Aftonbladet…

Mitt i steget är ingen hatblogg. Johan Westerholm är en debattör och har så varit i många år. Han vrider och vänder på det mesta ibland håller jag inte alltid med Johan och han håller inte alltid med mig. Men det är i sin ordning. För Johan är en person som faktiskt verkligen tar fajten. Själv har jag på min blogg fått ett antal hot och därför stängt av kommentarsfältet.

Men det gör inte Johan Westerholm. Han tar debatten och därför räcker det inte för mig att Aftonbladet ber om ursäkt på det sättet som gjorts. Antydningen finns kvar. Kanske är det värsta av allt ursäkten eller reflektionen från de svarande. Den att det här visar att vem som helst kan drabbas.

Känslan av obehag tränger sig på. Tänk om du inte ens vet om att du förekommer? Hur var det med att först kolla och ta kontakt med Johan Westerholm? Innan man hängde ut bloggen och satte epitet ”hatblogg”. Tänk om det hade varit du och du hade varit på semester? Tänk om du inte hade varit lika stark som Johan?

Idag har du mitt stöd Johan Westerholm och om jag vore chefredaktör för Aftonbladet – då hade jag genast sett till att alla journalister som skriver först gör en kontroll och låter bloggaren ta del av det skrivna faktarutorna.

Media: AB,

Läs även Röda berget, Peter Högbergs blogg. Där hittar du mer länkar.

Mer hittar du på Intressant, SAP, Politometern, Öppna kriskommissionen, Bloggar.se, Nyligen, opinionsverket


Världen, Kulturrådet och Astrid Lindgren

Det finns en tid – nu – när solen inte kommer att nå över hustaken. När vi alla kurar och ser fram emot första advent, lucia, julen och nyår. Samtidigt finns det människor i världen, i Sverige, Stockholm och Vimmerby som har det svårt. Vi får inte glömma bort den hjälpande kraften. Orden som inspirerar och orden som lätt kan förgöra. Att Astrid lyckades med sina figurer förklara en del av världen, modet som behövdes i varje liten själ och vad vi alla kunde göra om vi ville. Det är i sig fantastiskt.

Astrid Lindgren var en författare som började i det lilla. Hennes röst nådde ut i världen. Hon knöt säcken med hjälp av Pippi Långstrump, Emil, Madiken, Lotta, Karlsson, Britt-Marie och flera andra oförglömliga figurer. Hon skrev sagor som fick statsministrar att rynka på näsan (pompiripossa skatten) och en regering på fall.

Att flytta utdelningen av Astrids pris till Stockholm är inte bra. Vi behöver alla påminnas om att saker inte händer i Stockholm. Det händer överallt. Världen är där just du är – din upplevelse och ditt deltagande är viktigt. Kulturrådet behöver därför ompröva sitt beslut och överväga det symboliska värdet.

Med det menar jag det symboliska värdet av att knyta samman barnens värld och skapa en förståelse att varje förändring börjar med ditt egna mod, din historia och din berättelse. Att förstå att vi måste förändra hur vi har byggt en statsapparat som så i detalj styr att det blir tokigt. Här tycker jag att Stefan Löfvens debatt artikel är läsvärd. Vi måste tänka om – för barnens bästa.
Kulturrådet är en av de myndigheter som har möjlighet att föregå med gott exempel.

Skänk gärna en slant till barnen som överlevde i Filippinerna eller gör en symbolisk handling för att hedra alla de som kämpar för att göra dagen uthärdlig.

Ha en trevlig Söndag.

Läs mer:
Astrids hemsida
Mer hittar du på NetRoots, Intressant, SAP, Politometern, Öppna kriskommissionen, Bloggar.se, Nyligen


Samhället en reflektion

Under den senare tiden har jag sett hur samhällsfrågor som uppstår hanteras på ett sådant sätt att flera upplever maktlöshet. Argumenten som förs fram är ofta av ekonomisk karaktär. Vi ställer en påse pengar mot en annan påse pengar och motiverar sedan våra beslut baserat på att den tredje påsen behöver mer. Min mening är att något har blivit fel när vi hanterar samhällsfrågor som om de var mekaniska och relaterade till plus och minus.

Idag ställer vi skolans ekonomi mot vårdens. På så sätt osynliggör vi människan. Vi verkar ha glömt att i samhällets beslutsmodell finns det människor av kött och blod. Människan som social varelse – en människa som faktiskt har rätt till sitt sociala sammanhang. Sin betydelse. Låt mig därför påminna er om att vi är människor från den dagen vi föds till den dagen vi dör. Vi är sociala varelser. Vi behöver omsorg och utrymme för att växa.

