke eller någons marknad. De har också en klar uppfattning om konsekvenserna av den ekonomiska tillväxtens moraliska konsekvenser. Dvs priset för att vara någons marknadsvärde.

Därför tillåter jag mig att fundera. Fundera över skolans villkor och rätten att få vara människa där närvaron är framtidens framgångsrecept. Därför är jag glad över att socialdemokraterna tillsammans med flera av partierna kommit överens om att pengen är viktigt för att driva skolan. Däremot saknar jag just det jag skrivit ovan. Närvaron och reflektionen kring det som är våra barns dag och vardag. Inte minst över hur vi som vuxna åter igen tar plats som förebilder.

Läs hela inlägget här »


Om att vakna ur den drömmen

Den banala ondskan. Den är här och inlindad i ett skal av vackra ord. Tänk tillbaka till år 1961. Adolf Eichmann är infångad i Argentina. Om ett tag ska han ställas inför rätta i Israel och världen förbereder sig för ett dramatiskt skådespel. Direktsänt i TV ska ”monstret från Linz” uppträda. Det var mannen som organiserade en stor del av Förintelsen genom att samla ihop och transportera miljoner människor och olikttänkande till läger.

Sedan dess har världen vaknat upp ur sin dröm. Om och om igen. Som sådana har vi inte reflekterat över ondskans problem. Vi har snarare vänt den ryggen. På något sätt ser vi nu hur dyrkan av våld åter igen blomstrar. Halvmilitära grupper, politiska mord, inbördeskrig och revolutioner. Det händer inte längre på andra ställen – det händer här.

Vi måste helt enkelt vakna upp igen. Sluta vara blinda inför det som nu inträffar. Vi måste våga stå upp och kämpa emot de små otaliga små och inte så små ondskor som kantar vår väg. Det handlar inte längre om judar eller israeler. Det handlar om att alltfler människor visar en ondska som den som Eichmann gjorde.

Han försvarade sig med att han bara var en kugge i ett maskineri. På samma sätt försvarar sig allt fler i förhållande till de uppdrag som getts dem. Det är i sin ordning att betala mutor i ett land där människor torteras för att åstadkomma vinst till aktieägarna. Det är i sin ordning att låta barn svälta för att ingen orkar ta hand om dem. Det är i sin ordning att skjuta ner nio fredsaktivister på ett öppet hav.

Frågan är hur vi kan förebygga att ondskan tar över vår värld? Det finns inga enkla svar. Men ett svar är sant. Det handlar om att försöka bygga upp ett samhälle där tryggheten är något vi alla vill värna och ta till vara på. Livet är för viktigt för att hanteras av människor som endast har ett syfte. Att rasera det.

Tecknat har Robert Nyberg

Läs gärna: Jenny Wranborgs dikt, Martin Mobergs reflektion kring denna,Westerholm -läsvärt om människan, aristokraten och EPA-traktorn,  SVD-om Lundin Oil

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Flitiga bloggare – en del av det civila samhället

Ikväll kommer du att kunna se en rapport om vad bloggare skriver om. Unionen (pressmeddelandet kommer på måndag) har låtit analysera 964.015 blogginlägg som skrivits av totalt 2.914 bloggare. Det stora flertalet har en politisk förankring – men det rapporten visar är att antalet som är opolitiska. De är till och med den enskilt största gruppen. 

Så vad skriver vi om? Enligt rapporten som Unionen tagit fram, skriver vi främst om arbetslöshet och vad Martin Moberg kallar för den sjuka sjukförsäkringen. Men, här finns också frågor om FRA, Arabiska våren, RUT-avdrag mfl frågor. Det som ändå verkar mest hett är frågor som rör arbetslösheten, A-kassan och inte minst sänkta ingångslöner för ungdomar.

Det sista berör även mitt egna skrivande. FP har idag en kampanj som handlar om att ändra vår inställning till sänkta ingångslöner för ungdomar. DN har som ett led låtit ett opionsbildningsföretag genomföra en undersökning. Det som irriterar mig är att undersökningsfrågorna inte presenteras eller för den delen hur undersökningen genomförts. För jag tror att genom att ställa frågor på ett särskilt sätt så kan man få fram det resultat som man önskar. I det här fallet att vi svenskar anser att det är bättre att ha ett jobb än att inte ha det.

För mig är det en självklarhet att sänkta ingångslöner också leder till krav på sänkta löner för alla. Att just tro att det är priset på lön  som är ett misstag. När det gäller IF Metalls avtal har enligt Staffan Lindström som bloggar då coh då på jämlikhetsanden endast 40 personer tagit del av det sk ungdomsavtalet. Anledningen är helt enkelt att företagen har svårt att uppfylla kraven som ställs i avtalet.

