Budskapet? Knuffa inte mig! Låt min förort vara!

Fredrik – vart är du på väg? Är du duglig?

Det behövs inte mer? Eller hur och vi behöver verkligen säga ifrån. Det här är ett bra sätt!

 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

 

 

 


Skolans villkor formar framtidens samhälle

Skolpolitik används ofta som ett sammanfattande ord för att styra skolans verksamhet. En skola som ska ta hand om våra barn och se till att de fungerar i framtidens samhälle. För att klara detta talar läroplanen om att skolans uppdrag är att främja lärandet där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskap och värden. Det ska dessutom ske kvalitativt. Vad menas egentligen med det?

Skolpolitik kanske kan som begrepp används på flera olika sätt. Men vad det i grunden handlar om är statens och kommunens roll i skolan. Är det statens och kommunens roll att skapa ett ramverk för handel i syfte att nå en effektivt nyttjande av våra skattepengar? Eller är det staten och kommunen som offentlig och demokratisk inrättning som ska skiljas från marknaden. Dessa två frågor ger helt olika svar och drivs normalt av antingen vänster eller högern.

Men, vad dessa två frågor gör är att det skapar en skendebatt som leder till att vi vuxna och politiker verkar mer eller mindre stendöv. Stendöva inför det som faktiskt händer i samhället. Stendöva inför att skattemedel inte används på ett korrekt sätt. Stendöva inför den faktiskt verklighet som barn, elever och ungdomar hanterar.

På så sätt har vi kommit till en situationen som är näst intill komisk. Det är inte längre en fråga om att skolan ska lära barnen att hantera verkligheten. Utan en fråga om vem som har rätt eller fel när det gäller den ideologiska debatten. Det är som om politiken saknar närvaro samtidigt som den närvaro som politiken faktiskt har skapat blivit en hämsko för skolans verksamhet. Jag tänker naturligtvis på idéen om att varje barn är värd en ekonomisk peng.

För mig handlar det om att vi alla behöver ett uppvaknande. Det handlar OM rätten att få vara människa och inte OM vem som ska ha pengen per elev. Eller den andel som skolan tilldelas. Eller för den delen OM vem, som ska ha rätten att stifta lag eller OM hur reglerna ska användas för att främja olika sorters elever. Eller OM vem som ska ha den största andelen av våra skattepengar. Ni vet lön, hyra, el, mat, läromedel, penna och suddgummi. Det handlar istället OM att vi måste börja bygga en skola som klarar av att ta hand om barn, elever och ungdomar i den nya värld som tillhör dem. Hur tänker jag?

Tidigare var barnets värld en värld som successivt utökades. Från den lilla gemenskapen i form av familj till skolans värld till arbetslivet. Vi lärde oss och präglades av människor. Men hör och häpna. Det ser inte längre ut på det sättet. Barnen vet redan från födelsen att de är ett varumärke eller någons marknad. De har också en klar uppfattning om konsekvenserna av den ekonomiska tillväxtens moraliska konsekvenser. Dvs priset för att vara någons marknadsvärde.

Därför tillåter jag mig att fundera. Fundera över skolans villkor och rätten att få vara människa där närvaron är framtidens framgångsrecept. Därför är jag glad över att socialdemokraterna tillsammans med flera av partierna kommit överens om att pengen är viktigt för att driva skolan. Däremot saknar jag just det jag skrivit ovan. Närvaron och reflektionen kring det som är våra barns dag och vardag. Inte minst över hur vi som vuxna åter igen tar plats som förebilder.

Läs hela inlägget här »


Om att vakna ur den drömmen

Den banala ondskan. Den är här och inlindad i ett skal av vackra ord. Tänk tillbaka till år 1961. Adolf Eichmann är infångad i Argentina. Om ett tag ska han ställas inför rätta i Israel och världen förbereder sig för ett dramatiskt skådespel. Direktsänt i TV ska ”monstret från Linz” uppträda. Det var mannen som organiserade en stor del av Förintelsen genom att samla ihop och transportera miljoner människor och olikttänkande till läger.

