Moderat politik gör hushållen till förlorare

Behöver jag säga något om den hjärtlösa politik som bedrivs av moderaterna? Ta bara arbetslösheten, den sjuka sjukförsäkringen, friskolereformen, vårdskandalerna, partibidragen, forskningen och för att inte tala om tillväxten. Den ena myndigheten efter den andra har kritiserat regeringens förda politik. En politik som absolut inte främjar vårt samhälle. Miljön är ett sådant område. Inte ens i dessa frågor kan regeringen hålla sams eller för den delen föra en politik som är trovärdig. Inte ens  Riksrevisionen ger regeringen godkänt.

En granskning som Riksrevisionen gjort och som presenterades på alla hjärtans dag visade att hushållen fick betala mycket mer än näringslivet för sina utsläpp. Hushållen betalar energi- och koldioxidskatter med cirka 2 800 kronor per ton koldioxid medan industri- och energiföretagen i genomsnitt betalar cirka 140 kronor per ton koldioxid. EU:s handelssystem för utsläppsrätter förstärker dessutom skillnaderna i Sverige.

Mellan 2005 och 2010 fick svenska företag i EU:s handelssystem ett överskott av utsläppsrätter som motsvarar ett värde på cirka 1,8 miljarder kronor. Stora delar av näringslivet har därför fått en stor förmögenhetsöverföring utan att ha behövt göra något för att minska sina utsläpp.

Det är därför inte bara en fråga om vad som ska utvinnas. Det är också i allra högsta grad idag en fråga om vem som ska betala för vad. Eller vem som har intressen för vad. Kina har tex starka intressen av att utvinna i Arktisk och Danmark ger dem rätt.

När Sverige nu tar över ordförandeklubban i det Arktiska rådet är det därför intressant att studera hur Carl Bildt agerar. Det är säkert inte bara miljön som ligger för hans ögon.

Hur går det (m)ed offentliggörandet av partibidragen?

Kete Kina Rangiputa beach verti

Kete Kina Rangiputa beach verti (Photo credit: mark_whatmough)

Bloggat: Johan Westerholm – mer pragmatisk och säger utvinn, Martin Moberg, om att Lena Eks uppfattning, Alliansfritt Sverige om att regeringen är både för och emot oljeborrning i Arktis, Peter Johansson om att Regeringen inte är en demokrati

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Jobba gratis?

Vilket underbart väder! Solens strålar tittar in och känslan av att det snart är vår får mig att le. Fingrarna vill ut och påta i jorden. På samma sätt är jag idag uppriktigt glad över att våra siffror ser bättre ut än på länge. Samtidigt är jag glad över att skillnaderna mellan blocken minskar. Ändå är jag inte nöjd. Vi har massor av arbete att utföra. För det som händer i världen speglar en framtid som inte är lika ljus. Det måste bli ett stopp på sparpaketen. Greklands väg är inte den rätta vägen.

Problemet är att jag inte har en lösning. För hur skapas ett förtroende hos väljarna så att skatt betalas? Hur skapas ett klimat så att företag kan etablera sig inte bara i Grekland utan också i Europa? Hur skapas ett samhälle där alla är redo att bidra. Om Europa istället stjälper landet och ökar arbetslösheten då finns det en risk för allvarligare konsekvenser. Oron handlar inte bara om att missnöjet för risken att människor raserar sitt land. Det är också en oro för vad som kommer i dess spår.

I Sverige har vi fått en ny kategori hemlösa och arbetsföra. De kommer från Spanien, Polen, Ryssland och hoppas inte bara på att få arbete utan också då och då lön. De är EU-medborgare som söker jobb och upptäcker att arbetsmarknaden här är värre än vad de trott. Statsmissionen i Sverige har fullt upp. För många gånger handlar det kanske bara om att få ta en dusch. De är byggnadsarbetare, städare och inte minst människor som vill försörja sig.

