Fler fattiga barn eller sänkt jobbskatteavdrag?

Tapio Salonen föreläser idag om barnfattigdom i Malmö. Han berättar att drygt 200 000 barn (10%) i Sverige definieras som fattiga. I Malmö är situationen än värre. Här definieras nästan vart tredje barn som fattigt. Orsaken kan variera men ofta handlar det om att föräldrar saknar jobb eller arbetar deltid mot sin vilja. När sedan familjens inkomster inte räcker till i vardagen får barnen avstå från mycket av det som deras kompisar gör. En sådan enkel sak som att gå på bio eller följa med på skolresan blir en omöjlighet.

Enligt Salonen skulle det kosta drygt 15 miljarder att ta bort barnfattigdomen. Det motsvarar ungefär en fjärdedel av jobbskatteavdraget. Eller om du så vill – den blå delen av figuren på bilden nedan.

Vad vill du?

Vad kan du göra?

Vårt land står inför ett vägskäl. Ska vi låta klyftor breda ut sig, eller ska vi gemensamt agera för ett starkare Sverige med framtidstro för alla?

 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Gissa – vem tror att arbetslösa är lata?

Europa skulle ge oss arbete och Europa skulle ge företagen trygghet. Det ser inte ut på det sättet.

Jämlikhetsanden formulerar sig så här efter att ha sett Aktuellt:

”Folk vill tydligen inte jobba fast man får skatteavdrag när man gör det. Jäklar, vad lata svenskarna är!”

I rapport hör jag hur en ung kvinna berättar om sin rädsla. En rädsla om att efter utbildning inte få ett arbete. Den otryggheten kommer att kosta oss en hel del. För det är på det sättet att om vi kvinnor märker att världen blir mer otrygg och mer ojämlik – då kommer vi faktiskt att ge attan i att föda barn. Det händer i Ryssland, det händer i Spanien och det händer i våra sinnen. Just nu.

Men det är inte den enda effekten. Flera av de som riskerar att bli arbetslösa eller är det har lån. De är skuldsatta. Människor som är skuldsatta och arbetslösa drabbas i högre grad av ohälsa både psykisk ohälsa så som depression och sömnlöshet, men även fysisk ohälsa som exempelvis hjärt-/kärlproblem, magproblem och tusen andra problem. Det är en kostnad som samhället får stå för.

I detta finns också ett barnperspektiv som tex motion 2011/12:C369 belyser. Det är en oansvarig politik som förs. Idag har vi diskuterat hur vi inom vår lokala förening ska börja förbreda oss. Vi har (kanske lite vågat tycker en del) bjudit in Håkan Juholt. Vi hoppas att han kommer. För vi vill lära oss mer om det som kan ge människor livsdrömmar.

Alliansens politik är inte en sådan politik. Den ökar ojämlikhet och orättvisan. Det finns ingen valfrihet i det samhälle där marknaden styr. Det finns inget människovärdet. Det handlar inte längre om att du kan lyckas eller bygga dina livsdrömmar. Istället handlar det om att du ska känna dig maktlös. I Hälleforsnäs vill vi inte det. Vi vill bidra till en social demokratisk framtid. En framtid som i allra högsta grad börjar där vi står. En politik som behöver oss som människor och inte som knapptryckande samtyckande individer. Särskilt inte av ett parti som säger en sak och gör något helt annat. Var det inte M som skulle redovisa partibidraget på frivillig väg?

Därför tycker jag att det tråkigt att läsa :

…nej till ett antal motioner som går ut på att regeringen ska återkomma med lagförslag för bättre insyn i partiernas finansiering. 

Bloggat: jämlikhetsanden – Vi är inte lata – vi har bara inga jobb. Roger JönssonOscarsson
Media: SVTSRSRDNSvDSRLO-tidningenDagens Arena,Socialdemokraterna

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Barn som vräks i advent

Ibland kommer verkligheten nära. Idag berättade en granne till mig hur en familj i vårt samhälle blivit vräkta. Polisen kom och de mest förtjusande två små barn kom ut med sina föräldrar. Det skapade ett engagemang. Frågan som måste ställas är om det verkligen är sin ordning att alltfler blir fattigare? O (m) vi verkligen ska ha ett samhälle där antalet barn som vräks blir fler? Vräks för att det faktiskt inte finns arbeten som gör att familjer kan försörja sig? För att de som hamnar utanför inte längre har ett socialförsäkringssystem?