Sedan dess har världen vaknat upp ur sin dröm. Om och om igen. Som sådana har vi inte reflekterat över ondskans problem. Vi har snarare vänt den ryggen. På något sätt ser vi nu hur dyrkan av våld åter igen blomstrar. Halvmilitära grupper, politiska mord, inbördeskrig och revolutioner. Det händer inte längre på andra ställen – det händer här.

Vi måste helt enkelt vakna upp igen. Sluta vara blinda inför det som nu inträffar. Vi måste våga stå upp och kämpa emot de små otaliga små och inte så små ondskor som kantar vår väg. Det handlar inte längre om judar eller israeler. Det handlar om att alltfler människor visar en ondska som den som Eichmann gjorde.

Han försvarade sig med att han bara var en kugge i ett maskineri. På samma sätt försvarar sig allt fler i förhållande till de uppdrag som getts dem. Det är i sin ordning att betala mutor i ett land där människor torteras för att åstadkomma vinst till aktieägarna. Det är i sin ordning att låta barn svälta för att ingen orkar ta hand om dem. Det är i sin ordning att skjuta ner nio fredsaktivister på ett öppet hav.

Frågan är hur vi kan förebygga att ondskan tar över vår värld? Det finns inga enkla svar. Men ett svar är sant. Det handlar om att försöka bygga upp ett samhälle där tryggheten är något vi alla vill värna och ta till vara på. Livet är för viktigt för att hanteras av människor som endast har ett syfte. Att rasera det.

Tecknat har Robert Nyberg

Läs gärna: Jenny Wranborgs dikt, Martin Mobergs reflektion kring denna,Westerholm -läsvärt om människan, aristokraten och EPA-traktorn,  SVD-om Lundin Oil

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Flitiga bloggare – en del av det civila samhället

Ikväll kommer du att kunna se en rapport om vad bloggare skriver om. Unionen (pressmeddelandet kommer på måndag) har låtit analysera 964.015 blogginlägg som skrivits av totalt 2.914 bloggare. Det stora flertalet har en politisk förankring – men det rapporten visar är att antalet som är opolitiska. De är till och med den enskilt största gruppen. 

Så vad skriver vi om? Enligt rapporten som Unionen tagit fram, skriver vi främst om arbetslöshet och vad Martin Moberg kallar för den sjuka sjukförsäkringen. Men, här finns också frågor om FRA, Arabiska våren, RUT-avdrag mfl frågor. Det som ändå verkar mest hett är frågor som rör arbetslösheten, A-kassan och inte minst sänkta ingångslöner för ungdomar.

Det sista berör även mitt egna skrivande. FP har idag en kampanj som handlar om att ändra vår inställning till sänkta ingångslöner för ungdomar. DN har som ett led låtit ett opionsbildningsföretag genomföra en undersökning. Det som irriterar mig är att undersökningsfrågorna inte presenteras eller för den delen hur undersökningen genomförts. För jag tror att genom att ställa frågor på ett särskilt sätt så kan man få fram det resultat som man önskar. I det här fallet att vi svenskar anser att det är bättre att ha ett jobb än att inte ha det.

För mig är det en självklarhet att sänkta ingångslöner också leder till krav på sänkta löner för alla. Att just tro att det är priset på lön  som är ett misstag. När det gäller IF Metalls avtal har enligt Staffan Lindström som bloggar då coh då på jämlikhetsanden endast 40 personer tagit del av det sk ungdomsavtalet. Anledningen är helt enkelt att företagen har svårt att uppfylla kraven som ställs i avtalet.

