En alliansfri energipolitik – tack!

Nuon-affären verkar vara en nysning. Vad affären visar är att regeringen inte klarat sin uppgift som ägare till Vattenfall. Att släta över eller skylla ifrån sig när det blåser är inte en strategi som är förenlig med en hållbar ekonomisk ansvarsfull strategi för Sverige. Vad värre är att sittande regering verkar leta efter ett slags mandat för att få accept för långt större förluster. 

Argumentationen kring att regeringen inte har ett ansvar är irrelevant. Regeringen har ett ansvar för att Vattenfall går med förlust. Det kommer att leda till ökade elpriser – även om det är en nysning i Vattenfalls balansräkning. Regeringen verkar vara medveten om att #nuon affären bara är en del av problematiken.  Anledningen är att Vattenfall har blivit en del av Europas energipolitik.  Som en del av Europa har nya affärsrisker uppstått.

De nya riskerna innebär att Vattenfall fått verklig konkurrens. I sig är det lite roligt – eftersom monopolets trygghet och skydd försvunnit. Istället är det konkurrensen villkor som gäller. Kanske har Vattenfall också förstått att Sverige inte är ett land där elpriset ständigt kan höjas. Åtminstone inte av de som styr och agerar. Det innebär att dåliga affärer måste få konsekvenser. Antingen iform av att Vattenfall förändrar sina positioner.

Frågan är då vilken energipolitik som i detta läge ska föras. Hur ägaren ska agera framöver och vilken roll regeringen har spelat? Att inte ta ansvar för eller ens inse sitt ansvar för den förda energipolitiken – det är rätt intressant. Det är som ett barn som blivit påkommen med händerna kakburken. Därför blir det inte svårt att förstå Peter Norman (M) förslag på att ta ett gemensamt ansvar.

Skottland kan komma att bli nästa affär. Visserligen har Vattenfall i sitt joint venture ”European Offshore Wind Deployment Center” ett stöd av sittande självstyre i Skottland. Här finns ett brinnande intresse för den gröna visionen. Däremot finns det flera orostecken. En sådan är det kraftiga motstånd som uppstått kring de 11 stora gigantiska vindkraftsturbinerna.  Det handlar inte bara om den långa tvisten med Donald Trump som sannolikt kommer att kosta pengar och vara över lång tid. Det handlar om att det sittande styret faktiskt riskerar att förlora sina mandat som en följd av det lokala motstånd som uppstått.

Det behövs en bättre ägarstyrning. Särskilt som vår regering frikänt sig från sitt ansvar.

För mig är det självklart. Visst ska vi ha  en alliansfri energipolitik.

Bloggat: Ola, Martin Moberg och så har vi den digra arbetslösheten du har så rätt det är inte bara energipolitiken Martin Moberg

(tack för länkarna Martin) Länstidningen Östersund och SvD och Dagbladet Alliansfritt Sverige och Göran Johansson och DNSvDExpressenDagens Industri 1DI 2SVTSR EkotVästerbottens folkblad

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Annonser

Nuon-affären och en golfbana

Sommaren i Sverige är fantastisk. Vilka underbara tillgångar som vi har. För de som nu påstår att Vattenfall är illa skött, ni har inte sett hur bolagen sköts i Europa. Vattenfall är ett välskött energibolag – som precis som alla andra bolag – stundtals gör dåliga affärer. Den här gången är problemet att det kommer att kosta oss skattebetalare pengar. Att regeringen inte tidigt försökt att skydda svenska skattebetalare, kan faktiskt ha sina förklaringar. Det kanske helt enkelt inte gick -givet den juridik som omgärdar energibolagen i Europa.

För min del är det upprörande affären inte följts upp. De som var ansvariga för genomförandet av affären har tagit sin del av ansvaret och ett par miljoner med sig. Här kan diskuteras om det var rätt eller inte. Precis som den bonus som alla cheferna verkar få på Vattenfall. Fast det är inte dagens ämne. Dagens ämne fokuserar inte på varför regeringen inte presenterar färdplanen framåt eller hur de tänker rädda situationen. Nej istället försöker jag ta reda på varför affären inträffade.