Vad gör Alliansen och varför denna tystnad?

Här några tips på vad du kan göra.


Allt är inte bra!

Det roligaste jag vet är samhällsfrågor. Därför att det handlar om oss. Det bästa är att vi är allt fler som tycker om sådana frågor. Det handlar om frågor som är nära oss. Här i Flen är det frågor som rör skolan. En skola som det nu satsas fullt ut på. Men, det är också frågor som handlar om de äldre och hur dessa ska vårdas. Eller om att stödja näringslivet eller satsa på tex fri kollektivtrafik.

Det skapar diskussion och i diskussionen finns förhoppningsvis en förmåga att lyssna på sina motståndare. Därför blir jag lite förvånad när bilden av hur verkligheten ser ut inte längre presenteras. Hur kommer det sig att arbetslösheten permanentats på en hög nivå? Hur kommer det sig att antalet barn som blir vräkta aldrig har varit så många sett i relation till antalet vräkta? Och kom nu ihåg att det är frågan om svenska medborgare.

Här där jag bor, har vi haft en fest för barn. Inträdet till festen var en leksak som sedan skulle skänkas till välgörande ändamål. En sådan tanke var att följa en av leksaken för att se vart den tog vägen. Kanske till ett barnhem i Lettland. Men, efter att vi hade diskuterat klart och analyserat frågorna kring vräkta och omhändertagna barn konstaterade vi att det passade bättre om vi gav dessa 77 leksaker (vår orts alla barn måste ha varit på plats) till en svensk välgörande organisation.

Vi vände oss därför till Malva som är en  kvinnojour i vår kommun. De tackade men hade tillräckligt med kramdjur för de barn som följde med kvinnorna. Samma sak gällde systerföreningen Moa i Eskilstuna. Vad de däremot behövde var i allra högsta grad hygienartiklar. Där fick vi ett oerhört bra tips. Att ge leksakerna till Frälsningsarmen som i sin tur skulle kunna ge bort leksakerna till barn som inte får någon julklapp. Vi bestämde oss för att pröva det sista alternativet och nu ska det bli spännande och se om vi lyckas i vårt lilla projekt.

Det underbara i denna lilla historia är att det har skapat ett engagemang. Det visar också på en oerhörd vilja bland oss i vår ort att bidra till våra barns rättigheter. Nå, en del kanske säger – men det här är väl inte fattigdom. Mitt svar blir då att vi kan inte jämföra Sverige med Afrika. Det är lika illa som när mamma sa – om du inte äter upp skickar jag maten till barnen i Biafra. Som om den hade kommit fram och varit ätbar – svarade jag då. För så himla roligt var det inte att äta havregrynsgröt.

Vi måste våga stå upp för de som har fått det sämre i Sverige. De som inte har råd att bo, äta eller för den delen skämmas över att man som person hamnat i FAS 3 eller som jag läste i en insändare igår om en man som levt utan inkomst i ett år. Jag  citera angel som skrev en insändaren publicerad i Eskilstuna kurriren den 14 november 2011.

”…Jag tror inte att många i vårt välfärdsland SVerige som vet att det finns människor som jag. Vi som har psykiska besvär vi skriker inte, vi bråkar inte, vi märks inte. Vi finns inte med i Försäkringskassans statitstik för vi har blivit tvungna att vända oss till Socialtjänsten för att få försörjningsstöd eller som jag att vara helt utan inkomst. Jag har nämligen en sambo som försörjer mig och det är tydligen helt normalt (?) att det ska vara så. Jag är inte ensam om det här, det vet jag. Vi är många som kämpar med sjukdom, ekonomi och myndigheter men hur länge orkar man?

Angel”

Sådana här historier sprider en känsla av maktlöshet. Det är också ett tecken på ett slags sönderfall som inte är i sin ordning. Alliansen har misslyckats med att upprätthålla ordningen i samhället. Frågan är vad regeringen gör – mer än att sko sig själva? Peter Röda berget berättar att Annie Lööf som är ny ledare för Centern, har samma lön som Maud Olofsson. Är det i sin ordning? Eller borde inte hon som Peter skriver – ha ungdomslön? Hur kommer det sig att jordbruksminstern fått fem års hyra för lägenhet från riksdagen trots att han inte varit ledamot? Eller alla andra historier som nu finns. Varför är det skillnad?