Å andra sidan finns samma problem i England. Ungdomarna har  ofta investerat såväl tid som pengar på att bli anställningsbara. Inte alltför ofta demoraliseras ungdomarna när de får insikten om att det inte är tillräckligt. De känner sig lämnade i sticket av systemet och samhället. Hur kommer det sig? Cait Reilly har stämt staten för att slippa praktik. Anledningen är att hon skulle ut i praktik och jobba gratis hos en lågpriskedja för att få erfarenhet. En erfarenhet som hon redan hade. Till detta kom också att Reilly redan hade ett frivilligt uppdrag för ett museum. Fallet togs upp av en advokatbyrå och drivs nu vidare där linjen är att Reilly ålagts tvångsarbete.

Guy Standing som är professor i ekonomisk säkerhet vid Bathuniversitetet har kunnat konstatera att staten blivit mer benägna att kräva insatser i utbyte mot bidrag. Det är inte längre en medborgerlig rättighet eller om du så vill en återbetalning av skatt när du längre inte har jobb. Det här är naturligtvis inte bra. Istället borde de som är arbetslösa få utbildning. För vad kan vara viktigare än att tillåta människor att växa? Att se till att arbeten är riktiga arbeten? Standing menar att regeringens strategi är att skapa ett utanförskap och genom detta pressa ner lönerna.

 

Tack Westerholm (läs gärna inlägget!) som jag knyckte dessa från SvD PJ Anders Linder DN EkotGöran PetterssonSvensson,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen

 


75!?!?

Jaha, så kom effekterna. Alla ska jobba till 75. För det var väl det han sa? Reinfeldt. Tokigare saker har man hört. Men det här tar priset. Sen sa han något om valfrihet. Det tror jag inte ett dugg på. Snarare tror jag på att Reinfeldt med sitt gäng nu har tänkt ut hur de ska urholka systemet för att ge de rätta incitamenten. Du får helt enkelt inte en pension. Du har att välja mellan att inte äta eller jobba.

Kan det bli så illa? Absolut. 

Om vi utarmar vår välfärd. Om vi tillåter vinstintressen i den offentliga sektorn. Om vi inte producerar effektiv vård/omsorg, skola och framför allt bygger ett samhälle som tillåter oss att växa. Det Reinfeldt och gänget är för unga för att förstå är att när vi blir gamla – då händer det saker med kroppen och knoppen. Först ser vi kanske sämre, sen hör vi dåligt och vad värre är kroppen orkar inte i samma takt som tidigare. Vi kan inte bidra på samma sätt som övriga. Oavsett vem du är – åldern drabbar oss alla det är bara att fråga de som var med på 80-talet (ja- du vet Gyllenhammar och gänget).  Därför behöver vi oavsett om vi är tjänstemän, arbetare eller studerande genom hela livet en politik som innebär att vi kan förliga oss på varandra.

Det ska vara lätta band som stärker relationer. Inte ett beroende som skapas av att välfärden monteras ned för att skapa osäkerhet.  Expressen hade en riktigt intressant artikel igår. Rubriken var – Reinfeldt trivs du med fattigdomen? Artikeln beskriver hur inkomstklyftorna ökat. Hur utanförskapet blivit ett allt större problem. Hur många som faktiskt står inför risken att hamna i ett utanförskap.

Kajsa Ekis Ekman skriver:

Under din tid vid makten, Fredrik Reinfeldt, har andelen svenskar som riskerar att hamna i fattigdom ökat från 9,5 till 12 procent i hela befolkningen. Antalet lågutbildade som riskerar fattigdom har fördubblats. Andelen pensionärer som riskerar fattigdom har ökat från 10 till 15,5 procent. Bland utomeuropeiska invandrare är risken 45 procent. Grupp efter grupp är mer utsatt. Är man ung, pensionär, invandrare, lågutbildad, glesbygdsbo, småstadsbo, ensamstående förälder, familj med fler än tre barn, deltidsanställd eller arbetslös – då är risken större i dag än för fem år sedan att man ramlar över gränsen. Kanske kommer du att svara: dessa människor arbetar inte – vi står för en politik där det ska löna sig att arbeta. Men det stämmer inte. Även för gruppen anställda har risken för att hamna i fattigdom ökat under din tid vid makten.