Reuters skrev om den tekniska delen av affären 23 februari 2009. Av pressmeddelandet framgår strategin bakom köpet.

”Vattenfall’s Josefsson said the deal ”will accelerate the realization of Vattenfall’s strategy to make electricity clean,” as it planned to speed up investment in carbon capture and storage technology and wind power.”

Strategin är direkt spårbar till Vindkraftsintressenternas politiska konceptet om att vindenergin var framtidens port för den gröna elen. Det har aldrig varit Vattenfalls uttalade strategi. Istället kan jag se ett bolag som i sina årsredovisningar – satsar på storskalighet – dvs icke förnybar energi som kol. Däremot har vår regering ett ansvar för energipolitiken och för att politiken genomsyrar strategin i Vattenfall. 

Tidigare har Finansminister Anders Borg uttalat sig om att regeringen inte är ansvarig för affären. Absolut har han rätt – ministerstyre ska inte förekomma. Däremot är regeringen ansvarig för sin förda politik och för sitt ägande av Vattenfall. Av Reuters artikeln kan vi se att regeringen som ansvarig för energipolitiken i allra högsta grad varit delaktiga och lagt upp strategin till affären. Därmed har den nuvarande regeringen ett ansvar för att se till våra skattepengar förvaltas på bästa sätt. Att affären blivit dålig innebär att vi behöver mer information och fakta som skattebetalare. Den strategin som är utlagd har också lett ill en affär i Skottland och frågan är vad den affären kommer att kosta oss om inte något görs.

För det är väl ingen nyhet att Donald Trump har synpunkter på vindkraftsparken som enligt SvD beror på att hans golfbana vid Menie Links har utsikt över den flytande vindkraftsparken. Min fråga är; går det inte att flytta parken ett par kilometer utåt? Bygga lite mindre? Med annan teknik som Donald Trump kan vara med och investera i? Om det nu är det som är problemet? Nu ska jag inte lägga mig i storaffärer. Däremot tar jag mig rätten att fundera om det är därför som  Nuon-affären blivit en stor fråga och det verkar som om svaret är Donald Trump. 

Så jag ger mig ut och tittar lite på förutsättningar för el i Skottland och konstaterar att The guaridan precis har haft en intressant artikel om förnybar energi och påminns om de stora svårigheter som ligger bakom energipolitiken.

”The renewables debate is underpinned by the need to avoid the worst temperature rises, if possible, but is also about energy security, localism and lower costs over the next 30 years, which are all achievable.”

Här har teknikerna en sann utmaning och det är en kompetens som Vattenfall och Sverige har. Det som förvånar mig är den ensidiga satsningen på Vindkraft.  Varför inte tänka lite större? Satsa på något som Donald Trump kan vara med som riskkapitalist och bygga ut.

Självklart har regeringen ansvar för sitt ägandeskap och den förda energipolitik. Inte bara i goda dagar utan även i dagar när det blåser. 

Varför tar inte regeringen ansvar för den förda energipolitiken?

Bloggat: Roger Jönsson, Röda Berget, Göran Johansson (tack göran!), Alliansfritt 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vem snodde osten?

Om etiska dilemman och moral har jag skrivit tidigare. Då ur perspektivet vad rädsla gör när vi ställs inför svåra vägval. Hur många blir låsta av argument och inte förmår att kritisera. Kritik är viktigt eftersom det får fler att förstå ett sammanhang. Eller sin samtid. Kritik är ett känsligt tema därför att självkänslan kan bli tilltufsad.

Om det inträffar kan kritiken upplevas som obehaglig ungefär som när något skaver. Beroende på han/hon/hen reagerar kan hen/hon/han gå i försvar, bli arg, bli ledsen eller kanske till och med iskall. Den som känner sig kallad att kritisera vet om att kritiken kan leda till reaktioner. En del njuter av sådana reaktioner och letar efter tillfällen att få kritisera. Andra tycker att känsloreaktionerna är mycket obehagliga och undviker helst att ta upp kritik över huvud taget.