För det är sannerligen inte högt till tak i Alliansens Sverige och vad värre är det finns ingen riktig vilja bland Alliansens företrädare att skapa ett hållbart samhälle. Det är mer en fråga om att skylla ifrån sig och komma med glättiga budskap. Till detta kommer en ovilja att ta ansvar för den politik som faktiskt förs. Privatiseringen är en sådan fråga. Ta tex det som Kent Persson skriver om Örebro. Att nedskärningar görs inom vårdsektorn – beror helt plötsligt på förd socialdemokratisk politik. Det är inte riktigt sant Kent Persson. Bakom dessa nedskärningar som görs ligger svåra prioriteringar. Detta som en följd av att staten lagt ut uppgifter på kommunerna, tex kostnader för privatiseringen av kollektivtrafiken. Det finns en anledning till alla protester från kommunerna.

När jag reflekterar över Vilgots betraktelse, kan jag inte låta bli och bara tycka att våra skattepengar inte ska gå till något annat än verksamhet. Då menar jag verksamhet av god kvalitet och där det behövs. För visst är det på det sättet att kommunerna behöver bli effektivare. Men, det får bli ett annat inlägg – en annan dag.

Rekommenderar: Apell mot barnfattigdom 

Storstad om Akassan som en förutsättning för ett öppet samhälle, Lena Sommerstad om företagsansvar, Annie Lööf (C) - tror att det handlar om att ta bort LOV, Kent Persson (M) – om att de inte kommer att svika de äldre

Media: SVD – om Alliansens varumärkesbyggnad – den nya Sverige ”sovjet” – staten, folket1, folket2, folket3 - om välfärdsmonteringen inom vården, AB - om åtal för moderat som tagit timeout, AB - om att vi måste hjälpas åt om att återta människovärdet


När himlen faller ner på huvudet…

Världsekonomin är lite skakig. Även om krisen, just nu, verkar ha tagit lite helg.  Då läser jag att Försäkringskassan släppt en rapport. Den visar att av dem som utförsäkras kommer dryga hälften att återvända som nya sjukfall. Samtidigt i en annan rapport menar Försäkringskassan  att sjukförsäkrings-systemet är för generöst och socialdepartementet lägger ett förslag på höjt högkostnadsskyddet.

Det är då det känns som om himlen faller ner på huvudet. Beskrivningen kommer från serien Asterix och Obelix. De är två gallerna som gör det helt omöjliga möjligt. Obelix som en följd av att han som barn hamnade i grytan med mirakelmixturen och Asterix som en följd av att han dricker drycken då och då.Vad har det med högkostnadsskyddet och försäkringskassan att göra?

Det är viktigt att stå upp för att människor lika värde. Även när himlen faller ner på vårt huvud. Även när det stormar i omvärlden. Just då är det viktigt att inte acceptera att vårt socialförsäkringssystem försämras. Det är vad våra två galler lär oss. Det är precis den tonen som rapporten ”Fler jobb – färre i bidrag” har. Det är viktigt att inte peka ut grupper utan att fokusera på generella lösningar som skapar konkreta arbeten där människor bor. Arbeten som innebär att vi alla har en lön som vi kan leva på. Det ger hopp och det ger en grundtrygghet. Det skapar tillväxt.

Det måste vara är en självklarhet att vi ska se till att Hälso och sjukvårdslagen efterlevs. Lagen säger att sjukvården ska vara lika för alla. Det betyder kort att ingen ska behöva avstå vård för att det är för dyrt. Ingen ska behöva avstå från medicin bara för att lönen, sjukpengen eller arbetslöshetsförsäkringen inte går att leva på. Redan nu avstår drabbas kvinnor som är ensamstående med barn. De hämtar inte ut läkemedel som en följd av att det är för dyrt, enligt socialstyrelsen. Vad hjälper det då att du får betala medicinen på avbetalning? Vad hjälper det då att Alliansens företrädare tycker det är viktigare att prioritera försvaret?

På samma sätt argumenterar Försäkringskassan. Jag håller helt med Martin Moberg som skrivit tidigare idag – att detta är rent trams. Framför finns det anledning att reflektera över Försäkringskassans exempel.