Med utspelet om höjd pensionsålder, har Reinfeldt just ökat sannolikheten för att utanförskapet för denna grupp kommer att permanentas. Särskilt hos kvinnor och särskilt hos de unga som nu förväntas börja arbeta inom offentlig sektor. Förklara för mig varför de kommer att vilja betala skatt och avstå från egen konsumtion för att kunna överleva? Vad värre är att det kommer att beröra alla. Även de som idag kan betraktas som priviligerade för att de har ett arbete.

Valfrihet som Reinfeldt får det att framstå – riskerar att bli ett val mellan pest och kolera. Det är inte vad jag önskar. Jag önskar ett samhälle som ger varje människa rätt att leva i frihet genom att växa och forma sin framtid. För det krävs en trygghet. Att kunna lita på att samhällets regler är vad de är – även när vi närmar oss ålderns höst. Att lita på att socialförsäkringssystemet fungerar.

Små klyftor innebär att tillväxten främjas och ökar även vår framtidstro genom att vi investerar i varandra. Om inte känner ett förtroende för staten, kommunen och dess myndigheter då kan vi heller inte ha tillit. Om vi inte känner förtroende för staten kommer den sociala rörligheten att minska. Produktiviteten har i flera studier visat sig öka i länder där välfärden fungerar.

 

Så jag undrar – när ska du redovisa partibidraget? För jag undrar vem har du nu sålt ut oss till?

Bloggat: Martin Moberg om rövaren, Ett hjärtat rött om klassförakt, Röda bergetOlas tankar ,Kulturbloggen och Leine på samma tema

Media(tack martin) LO-tidningenSRAb 1234SvDDN 12Expr 12, Expr1Expr2 , Expr3 Sydöstran,Dala-demokratenArbetarbladet 12Gotlands folkblad 12EKTV 4 News (1)2HDSVT 123456Dagens Arena

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

 

 

 

 


Korta jobb är tillväxthämmande

För i tiden var det enkelt. Då var man antingen anställd eller företagare. Det fanns en svart eller vit arbetsmarknad. I takt med att företagen effektiviserar sina organisationer har kraven på flexibilitet ökat. Det har resulterat i att fler människor blivit arbetsmarknadens stötdämpare. Krav ställs inte bara på löneflexibilitet utan också på flexibla anställningar. Det är kanske bra för arbetstagaren men det är inte bra för samhället. Otryggheten hämnar, menar jag, vår tillväxt. Det jag undrar över är varför har det blivit så?

Regler och förordningar i alla ära men de säger knappast allt om hur verkligheten är eller ser ut. Dagens arbetsmarknad är en arena där företagen i allt högre grad lägger över risken på samhället och medborgaren. Korta jobb har alltid funnits och det som är nytt just nu är att allt fler omfattas. Särskilt kvinnor, ungdomar och nya tidens pensionärer. De har projektanställningar, inhopp, vikariat, frilansjobb med F-skatt, anställda av bemanningsbolag och egenanställningar. Det kommer ständigt nya sätt att flytta kostnaden från arbetsgivaren till arbetstagare. Det görs genom  att öka antalet ”osäkert anställda”, dvs de som gör jobbet utan att få tryggheten.

Den svenska modellen som länge skapade stolthet hemma och väckte beundran utomlands handlade till stor del om arbetsmarknaden. Det fanns en solidaritet mellan företagaren och den anställde. Tillväxt skapades, det rådde arbetsfred och lagstiftningen skapade en växande medelklass. Grunden var den fasta anställningen och avtalen mellan fack och arbetsgivare stärktes med lagar som LAS och MBL.

På 1990-talet bröts den fasta anställningens dominans. Antalet arbetslösa ökade och kom att hamna på extremt höga nivåer. Allt fler kvinnor fick inte tillbaka sina fasta jobb utan hamnade i projekt och timanställningar. En ökning som sedan dess har bestått genom skiftande konjunkturer. Irene Wennemo som är huvudsekreterare i socialförsäkringsutredningen har beskrivit det som att under lågkonjunktur ökar antalet osäkra anställda varje gång och när det är högkonjunktur minskar antalet. Men det sker aldrig en återgång till den nivån som det har varit tidigare.

I Dagens Nyheter söndagen den 16 april 1995 beskrevs detta fenomen för första gången. Den handlade om Erica. Hon berättade hur det var att arbeta som timanställd vikarie på ett grupphem i Uppsala. Erica visste inte hur mycket hon skulle jobba iente heller när arbetsgivaren skulle ringa. Det var då och frågan är vad förändringen är.

Idag handlar det om Soile som inte vågar gå utan sin mobiltelefon. Eller om Peter som nyligen skaffat sig en F-skattsedel för att kunna få jobba som konsult till ett bemanningsföretag. Båda har de förlorat arbetsinkomst och vinnaren är företaget som inte har en enda krona i kostnad. Värst är det troligtvis för Peter som genom att han blivit företagare inte kommer att omfattas av välfärden. Akassa, sjukförsäkring och ja…

Varför har det blivit på det här sättet? Kanske ett exempel hämtat från 1990 kan vara till hjälp?

Vi kan tänka oss Erica som arbetade kommunalt. Den kommunala förvaltningen har ont om pengar och politiker vill strama åt budgeten. Kommunens verksamhet består huvudsakligen av service och därför är löner en stor post. Beräkningar visar därför att ett sätt är att minska antalet anställda med 100 personer. Dessa sägs upp på grund av arbetsbrist. Efter ett år har de flesta försvunnit men under tiden har kostnaderna varit stora båda räknat i pengar och i form av mänskligt lidande. Nu blir det svårt att klara verksamheten och det behövs ny personal. För att inte behöva gå igenom den obehagliga processen att säga upp personal väljer förvaltningen att anställa vikarier med speciell kompetens under viss begränsad period. Eller gör ett projekt som är utformat för en viss tid. Många av de som blivit uppsagda har kanske återställningsrätt, men har inte rätt kompetens. Dessutom kanske de inte heller är intresserade av en timanställning.

Nu har den kommunala förvaltningen nästan lika många anställda som i början av den förra krisen. Men, fler med flexibla anställningar. Ingen uppsägningslön behövs, inga fackliga förhandlingar och inte minst ingen som klagar. Korta jobb är alltid korta jobb.

Media: SR, LO,Exp1, Exp2,DN, LO-tidningen, (tack Kent) ab , SvD SvD 2 , dn , dn , dn , dn , dn , exp , exp , SvD , SvD SvD

Bloggat: Röda berget om borgerligas syn på begreppet full sysselsättning, Peter Andersson om jobbmatchen, Kent om att M visst värnar tryggheten…

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Läs om anställningsformer


Ekonomisk demokrati är viktigare än någonsin

Den som är satt i skuld är inte fri. Dessa ord formulerades av Ernst Wigforss. Han som var en hantverkarson kom att bli Tage Erlandes främsta idéspruta. Ord som frihet, jämlikhet och solidaritet myntades av denna man. Arbetslinjen och socialpolitiken var medlen.

Ernst Wigforss funderade över problem kring ekonomisk demokrati. Det vi idag kallar för omfördelning. Om jag fick tag i dessa böcker skulle jag gärna läsa ”Materialistisk historieuppfattning och klasskamp” (1908), ”Industriell demokrati” (1923), ”Socialism i vår tid” (1952), ”Efter välfärdstaten”(1956) och inte minst ”Provisoriska utopier” (1958).

Eller tänk om jag hade fått vara med och lyssnat på Ernst Wigforss seminarium som han höll i Norge i slutet av 40-talet. Ekonomisk demokrati var för honom ett sätt att faktiskt skilja mellan mål och medel. Insiktsfullt beskriver han att vad som är medel för en person kan vara ett mål för någon annan. Företagande och äganderätten är ett sådant exempel. För om företaget inte kan skydda sina investeringar, varför ska man då satsa pengar på ett projekt?

Finns det en risk för att vi helt har glömt bort varför den offentliga sektorn finns? Varför den offentliga sektorn behöver en försvarare? Inte bara folket? Bakom den offentliga sektorns uppbyggnad ligger grundläggande värden som är förknippade med – just det ekonomisk demokrati. Vi inser att det finns en nytta med ett gemensamt ägande och inte minst ett gemensamt arbete. Det är helt enkelt förnuftigare och mer effektivt. Genom det gemensamma offentliga skapas förutsättningar för drömmar.

