Det var bara en vanlig affär…

Får ni inte rysningar när fd VD Lars G. Josefsson uttalar sig i Sveriges Radio? Först måste ni veta min ståndpunkt. Jag har inte förtroende för Josefssons rådgivare. Däremot har jag ett stort förtroende för Josefssons kunskaper om elmarknaden i Sverige och som fd VD för Vattenfall som då verkade i Sverige. Men, varför får jag rysningar?

Det första är att Josefsson får förklara något han inte längre har insyn kring. Josefsson förklarar hur affären gått till. De skedde analyser, bedömningar gjordes och fd näringsminister Maud Olofsson ställde frågor som sig bör. Inte minst förankrade hon beslutet. Ur Josefssons perspektiv är han inte längre ansvarig för effekten av beslutet. Det är här jag får en rysning. För visst har han rätt. Han jobbar inte längre för Vattenfall. Men det gör banne regeringen som ägare. Regeringen har ett ansvar för hela affären. Även att ta upp frågan om när och hur Vattenfall planerar att realisera förlusten. Inte minst att göra en bedömning av hur Vattenfalls varumärke skadats.

Tilltron till regeringen blir mer skadad. Det är våra företrädare som faktiskt ska klargöra vad som har hänt. Att han uttalar sig, verkar mer som om att Vattenfalls fd VD faktiskt styr landet. Var det så vid beslutstillfället? Är det verkligen på det sättet nu? Eller har vår nuvarande näringsminister inget ansvar?

Det andra är att det faktiskt måste vara i sin ordning att fatta dåliga affärsbeslut. Men det är vår regerings ansvar att som ägare ställa sådana frågor att riskerna minskas. Att inte ställa frågor som leder till att styrelsen får räkna på eventuella förluster som en följd av en ändrad energipolitik i Tyskland – ja det är nästintill – oansvarigt.

Det tredje är den uppenbara undanmanövrar som finns i samtalet med journalisten, vilket jag helt fullt förstår. Men Josefsson, det kan aldrig vara tjänstemännens fel. Precis som fd Vd för Vattenfall inte kan vara ansvarig för utvecklingen. Det har nuvarande VD, styrelse och regering.

Politikermissen handlar om att de ansvariga inte varit tillräckliga lyhörda och inte minst tillräckligt långsiktiga i sitt uppföljningsarbete. Det är inte en fråga för gårdagen utan i allra högsta grad en fråga för nuvarande regering och det är därför jag ryser.

Om vi har en regering som inte tar sitt ansvar – vart är vi då på väg? För låga energipriser är en förutsättning för vår industri och inte minst framtidens arbetstillfällen. Är alltså bristen på uppföljning och goda beslut en av många förklaringar till den höga arbetslösheten? Det krävs ett ansvar  och det ansvaret är nuvarande regeringens. Inte fd VD Josefsson, fd Näringsminister Olofsson eller dåvarande tjänstemän på departementet.

 

Ajabaja regeringen! Blir du upprörd över pekfingret? 

Tänk då på att det är nuvarande regering som har ett ansvar för de beslut som fattas i nutid. Det går inte att smita från sitt ansvar som ägare. Läs följande tänkvärda insändare från 2007.

Skrivet: Röda berget, Göran Johansson Martin Moberg

Länkar (tack Göran!)  di.seEkotdi.sedn.seSVTdn.sedi.seSvD

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Politiskt toppstyre eller bara faktafel?

Finansdepartementet har utvärderat jobbskatteavdraget som infördes den 1 januari 2007. Syftet var att fler skulle komma i arbete och att utanförskapet skulle minska. Det skulle ske genom sänkt skatt på löneinkomster som skulle göra det mer lönsamt att arbeta, och därmed kommer också fler att välja att arbeta mer. Rapporten är riktigt intressant att läsa och slutsatsen blir att reformen lett till ökad sysselsättning och att den effekten är betydande. Problemet med slutsatsen är att den verkar mer politisk korrekt än faktamässigt grundad.

Att dra den slutsatsen baserat på förväntade effekter är ungefär som att med spåkula försöka fastställa sin egen inkomst om tio år. Det är ytterst osäkert och precis som Mörtvik skriver på bloggen Utredarna.se handlar det också om att man missat en oerhört viktig faktor. Det är ungefär som man blivit fartblind i jakten på att tillgodose regeringens vilja att få en rapport som talar om jobbskatteavdragets positiva effekter.

Rapporten som tar hänsyn till konjunkturläget, demografiska förändringar som ålder, kön och ursprungsland. Just det där sista är lite intressant – eller hur? Det man har glömt bort i sin utredning och som Mörtvik klockrent pekar på – är att vår utbildningsnivå förändrats. När därför Finansdepartementet försöker förklara att fler gått från deltid till heltid och att det beror på jobbskatteavdraget – då missar man helt det som kan verka självklart.

När du studerar – då jobbar du gärna deltid. Anledningen är att alltfler ungdomar och äldre för den delen valt att studera utan studielån. När du studerat färdigt är det mer troligt att du faktiskt får det jobbet du är utbildad för.