Kassan har gjort en beräkning för en ensamstående med en sjukpenninggrundande inkomst på 104 000 kronor. Sjukpenning och boendetillägg skulle ge 9 923 kronor i månaden före skatt. Om personen i stället arbetar är inkomsten 8 667 kronor – en skillnad på 1 256 kronor i månaden. Även om skatten på arbete är lägre än skatten på bidrag lönar det sig inte att arbeta för personen i exemplet.

Först undrar jag – hur tänker de? Om du är en av de 6000 berörda är du sannolikt sjuk. I resonemanget ovan utgår man från att du är frisk och därför arbetsför. Sen var det jämförelse med lönen. Har författarna någonsin tänkt på att lön också varierar med ålder och erfarenhet? Det har bloggaren ”Economist”. Han föreslår helt frankt att vi ska ha någon form av inkomstindex kopplat till högkostnadsskyddet. Kanske till och med höja högkostnadsskyddet med 220 procent. Då kanske det är som löntagarbloggen skriver bäst att vara rik och sjuk? Eller är det dags att tänka helt nytt

Ändå vill jag fundera lite över problemet – ta i det – ungefär som Westerholm beskrivit det i sitt framtidsscenarie.  Vi står inte bara inför en global ekonomisk utmaning. Vi har också en demografisk. I Sverige innebär det att sjukvårdskostnaderna sannolikt kommer att utgöra en allt större del av statens, landstingets och kommunens budget. Skälet är enkelt. Vi får fler äldre och färre i arbetsför ålder. Det betyder att vi får högre nettokostnader och lägre nettointäkter.

Frågan är inte längre hur vi löser problemet utan kanske vi måste stanna upp. Verkligen lägga ner tid på att fundera och diskutera vad vi vill med morgondagens välfärd. Föra samtal och mötas. I debatten saknas diskussionen kring vilka grundläggande värderingar som ska ligga till grund för morgondagens välfärd. Tekniska diskussioner om hur fördelningen mellan olika medborgare ska vara är inte längre intressant.

Vi måste helt enkelt fundera över vad som bidrar till ett bättre samhälle där människan är i högre grad delaktig. För mig innebär det att vi kanske måste fundera över de olika roller som vården har. Politiskt är det här inte en lätt fråga och själv påstår jag mig inte ha svaren. Däremot när omfördelning leder till att de som är utsatta blir ännu mer sårbara, då måste vi stanna upp och fundera. Är det ett nytt USA vi vill ha – eller ska vi börja tänka själva i lite mer mänskliga termer?

Jag avslutar med Gunnar Nordenstams insändare i Göteborgs Posten (71 år och har startat ett eget parti – de ni :-)).

” Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till statsminister Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga svåra sjukdomar behöver vara längre tid än ett år – en upptäckt utan motstycke i medicinens historia och desto mer anmärkningsvärd som den gjorts av en medicinskt helt oskolad person.
Nu får han väl som många stora upptäckare före honom fått göra stå över ett år och hoppas på sitt rättmätiga pris år 2011.”

Media: Tack löntagarbloggen SR EkotSvDExpressenDNFöretagarna

dn.se Höjning av kostnadsskydd kritiseras
gp.se Kritik mot höjning av frikortsgräns
dn.se Skydd på för alla
svd.se Papperslösas vård splittrar regeringen 


Bloggat:
 Lästips från Martin Moberg, som skrivit om försäkringskassan Veronica Palm skriver i en utmärkt artikel på Newsmill om att dagens fattiga barn inte ser ut som Kulla-Gulla…., Löntagarbloggen om att det är bättre att vara rik och frisk, Economist om att regeringen inte längre är intresserade av att mäta utanförskapet och om att höja med 220 procent

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Afrikas akuta kris

Hans Rosling at TED

Hans Rosling om Afrikas utveckling

Idag har jag kommit hem från en tripp genom Sverige. Närmare bestämt 220 mil. Frustrationen över att inte kunna skriva och vara med är stor. Särskilt som jag åter igen läser om svälten i Afrika. Visst är det skrämmande? Jag läser om att vår regering dragit ner biståndet med nästan 1 miljard och nu ökar på det med ynka 50 miljoner. Har vi inte några moraliska förpliktelser längre?