Det går att arbeta med sitt sätt att ta emot och ge kritik. Väl formulerad kritik är en värdefull gåva som gör det möjligt för den som tar emot den på ett konstruktivt sätt att lära och utvecklas. Att vara en kärleksfull kritiker är att öppna upp för nya tankesätt. När vi står inför etiska dilemman är det särskilt viktigt. Då gäller det verkligen att ta sig tid och samla in olika synpunkter. Här menar jag att vi alla mår bra att skärskåda hur vi kritiserar och framför allt hur vi tar emot kritik. Då får vi ett etiskt dilemma belyst och kan lättare förstå sammanhanget.

Det finns förstås olika sorters kritik. Det finns människor som älskar att kritisera andra därför att det ger dem själva en tillfredsställande känsla av att ha övertag och makt. Ju mer mottagaren lider av kritiken, desto mer tillfredsställande är det att kritisera för dessa personer. Ge inte dessa personer något utrymme och bli inte sårad. Låt dem inte sno osten. Det som är din självklara rätt att växa som människa.

Vad har då detta med politik att göra? När jag läser det som Moderaterna åstadkommer – handlar det just om att ge medborgaren dålig självkänsla. En känsla av att någon snott osten. En känsla av kaos där jobben inom tillverkningsindustrin bara försvann. Men det finns en annan marknad och den håller jag just nu på att försöka förstå. Det är en global arbetsmarknad som håller på att växa fram i rekordfart. Det är en marknad där allt fler frilansar inom områden som de själva är bäst på (komparativa fördelar). I det konkurrensperspektivet är det politiska livets lokala nivå ifrågasatt och det här möjligheterna finns. Det här är vi måste börja bygga vår framtiden och vara inspiratörer. Vi måste låta fler vara med i vinnarcirkeln. Annars finns det en risk att det blir som Högberg formulerar sig:

 ” Med andra ord kommer vi få ett otaligt massa sagoberättare som alla vill ha med raden om det lyckliga slutet i sin saga, men det kommer inte bli mer än en saga även om den kan tyckas vacker så är den inte verklig…”

Frågan är bara om det går med Moderaternas politik? Där löften är till för att brytas och lagen bra är till för de som ska styras. 

Bloggat: Högberg om sagoberättare, Alliansfritt om nya definitioner på fattigdom ger lägre fattigdom…

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen

Media: (Tack Peter) DNSvDExp.


Moderat politik gör hushållen till förlorare

Behöver jag säga något om den hjärtlösa politik som bedrivs av moderaterna? Ta bara arbetslösheten, den sjuka sjukförsäkringen, friskolereformen, vårdskandalerna, partibidragen, forskningen och för att inte tala om tillväxten. Den ena myndigheten efter den andra har kritiserat regeringens förda politik. En politik som absolut inte främjar vårt samhälle. Miljön är ett sådant område. Inte ens i dessa frågor kan regeringen hålla sams eller för den delen föra en politik som är trovärdig. Inte ens  Riksrevisionen ger regeringen godkänt.

En granskning som Riksrevisionen gjort och som presenterades på alla hjärtans dag visade att hushållen fick betala mycket mer än näringslivet för sina utsläpp. Hushållen betalar energi- och koldioxidskatter med cirka 2 800 kronor per ton koldioxid medan industri- och energiföretagen i genomsnitt betalar cirka 140 kronor per ton koldioxid. EU:s handelssystem för utsläppsrätter förstärker dessutom skillnaderna i Sverige.

Mellan 2005 och 2010 fick svenska företag i EU:s handelssystem ett överskott av utsläppsrätter som motsvarar ett värde på cirka 1,8 miljarder kronor. Stora delar av näringslivet har därför fått en stor förmögenhetsöverföring utan att ha behövt göra något för att minska sina utsläpp.