Totalt saknas idag drygt en halv miljon arbeten. Frågan som ställdes på ett seminarium tidigare i veckan var om arbetslösheten var för hög som en följd av räntenivån? Många bäckar små men den största gruppen individer som inte har ett arbete utgörs av ungdomar mellan åren 15-24. De är utanför och får inga arbeten. En del av orsaken som anges är att de inte har utbildning. Skolverket har precis släppt en rapport den är inte nådig. Den visar att skolan blivit alltmer segregerad. Martin Moberg skriver i ett inlägg att;
Det fria skolvalet, som alltså lett fram till läget av idag, är emellertid som elefanten i rummet; alla vet att den existerar och ställer till med elände på olika sätt men ingen vågar prata öppet om det eller ens agera för att en mer jämlik skola ska komma till stånd. 
De är dessa ungdomar som inte får arbeten. Visst kan räntenivån ha betydelse. Men är det problemet? Samtidigt kan jag se att det inte finns några skarpa förslag även från vår socialdemokratiska horisont.  Budgetmotion  har visserligen förslag men bryter det utvecklingen? Har vi ställt rätta frågorna på hur välfärden ska formas?
Bloggarna är idag en del av vad vi skulle kunna säga karakteriserar det framväxande civila samhället. Det är inte längre panelhönorna som skriver. Det är engagerade människor som vill påverka och bli hörda. Ofta utan att bli formade in i och av politiskt korrekta agendor. Men, det här är jag inte ensam om att ha skrivit om.
Oavsett vad kommer sociala medier att förändra vårt civila samhälle. Flitiga bloggare är vad jag skulle vilja säga det civila samhällets megafoner. Det gör att vårt politiska landskap är på väg att förändras.  Om vi som socialdemokrater inte klarar av att hantera den förändringen inom vår egna organisation. Ja – då har vi ett problem. För bloggandet kommer inte att minska. Det verkar istället stadigt öka.
Media: Rapport 1, Rapport 2, Peter Andersson,Martin Moberg, Anna Vikström och Tokmoderaten (ny bekräftelseblogg på gång? :-) ) på samma tema, Westerholm (tack för länkarna),Hans Hoff,  SVD1SVD2SVD3DNABEX1EX2,  Läs gärna Benjamin Juhlins tankar och så även Aftonbladet, Eget inlägg om civil samhället, Hallandsbloggen, Peter Johansson på samma tema
Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Välfärden viktigare än stat och kapital

Tänk er att slå upp ett förhandsexemplar av en bok. Det har jag fått göra och njutit av inbjudan att tänka. För frågorna som ställs i Ardins, Linderyds och Ricknes nyutkomna bok ” Välfärden är för viktig för skötas av bara staten och kapitalet” är värd att tänka kring. Inte bara läsa – utan verkligen tänka. Det finns nämligen ett problem. Vi kan inte längre negligera det utan vi måste aktivt börja ställa fler frågor.

Vi har en befolkning som stadigt blir äldre, friskare och samtidigt sjukare. Färre ska försörja fler. De modeller som vi har haft har handlat om att lösa behov av försörjning genom pension, omfördelningen via skatt  eller genom sk frivilliga försäkringar. I takt med att vårdbehovet ökat har frivillig insatserna ökat. Kort och gott konstaterar boken att det inte fungerar. Något som dagligen  uppmärksammas när brister belyses.

Inom vårdsektorn har valfriheten blivit en marknad där få företag tar hand om äldreomsorgen och gymnasieskolorna. Boken pekar på att de samlade kommunala resurserna för äldreomsorg mellan åren 2000 till 2009 minskat. Samtidigt har den ideella sektorn ökat. Med det, menar jag, även  kostnaden för att hantera mångfalden. I syfte att hålla dessa kostnader nere har det lett till att staten och kommunerna utvecklat kvalitetsmått och regelverk som lett till en standardisering. Författarna ställer sig frågan om det är bra.

Mångfald innebär inte nödvändigtvis minskade kostnader.  Privata företag kommer att agera inom ramen för sina mål precis som ideella aktörer. Därför är det viktigt att vi inte längre pratar om resursbrist. Vi måste helt enkelt våga börja prata värderingar och inte minst hur det civila samhället och morgondagens välfärd ska se ut.