Den socialdemokratiska modellen ger oss helt enkelt en möjlighet att leva ett värdefullare liv. Drömmen om det goda samhället är i allra högsta grad förknippat med alla människors rätt att växa. För vi har ett behov. Det är ett behov av frihet, obundenhet, att få synas och vara självständig. Egot är centralt i varje människa. Lika stort är behovet av att samarbeta. Ett samarbete där ett mål nås.

 Demokrati betraktas ofta som något bra. Demokrati är inte något som är lätt. Det krävs en kunskap om hur kompromisser uppnås och inte minst kräver det parter som är bereda att kompromissa.

Ekonomisk demokrati innebär att vi använder våra skatter för att omfördela. Det innebär att vi har ett välfärdssystem där medborgare ges utrymme att tycka och diskutera. Ökad inkomstklyftor leder till att diskussion inte längre kan föras. För om vi inte förstår varandra hur ska vi då kunna hitta lösningar på gemensamma problem?

Ja, jag önskar att jag hade läst dessa böcker och att jag hade varit närvarande när Wigforss höll sin föreläsning i Norge. Det sista går inte. Däremot är det kanske inte helt omöjligt att på vägen hitta böckerna. Om inte annat kanske jag har möjlighet att få lyssna på Ingvar Carlsson och Jan Eliasson när de den 30 januari kommer att diskutera Olof Palmes gärning. Om inte annat så kanske man får se vem som blir årets Wigforss-stipendiat.

Bloggat: Martin Moberg – om vikten att ta det långsamt,  Staffan Lindström om en undran om framtiden i medierna,Roger Jönsson om är socialdemokraterna ett relevant parti för väljarna?, Ulf Bjereld snabbt eller långsamt

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Media: (Tack Martin:-) Media: SocialdemokraternaArbetarbladet 12Värmlands folkblad 12,Dagens ArenaÖstran 123LänstidningenDala-demokraten 123,Sydöstran 12Piteå-tidningenFolkbladet 12Norrländska socialdemokratenSR 123456Ab 1234567SvD 123456,AllehandaExpr 12345678KvP 12DN 123456GP 123,SVT 1234567Nyhetskanalen 1234

John Wigforss
Ernst bror Johan som var en fantastisk skribent

Jobbskatteavdraget är uppätet sedan länge

Tänk dig att du bor i en lägenhet i Stockholm, inte är med i kyrkan men betalar A-kassa och tjänar 23.000 kronor i månaden. Hur mycket mer har då du fått i lönekuväret sedan regeringen införde jobbskatteavdraget? Enligt källor som tex jobbskatteavdraget.se och ekonomifakta.se har du fått drygt 1300 kronor mer i månaden sedan 2006. Det här är en farlig retorik. Vad som har hänt är att du har fått en framtida sänkt pension och ökade fasta kostnader. Hur kommer det sig?

Jobbskatteavdraget består av huvudsakligen av två olika delar. Den första är att arbetsgivaravgiften förändrats. Den andra delen handlar om att staten minskar offentliga utgifter.

Vad betyder det att arbetsgivaravgiften minskar? Helt enkelt att du får pengarna nu istället för pension sedan. Istället för att betala in arbetsgivaravgift på din lön (som förhoppningsvis ökar) kommer du för varje år att räkna med en lägre pension.

Resten då? Ja, vi glömmer bort att elen, hyrorna och maten har blivit dyrare. Sedan 2006 har priserna ökat. Nils Holgerssons underbara resa jämför vad kostnaden är för en fastighet. Där har nätpriset sedan 2006 ökat dramatiskt och det gäller även elpriset. På samma sätt har hyrorna ökat. Den konsumtion som du därför hade förväntat dig – har därför ätits upp. Det är kostnader som du egentligen inte kan påverka i någon större utsträckning. Totalt har två av dessa tre poster mer än väl ätit upp jobbskatteavdraget (SCB:s årsbok). Den disponibla inkomsten har minskat.

Då har jag inte ens berört effekterna av att staten lagt uppgifter på kommunerna. Idag har drygt 60 kommuner valt att höja skatten under 2010 och att många fler planerar att göra det. Skälen är detsamma. Staten lägger ut uppgifter men ger inga pengar.