Det är därför inte bara en fråga om vad som ska utvinnas. Det är också i allra högsta grad idag en fråga om vem som ska betala för vad. Eller vem som har intressen för vad. Kina har tex starka intressen av att utvinna i Arktisk och Danmark ger dem rätt.

När Sverige nu tar över ordförandeklubban i det Arktiska rådet är det därför intressant att studera hur Carl Bildt agerar. Det är säkert inte bara miljön som ligger för hans ögon.

Hur går det (m)ed offentliggörandet av partibidragen?

Kete Kina Rangiputa beach verti

Kete Kina Rangiputa beach verti (Photo credit: mark_whatmough)

Bloggat: Johan Westerholm – mer pragmatisk och säger utvinn, Martin Moberg, om att Lena Eks uppfattning, Alliansfritt Sverige om att regeringen är både för och emot oljeborrning i Arktis, Peter Johansson om att Regeringen inte är en demokrati

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Jobba gratis?

Vilket underbart väder! Solens strålar tittar in och känslan av att det snart är vår får mig att le. Fingrarna vill ut och påta i jorden. På samma sätt är jag idag uppriktigt glad över att våra siffror ser bättre ut än på länge. Samtidigt är jag glad över att skillnaderna mellan blocken minskar. Ändå är jag inte nöjd. Vi har massor av arbete att utföra. För det som händer i världen speglar en framtid som inte är lika ljus. Det måste bli ett stopp på sparpaketen. Greklands väg är inte den rätta vägen.

Problemet är att jag inte har en lösning. För hur skapas ett förtroende hos väljarna så att skatt betalas? Hur skapas ett klimat så att företag kan etablera sig inte bara i Grekland utan också i Europa? Hur skapas ett samhälle där alla är redo att bidra. Om Europa istället stjälper landet och ökar arbetslösheten då finns det en risk för allvarligare konsekvenser. Oron handlar inte bara om att missnöjet för risken att människor raserar sitt land. Det är också en oro för vad som kommer i dess spår.

I Sverige har vi fått en ny kategori hemlösa och arbetsföra. De kommer från Spanien, Polen, Ryssland och hoppas inte bara på att få arbete utan också då och då lön. De är EU-medborgare som söker jobb och upptäcker att arbetsmarknaden här är värre än vad de trott. Statsmissionen i Sverige har fullt upp. För många gånger handlar det kanske bara om att få ta en dusch. De är byggnadsarbetare, städare och inte minst människor som vill försörja sig.

Å andra sidan finns samma problem i England. Ungdomarna har  ofta investerat såväl tid som pengar på att bli anställningsbara. Inte alltför ofta demoraliseras ungdomarna när de får insikten om att det inte är tillräckligt. De känner sig lämnade i sticket av systemet och samhället. Hur kommer det sig? Cait Reilly har stämt staten för att slippa praktik. Anledningen är att hon skulle ut i praktik och jobba gratis hos en lågpriskedja för att få erfarenhet. En erfarenhet som hon redan hade. Till detta kom också att Reilly redan hade ett frivilligt uppdrag för ett museum. Fallet togs upp av en advokatbyrå och drivs nu vidare där linjen är att Reilly ålagts tvångsarbete.

Guy Standing som är professor i ekonomisk säkerhet vid Bathuniversitetet har kunnat konstatera att staten blivit mer benägna att kräva insatser i utbyte mot bidrag. Det är inte längre en medborgerlig rättighet eller om du så vill en återbetalning av skatt när du längre inte har jobb. Det här är naturligtvis inte bra. Istället borde de som är arbetslösa få utbildning. För vad kan vara viktigare än att tillåta människor att växa? Att se till att arbeten är riktiga arbeten? Standing menar att regeringens strategi är att skapa ett utanförskap och genom detta pressa ner lönerna.