Författarna konstaterar att det finns ett myller av tankar och ideer. Därför är det viktigt att bjuda in till olika typer av lösningar som möjliggör sociala innovationer, empati och inte minst en acceptans för vad det innebär att vara äldre eller barn och sjuk. För visst finns det många goda exempel som ”Lilla Erstagården” eller utveckling av teknik som möjliggör ökad frihet för människor med olika typer av handikapp.

Därför är det viktigt att faktiskt fundera över värdegrunden och vad vi önskar för vård i livets olika skeden. Här håller jag med författarna om att fokusering på nyckeltal eller kostnadseffektivitet innebär risker. Det bjuder inte in till innovationer som mycket väl kan vara morgondagens lösning.

Jag rekommenderar dig att läsa boken och delta i samtalet kring morgondagens välfärd. Inte minst att berätta om sociala innovatörer, innovationer, nya frivilliga former och förslag på lösningar.

Däremot tror jag kanske inte på utökad avdragsrätt eller mer flexibla upphandlingar. Inte utan att detta faktiskt kopplas till en rejäl diskussion om värderingar och etik. Precis som att det inte räcker med breda kvalitetsmått utan att det finns en konsekvens för de som inte uppnår mål. Men, det här är inte enkelt och därför handlar det i hög grad om att tänka och fundera. Ställa fler frågor och hitta fler lösningar.

Självklart känns dock uppmaningen om att värna det civila samhällets oberoende och utredningen om ny bolagsordning.

Läs!

Media: Anna Ardins blogg, Westerholm, Kulturbloggens recension SvD BrännpunktAftonbladet,  Aftonbladet2.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Tjuven av kulturen – Ali Baba

Han heter Henrik Holgersson men har gjort sig ett namn som Ali Baba – en svensktalande kille från Ronneby som sjunger på arabiska.

Över hundratusen har sett honom på YouTube. I dag sjöng han för första gången live på torget i Ronneby. Helt suveränt och tjuven av kulturen – Ali Baba vann direkt mitt hjärta. Lyssna och njut.

http://svt.se/embededflash/2741456/play.swf

Funderar på om vi inte ska be honom komma till Flen…

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Vadå hurra? Det är dags att ta på sig rödstället

Det är inte i sin ordning att applådera Alliansen som tycker att de är framgångsrika eller gnälliga. Inte heller att hurra för att opinionssiffrorna visar att Socialdemokratin åter igen är i ropet. Att glädjas när arbetslösheten är hög, barnfattigdomen ökar och utanförskapet stiger. Nej det är inte i sin ordning. Våra nya siffror är ett uppdrag. Det speglar väljarnas verklighet. En verklighet som handlar om soppkök, att inte kunna köpa skor till sina barn eller för  den delen böcker till skolan. Det är ett Sverige som blivit segregerat och där sötebrödsdagarna är över för allt fler.

Att hurra är som att inte förstå att väljarna är som sanden som rinner mellan fingrarna. Att applådera Alliansen är att tycka att det är i sin ordning att ungdomar ska diskrimineras och fler jobba tills de dör. Eller att anse att över närmare 390 000 är fritidsforskare istället för arbetslösa som en följd av förd ekonomiskt politik.

Men det är inte bara här politiken är misslyckad. Alliansen har bokstavligt talat tömt Sverige på tillgångar. De tillgångar som jag talar om handlar om dig och mig. Våra barn. För anstränger sig gör bara den som har möjlighet. Innovationer har kommit från väljare som vågat ta språnget och tänka. Såväl innanför som utanför boxen. Men där mänskliga värden är centralt.

Den politik som Alliansen för applåderar jag inte – de har ett genuint problem med sina organisationer som inte är demokratiskt organiserade. Därför applåderar inte heller jag våra väljarsiffror när jag vet att vårt parti har lång väg kvar. För vårt parti ser möjligheterna att ha högt till tak. Inte minst är vi ett parti som välkomnar demokratins samtal och såväl tjejer som killar.

Den politik som Alliansen står för applåderar jag inte. För vad är de? Är de Alliansen eller är det en splittring vi ser? Vill de ha lägre löner för ungdomar eller vill de inte?  Lägre löner som leder till minskad konsumtion och ännu lägre tillväxt.