Frihet är därför viktigt. Precis som kunskapen om att vi som individer formar vårt samhälle. Utan att vi i skolan får lära oss att utveckla våra personligheter kommer inte vi som individer att kunna ta det individuella ansvaret för vår frihet. Därför är samhällets syn på utbildningen central. Gör vi skolan till en ekonomisk fråga – ja då handlar det om att vi gör en skola som talar om för individen att friheten har ett ekonomiskt värde. Det kan köpas och det kan säljas.

Med detta menar jag att skolan måste ha mänskliga mål och värderas utifrån vår upplevelse av vad ett samhälle ska vara. Med det menar jag att vi måste utbilda våra barn i konsten att bevara friheten,demokratin och freden. Inte i konsten att skapa konflikter, maktlöshet eller för den delen hur vi på bästa sätt osynliggör andra.

Mer hittar du på NetRoots, Intressant, SAP, Politometern, Öppna kriskommissionen, Bloggar.se, Nyligen


Halvtomt eller halvfullt glas?

Idag reflekterar Kommunalrådet Jimmy Jansson, Eskilstuna över vad det innebär i sin kommun. Det är en spännande insändare på så sätt att den faktiskt visar hur en folkvald politiker presenterar sin syn på prioriteringar. Det är dessutom mitt lästips för dagen för dig som gillar välskrivet och gillar att debattera. 

För som sagt vi behöver aktivare väljare och i en demokrati finns inget viktigare än att diskutera hur pengarna som vi betalar ska användas. Vad Kommunalrådet Jimmy Jansson i Eskilstuna valt är följande:

1. Välfärden

2. Gator och torg

3. Sänkt skatt

Vad Jansson menar med välfärd är lite oklart. Men jag förstår varför. För listan på vad kommuner gör för oss är lång. Det handlar om  äldreomsorg, socialtjänst, skolor och utbildning, näringspolitik och mycket annat som görs i samarbete med andra eller i ägda bolag som el och vatten.

Varje år när budget görs sker en diskussion. Den diskussionen om hur pengarna ska fördelas är i allra högsta grad en demokratiskt diskussion som baserar sig på fakta och olika typer av underlag från politiska partier. Det kräver lyhörda politiker och inte minst aktiva medborgare. Kanske har du svarat på en brukarenkät kanske har du deltagit i en undersökning eller deltagit i en diskussion. Då är du med och påverkar din kommun.

Läs gärna!


Ibland är verkligheten ett landsmärke…

Håkan Juholt har visat sig vara en person att lita på. Nå, du kanske inte tycker som jag. Men, tänk på de löften som alliansens gick till val med blivit:

1. Moderaternas politik (de små partierna förlorar sympatier)

2. Regeringen har haft den ena skandalen efter den andra – några är olösta

3. Care (m) a och oviljan hos moderaterna att visa vad partibidragen går till

Det är inget landsmärke. Det visar inte vad vi går för. Ibland krävs det en vilja att bidra till något större än bara – ja – du vet vad.

Ibland är verkligheten en fyr. Den lyser upp det vi inte alltid vill se. Sjukförsäkringsfrågan är en sådan fråga. En fråga där regeringen inte har agerat. En fråga som berör oss alla.

Social demokratin. Ja, jag stödjer vår partiledare och vår partiledning. Må ni enas och må ni samla vårt parti. För vi har stordåd att uträtta. Vi måste helt enkelt börja där vi står. Vi måste våga och ta plats. Vi har en värld att bygga. En värld som handlar om vår rätt och vår tro på att det går att påverka.

Landmärket.

Det är inte en enkel väg. För vi behöver tänka och bryta åsikter tillsammans. För oss kräver det att vi inte är fysiska. Utan ger varandra tid att diskutera. Med ord  – för att finna lösningar i pusslet. Det är inte i sin ordning att vara duktigast. Det är i sin ordning att vara. Vilja bidra till det som är:

Landmärket.

Vi tycker olika. Det är bra och fyller mig med en glöd. För i olikhet finns en tillväxt. Det behöver Hälleforsnäs,  Flen, Sörmland, Regionen, Sverige och Norden. Sen vet jag faktiskt inte. Kanske vi är för olika. Iallfall just nu? Eller?

För mig handlar Landmärket om något som är när, som morgondagens beslut om Järnvägshotellet i Flen. Som speglar vad vi vill uppnå. Det handlar om en vision och en vilja att skapa. Kanske det handlar om ett sammanhang eller om en tidsrymd. En förhoppning om att något går att göra som leder till fler jobb och en lägre arbetslöshet. Eller rentav en ökad förståelse.

Inte som någon av mina kamrater fångade upp på tåget ”rivningskåta moderater”.  För om jag nu lösrykt tar detta citat i kombination med alla Reinfeldts lögner. Då undrar jag vill du vara styrd av den som tror att skattepengar ska styras av medborgare eller av marknaden…det är…

Landmärket.