 

Tack Westerholm (läs gärna inlägget!) som jag knyckte dessa från SvD PJ Anders Linder DN EkotGöran PetterssonSvensson,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen

 


Här förlorade vi 300 000 jobb

Flera har idag konstaterat att det kostar oss pengar att låna ut 100 miljarder till 0,1 procent i ränta. Andra har försökt påstå att så inte är fallet. Låt mig säga att båda påstående är intressanta och kräver en närmare undersökning. I min värld handlar det om att vi avstår från utebliven tillväxt och vi får dessutom betala för det redan idag. Anledningen är att räntan uppgår till 0,1 procent samtidigt som vi har inflation. 

Låt mig få förklara. Hur kommer det sig att inflationen är en kostnad? Kort och gott handlar det om att när priserna ökar får du mindre för pengarna. Det kan ske genom att priset ökar för samma mängd tändstickor. Men också genom att priset är detsamma men antalet tändstickor minskar. Det vill säga du får mindre för dina pengar.

Tillväxt handlar om att vi får mer. Det betyder att du får mer verksamhet eller att det reala värdet ökar för en tillgång som tex villan eller tavlan. I det här fallet hade vi i Sverige kunnat satsa mer på infrastrukturen, skolan eller vården.

När Reinfeldt lånar ut pengar till IMF innebär det att vi förlorar 300 000 jobb. Allt beror naturligtvis på hur vi räknar (lön, inflation osv). Frågan är vad vi får tillbaka?

För mig är den självklara vägen den nordiska. Men också att skapa ett samhälle som grundar sig på jämlikhet. Det gör vi genom att satsa på arbeten och välfärd. Genom att skänka bort 300 000 jobb skapar vi ytterligare förutsättningar för ojämlikhet. Det är viktigt att skapa ett förtroende för en stabil grund för ekonomisk tillväxt. En sådan väg är att ge möjligheter till utbildning och utveckling som omfattar alla.

Till detta kommer att vi skrivit under finanspakten. Jag har läst och är bekymrad. Flera av formuleringarna är av sådan karaktär att vi nu står inför en gemensam ekonomisk politik. Vi går allt närmare en samordning. Till detta kommer budgetregler som inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till ländernas olika industrikulturer. Det innebär ytterligare risker för att länder att inte ta sitt ansvar. Samtidigt som de krav som reses riskerar att sätta en slags tvångströja på möjligheterna för ordning och reda. Strukturreformerna är höljda i dunkel och jag är klart öppet kritisk till EU domstolens utvidgade makt.  För att inte tala om vad det ekonomiska partnerprogrammet faktiskt kan komma att innebära för den faktiska stabiliteten.

Anledningen till att jag är för den nordiska modellen är helt enkelt för att vi har en liknande industristruktur. Inte minst kan vi genom att utveckla samarbeten på olika områden bli konkurrenskraftiga. Det kan vi inte bli genom att stötta Grekland. Det kommer tyvärr bara resultera i fler utbetalningar. Vad vi istället kan göra är att bidra med kunskap om hur en statsförvaltning ska fungera. Men för detta krävs ett mandat och det mandatet har inte erhållits genom finanspakten.

Nå, nu ska EU-länderna först uppfylla vissa villkor. När det sker börjar avtalet gälla och då är det upp till bevis för de länder som nu lovat att ta hand om sina egna moral. För det är vad denna ekonomiska kris handlar om. Inget annat än skillnader i synen på moral.

 

Media: SydöstranArbetarbladetVästerbottens folkbladSR 123456,7SVT 123DN 12345678SvD 12GP 12DTDIFolkbladet,VLTVBKAb 12Expr,DNSvD.

Bloggat:Alliansfritt, från noll till 100, Martin Moberg Svenskt Ja och IMF lån, Lena Sommestad om europakten ett sorgens dag, Peter Högbergom gör europakten röd istället för att sitta och tjura, Roger Jönsson om att socialdemokratin måste ta fram en offensiv europeisk politik, Jonas Sjöstedtom att Europakten är dålig för Europa, Tord Oscarsson om europakten,Thomas Böhlmark om vart är drömmen om Europa på väg?, Mikael Andersson om det svenska ja-et till europakten

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometern,Öppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

 

 

 


Finanspakten och intigritet

Vi byter partiordförande och ändrar riktning. Men, mycket har hänt sedan S sade nej för bara två dagar sedan.

Det talas inte längre om en samordnad skatt på transaktioner eller om större harmonisering av regler för arbetsmarknaden. Budgetreglerna har också mjukats upp, undantag införts så att länder med stora underskott ska få lite tid på sig att nå balans. Kravet på att reglerna ska skrivas in i ländernas grundlagar har slopats, och det lär inte längre vara tal om några automatiska konsekvenser för de länder som inte följer budgetreglerna. Fast säkra kan vi inte vara.

I korthet har socialdemokraterna ställt följande krav för att komma överens med regeringen (fet stil av undertecknad):

  1. Vi är överens med regeringen om att finanspakten inte medför några rättsliga förpliktelser för Sverige. Det vill säga Sverige ska inte överlämna någon beslutanderätt från riksdagen över vårt finanspolitiska ramverk eller ge möjlighet för ytterligare sanktionsmöjligheter till EU-domstolen genom finanspakten.
  2. Vi är överens om att det svenska inflytandet måste garanteras, till exempel genom tillträde till euroländernas toppmöten där finanspakten behandlas. Vi anser inte att det svenska inflytandet är tilltäckligt tillgodosett i det senaste avtalsutkastet.
  3. Vi är överens om att det måste finnas tydliga garantier för respekten för arbetsmarknadens parter i avtalet. Därför är det viktigt att nuvarande skrivningarna på detta område blir kvar i det slutliga avtalet.
  4. Vi är också överens om garantier för att våra undantag ska gälla om finanspakten blir en del av EUs fördrag.

Det jag funderar över är hur nära vi är att frångå svenska folkets klara och entydiga nej till Euron 2003? Svaret på detta är att S genom dessa fyra punkter verkar ha klargjort att Euron inte är med på dagordningen.

Men vi ska inte vara naiva. Den nyliberala politiken är inte en framgång för tillväxten. Den är inriktad på att skapa en federation. Tysklands förbundskansler Angela Merkel ser framför sig att Europakommissionen blir mer av en regering i framtiden. Ett första steg är mer samordning mellan Europas länder, mer samordnade skatter och mer samordnad arbetsrätt. Syftet är att verka för att arbetskraften blir mer rörlig.

Teorin bakom är att orsaken till krisen är att arbetskraften inte är tillräckligt rörlig. Det är inte fallet. Orsaken till krisen är brist på idéer och framför allt riskkapital som satsar på företagsverksamhet. Det vill säga framtidens marknader. Det är en grundorsak till vad Davos – kallar för kapitalismens kris. Det råder helt enkelt en tid när kapitalet inte växer som en följd av att marknaderna är mättade.

Här är det viktigt att vi som en del av de små länderna verkar för att minska otrygga anställningsvillkor, risken för utförsäljning, utbyggnad av infrastruktur, skola och inte minst en samsyn på att rättstryggheten också ska omfatta individen. Inte bara företagens eller kapitalets. Det måste finnas en motvikt och en trygghet i människors liv.

”Jag är övertygad att vi måste koppla ihop utveckling av människors frihet med rättvisa och solidaritet” säger Stefan Löfven idag.

Det ska bli spännande och se hur politiken nu utvecklar sig. Men, är jag mer EU-vän för det? Nej, inte så länge vi inte bygger ett samhälle där människors rätt att växa är i fokus. Därför är jag suveränt glad över att se att EU nu kommer att stifta en lag som gör att vi har rätt som konsumenter att kräva att ett företag tar bort alla uppgifter om oss. 

Media (tack Martin): ArbetarbladetAbDNSVTSvD

Bloggat: Röda Berget – fel att säga ja till europapakten, Björn Andersson, på samma tema, Martin Moberg skriver om överenskommelse och vad kan vara en väg att gå

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Red rose

Frihet - Ja