Vi måste bort från de som inte tror att soppköken, arbetsköerna eller barnfattigdomen inte finns. De som vill få oss att acceptera att vårdcentraler och skolor ska delas ut till privata aktörer mer eller mindre gratis. I Sverige är det inte längre sötebrödsdagar. I Flens kommun ökar arbetslösheten och barnfattigdomen, något som jag senast skrivit om  här och jag rekommenderar dig också att läsa mer i ämnet som tex Folkets ledare. Det är helt enkelt dags att sätta på sig rödstället och gå ut att göra något konkret.

Väljarna är som sand mellan fingrarna. Våra siffror är ett uppdrag. Det speglar väljarnas verklighet. En verklighet som handlar om soppkök, barnfattigdom och ökad arbetslöshet. Det är ett Sverige där sötebrödsdagarna är över.

Därför är det viktigt att socialdemokratiska politiker ser bortom dagens glädjande siffror. De är ett uppdrag och väljarnas vilja. Det är en verklighet för allt fler som drabbas och därför inget att vara glad över. Istället behöver vi göra mer. Mer för allt fler som hamnar utanför och mindre för dem som anser sig vara innanför. 

Media (tack Högberg): SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SmPAb, Ab2, Ab3, Ab4DN, SVT, SR, GP,

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Johansson, KulturbloggenTokmoderaten som inte alltid är tokig.., Roger Jönsson, Staffan Lindström,Krassman, Martin Moberg

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


(M)arknaden splittrar allliansen

Ärlighet varar längst – eller hur? För inte så länge sedan visade det sig att en viss typ av människor i högre grad tycker att det är i sin ordning att luras. De som har. Påminner det här om något? Är det konstigt att moderaterna tycker att det är i sin ordning att dra ut på sanningen? Det påminner om att de faktiskt inte förklarar varför de sålt ut så många fastigheter till underpriser eller varför vinster i miljardklassen gått till vårdföretagen. De skandaler som nu börjar etablera sig kring den moderatförda politiken kanske handlar om att de tycker att de är i sin ordning. Det är politiker som blivit vad som kallas för ”street-level” orienterade. Med det menas att moderaternas löften och den bild som moderata politiker framför inte är trovärdig. Vi är fler som inte längre känner igen oss. Vi är fler som vill något bättre och det är en stark kraft som kommer att växa.

Det är vi väljare som valt. Vi ser konsekvenserna av den förda politiken. Den är inte bara beroende av det som händer i Europa. Det är en fattig moderat förd politik som skapat otrygghet. Vi väljer att konstatera att det inte är ett samhälle där innovationerna ska stå tillbaka. Vi väljer ett samhälle där ärlighet är lika viktig som forskning. Vi väljer också ett samhälle där alla människor har rätt och möjlighet att växa för att bidra till tillväxt. Vi ser att den förda marknadspolitik som Moderaterna valt har lett till färre arbetstillfällen. Precis som välfärden inte längre skapar tillväxt. Precis som statistik ibland är verkligen enkelt. För i genomsnitt kan vi föda 1.5 barn. Det betyder inte att världen ser ut på det sättet.

Men vi ser också att det leder till ökade kostnader för oss skattebetalare och det är inte rätt. Det är inte rätt att skatterna går till vinster. Vinster ska gå till verksamhet eller till välfärd. Vi vill bli garanterade god omvårdnad. Vi vill att våra barn ska kunna jobba i Sverige och framför allt att det finns en balans mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är blå bubblor som brister, vilket jag skrivit om tidigare. Men det är också en politik som är förödande för vår framtidstro. För ett samhälle som ska fungera kräver arbetstillfällen.

När moderaterna därför menar att det skapat ett bättre samhälle – då undrar jag för vem? För de som är vinnare eller för de som är förlorare? För de som ärliga eller för de som är oärliga? Eller gäller bara resonemanget de som är med och  - då undrar jag är moderaterna är överens med Kristdemokraterna, Centerpartisterna och framför allt med sin egna väljarkår?