Totalt saknas idag drygt en halv miljon arbeten. Frågan som ställdes på ett seminarium tidigare i veckan var om arbetslösheten var för hög som en följd av räntenivån? Många bäckar små men den största gruppen individer som inte har ett arbete utgörs av ungdomar mellan åren 15-24. De är utanför och får inga arbeten. En del av orsaken som anges är att de inte har utbildning. Skolverket har precis släppt en rapport den är inte nådig. Den visar att skolan blivit alltmer segregerad. Martin Moberg skriver i ett inlägg att;
Det fria skolvalet, som alltså lett fram till läget av idag, är emellertid som elefanten i rummet; alla vet att den existerar och ställer till med elände på olika sätt men ingen vågar prata öppet om det eller ens agera för att en mer jämlik skola ska komma till stånd. 
De är dessa ungdomar som inte får arbeten. Visst kan räntenivån ha betydelse. Men är det problemet? Samtidigt kan jag se att det inte finns några skarpa förslag även från vår socialdemokratiska horisont.  Budgetmotion  har visserligen förslag men bryter det utvecklingen? Har vi ställt rätta frågorna på hur välfärden ska formas?
Bloggarna är idag en del av vad vi skulle kunna säga karakteriserar det framväxande civila samhället. Det är inte längre panelhönorna som skriver. Det är engagerade människor som vill påverka och bli hörda. Ofta utan att bli formade in i och av politiskt korrekta agendor. Men, det här är jag inte ensam om att ha skrivit om.
Oavsett vad kommer sociala medier att förändra vårt civila samhälle. Flitiga bloggare är vad jag skulle vilja säga det civila samhällets megafoner. Det gör att vårt politiska landskap är på väg att förändras.  Om vi som socialdemokrater inte klarar av att hantera den förändringen inom vår egna organisation. Ja – då har vi ett problem. För bloggandet kommer inte att minska. Det verkar istället stadigt öka.
Media: Rapport 1, Rapport 2, Peter Andersson,Martin Moberg, Anna Vikström och Tokmoderaten (ny bekräftelseblogg på gång? :-)) på samma tema, Westerholm (tack för länkarna),Hans Hoff,  SVD1SVD2SVD3DNABEX1EX2,  Läs gärna Benjamin Juhlins tankar och så även Aftonbladet, Eget inlägg om civil samhället, Hallandsbloggen, Peter Johansson på samma tema
Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Välfärden viktigare än stat och kapital

Tänk er att slå upp ett förhandsexemplar av en bok. Det har jag fått göra och njutit av inbjudan att tänka. För frågorna som ställs i Ardins, Linderyds och Ricknes nyutkomna bok ” Välfärden är för viktig för skötas av bara staten och kapitalet” är värd att tänka kring. Inte bara läsa – utan verkligen tänka. Det finns nämligen ett problem. Vi kan inte längre negligera det utan vi måste aktivt börja ställa fler frågor.

Vi har en befolkning som stadigt blir äldre, friskare och samtidigt sjukare. Färre ska försörja fler. De modeller som vi har haft har handlat om att lösa behov av försörjning genom pension, omfördelningen via skatt  eller genom sk frivilliga försäkringar. I takt med att vårdbehovet ökat har frivillig insatserna ökat. Kort och gott konstaterar boken att det inte fungerar. Något som dagligen  uppmärksammas när brister belyses.

Inom vårdsektorn har valfriheten blivit en marknad där få företag tar hand om äldreomsorgen och gymnasieskolorna. Boken pekar på att de samlade kommunala resurserna för äldreomsorg mellan åren 2000 till 2009 minskat. Samtidigt har den ideella sektorn ökat. Med det, menar jag, även  kostnaden för att hantera mångfalden. I syfte att hålla dessa kostnader nere har det lett till att staten och kommunerna utvecklat kvalitetsmått och regelverk som lett till en standardisering. Författarna ställer sig frågan om det är bra.

Mångfald innebär inte nödvändigtvis minskade kostnader.  Privata företag kommer att agera inom ramen för sina mål precis som ideella aktörer. Därför är det viktigt att vi inte längre pratar om resursbrist. Vi måste helt enkelt våga börja prata värderingar och inte minst hur det civila samhället och morgondagens välfärd ska se ut.

Författarna konstaterar att det finns ett myller av tankar och ideer. Därför är det viktigt att bjuda in till olika typer av lösningar som möjliggör sociala innovationer, empati och inte minst en acceptans för vad det innebär att vara äldre eller barn och sjuk. För visst finns det många goda exempel som ”Lilla Erstagården” eller utveckling av teknik som möjliggör ökad frihet för människor med olika typer av handikapp.

Därför är det viktigt att faktiskt fundera över värdegrunden och vad vi önskar för vård i livets olika skeden. Här håller jag med författarna om att fokusering på nyckeltal eller kostnadseffektivitet innebär risker. Det bjuder inte in till innovationer som mycket väl kan vara morgondagens lösning.