”…och ett löv som vänder sig.”

 

Vill du se diskussionen direkt: Flens järnvägshotell

Läs mer: Öppenhet i partifinansieringen, nå jag kräver mer. Partibidragen ska redovisas – Care (m) a, Fruktansvärt om hur sjuka behandlas. Röda berget. Träffsäkert så … ja …fy attan. Har precis i bilen haft en lång dialog med vad som kan hända om du är sjuk (allvarligt sjuk). Det är i allra högsta grad kränkande.

 

Svenska: "Turtle Neck" av Henrik Ekb...

Vill du påverka och inte vara en knapptrykare?


Allt är inte bra!

Det roligaste jag vet är samhällsfrågor. Därför att det handlar om oss. Det bästa är att vi är allt fler som tycker om sådana frågor. Det handlar om frågor som är nära oss. Här i Flen är det frågor som rör skolan. En skola som det nu satsas fullt ut på. Men, det är också frågor som handlar om de äldre och hur dessa ska vårdas. Eller om att stödja näringslivet eller satsa på tex fri kollektivtrafik.

Det skapar diskussion och i diskussionen finns förhoppningsvis en förmåga att lyssna på sina motståndare. Därför blir jag lite förvånad när bilden av hur verkligheten ser ut inte längre presenteras. Hur kommer det sig att arbetslösheten permanentats på en hög nivå? Hur kommer det sig att antalet barn som blir vräkta aldrig har varit så många sett i relation till antalet vräkta? Och kom nu ihåg att det är frågan om svenska medborgare.

Här där jag bor, har vi haft en fest för barn. Inträdet till festen var en leksak som sedan skulle skänkas till välgörande ändamål. En sådan tanke var att följa en av leksaken för att se vart den tog vägen. Kanske till ett barnhem i Lettland. Men, efter att vi hade diskuterat klart och analyserat frågorna kring vräkta och omhändertagna barn konstaterade vi att det passade bättre om vi gav dessa 77 leksaker (vår orts alla barn måste ha varit på plats) till en svensk välgörande organisation.

Vi vände oss därför till Malva som är en  kvinnojour i vår kommun. De tackade men hade tillräckligt med kramdjur för de barn som följde med kvinnorna. Samma sak gällde systerföreningen Moa i Eskilstuna. Vad de däremot behövde var i allra högsta grad hygienartiklar. Där fick vi ett oerhört bra tips. Att ge leksakerna till Frälsningsarmen som i sin tur skulle kunna ge bort leksakerna till barn som inte får någon julklapp. Vi bestämde oss för att pröva det sista alternativet och nu ska det bli spännande och se om vi lyckas i vårt lilla projekt.

Det underbara i denna lilla historia är att det har skapat ett engagemang. Det visar också på en oerhörd vilja bland oss i vår ort att bidra till våra barns rättigheter. Nå, en del kanske säger – men det här är väl inte fattigdom. Mitt svar blir då att vi kan inte jämföra Sverige med Afrika. Det är lika illa som när mamma sa – om du inte äter upp skickar jag maten till barnen i Biafra. Som om den hade kommit fram och varit ätbar – svarade jag då. För så himla roligt var det inte att äta havregrynsgröt.

Vi måste våga stå upp för de som har fått det sämre i Sverige. De som inte har råd att bo, äta eller för den delen skämmas över att man som person hamnat i FAS 3 eller som jag läste i en insändare igår om en man som levt utan inkomst i ett år. Jag  citera angel som skrev en insändaren publicerad i Eskilstuna kurriren den 14 november 2011.

”…Jag tror inte att många i vårt välfärdsland SVerige som vet att det finns människor som jag. Vi som har psykiska besvär vi skriker inte, vi bråkar inte, vi märks inte. Vi finns inte med i Försäkringskassans statitstik för vi har blivit tvungna att vända oss till Socialtjänsten för att få försörjningsstöd eller som jag att vara helt utan inkomst. Jag har nämligen en sambo som försörjer mig och det är tydligen helt normalt (?) att det ska vara så. Jag är inte ensam om det här, det vet jag. Vi är många som kämpar med sjukdom, ekonomi och myndigheter men hur länge orkar man?

Angel”

Sådana här historier sprider en känsla av maktlöshet. Det är också ett tecken på ett slags sönderfall som inte är i sin ordning. Alliansen har misslyckats med att upprätthålla ordningen i samhället. Frågan är vad regeringen gör – mer än att sko sig själva? Peter Röda berget berättar att Annie Lööf som är ny ledare för Centern, har samma lön som Maud Olofsson. Är det i sin ordning? Eller borde inte hon som Peter skriver – ha ungdomslön? Hur kommer det sig att jordbruksminstern fått fem års hyra för lägenhet från riksdagen trots att han inte varit ledamot? Eller alla andra historier som nu finns. Varför är det skillnad?

