Blir den 2 augusti ödesdagen när den amerikanska drömmen dog?

Det är snart den 2 augusti 2011. Det är dagen då världen förväntar sig att få ett svar. På bordet ligger två planer, demokraternas plan (kallad Reids plan) och republikanernas (kallad Boehner). För världen är det en fråga om vilket helvete som väljs och för USA en fråga om att bevisa att den demokratiska processen fungerar. 

Samtidigt kan den 2 augusti vara ytterligare en ödesdag för oss alla. För Europa är det en fråga om tillit. För även om båda planerna är ett val mellan olika helveten – är det också en fråga om demokraterna och republikanerna är beredda att ta sitt ansvar.

För oavsett vad kommer detta att drabba det amerikanska folket. Frågan är inte längre vilka väljare som ska lockas inför valet 2012. Det är också en fråga om vilket ansvar som partierna är beredda att ta för sitt folk. För oavsett vad kommer ett återställande av budgetunderskottet att få  långsiktiga konsekvenser.

En omedelbar effekt kommer att bli att alltfler amerikaner blir fattigare. Budgetunderskottet kommer att leda till lägre pensioner, ökad arbetslöshet och lägre löner för bland annat offentlig anställda. Effekten av att den offentliga sektorn krymper är att allt fler inte kommer att ha råd med vård, omsorg och utbildning.

I takt med att allt fler amerikaner inser att de inte längre har en försörjning kommer även insikten om att de fått sin frihet beskuren. Vad händer då? Det finns en uppenbar risk för att antalet som är fattiga ökar. Att det uppstår spänningar mellan grupper. En spänning som kan leda till ökad rädsla och därmed en självpåtagen rätt  ”…att intet vilja och intet välja och därför riskerar att allt kränka.” Ett citat hämtat från Professor Sörlin debatt innan klimatskandalen.

Kanske det är viktigt för såväl demokrater som republikaner att fundera över om det amerikanska folket kommer att ställa sig frågan om deras möjligheter bara är en båg? Är det så att den 2 augusti kan gå till historien som den dagen när den amerikanska drömmen dog? Den dröm där människas möjligheter inte berodde på vilken klassbakgrund eller religiös tro hon hade, utan på vad hon faktiskt åstadkom i handling, genom sina händer och sitt huvud, för sig själv och sin omgivning.

För mig känns det därför ohört inspirerade att flera idag väljer att ta ställning för demokratin i Norden. Det är ett glatt budskap!

Media; DN, SVD,

 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen och Bloggar.se

 

 

 

 

 



Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s