Afrika har åter igen drabbats av en ohyggligt svår katastrof.  Ska vi bara ge bistånd när det finns något att tjäna på andras fattigdom? Eller är avsikten med att sänka biståndet och sedan öka det vid behov bara för att vi har någon form långsiktigt intresse? Å andra sidan sett är det inte bara vår stat som resonerar på det sättet, utan också flera företag och hjälporganisationer. Det får mig att fundera. När är det rätt att bidra? Har biståndet blivit en lönsam marknad? Vad är moraliskt rätt som stat, företag och individ? Eller är det precis så enkelt som Hans Rosling föreslår – född för all del färre barn?

Regeringsmaktens biståndspolitiken speglar statens vilja och värdegrund. Däremot är det inte lätt att utforma hållbar biståndspolitik. Att ge bistånd som stat speglar också en avvägning mellan kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Ett bistånd – kan helt enkelt slå ut ett helt lokalt näringsliv.  Bistånd kan bidra till att landets medborgare splittras, genom att biståndet villkoras. Landet som tar emot biståndet kan också ha en hög grad av korruption. Det kan också vara så att mat i form av bistånd inte når fram därför att infrastrukturfrågorna inte är lösta.  Bistånd är svårt. Det kräver beslut som fattas med en smula diplomati där såväl hjärta som hjärna är med.

Lika svårt är det att ge bistånd som speglar företagets eller hjälporganisationens vilja och värdegrund. För precis som en god avsikt kan leda fel – kan ett företags värdegrund förvärra situationen. Ska vi ge bort traktorer och kräva tillbaks säd när det inte finns drivmedel till traktorerna? Ska vi ge bort ris eller säd som inte kan ätas därför att folket svält för länge? Ska vi bidra med tält – när det saknas vatten och istället kan orsaka dysentri? Ska vi sätta upp en industri i landet när landet inte bygger några vägar eller har lagstiftning som kan klara av ägandefrågor?

På samma sätt gäller det mig som individ. Vad kan jag bidra med för att minska det oerhörda lidandet? Kan min insats verkligen generera en skillnad? Ska jag panta burkar? Äta mer produkter som går under begreppet ”Fair trade”? Eller ska jag välja att skänka pengar? Vilken organsiation ska jag då hjälpa? Vad är viktigast – att rädda de som svälter nu eller rädda de som kan överleva? Kan jag ställa krav och isåfall på vad? Framför allt – hur väcker jag engagemang kring denna svåra och olösta gåta.

Hans Rosling som har 20 års erfarenhet från Afrika och har följt landets utveckling. Han beskriver Afrikas utveckling på följande sätt:

”Afrika har inte gjort det dåligt. På 50 år har Afrika gått från att leva som på medeltiden till hur det var i de bättre utvecklade staterna i Europa för 100 år sedan. Tar man hänsyn till Afrikas förutsättningar, så har de haft den bästa utvecklingen av alla. Afrika har gjort det till synes omöjliga möjligt.” (klicka på bilden för TED-seminiariet)

Här är ett utkast på min plan:

  • Jag pantar burkar och trycker på bidragsknappen
  • Stöttar Frälsningsarmen - för att de ger mig ett exempel som verkar förnuftigt. Vad sägs om att ge ett stöd som leder till att traktorn får bensin. Någon får en lön och kan transportera vatten till de drabbade som nu finns i lägren. Frågan är bara vem som tar hand om det långsiktiga? Vem löser vattenproblematiken där de bor?
  • Uppmuntrar alla till att tänka långsiktigt, positivt och innovativt. Kanske genom att kittla kreativiteten. Varför tar inte våra universitet hand om en sådan utmaning? Varför inte fokusera på uppsatser som löser problem kring vatten och energi i Afrika? Tvärvetenskapliga studier och internationellt samarbete?
  • Uppmuntrar dig till att titta på Hans Roslings seminarier som finns på You Tube
  • eller att stötta organisationer som har hjälp till självhjälp på sin lista, solidaritet och verkar för mänskliga rättigheter.
  • funderar också på om jag kan ändra mitt konsumtionsbeteende genom att lära mig mer om Faire trade,  Kooperation utan gränser och Vi skogen. Vet du mer?
  • Tänker närmare undersöka ett tiotal hjälporganisationer. Vad är deras värdegrund? Hur ser deras insatser ut? Varför samarbetar de inte kring Afrika och den extremt svåra akuta situation?
  • Vad gör vår regering för att se till biståndet kommer upp på EU:s dagordning?
  • FN skriver i sin rapport om Afrika att om alla länder uppfyller sina löften till Afrika som kontinent – kan problemen lösas. Min fråga till FN kommer att vara – vad har hänt?
  • Framför allt vad görs för att Afrikanska ledare ska få ett mandat för att öka sin handel inom den egna kontinenten?

