Framtiden…

Det är en sorgsen dag. Håkan Juholt har avgått och jag hade gärna sett honom som statsminister. Låt mig säga att vi inte har en kris. Vi har en bra politik och den politiken handlar om att vi ska värna folkets röst. Personligen tycker jag att det som här hänt är – skrutt. Skrutt är vad det är. Vare sig mindre eller mer. Skrutt.

Ändå är jag stolt över den politik som växt fram. Barnfattigdomen och inte minst frågorna kring hur våra skattemedel hanteras av den borgerliga alliansen. Inte minst Moderaternas utförsäljning av fastigheter i Stockholm till underpriser.  Men här ett litet annorlunda inslag till vad vi behöver göra. För enligt min mening är det faktiskt inget fel på den förda politiken. Vår politik är större än en enskild person. Det är i allra högsta grad en fråga om människans rätt att växa.

När den nya partiordförande är på plats vill jag att vår väg går framåt. Att vi arbetar upp vår identitet. En identitet som faktiskt också handlar om att vårt parti fortsätter med att vara folkets försvarare. Det behövs balans. Det kan vi åstadkomma och det är vi duktiga på inom socialdemokratin. Det visar vår partiledning och inte minst vår organisation. Fram till dess leder Carin Jämtin i egenskap av partisekreterare arbetet.

Ikväll kommer Partiledningen att ha telefonkonferens. Sen blir det ytterligare telefonsamtal för de 26 valda distriktsordförandena. I det samtalet hoppas jag att de tar det lugnt. Vi har inte bråttom. Vi har en duglig och bra partiledning och inte minst en karda människor som är beredda att ställa upp och jobba för partiet. Får jag därför rekommendera att ni läser bloggarna nedan. Alla är läsvärda och har olika pusselbitar. Själv bidrar jag med en mer kreativ bild (åtminstone idag).

Inte minst Lena Sommerstad som idag varit och hedrat Fadimes minne.

Bloggat på samma tema: Röda Berget, Peter Högberg, Martin Moberg, Ulf Bjereld och Marta Axner

Tack för länkarna som jag denna gång tog från Peter.

Media: AbAb2, Ab3ExpExp2SydöstranAbGPSVT 123LO-tidningenNyhetskanalenVF,ExprDISvD 12SR 12DN 12SydöstranDala-demokratenGotlands folkblad 123Piteå-tidningenÖstran 12Dagens ArenaVärmlands folkblad 12Folkbladet 123LTZ 12Västerbottens folkblad 12,Dagbladet 12Norrländska socialdemokratenArbetarbladet 123Folket,Ab 123Expr 1234DNSvDSVTTV4SRAftonbladet, DNSvD,ExpressenSR, SVT,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


3 kommentarer on “Framtiden…”

  1. […] som skrivit: Johan Westerholm, Lena Sommestad, Ulf Bjereld, Helena Ericson, Alliansfritt Sverige, Olas tankar, Informationstjänsten, Helena Ericson, Martin Moberg, Johanna […]

  2. Carl Schad skriver:

    Håkan Juholt är något så ovanligt som äkta svensk genuin. Han är sig själv. Jag tror att det är därför han är så älskad, även av många i de andra partierna. Det krävs tre saker av politiska ledare oavsett partifärg.
    Man måste brinna, vilja och bottna.

    Håkan Juholt brinner, och får andra att brinna. Det är så vi socialdemokrater känner honom. Ett möte med Håkan är som att dricka mexikanskt Tequila. Man får energi, nya idéer och gott humör med sig därifrån.
    Hans vilja är urstark. Ingen kan tvivla på det efter de senaste dagarna. Hans instinkt är att aldrig ge upp och att alltid komma tillbaka.

    Inför hans stora tal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen var han solbränd, på gott ¬humör och det kändes att han var på G. Håkan Juholt äntrade talarstolen och ritade engagerat upp konturerna av en helt ny säkerhetspolitik för Sverige och Europa. Vad hände sedan? Inte bara jag utan mertalet av socialdemokraterna kommer att sakna den elden.

    • Erika Eriksson skriver:

      Uppmärksammmades eller kommenterades hans tal överhuvudtaget av media?
      Talet var bra, men sen talades det bara om en aldrig utredd ev. ”fadäs” om sverigedemokraterna.
      Visst hade HJ en glöd som ingav förhoppningar!
      Det var väl den brasan, man ville släcka
      innan den han sprida sig bland gräsrötterna och kanske till och med växa till en svårsläckt skogsbrand?
      Veteranerna med bl.a. Göran Persson (HSB) i spetsen, (ordförande för skogsägarna och nyrik kapitalägare med nyliberala ideal), tycktes med hjälp av gamle ”vännen” Per Nuder ha tagit fram pulversläckaren och förespråkat den ”slutgiltiga lösningen” till vilken knappast något alternativ tycks a givits.

      Jag kommer att sakna Håkan Juholt, med den retoriskt skickligt framlagda nystart av socialdemokratisk politik som han uttryckt i olika framträdanden, (negligerade av pressen) och nu tvingats säga att han hoppas att någon annan ska ta initiativ till. Vem mer i partiet har en sådan förmåga?

      Det moderaterna på 90-talet kallade valfrihet, kallade Hjalmarsson och Heckscher på 60-talet för ”ÄGAR” demokrati”. Begreppet blev mer säljande då det doldes under begreppet :
      VALFRIHET.

      Håkan Juholts betoning på ”SOCIAL” demokrati var en klar markering av var rågången i svensk politik måste dras, om en reell opposition överhuvudtaget skall vara värd namnet.

      Måtte glöden pyra och elden blossa upp igen, trots alla veteraners ansträngningar att kväva den i dess linda.

      Råder det verkligen demokrati, i ett land och i ett parti, där man avsätter sina partiledare genom mord och mobbing?


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s