När stabiliseringspakten blev en budgetpakt

Stabiliseringspakten eller budgetpakten som det nu heter är och har varit ett bekymmer sedan Euron bildades. Dels har det varit in fråga om innehållet, villkoren och inte minst kraven. Här finns det flera bekymmer. Kanske inte minst de lärdomar som är gjorda. För inte så länge sedan sa Anders Borg, att det här med stabiliseringspakten, det fick vara om det inte var på det sättet att de stora länderna själva uppfyllde kraven. Men, det finns en fara i att inte ha ett regelverk som bidrar till skulder permanentas.

Spanien är ett bra exempel på vad som kan hända. Innan Lehman Brothers Holding INC gick i konkurs 15 september 2008 hade Spanien, enligt OECD, en tillväxt som låg över genomsnittet i EU. Efter konkursen hamnade flera länder i svåra situationer. För Spaniens del försvann tillväxten från ett år till ett annat och budgetunderskottet började eskalera. Irland och Grekland var de första länderna som begärde stödlån av IMF. Finanskrisen var ett faktum och i detta kom sparkraven.

 Spanien är med i EMU sedan 2002. Det innebär, enligt Europeiska Centralbanken, att ett lands budgetunderskott inte för överstiga 3 procent och statsskulden inte överstiga 60 procent av landets BNP. Att gå med i budgetpakt (som Reinfeldt döpt om det till och nu tillsammans med Persson förespråkar) innebär alltså att vi i praktiken går med i EMU.

 Till detta har Svenska Folket och flera socialdemokraterna sagt nej.

 En anledning som jag ser det är att arbetslösheten ökar. Kanske en annan anledning är att om länder inte kan betala sin skuld eller sina räntor då måste landet vidta åtgärder. Dessa åtgärder måste ske i samklang med de egna medborgarna. Inte godtyckligt eller på något sätt som ökar spänningarna i landet. Det måste helt kort och gott finnas ett förtroende för att de skattepengar som betalas också går till vad som avses.

 Det leder, enligt Riksbanken, till en oförmåga att uppfylla de krav som ställs . Räntan är ett hot mot tillväxten och leder till en otrygghet. Inte minst genererar höga räntor omfördelningseffekter som är oönskade. En sådan är omfördelningseffekter. För ränta skapar inte tillväxt mer än till de som lånat ut pengarna. Används dessa pengar inte för att skapa nya arbetstillfällen utan för att ytterligare låna ut – ja – det säger sig själv. Det skapar en skuldsättningsspiral som mer påminner om pokerspel där högsta vinsten är acceptabla skattenivåer för våra barn.

 Det värsta är att vi ändå kommer att få betala. Det får vi göra genom ökade räntor. För i Sverige är banksektorn i ett av sina mest expansiva skedena sedan finanskrisen på 1990-talet. Svenskarna lånar som aldrig förr. Staterna lånar som aldrig förr. Det är som de flesta gett upp och inte längre vågar tro på den bild som ges. Sveriges medborgare kan hamna i exakt samma situation som Spanien. Sveriges företagare vill naturligtvis inte hamna där. Men frågan är om stabiliseringspaktens utformning är sådan att företagen kan hoppas på ett sådant stöd?

 Nej, vi kan inte räkna med att få ett inflytande. Snarare tvärtom. Enligt Dagens Arena, gav Nicolas Sarkozys den nya danska statsministern Helle Thorning-Schmidt en avhylning vid det senaste toppmötet. Det kanske faktiskt visar vad man anser om de små länderna? Handlande är ofta mer beskrivande än faktiska förskönande ord. Vi ska helt enkelt inte sträva efter ökade inkomstskillnader.

Det innebär också att jag ser fram emot att regeringen nu börja jobba för att få ner de höga arbetslöshetssiffrorna. För vi har idag möjlighet att göra investeringar och större satsningar än vad som hade varit möjligt om vi gått med i EU-pakten. Det beror helt enkelt på att vi har krav på ett överskott över en konjunkturcykel. Kanske är det dags att följa de råd som en gång i tiden gavs av finanspolitiska rådet.

Därför tycker jag det är bra att vi inom Socialdemokratin sagt nej. Här har Juholt mitt stöd så länge som inte EU:s topp 2 tänker om. Tänker nytt och i harmoni med alla medborgares intressen i EU.

Bloggat: Göran Persson om att vi bör gå med, CG Carlsson flera argument som är väl värda att fundera över varför vi ska säga Nej, Martin Moberg,

Media: DN1, DN2SVT1, SVT2, SVD1, SVD2

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen




Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s