Skatt (vad jag idag avstår från) ska inte gå till vinst

Igår åkte jag tåg. Det gick faktiskt i tid och kom fram i tid. SJ gynnas av att vintern är mild och kvinnan som var äldre kunde inte låta bli att ta upp frågan. Hon började lite trevande, vad beror det hela på att det är så milt? Den frågan ledde till ett oavbrutet samtal i nästan tre timmar om miljön, maktlöshet, äldrevården och inte minst skolan. Samtalet var som att gå kring het gröt kring frågan om våra samveten. Det gjorde att jag inte kunde låta bli att ta upp frågan. Hur kommer det sig att du och jag som inte känner varandra kan sitta här. Föra en politisk dialog om vad som är rätt eller fel? Hur kommer det sig att vi känner samma sak?

För mig är det en självklarhet att vi inte ska använda våra skattepengar till vinster. Varför? Helt enkelt för att den del som jag betalar i skatt är något jag avstår från för att samhället ska utföra vissa tjänster för kollektivet. Det handlar om att upprätthålla ordningen i samhället på olika sätt. Som att barn ska gå ur skolan och kunna läsa, skriva och räkna. Har vi tur kommer de också ha lärt sig att självständigt tänka och vara goda demokrater. Men också att när vi blir äldre har någon som tar hand om oss och våra anhöriga. Samhället ska också vara rättsäkert och tryggt. Det är sociala nyttigheter som gör att jag är beredd att avstå konsumtion för att betala skatt.

För det krävs ett kollektivt samvete. Det krävs en stolthet hos de som jobbar med sådana frågor. Oavsett form för drift.  Däremot är jag absolut inte villig att avstå konsumtion och betala skatt för att fördelningspolitiken ska leda till vinst som i sin tur leder till att den kollektiva nyttigheten eroderas. Försvinner med detta gör också vår syn på människovärdet. För tänk er de som nu jobbar i branschen och som måste göra vad arbetsgivaren säger. Vad händer med deras syn? Hur påverkas samvetet och synen på de som är utanför och inte tillhör statens idealbild? Jag ryser och undrar hur kunde det bli så här?

Samhällskontraktet är eroderat och så samvete.  Inkomstskillnaderna ökar, vilket Alliansfritt räknat på, betygsinflation råder som en följd av att rektorerna måste hantera valfriheten och inte minst far våra äldre illa som en följd av ekonomiska vinstintressen. Barn vräks tillsammans med sina föräldrar och alltfler sliprar ur samhällets välfärdströja. På något sätt är vi tillbaka till den tid som beskriver de utanförskapets liv tex sången Le piano du pauvre (de fattigas piano).

Visst är det dags att ta upp diskussionen och fundera över vad framtidens socialdemokrati ska vara. Visst jag omprövar saker dagligen och visst är det dags att ta fram olikheter för att debattera. Däremot är jag oerhört trött på debatten om vad som är sämst och bäst. I min värld finns det inget som är svart eller vitt. Det finns strukturer och därför tycker jag att Högbergs analys är klockren.

En skillnad i mina rörelsemönster är att jag börjar söka nya grupper som jag inte varit i förr. Bilden som växer fram är just den att värderingarna är relevanta men den praktiska politiken inte funkar. Då är det dags att bli relevanta igen. Att ompröva gårdagens sanningar och se om de fungerar idag.

Jag håller med och ändå inte. Samtalet på tåget och samtalen som jag dagligen hamnar i mer handlar om att människor hamnat i en retorik som leder till en känsla av maktlöshet. Att det ändå inte går att påverka. Men är det verkligen en fråga om att ompröva? För mig handlar det mer om att marknaden inte klarar av vissa saker. Det behövs politiska regler och ett samhälle där värden som etik och moral utgör grunden. Där människan sätts i centrum för det samhällskontrakt som jag betalar skatt för. Vinsten, ska gå tillbaka till verksamheten. Allt annat är ren stöld. Ändå lusten finns här och jag känner absolut att något är på väg att vända. Frågan är bara om partiet har kraften?

Till sist undrar jag när M ska börja redovisa sina partibidrag? Hur står det till med M:s samvete egentligen?

Media: (tack Peter) AbAb2ExpDNSvDSVTSVT2SRGP om privatiseringen AB och Tro&Politik

Bloggat: Marta Axner om tro och politik där vinstintresset är en vattendelare,  Roger Jönsson om prioriteringar, Westerholm om att det är vi som är rörelsen, Sebastian om att det krävs en vilja att ta debatt vilket  Högberg anser kan bero på rädsla att ta konflikter och som sådant enligt HBT-sossen kan vara orsaken till stagnation.



Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s