Media: SydsvSvD 1, SvD 2 DNAb, SR, SVT ställom, Hans Rosling

Bloggar: Sebastian om att UNICEF, Högberg om svälta ut biståndet, Martin Moberg om iskylan som präglar biståndspolitiken


Om människovärde och konsten att dubblera en hundralapp

Med en röst för det goda samhället. Ja, vad menas med det egentligen. Varför använder jag begreppet ”människovärde”? Varför använda begreppet ekonomisk tillväxt? Debatten är snart igång och ett äventyr väntar.

Staffan Lindström, skriver i ett utmärkt inlägg om hur farligt det faktiskt är att dela in människor i vad vi enkelt skulle kunna kategorisera som bra och dåligt. Det är sant. Jag håller med. Ännu farligare blir det när vi kategoriserar och sedan kopplar ihop kategorierna i dolda sammanhang med ekonomisk tillväxt.

Då får vi syndromet – jag vann och du förlorade. Om majoriteten av väljarna känner att de vann (fast så inte är fallet) då förlorar partiet som inte lyckades sälja in budskapet.

Människovärde för mig handlar inte om att det finns människor som inte är värdiga. I mina ögon har alla ett människovärde. Det är grunden. Du duger – alltså duger även jag.

Men, jag förstår Staffans tanke. Alla tänker inte på det sättet. För mig blir det en fråga om att människan har rätt att växa. För mig handlar det om att när människor växer och inser att vi alla har ett gemensamt människovärde att ta hand om – då sprudlar det.

Då växer vi och då blir Sverige ett land som inte är en lekboll för omgivningen utan snarare förverkligar och tillåter drömmar som leder till ekonomisk tillväxt. För enligt mig, handlar allt om att våga ge människor rätt att växa. Det finns inget ovärdigt. Vi är alla en del av den process som är här och nu. Hur vi reagerar på det vi upplever – är avgörande.

Låt mig ta ett exempel, varje dag provar jag själv att bidra till tillväxt. Det går helt enkelt ut på att jag försöker fördubbla värdet på en hundralapp. Vissa dagar går det bra och vissa dagar förlorar jag flera dagars vinst. Men, jag lär mig hur svårt det är att skapa ekonomisk tillväxt. Inte minst hur viktigt det är att vårda såväl produktionen som produktionsförmågan. För om jag blir sjuk eller en dag saknar inspiration – då går det åt pipan. Prova själv. Allt är tillåtet och det är helt ok att börja med noll för att öka till 1, för att dagen därpå dubblera 1 till 2.

Jag tycker personligen att rapporten som socialdemokraterna har skrivit – ”Fler i jobb och färre i bidrag” är strålande. Den innehåller just de där generella dragen som gör att vi alla känner ett människovärde. Å andra sidan sett, som någon sa till mig vid ett tillfälle citerandes Aristoteles ” Mästerskap är alltså inte en handling utan en vana.” Och om vanan är att vara fattig då har vi ett samhälle som inte har förmågan att ta tillvara på produktionsförmågan.

Tänk att USA har 5 miljoner människor som inte är inom sjukförsäkrings-systemet!

Människovärdet har betydelse. Det är grunden för en syn på individen som handlar om att vi tror att alla kan växa. Några är faktiskt smartare och några är faktiskt rätt så omusikaliska. Det är ok. Vi kan inte vara duktiga på allt. Men där vi är duktiga har vi ett värde och det måste vi i vårt samhälle förvalta på bästa sätt. Här tycker jag att vi kan bli betydligt bättre.

Så om du som läser väljer att pröva och anta utmaningen. Berätta gärna för mig hur du fick din hundralapp att dubbleras inom loppet av en vecka.  Skicka svaret till parkstugan@gmail.com.

Tävling - berätta hur du dubblerade en hundralapp på en vecka?

 

Annat intressant idag: JämlikhetsandenSebastian StenholmStorstadLibertasRöda Bergetsom rekommenderar Kadhammar om Babblarna Kielos i Aftonbladet
Fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politikbloggarompolitik.se

 

 

 

 

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare