Hopplöshetens politik

Den moderata politiken är allt mer en hopplöshetens politik. Massarbetslösheten har bitit sig fast och Borg kan inte komma ifrån det faktum att det som sades igår också gäller idag. Utanförskapet har ökat. Fjorton minuter in i klippet kan vi höra Anders Borg försöka förklara att 6,5 är större än 7,5 procent. För alla som tror att de är på det sättet måste jag säga…påskharen finns inte. Precis som Wolodarski i sin ledare försöker förklara att de som tycker att våra skattemedel ska gå till verksamhet är vänster.

Precis som 6,5 procent är mer än 7,5 procent ska det alltså vara i sin ordning att ta ut skatt för att företag ska kunna ta ut vinster. Det är möjligtvis i sin ordning om företaget ska längre fram investera i vägar eller för den delen nya energislag. Men, det kan aldrig vara i sin ordning när vi talar om att producera tjänster som skola och vård. För vad har de senaste undersökningarna visat? De har visat att friskolor har en lägre lärartäthet och sämre kvalitet. Det har visat sig att stora vårdföretag haft lägre bemanning och sämre vård om våra äldre.

Det är som den extrema högern glömt bort att jämlikhet är viktigt. För vad som händer när vinster tas ut i välfärden är antingen att färre får jobb och lägre löner. Ojämlikheten ökar. Här verkar de som är förespråkare för vinster inte vilja se att ojämlikhet är socialt nedbrytande. Det är först på senare år som vi kunnat se vad som händer. Den bild som framträder är överraskande och chockande. Åtminstone för alla som väljer att se hur världen ser ut.

Skadeverkningarna är påtagliga och nedbrytande för vårt samhälle. Det är inte underligt att motsättningarna ökar och brotten blir allt grövre. Dessa nya kunskaper som finns måste vi använda oss av för att ge hopp. Hopp om att det faktiskt är lönsamt att samarbeta och för att trygga våra liv. Vi måste våga se vad det konkurrensinriktade samhället leder till. Ökade klyftor leder till ett samhälle där fler blir sjuka och ohälsotalen ökar. Precis som det gör nu. Fler blir sjuka och fler mår dåligt. Barn far illa och välutbildade ungdomar hittar inte jobb för att arbetsgivare har tillgång till gratis arbetskraft via arbetsförmedlingen. Det är som Westerholm formulerat sig ord utan substans.

Hopplöshetens politik är visionen om att den som har flest grejor när han dör vinner. Här ligger utmaningen. Att i det goda samhället skapa en hållbarhet och livskvalitet. Ett samhälle som låter oss vara självständiga och inte skrämda av undergångsretorik. En retorik som innebär att det är i sin ordning att ljuga och bedra. Sedan början av 1990-talet har ungdomsarbetslösheten permanentats på tvåsiffriga tal. Själv har jag hört skrämmande exempel på bostadsområden där det är vanligare att sakna jobb än att ha ett.

För det finns jobb. Vi behöver fler lärare i skolan och händer i omsorgen. I omställningen från hopplöshetens politik behövs människors kraft och människor som vågar ta steget. Vi behöver börja lägga järnvägsrälsen, rusta upp bostäder, skolor, bygga mindre lägenheter och inte minst modernisera energisystemen. Det är investeringar som om de ytterligare skjuts på framtiden blir till kostnader som kommer att växa i takt med att ojämlikheten breder ut sig.

Läs mer: Westerholm (tack för länkar) DN, AB (Kielos), Högberg, Jönsson och lite annat snott från DHE:  KP DL TM TB BH

Foto Timothy Fackelman



Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s