Allt är inte bra!

Det roligaste jag vet är samhällsfrågor. Därför att det handlar om oss. Det bästa är att vi är allt fler som tycker om sådana frågor. Det handlar om frågor som är nära oss. Här i Flen är det frågor som rör skolan. En skola som det nu satsas fullt ut på. Men, det är också frågor som handlar om de äldre och hur dessa ska vårdas. Eller om att stödja näringslivet eller satsa på tex fri kollektivtrafik.

Det skapar diskussion och i diskussionen finns förhoppningsvis en förmåga att lyssna på sina motståndare. Därför blir jag lite förvånad när bilden av hur verkligheten ser ut inte längre presenteras. Hur kommer det sig att arbetslösheten permanentats på en hög nivå? Hur kommer det sig att antalet barn som blir vräkta aldrig har varit så många sett i relation till antalet vräkta? Och kom nu ihåg att det är frågan om svenska medborgare.

Här där jag bor, har vi haft en fest för barn. Inträdet till festen var en leksak som sedan skulle skänkas till välgörande ändamål. En sådan tanke var att följa en av leksaken för att se vart den tog vägen. Kanske till ett barnhem i Lettland. Men, efter att vi hade diskuterat klart och analyserat frågorna kring vräkta och omhändertagna barn konstaterade vi att det passade bättre om vi gav dessa 77 leksaker (vår orts alla barn måste ha varit på plats) till en svensk välgörande organisation.

Vi vände oss därför till Malva som är en  kvinnojour i vår kommun. De tackade men hade tillräckligt med kramdjur för de barn som följde med kvinnorna. Samma sak gällde systerföreningen Moa i Eskilstuna. Vad de däremot behövde var i allra högsta grad hygienartiklar. Där fick vi ett oerhört bra tips. Att ge leksakerna till Frälsningsarmen som i sin tur skulle kunna ge bort leksakerna till barn som inte får någon julklapp. Vi bestämde oss för att pröva det sista alternativet och nu ska det bli spännande och se om vi lyckas i vårt lilla projekt.

Det underbara i denna lilla historia är att det har skapat ett engagemang. Det visar också på en oerhörd vilja bland oss i vår ort att bidra till våra barns rättigheter. Nå, en del kanske säger – men det här är väl inte fattigdom. Mitt svar blir då att vi kan inte jämföra Sverige med Afrika. Det är lika illa som när mamma sa – om du inte äter upp skickar jag maten till barnen i Biafra. Som om den hade kommit fram och varit ätbar – svarade jag då. För så himla roligt var det inte att äta havregrynsgröt.

Vi måste våga stå upp för de som har fått det sämre i Sverige. De som inte har råd att bo, äta eller för den delen skämmas över att man som person hamnat i FAS 3 eller som jag läste i en insändare igår om en man som levt utan inkomst i ett år. Jag  citera angel som skrev en insändaren publicerad i Eskilstuna kurriren den 14 november 2011.

”…Jag tror inte att många i vårt välfärdsland SVerige som vet att det finns människor som jag. Vi som har psykiska besvär vi skriker inte, vi bråkar inte, vi märks inte. Vi finns inte med i Försäkringskassans statitstik för vi har blivit tvungna att vända oss till Socialtjänsten för att få försörjningsstöd eller som jag att vara helt utan inkomst. Jag har nämligen en sambo som försörjer mig och det är tydligen helt normalt (?) att det ska vara så. Jag är inte ensam om det här, det vet jag. Vi är många som kämpar med sjukdom, ekonomi och myndigheter men hur länge orkar man?

Angel”

Sådana här historier sprider en känsla av maktlöshet. Det är också ett tecken på ett slags sönderfall som inte är i sin ordning. Alliansen har misslyckats med att upprätthålla ordningen i samhället. Frågan är vad regeringen gör – mer än att sko sig själva? Peter Röda berget berättar att Annie Lööf som är ny ledare för Centern, har samma lön som Maud Olofsson. Är det i sin ordning? Eller borde inte hon som Peter skriver – ha ungdomslön? Hur kommer det sig att jordbruksminstern fått fem års hyra för lägenhet från riksdagen trots att han inte varit ledamot? Eller alla andra historier som nu finns. Varför är det skillnad?

För det är sannerligen inte högt till tak i Alliansens Sverige och vad värre är det finns ingen riktig vilja bland Alliansens företrädare att skapa ett hållbart samhälle. Det är mer en fråga om att skylla ifrån sig och komma med glättiga budskap. Till detta kommer en ovilja att ta ansvar för den politik som faktiskt förs. Privatiseringen är en sådan fråga. Ta tex det som Kent Persson skriver om Örebro. Att nedskärningar görs inom vårdsektorn – beror helt plötsligt på förd socialdemokratisk politik. Det är inte riktigt sant Kent Persson. Bakom dessa nedskärningar som görs ligger svåra prioriteringar. Detta som en följd av att staten lagt ut uppgifter på kommunerna, tex kostnader för privatiseringen av kollektivtrafiken. Det finns en anledning till alla protester från kommunerna.

När jag reflekterar över Vilgots betraktelse, kan jag inte låta bli och bara tycka att våra skattepengar inte ska gå till något annat än verksamhet. Då menar jag verksamhet av god kvalitet och där det behövs. För visst är det på det sättet att kommunerna behöver bli effektivare. Men, det får bli ett annat inlägg – en annan dag.

Rekommenderar: Apell mot barnfattigdom 

Storstad om Akassan som en förutsättning för ett öppet samhälle, Lena Sommerstad om företagsansvar, Annie Lööf (C) – tror att det handlar om att ta bort LOV, Kent Persson (M) – om att de inte kommer att svika de äldre

Media: SVD – om Alliansens varumärkesbyggnad – den nya Sverige ”sovjet” – staten, folket1, folket2, folket3 – om välfärdsmonteringen inom vården, AB – om åtal för moderat som tagit timeout, AB – om att vi måste hjälpas åt om att återta människovärdet

Advertisements


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s