Jag rekommenderar dig att läsa boken och delta i samtalet kring morgondagens välfärd. Inte minst att berätta om sociala innovatörer, innovationer, nya frivilliga former och förslag på lösningar.

Däremot tror jag kanske inte på utökad avdragsrätt eller mer flexibla upphandlingar. Inte utan att detta faktiskt kopplas till en rejäl diskussion om värderingar och etik. Precis som att det inte räcker med breda kvalitetsmått utan att det finns en konsekvens för de som inte uppnår mål. Men, det här är inte enkelt och därför handlar det i hög grad om att tänka och fundera. Ställa fler frågor och hitta fler lösningar.

Självklart känns dock uppmaningen om att värna det civila samhällets oberoende och utredningen om ny bolagsordning.

Läs!

Media: Anna Ardins blogg, Westerholm, Kulturbloggens recension SvD BrännpunktAftonbladet,  Aftonbladet2.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Tjuven av kulturen – Ali Baba

Han heter Henrik Holgersson men har gjort sig ett namn som Ali Baba – en svensktalande kille från Ronneby som sjunger på arabiska.

Över hundratusen har sett honom på YouTube. I dag sjöng han för första gången live på torget i Ronneby. Helt suveränt och tjuven av kulturen – Ali Baba vann direkt mitt hjärta. Lyssna och njut.

http://svt.se/embededflash/2741456/play.swf

Funderar på om vi inte ska be honom komma till Flen…

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Vadå hurra? Det är dags att ta på sig rödstället

Det är inte i sin ordning att applådera Alliansen som tycker att de är framgångsrika eller gnälliga. Inte heller att hurra för att opinionssiffrorna visar att Socialdemokratin åter igen är i ropet. Att glädjas när arbetslösheten är hög, barnfattigdomen ökar och utanförskapet stiger. Nej det är inte i sin ordning. Våra nya siffror är ett uppdrag. Det speglar väljarnas verklighet. En verklighet som handlar om soppkök, att inte kunna köpa skor till sina barn eller för  den delen böcker till skolan. Det är ett Sverige som blivit segregerat och där sötebrödsdagarna är över för allt fler.

Att hurra är som att inte förstå att väljarna är som sanden som rinner mellan fingrarna. Att applådera Alliansen är att tycka att det är i sin ordning att ungdomar ska diskrimineras och fler jobba tills de dör. Eller att anse att över närmare 390 000 är fritidsforskare istället för arbetslösa som en följd av förd ekonomiskt politik.

Men det är inte bara här politiken är misslyckad. Alliansen har bokstavligt talat tömt Sverige på tillgångar. De tillgångar som jag talar om handlar om dig och mig. Våra barn. För anstränger sig gör bara den som har möjlighet. Innovationer har kommit från väljare som vågat ta språnget och tänka. Såväl innanför som utanför boxen. Men där mänskliga värden är centralt.

Den politik som Alliansen för applåderar jag inte – de har ett genuint problem med sina organisationer som inte är demokratiskt organiserade. Därför applåderar inte heller jag våra väljarsiffror när jag vet att vårt parti har lång väg kvar. För vårt parti ser möjligheterna att ha högt till tak. Inte minst är vi ett parti som välkomnar demokratins samtal och såväl tjejer som killar.

Den politik som Alliansen står för applåderar jag inte. För vad är de? Är de Alliansen eller är det en splittring vi ser? Vill de ha lägre löner för ungdomar eller vill de inte?  Lägre löner som leder till minskad konsumtion och ännu lägre tillväxt.

Vi måste bort från de som inte tror att soppköken, arbetsköerna eller barnfattigdomen inte finns. De som vill få oss att acceptera att vårdcentraler och skolor ska delas ut till privata aktörer mer eller mindre gratis. I Sverige är det inte längre sötebrödsdagar. I Flens kommun ökar arbetslösheten och barnfattigdomen, något som jag senast skrivit om  här och jag rekommenderar dig också att läsa mer i ämnet som tex Folkets ledare. Det är helt enkelt dags att sätta på sig rödstället och gå ut att göra något konkret.

Väljarna är som sand mellan fingrarna. Våra siffror är ett uppdrag. Det speglar väljarnas verklighet. En verklighet som handlar om soppkök, barnfattigdom och ökad arbetslöshet. Det är ett Sverige där sötebrödsdagarna är över.

Därför är det viktigt att socialdemokratiska politiker ser bortom dagens glädjande siffror. De är ett uppdrag och väljarnas vilja. Det är en verklighet för allt fler som drabbas och därför inget att vara glad över. Istället behöver vi göra mer. Mer för allt fler som hamnar utanför och mindre för dem som anser sig vara innanför. 

Media (tack Högberg): SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SmPAb, Ab2, Ab3, Ab4DN, SVT, SR, GP,

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Johansson, KulturbloggenTokmoderaten som inte alltid är tokig.., Roger Jönsson, Staffan Lindström,Krassman, Martin Moberg

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare