Arbetslöshetens väntehall – regeringens modell på fall?

Av de 900 som blev uppsagda av Onoff idag, kommer ett fåtal att få 80 procent av sin inkomst via A-kassan. Flera av dem, har kanske inte ens haft A-kassa och kommer då att få förlita sig på vänner, sälja sin bostad, bil och annat innan rätten till Socialbidrag träder in. Frågan är om regeringens modell är på väg att haverera som en följd av en modell som bidrar till att minska köpkraften?

Att vara arbetslös kan liknas vid att vara i en vänthall. De sista åren har utflödet varit större och nu verkar trenden ha vänt. Det verkar som vi kan se fram emot fler försvunna jobb och färre nytillkomna jobb. Kanske det finns en risk för att alltfler får en sämre köpkraft och därmed sämre förutsättningar att komma tillbaka?

Sedan i maj månad har antalet konkurser ökat. Det innebär att arbetslösheten kommer att stiga. För dessa som blir arbetslösa finns det en stor risk att de för att överleva behöver flytta till annan ort.  Till en ort där det inte finns en bostad.  Kanske den som blivit arbetslös dessutom får ett jobb hos ett företag som brutit mot anställningsavtalet?

I det fallet minskar köpkraften, dvs det blir ett minskat intresse för att köpa varor och tjänster. Men också till en minskad kunskap och även en rädsla för att inte få något jobb. När det blir färre kunder – då ökar konkurrensen. De som inte är rustade för minskad köpkraft – konkurreras ut.

Jag håller med Röda berget om att högern har en konstig syn på avtal. Jag håller med Martin Moberg om att det är viktigt att vi kommer till rätta med lönedumpningen. Jag håller med Juholt – när han i sitt tal sa – att ordning och reda – behöver återinföras på den svenska arbetsmarknaden.

Samtidigt är det förfärligt att antalet personer som hamnat i vänthallen Fas 3 ökar, enligt löntagarbloggen. Att regeringen står fast vid sitt beslut att göra Akassan till ett obligatorium, enligt Sebastian. Jag håller med om att Engström bör ta tillbaka sitt förslag.

Frågan är om det inte krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik istället för ett femte jobbskatteavdrag? Frågan är om det inte är vettigare att satsa på konstruktiva åtgärder som får människor att våga hoppas.

Har vi i det goda samhället en gemensam skyldighet att se till att de som arbetslösa får ökade chanser till ett jobb – kanske till och med där de bor? Kanske regeringen borde ta till sig de förslag som socialdemokraterna har lämnat kring hur fler ska komma i jobb och färre i bidrag?

För mig är det självklart att det är genom aktiva generella sysselsättnings-åtgärder som drömmar skapas och grunden ges till livskraftiga företag. Därför, kan jag inte låta bli att fundera, precis som Westerholm,  vad DN menar med sin debattartikel idag?

Relaterat: AB1AB2AB3SvD1SvD2SvD3DN Chatt, DN

Intressant; arbetslöshet, köpkraft,Onoff



Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s