Så min uppmaning till dig är – ta fram hyran från 2006, elräkningen, lånekostnaden i deklarationen och konstatera att den sänkning som du har fått i skatt redan är uppäten sedan länge av fasta kostnader. Sådana poster som du egentligen inte kan påverka. För äta måste du. Värme i lägenheten kan du inte välja bort.

Inte konstigt att så många ungdomar idag är hemlösa. Inte så konstigt att fler barn lever i fattigdom.

Tack Martin Moberg

Swedish krona

Vad går våra pengar till?

för länkarna och media:

Bloggat: Alliansfritt Sverige 1 om Reinfeldts osanningar i partiledardebatten, 2 om att FP gör vansinniga försvarsutspel men ingen bryr sig, Peter Johansson om att Juholt med flera i partiledningen måste ha högre ambitioner än så här, Mario Matteoni om den fula ankungen som inte blir någon svan, Ola Möller om en möjlig nyhet?, Heléne Björklund om vem talar om utanförskapet idag?, Erik Laakso om projekt Rädda socialdemokratin, Tokmoderaten om den oroliga partiordföranden, Mary X Jensen om dagens funderingar i (S)-toppen, Mikael Andersson om sista dagarna för Juholt?, Johan Westerholm om ska det bli en analys eller grillrecept idag?, Kent Persson om Juholts sista partiledardebatt?, Staffan Lindström om bra riktning men fel kaliber på Stora Kanonen, Annarkia om en ohelig allians, Maria Hagbom om att S vill helt enkelt inte vara med, fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se

Media: FolkbladetAb 12345Expr 12SvDDN 1234567Expr 123SvD 12345

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Passivitet, rökridåer och myspys

Varannan som arbetar, gör det gratis vid övertid. Samtidigt sänks reallönerna. Skatterna slår på ett sätt som gör att man kan fundera över vilken politik som alliansen egentligen för. Man säger en sak och gör en annan. Förutom i en sak. Det handlar om SAAB. När det gäller SAAB, finns det en massa rykten. Det jag vet är att Centerns Maud Olofsson, fd näringsminster, klart och tydligt markerat att marknaden ska lösa problemen.  Gjorde marknaden det?

De politiska beslut som regeringen fattat  har det visat sig att det finns stora obalanser och problem. Sverige har aldrig någonsin haft så många som nu riskerar att bli av med sina jobb. Det handlar inte bara om jobben på SAAB eller deras underleverantörer. Det handlar om lokala företagare på orten, banker och ränteeffekter som en följd av att villavärden kommer att påverkas. Det handlar om offentliga jobb och inte minst om framtida skatteunderlag.

Samtidigt som detta inträffar finns en uppenbar risk för att inflationen kan komma att nå nivåer som vi inte har sett sedan 90-talet. SAAB-konkursen är en del av detta och inte minst Euron. Regeringens passivitet är oroväckande.

Därför är det bra att Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt markerar att det finns en sådan vilja.

”- Regeringen har ett ansvar för att ge det svenska näringslivet goda förutsättningar att hantera den allt hårdare globala konkurrensen. Många andra länders regeringar har varit betydligt mer intresserade av att söka konstruktiva lösningar i samverkan med fordonsindustrin, konstaterar Håkan Juholt.”

Det är helt enkelt dags att nu göra något. Det räcker inte med att moderaterna önskar förnya i bruksorterna eller deltar i mysprogram. Det finns en risk för att med den förda politiken. En risk för att Moderaterna tappar sin trovärdighet – därför att man inte agerar utan snarare tycks reagera.  Det behövs inte en kris för att se att det alliansfria alternativet utgör en brokad av tomma löften och rökridåer. 

Håkan Juholt

Foto taget av Anders Lowdin föreställande Håkan Juholt.

Bloggat: Marin Moberg om att polariseringen i Sverige ökar som tipsat om följande bloggar, Mediebruset om Expressens anka om Reinfeldts ”dubbelspel”, Kristian Krassman om att klyftorna kommer inte med storken, Alliansfritt Sverige om att en gång i tiden betalade vi skatt, HBT-sossen om alive and kicking
Media (tack martin) Media: Ab 12345SvD 123DN 12DI
Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Andra artiklar,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare