Frukt fås inte om det inte finns rötter

Nyheterna sköljs av att Ohly ska avgå. Vem ska efterträda. Samtidigt pågår en ekonomisk och politisk kris av stort mått. Det är faktiskt då jag känner mig stolt över vårt parlamentariska system. Det är bra att finansutskottet ska träffas den 16 augusti. Frågan är bara om det räcker. Vad jag menar med det är att situationen inte längre kan kontrolleras. Det handlar mer om damage controll och framåtblickande. För vi har inte fått svar. Vad tänker USA göra åt sina interna problem? När kommer Berlusconi växa upp och hur kommer Spaniens nyval i november att påverka oss?

Samuel Johnson sa vid något tillfälle att vänskap inte kan finnas utan förtroende och förtroende inte utan integritet. När jag tidigare diskuterat har är krisen idag såväl strukturell som politisk och ekonomisk. Det är en kris där politiken och vi som individer inte alltid förmår se för alla problem. Vi kanske till och med inte kan kontrollera vad som händer – åtminstone kortsiktigt. Däremot kan vi alltid beskriva vad som händer, vilka som drabbades och vem som kanske var ansvarig.För att på längre sikt ta reda på vad som kan göras och vad vi tycker.

Det är dags att sluta tro på att det finns några patentlösningar. Det finns hundra. Bara ta SAAB – som nu står inför sin värsta kris någonsin. De satsar 4 miljarder. Trots den svåra situation som bilindustrin kommer att möta om det blir en lågkonjunktur. Det betyder helt enkelt att de vill. Att vilja är att veta och det föder inspiration.

På samma sätt fyller Hälleforsnäs grabbarna mig med stolhet. Ett antal grabbar har genom Mikael Lindqvist försorg startat upp ett projekt under sommaren. Nu i höst finns en färdig skatepark. Det finns ungdomar, människor som säger ja och människor som bidrar. Eller som Micke själv sagt i Eskilstuna Kurrien:

Med det här vill vi visa vad man kan göra. Det är väldigt många som drömmer om saker i Flen och skriver klagomål på facebookgrupper. Men det är få som kommer till skott och gör något.

Jag följer gruppen på facebook har köpt en t-shirt. Framför allt vill jag tala om att det är möjligt. Det är möjligt att vända trender.  Men, det kräver ett rättspatos, en vilja och inte minst en plan att följa.

Det glädjer mig att finansutskottet ska träffas. Men, vad kommer ut ur det? Vad tänker ni komma överens om och hur ska vi alla dödliga få möjlighet att påverka?

Nå, jag har ett par önskemål. 

Ett utökat globalt samarbete där finansiella marknaden regleras.

Medverka till att barnfattigdomen halveras fram till 2013. I Afrika genom att tro att det är de små, små detaljerna som gör det. Små överenskommelser, privata engagemang och inte minst viljan. Det är vi som gör det till en framgång även om vi är beroende av det som just nu händer i Italien, Spanien, Grekland, Frankrike, USA och inte minst Kina! Frågan är när Indien kliver fram och när vi genom långsiktiga åtgärder medverkar till att Afrika kan lösa den egna fattigdomen. För Afrika kan och Afrika har visat att de redan är bättre än vi någonsin har varit.Det genom att inte dra ner arbetstillfällena i den offentliga sektor. Se till att behåll nivån.

Genomför förslagen som finns i  ”Fler jobb – färre i bidrag”

Bygg ut bredbandet i hela Sverige. Det är för dålig täckning och avregleringen har misslyckats!

Återreglera busstrafiken, elmarknaden, posten och apoteket. Det är inte samhällsekonomiskt lönsamt att ha två postbolag som lämnar post, det är inte samhällsekonomiskt lönsamt att ha en delvis avreglerad elmarknad som drivs av monopol. Det driver bara upp priserna på ett sätt som inte längre är motiverbart. Det är inte lönsamt att avreglera marknader där den största delen av kostnadsposterna är arbetskostnaden. Det leder till kvalitetsförsämringar och inte nödvändigtvis lägre skatter. Snarare finns det en risk för ökad arbetslöshet som leder till minskade intäkter och ökade kostnader för staten, landstinget och kommunen. Fast till och med här finns det alltid exempel som förvånar, bidrar och leder till nya lösningar. Så att säga entydigt nej till avregleringar verkar dumt.

Inför inte jobbskatteavdraget.

Var inte rädda för att samarbeta och ta ett gemensamt ansvar. Gör det med hög integritet.

 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Media:E24DN1DN2DN3DN4SVT1SVT2SVT3SVT4SVT5SVD1SVD2SVD3,SVD4SVD5,

Bloggatips från  Sebastian

 Lars Bäck om nyhets och börsfrossa som fortsätter, Johan Westerholmom Tea party rörelsen vilka är de och vilka är deras svenska anhängare?,Kulturbloggen om en annan vinkel på finanskrisen – att den kan vara bra för mänskligheten, Alliansfritt Sverige om att enligt Correns ledare lever vi under ett feministiskt åsiktsförtryck, 2 om att en moderat Solna politiker som bryter mot M:s etiska policy, Peter Johansson om Böhlmark och Assarsson som bildar en moderat Tea party fraktion, Peter Johansson om bättre miljöpolitik på Göran Perssons tid enligt Lööf, Alliansfritt Sverige om en KD-topp som kallar C-kandidats kandidatur för hopplös, LO-bloggen om sommarjobbet och vägen in i arbetslivet, Helga von Pitbullom pinsamt arbetsförmedlingen

Bloggtips från Martin

Alliansfritt Sverige om slussning av pengar från riksdagen till familjeföretaget, Löntagarbloggen om att det är skillnad på skattepengar och skattepengar, Karlssons retningar om blandekonomi nu, Sandro Wennberg om att det räcker inte att drömmar är lika värda Lööf, Peter Johansson om att lagen nafsar Rumsfeldt i hälarna – när är det dags för Bush?
?

 

Annonser

Afrikas akuta kris

Hans Rosling at TED

Hans Rosling om Afrikas utveckling

Idag har jag kommit hem från en tripp genom Sverige. Närmare bestämt 220 mil. Frustrationen över att inte kunna skriva och vara med är stor. Särskilt som jag åter igen läser om svälten i Afrika. Visst är det skrämmande? Jag läser om att vår regering dragit ner biståndet med nästan 1 miljard och nu ökar på det med ynka 50 miljoner. Har vi inte några moraliska förpliktelser längre?

Afrika har åter igen drabbats av en ohyggligt svår katastrof.  Ska vi bara ge bistånd när det finns något att tjäna på andras fattigdom? Eller är avsikten med att sänka biståndet och sedan öka det vid behov bara för att vi har någon form långsiktigt intresse? Å andra sidan sett är det inte bara vår stat som resonerar på det sättet, utan också flera företag och hjälporganisationer. Det får mig att fundera. När är det rätt att bidra? Har biståndet blivit en lönsam marknad? Vad är moraliskt rätt som stat, företag och individ? Eller är det precis så enkelt som Hans Rosling föreslår – född för all del färre barn?

Regeringsmaktens biståndspolitiken speglar statens vilja och värdegrund. Däremot är det inte lätt att utforma hållbar biståndspolitik. Att ge bistånd som stat speglar också en avvägning mellan kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Ett bistånd – kan helt enkelt slå ut ett helt lokalt näringsliv.  Bistånd kan bidra till att landets medborgare splittras, genom att biståndet villkoras. Landet som tar emot biståndet kan också ha en hög grad av korruption. Det kan också vara så att mat i form av bistånd inte når fram därför att infrastrukturfrågorna inte är lösta.  Bistånd är svårt. Det kräver beslut som fattas med en smula diplomati där såväl hjärta som hjärna är med.

Lika svårt är det att ge bistånd som speglar företagets eller hjälporganisationens vilja och värdegrund. För precis som en god avsikt kan leda fel – kan ett företags värdegrund förvärra situationen. Ska vi ge bort traktorer och kräva tillbaks säd när det inte finns drivmedel till traktorerna? Ska vi ge bort ris eller säd som inte kan ätas därför att folket svält för länge? Ska vi bidra med tält – när det saknas vatten och istället kan orsaka dysentri? Ska vi sätta upp en industri i landet när landet inte bygger några vägar eller har lagstiftning som kan klara av ägandefrågor?

På samma sätt gäller det mig som individ. Vad kan jag bidra med för att minska det oerhörda lidandet? Kan min insats verkligen generera en skillnad? Ska jag panta burkar? Äta mer produkter som går under begreppet ”Fair trade”? Eller ska jag välja att skänka pengar? Vilken organsiation ska jag då hjälpa? Vad är viktigast – att rädda de som svälter nu eller rädda de som kan överleva? Kan jag ställa krav och isåfall på vad? Framför allt – hur väcker jag engagemang kring denna svåra och olösta gåta.

Hans Rosling som har 20 års erfarenhet från Afrika och har följt landets utveckling. Han beskriver Afrikas utveckling på följande sätt:

”Afrika har inte gjort det dåligt. På 50 år har Afrika gått från att leva som på medeltiden till hur det var i de bättre utvecklade staterna i Europa för 100 år sedan. Tar man hänsyn till Afrikas förutsättningar, så har de haft den bästa utvecklingen av alla. Afrika har gjort det till synes omöjliga möjligt.” (klicka på bilden för TED-seminiariet)

Här är ett utkast på min plan:

  • Jag pantar burkar och trycker på bidragsknappen
  • Stöttar Frälsningsarmen – för att de ger mig ett exempel som verkar förnuftigt. Vad sägs om att ge ett stöd som leder till att traktorn får bensin. Någon får en lön och kan transportera vatten till de drabbade som nu finns i lägren. Frågan är bara vem som tar hand om det långsiktiga? Vem löser vattenproblematiken där de bor?
  • Uppmuntrar alla till att tänka långsiktigt, positivt och innovativt. Kanske genom att kittla kreativiteten. Varför tar inte våra universitet hand om en sådan utmaning? Varför inte fokusera på uppsatser som löser problem kring vatten och energi i Afrika? Tvärvetenskapliga studier och internationellt samarbete?
  • Uppmuntrar dig till att titta på Hans Roslings seminarier som finns på You Tube
  • eller att stötta organisationer som har hjälp till självhjälp på sin lista, solidaritet och verkar för mänskliga rättigheter.
  • funderar också på om jag kan ändra mitt konsumtionsbeteende genom att lära mig mer om Faire trade,  Kooperation utan gränser och Vi skogen. Vet du mer?
  • Tänker närmare undersöka ett tiotal hjälporganisationer. Vad är deras värdegrund? Hur ser deras insatser ut? Varför samarbetar de inte kring Afrika och den extremt svåra akuta situation?
  • Vad gör vår regering för att se till biståndet kommer upp på EU:s dagordning?
  • FN skriver i sin rapport om Afrika att om alla länder uppfyller sina löften till Afrika som kontinent – kan problemen lösas. Min fråga till FN kommer att vara – vad har hänt?
  • Framför allt vad görs för att Afrikanska ledare ska få ett mandat för att öka sin handel inom den egna kontinenten?

Media: SydsvSvD 1, SvD 2 DNAb, SR, SVT ställom, Hans Rosling

Bloggar: Sebastian om att UNICEF, Högberg om svälta ut biståndet, Martin Moberg om iskylan som präglar biståndspolitiken