Om priset för livets slutskede

Särskilt boende handlar om livets slutskede. Det är när världen åter igen har blivit en fråga om vad som kan upplevas. Det är inte en aktiv äldre utan en äldre som inte orkar särskilt mycket. Ofta är vi också i livets slutskede inte särskilt friska. Några har fått demens andra kanske har besvär med sina leder. Det som är nytt är jobbigt. Att bara flytta eller välja är en sådan stor händelse att det orsakar stor oro. När vi blir äldre blir vi helt enkelt ofta barn på nytt.

Segregationen i samhället har lett till en abstrakt diskussion som näst intill påminner om argumentation tagen ur chik-lit-litteraturen.  ”Du – det är häftigt, det är smart, det är roligt och det handlar bara om dig!”.

Men, faktum är att det är inte särskilt häftigt att välja när du har demens. Det är inte särskilt häftigt att betala skatt för vård som innebär att personalen sparar på blöjor och den äldre får färre byten än ditt egna barn. Det är inte särskilt häftigt att betala skatt för att få reda på att din mamma ramlat men inte blivit upptäckt förrän på morgonen. Anledningen? Företaget hade inte hade rätt bemanning.

Socialstyrelsen har konstaterat att Carema har lägre bemanning än kommunerna. Det tycker socialstyrelsen är anmärkningsvärt. För de som inte har något val – för de som inte har en egen röst – utan blir hanterade i slutet av sitt livsskede är detta upprörande.  Det är  tyvärr Carema som är det privata vårdbolag som blivit symbolen för vad vi inte vill att våra skattepengar ska gå till. Det handlar om vad som driver företaget.

Det är en fråga om moral och etik. Det är en fråga om att ha sunda värderingar som baserar sig på en humanistisk grund. Det kan inte marknadsekonomin åstadkomma. Marknadsekonomin handlar om att maximera vinsten genom att effektivisera verksamheten. Ha en lägre bemanning, spara på blöjor, värme och inte minst mat. Att låta ett sådant företag få fortsätta med verksamheten är skandal. Precis som det är en skandal att moderaterna i Stockholm sålt ut det vi byggt upp.

Det har konstaterats tidigare att det finns stora skillnader i kostnad för särskilt boende. En slutsats som dragits är då att kvalitet inte har med kostnaden att göra.  Det är i sig en intressant slutsats. Själv tänker jag att kommunerna ser olika ut. Kanske de med lägst kostnad har färre dementa? Personal som arbetat länge och har stor kunskap? Låga hyror? Eller bara råkar vara en kommun som har en liten administration?

Bloggat:  Alliansfritt Sverige om att Carema erbjuder aktiviteter i kissig blöja, Martin Moberg om vad valfrihet kan handla om,Ett Hjärta Rött om vad valfrihet betyder

Media: (Tack Martin) Tiden MagasinLO-tidningen 123SvD 1234TV 4 NewsSR 12AbExpr 12Nytt24SVTNkNTSkånskanGPDN 12NSDMetro

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


One Comment on “Om priset för livets slutskede”

  1. […] Blogg: Christian (c), Rosa, Bengt, Helena Annat: Riksdagen, Politometern om Äldrepeng Fler inlägg […]


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s