För det är sannerligen inte högt till tak i Alliansens Sverige och vad värre är det finns ingen riktig vilja bland Alliansens företrädare att skapa ett hållbart samhälle. Det är mer en fråga om att skylla ifrån sig och komma med glättiga budskap. Till detta kommer en ovilja att ta ansvar för den politik som faktiskt förs. Privatiseringen är en sådan fråga. Ta tex det som Kent Persson skriver om Örebro. Att nedskärningar görs inom vårdsektorn – beror helt plötsligt på förd socialdemokratisk politik. Det är inte riktigt sant Kent Persson. Bakom dessa nedskärningar som görs ligger svåra prioriteringar. Detta som en följd av att staten lagt ut uppgifter på kommunerna, tex kostnader för privatiseringen av kollektivtrafiken. Det finns en anledning till alla protester från kommunerna.

När jag reflekterar över Vilgots betraktelse, kan jag inte låta bli och bara tycka att våra skattepengar inte ska gå till något annat än verksamhet. Då menar jag verksamhet av god kvalitet och där det behövs. För visst är det på det sättet att kommunerna behöver bli effektivare. Men, det får bli ett annat inlägg – en annan dag.

Rekommenderar: Apell mot barnfattigdom 

Storstad om Akassan som en förutsättning för ett öppet samhälle, Lena Sommerstad om företagsansvar, Annie Lööf (C) – tror att det handlar om att ta bort LOV, Kent Persson (M) – om att de inte kommer att svika de äldre

Media: SVD – om Alliansens varumärkesbyggnad – den nya Sverige ”sovjet” – staten, folket1, folket2, folket3 – om välfärdsmonteringen inom vården, AB – om åtal för moderat som tagit timeout, AB – om att vi måste hjälpas åt om att återta människovärdet


Vadå – är Hatt verkligen bakåtsträvare?

Sverige bör stå utanför euron i åtminstone tio år till. Det menar Anna-Karin Hatt. Alex Voronov menar att Hatt därmed är en bakåtsträvare som vänder sig till en isolationistisk falang. Han kan det där med ord, Alex. Men, jag håller faktiskt inte med. Europa har inte visat sig värdig sin fiskala makt. Istället har Europa visat upp sitt mest avskyvärda ansikte. Grighet, korruption och inte minst skandaler som påminner om det vi endast ser på film.

Kanske fler känner som vi – här på landet. Kanske det är så att Hatt faktiskt hittat nästa vals ödesfråga och nu profilerar sig. Jag tror att hon har ett stort stöd. För skit är skit och mutor mutor. Hatt menar ändå att vi ska gå med om tio år. Här håller jag inte med.

För att skapa en fiskal union krävs något betydligt mer. Det krävs öppenhet, pressfrihet och inte minst en lagstiftning som kan hantera korruptionens innersta väsen – makten. För det är nog precis som vår förra statsminister sa ”makt korrumperar”. För att skapa en trovärdig fiskal union, måste vi som medborgare kunna utkräva ansvar. Vi måste kunna påverka hur våra skattepengar ska fördelas.

För tänk om vi når en 16 procentig arbetslöshet i Europa? Det skulle inte förvåna mig om de som då sitter i den innersta kretsen, tänker – ja men det är väl bra? En fråga som är synnerligen intressant är då om  de ens vet hur många människor som berörs och var.

Här tycker jag att Peter Högberg snubblar på en synnerligen intressant fråga. Vill verkligen makten förändra? I Vimmerby kommun togs igår ett beslut mot en ny organisation. Min gissning är att det krävs flera sådana beslut i flera arbetarkommuner. Makt när den är osynlig är kanske den absolut farligaste formen. Peter formulerar sig så här:

Politiken har blivit en lyckosam bransch som inte ska störas av den ideella skaran medlemmar som vill träffa ledningen och vara med och formulera politiken. Men något har hänt särskilt inom socialdemokraterna efter ännu en valförlust och ”tips från coachen” inte fungerade. 

Det är något som är värt att fundera på. Därför är jag glad över att Håkan Juholt med sin partiledning i spetsen verkar för en ny folkrörelse.

Själv ska vi snart ha ett uppstartsmöte och jag ser för första gången verkligen fram emot att få ta med mig alla goda tankar som kommit från flera. Men mer om detta senare – kanske i annan blogg.

 

Media:  EkurirenAbAb2ExpSvDDNSVT,

Bloggat: Peter JohanssonMartin MobergJohan WesterholmStaffan Lindström