Varför är det kris i äldreomsorgen?

Någonstans i Sverige sitter en vikarie inom äldreomsorgen. Någonstans i Sverige sitter en person som är anställd för ett par dagar och inte vad vad som förväntas. Någonstans i Sverige blir en äldre person inte behandlad med en respekt som han eller hon vanligtvis är van vid. Någonstans i Sverige finns en ansvarig och någonstans behöver vi alla fundera. Hur blev det så här, Bengt Westerberg och Alliansen? Är det, som Juholt sa, lönedumpning på gång och som en konsekvens, allt fler fattiga barn?

Idag har jag hört en historia som illustrerar effekterna av att vi har fått ett par hundralappar mindre i skatt. Berättelsen handlar om en kvinna som har ett ansvar för ett äldreboende. Hon kan inte ta sin semester som planerat om hon överhuvudtaget kommer att kunna ta den i år.

Anledningen är att personalen fått nog. Många mår riktigt dåligt som en följd av att det inte finns vikarier och finns det vikarier så har de inte kompetensen. Det värsta är att ansvariga politiker och tjänstemän vet om hur personalen upplever det och hur situationen ser ut.

Min fråga till regeringen är – hur kommer det sig att det är kris i äldreomsorgen? Hur kommer det sig att kommunerna inte får mer medel och hur kommer det sig att vi inte har personal som är tillräckligt kompetenta för att jobba inom äldreomsorgen?

Regeringen borde definitivt byta perspektiv och ta sig an den kris som finns inom äldreomsorgen. Inte bara för att rädda hälsan på de anställda utan också för att rädda hälsan på våra äldre.

En av mina 21 önskningar är att vi – socialdemokrater, lyfter fram även de goda exemplen som tex Solberga där man med relativt små medel skapat en god demensvård eller den terapeutiska trädgården vid Munkberga gruppboende i Piteå, eller som i en av mina favoritstäder- Lund. Men, kanske  är det lika viktigt att som i Flens kommun låta ett framtida äldreboende vara en del av framtidens tillväxt.

Min slutfråga blir, vill vi inte alla  bidra till att bygga det goda samhället
?  Men kanske inte i den riktningen som Ebba Grön en gång sjöng och jag konstaterar – vi behöver kompetens  och inte minst samverkan över gränserna;

”Gå upp – gåtilljobbet- jobbajobba – ätalunch samma sak händer imorgon jobba- åkatrickhem och sättasigoch glo detäringet liv, det är ett slaveri.”

Bloggat med inspiration till detta inlägg (ingen rangordning): Lena Sommerstad, Johan Wsesterholm,Peter JohanssonMartin MobergJohan Westerholm, Staffan Lindström, Sebastian, Högberg.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ,




Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s