Stefan Löfven har inlett en innovationsresa och Magdalena Andersson har satt målet att att Sverige ska ha världens mest gynnsamma klimat för kunskapsintensiva företag. Det är utmanande och det är spännande. Framför allt ger det resultat istället för ökade kostnader för staten och därmed framtida skattehöjningar för oss alla.

Pinocchio - den nya (m)askoten?

Pinocchio - den nya (m)askoten?

 Här flera läsvärda tips: Martin Moberg om dilemmat med vinster i välfärden, Peter Högberg om en ändrad åsikt ifrågan från blankt nej till kanske, Ola Möller om att inte vara ense i frågan med undertecknad, Roger Jönsson, Peter – alias Röda berget och Johan Westerholm på samma tema.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Godwins lag och effekten av ojämlikhet

Debattklimatet i Sverige har hårdnat. Det uppmärksammar idag Anna Ardin, såväl i ett blogginslag som på Aftonbladet. Det som en konsekvens av Hägglundsinsändare, den kan du läsa här. Tyvärr måste jag hålla med Ardin och konstaterar att tonen hårdnat betydligt.

Jag ska börja med något ovanligt. En Tranströmer dikt.

”Det har hänt något.

Månen lyser upp rummet.

Gud visste om det.”

Frihet ersätts allt oftare med begreppet valfrihet. De som gör så menar ofta att de är synonymer. Men orden har helt olika betydelser. Valfrihet innebär att vi väljer från ett redan valt sortiment. TV – är ett sådant fenomen. Du väljer mellan kanal 3 eller kanal 4. Mellan att se Aktuellt, Rapport eller Nyheterna på TV3, TV4 eller varför inte någon av playkanalerna.

Valfrihet innebär att vi antingen blir förlorare eller vinnare. Om  du väljer fel är du en förlorare och om jag väljer rätt är jag en vinnare. Skulle jag råka välja fel är det säkert ett misstag. Iallfall kommer du med största sannolikhet inte veta om att jag valt fel. För vem vill framstå som en förlorare? Eller för den delen huvudlös?

Frihet å andra sidan sett handlar bland annat om möjligheten att fritt röra sig, diskutera, skriva och samtala. På det sättet söka sig efter vad som är den egna gåvan eller livsmålet. Det är oändligt och har egentligen bara en begränsning. Vi får inte hindra andra i vår egna strävan. Genom att hindra andra reducerar vi deras möjligheter att växa.

Med detta kommer att vi alla måste ges möjligheten att växa. Det gör vi genom att lära oss vad gemenskap förutsätter som respekt men också att värna jämlikhet. För ojämlikheten leder oavsiktligt till att maktutövningar och hot. Ska vi inkludera måste vi också lära oss att förlora. Men inte ensidigt. För i ensidigheten och nyttjandet ligger något som inte heller är bra.

Den ungdomsarbetslöshet som nu tycks ha permanentats på 20 procent precis som sjukförsäkringssystemet. En tydligare definition av helvetet gör inte vare sig arbetsförmedlingen eller försäkringskassan till ett trevligare ställe att besöka, det skriver Peter Andersson på LO-bloggen. Samtidigt föreslår regeringen omfattande förändringar i den svenska modellen. Det är så pass komplext och omfattande att jag rekommenderar dig själv att läsa förslaget som är lagt från fackförbunden – här – istället för de artiklar som nu skrivs i media. Det är inte rakt igenom likt de förslag som lämnats av olika parter, vilket Ylva Johansson idag påpekar.

Kvinnor, Män, Kristna, Barn och Islamer - alla är vi människor med rätt att växa

Bloggat: Martin Moberg, Cordialis – Anna Ardin, Peter Johansson

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vinster i välfärden tränger undan arbetstillfällen

Socialdemokratin ska inte vela i frågan om vinst. Som medlem i partiet kommer jag tillsammans med flera ta fram motioner för just detta ändamål. Här har det skrivit en mängd olika utredningar (Lärarnas NyheterAB) och det räcker faktiskt att se vad som hänt för att ta sig en rejäl funderare. Är det inte dags att erkänna att välfärden måste grundas på en humanistisk syn? Är det inte dags att erkänna att marknadsekonomin inte är det bästa sättet för kollektiva nyttigheter?

– Skolan ska inte vara en marknad, elevernas behov av en god utbildning inte bero på ett marknadstänkande. Friskolereformen skulle främja mångfald och ge utrymme för att starta skolor med en annan pedagogisk idé. Men nu ser vi en utveckling där vinstintressena ökar, där skolan mer blir en affärsidé än något som ger alla barn en bra utbildning. (sagt 2005 av dåvarande skolminister Ibrahim Baylan) 

Det finns fler anledningar. Idag kan vi se att att allt fler elever har sämre förmåga att hantera förändringar. Fler elever än någonsin går ut skolan utan fullgoda betyg. Det är effekterna av friskolornas intåg och utförsäljningen av skolor. En annan effekt är att vi får betala mer för en sämre utbildning. Skatten som skulle ha gått till fullvärdig utbildning går istället till vinster.

Företagen har mindre bemanning – oavsett om det är lärare eller personal på äldreboendet. Det betyder att eleverna inte får den vägledning som de behöver. Internet är nämligen inte den alltigenom bästa läraren. Precis som de äldre faktiskt behöver personal som ser till dem och inte minst har kunskap om de äldre.  Vi får en sämre kvalitet.

I dag diskuterar Eskilstuna Kuriren vinsten som fenomen i välfärden. Låt mig säga att jag vill inte vara en köpare i den offentliga sektorn. Det är ett helt felaktigt tänk. Vi är inte köpare eller målgrupper som ska vara smarta och kunniga. Det leder till segregation och ett samhälle där vi blir olika hanterade beroende på inkomst.

Skatt ska gå till vad vi anser ska vara verksamhet i välfärden. Punkt! Allt annat är stöld.

Skulle det som Eskilstuna kuriren skriver i dagens ledare ett företag ta ut fem procent i vinst, så motsvarar det ungefär jobbskatteavdraget. Det vi talar om då är hundratusentals nya arbetstillfällen inom den offentliga sektorn som gått till vinst.  Arbeten som våra ungdomar behöver. Arbeten som vi behöver för att bygga ett starkt samhälle. Inget annat.

Det är en fråga om att rusta Sverige. 

Skatt ska därför gå till välfärdens verksamhet. Den verksamhet som vi i vårt samhällskontrakt kommit fram till att vi vill betala för. Vi ska bygga ett samhälle som växer. Det gör det inte genom att vi skapar företag inom den offentliga sektorn. Snarare finns det en risk för att vi utarmar skattebasen. Nedanstående exempel visar bara ett flera exempel.

I tidningen Skolledaren rapporterades om att de tio största privata skolföretagen år 2007 hade sammanlagt 5,2 miljarder kronor i årsomsättning. Deras vinster uppgick till 330 miljoner kronor. Samtidigt hade problemen med vinstmodellen blivit alltmer uppenbara.”De största friskolorna i Sverige gör stora ekonomiska vinster. Samtidigt tvingas många kommunala skolor till åtstramningar eller hotas av nedläggning när elevkullarna minskar. Många mindre friskolor riskerar att gå i konkurs”, skrev Skolledaren. (Lena Sommerstad)

Det är verkligen en lång resa. 330 miljoner kronor som hade kunnat användas på ett annat sätt. Det är viktigt att vi nu ställer alliansen till ansvar. Folk gillar verkligen inte att bli lurade gång på gång. Det är nog som Jinge skriver, dags att börja viska – Men kjesaren är ju naken.

Fortfarande funderar jag…tar moderaterna emot partibidrag från Care(m)a? När ska ni börja redovisa era partibidrag? Eller var ert löfte bara ytterligare en lögn?

Media:E24Wikipedia,  ArbetarbladetFolketSvD 12Dagens ArenaVeteranenEKGP,DN 12GDDagen, DN

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 90 other followers