Mörtvik går så pass långt att han konstaterar att om rapporten tagit hänsyn till utbildningsförändringen – då finns inga effekter. 

Jobbskatteavdraget har därmed faktamässigt inte lett till fler arbeten eller för den delen minskat utanförskapet. Det måste kännas oerhört pinsamt för Reinfeldt som gärna menar att den som vet att man är mitt i livet, svensk och etnisk sådan faktiskt inte är så arbetslös.

Så i denna lilla snabba analys – gav incitamentspolitiken någon effekt? Blev det fler jobb? Svaret är nej för finansdepartementet glömde bort en oerhört viktig detalj. Ekonometriska modeller ska alltid granskas. För det är som historien om sambandet mellan storken och antalet föda barn. Det kanske finns i siffrorna men har inget med verkligheten att göra och om nu utredarna fortfarande tror på storken- kanske den mest hederliga saken vore att undersöka om TCO-utredarna har rätt eller fel. Vi får hoppas att de hinner före Reinfeldt.

Läs även Roger Jönsson om ämnet, Martin Moberg ställe frågan hur länge Reinfeldt kan vara kvar,  IFAU:s syn på svårigheter vid utvärdering av jobbskatteavdraget, SVD, Expr, Alliansfritt om ämnet, A-smedjans rapport ett äldre inlägg från Krassman

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Det är allvarligt att antalet nyföretagare minskar

Statistik från Bolagsverket visar att totalt antalet företag som är registrerade ligger på i stort sett samma nivå som innan regeringsskiftet 2006. Detta trots en hel del vidtagna åtgärder och regelförändringar där  mindre företag som uppfyller vissa villkor inte behöver ha revisor. Detta trots att allt fler bemanningsföretag kräver att arbetslösa startar företag för att få arbeten.

Nyregisterade och avslutade företag i diagrammet nedan är hämtat från Bolagsverkets hemsida. Statistiken kan tas fram per månad eller år. Noteras kan att antalet nyregisterade företag ligger på samma nivå som 1994, då socialdemokraterna tog över efter den förra borgerliga regeringen. Åren 1992, 1996 och 2008 är starten för lågkonjunkturer. Dessa år minskar också antalet nyregisterade företag. Vad som är intressant att notera är att antalet avslutade företag ökade såväl 1996 som 2008.

Den 1 april 2010 genomfördes regelförändringen som innebar att mindre företag inte behövde ha revisor. Trots detta dämpas inte gapet mellan avslutade och nyregisterade företag. Den stabilitet som funnits där antalet avslutade legat på i stort sett samma nivåer indikerar att näringspolitiken som förs har betydelse. Näringslivet har rätt i sin kritik – den förda näringspolitiken klarar inte av att lösa de utmaningar som arbetsmarknaden står inför. Något som också Konjunkturinstitutet diskuterar i marsrapporten för 2012.

Därför är det extra allvarligt när antalet nyregisterade och avslutade företag ökar. Det är en signal på att något måste göras för att undvika fortsatt höga arbetslöshetsnivåer och därmed en flykt av företag från Sverige.

Källa:Bolagsverket

Inför kvällens debatt: Peter Högberg (tack för länkarna)  SvdAbAb2Ab3Ab4DNDN2SVTGPPeter Johansson, Kent Persson, Halland(s)bloggen,Annarkia, Jinge Flycht, Leines Blogg, Peter Andersson, Ulf Bjereld,  Peter Wolodorski med en bra krönika

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Flitiga bloggare – en del av det civila samhället

Ikväll kommer du att kunna se en rapport om vad bloggare skriver om. Unionen (pressmeddelandet kommer på måndag) har låtit analysera 964.015 blogginlägg som skrivits av totalt 2.914 bloggare. Det stora flertalet har en politisk förankring – men det rapporten visar är att antalet som är opolitiska. De är till och med den enskilt största gruppen. 

Så vad skriver vi om? Enligt rapporten som Unionen tagit fram, skriver vi främst om arbetslöshet och vad Martin Moberg kallar för den sjuka sjukförsäkringen. Men, här finns också frågor om FRA, Arabiska våren, RUT-avdrag mfl frågor. Det som ändå verkar mest hett är frågor som rör arbetslösheten, A-kassan och inte minst sänkta ingångslöner för ungdomar.

Det sista berör även mitt egna skrivande. FP har idag en kampanj som handlar om att ändra vår inställning till sänkta ingångslöner för ungdomar. DN har som ett led låtit ett opionsbildningsföretag genomföra en undersökning. Det som irriterar mig är att undersökningsfrågorna inte presenteras eller för den delen hur undersökningen genomförts. För jag tror att genom att ställa frågor på ett särskilt sätt så kan man få fram det resultat som man önskar. I det här fallet att vi svenskar anser att det är bättre att ha ett jobb än att inte ha det.

För mig är det en självklarhet att sänkta ingångslöner också leder till krav på sänkta löner för alla. Att just tro att det är priset på lön  som är ett misstag. När det gäller IF Metalls avtal har enligt Staffan Lindström som bloggar då coh då på jämlikhetsanden endast 40 personer tagit del av det sk ungdomsavtalet. Anledningen är helt enkelt att företagen har svårt att uppfylla kraven som ställs i avtalet.

Totalt saknas idag drygt en halv miljon arbeten. Frågan som ställdes på ett seminarium tidigare i veckan var om arbetslösheten var för hög som en följd av räntenivån? Många bäckar små men den största gruppen individer som inte har ett arbete utgörs av ungdomar mellan åren 15-24. De är utanför och får inga arbeten. En del av orsaken som anges är att de inte har utbildning. Skolverket har precis släppt en rapport den är inte nådig. Den visar att skolan blivit alltmer segregerad. Martin Moberg skriver i ett inlägg att;
Det fria skolvalet, som alltså lett fram till läget av idag, är emellertid som elefanten i rummet; alla vet att den existerar och ställer till med elände på olika sätt men ingen vågar prata öppet om det eller ens agera för att en mer jämlik skola ska komma till stånd. 
De är dessa ungdomar som inte får arbeten. Visst kan räntenivån ha betydelse. Men är det problemet? Samtidigt kan jag se att det inte finns några skarpa förslag även från vår socialdemokratiska horisont.  Budgetmotion  har visserligen förslag men bryter det utvecklingen? Har vi ställt rätta frågorna på hur välfärden ska formas?
Bloggarna är idag en del av vad vi skulle kunna säga karakteriserar det framväxande civila samhället. Det är inte längre panelhönorna som skriver. Det är engagerade människor som vill påverka och bli hörda. Ofta utan att bli formade in i och av politiskt korrekta agendor. Men, det här är jag inte ensam om att ha skrivit om.
Oavsett vad kommer sociala medier att förändra vårt civila samhälle. Flitiga bloggare är vad jag skulle vilja säga det civila samhällets megafoner. Det gör att vårt politiska landskap är på väg att förändras.  Om vi som socialdemokrater inte klarar av att hantera den förändringen inom vår egna organisation. Ja – då har vi ett problem. För bloggandet kommer inte att minska. Det verkar istället stadigt öka.
Media: Rapport 1, Rapport 2, Peter Andersson,Martin Moberg, Anna Vikström och Tokmoderaten (ny bekräftelseblogg på gång? :-)) på samma tema, Westerholm (tack för länkarna),Hans Hoff,  SVD1SVD2SVD3DNABEX1EX2,  Läs gärna Benjamin Juhlins tankar och så även Aftonbladet, Eget inlägg om civil samhället, Hallandsbloggen, Peter Johansson på samma tema
Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Hopplöshetens politik

Den moderata politiken är allt mer en hopplöshetens politik. Massarbetslösheten har bitit sig fast och Borg kan inte komma ifrån det faktum att det som sades igår också gäller idag. Utanförskapet har ökat. Fjorton minuter in i klippet kan vi höra Anders Borg försöka förklara att 6,5 är större än 7,5 procent. För alla som tror att de är på det sättet måste jag säga…påskharen finns inte. Precis som Wolodarski i sin ledare försöker förklara att de som tycker att våra skattemedel ska gå till verksamhet är vänster.

Precis som 6,5 procent är mer än 7,5 procent ska det alltså vara i sin ordning att ta ut skatt för att företag ska kunna ta ut vinster. Det är möjligtvis i sin ordning om företaget ska längre fram investera i vägar eller för den delen nya energislag. Men, det kan aldrig vara i sin ordning när vi talar om att producera tjänster som skola och vård. För vad har de senaste undersökningarna visat? De har visat att friskolor har en lägre lärartäthet och sämre kvalitet. Det har visat sig att stora vårdföretag haft lägre bemanning och sämre vård om våra äldre.

Det är som den extrema högern glömt bort att jämlikhet är viktigt. För vad som händer när vinster tas ut i välfärden är antingen att färre får jobb och lägre löner. Ojämlikheten ökar. Här verkar de som är förespråkare för vinster inte vilja se att ojämlikhet är socialt nedbrytande. Det är först på senare år som vi kunnat se vad som händer. Den bild som framträder är överraskande och chockande. Åtminstone för alla som väljer att se hur världen ser ut.

Skadeverkningarna är påtagliga och nedbrytande för vårt samhälle. Det är inte underligt att motsättningarna ökar och brotten blir allt grövre. Dessa nya kunskaper som finns måste vi använda oss av för att ge hopp. Hopp om att det faktiskt är lönsamt att samarbeta och för att trygga våra liv. Vi måste våga se vad det konkurrensinriktade samhället leder till. Ökade klyftor leder till ett samhälle där fler blir sjuka och ohälsotalen ökar. Precis som det gör nu. Fler blir sjuka och fler mår dåligt. Barn far illa och välutbildade ungdomar hittar inte jobb för att arbetsgivare har tillgång till gratis arbetskraft via arbetsförmedlingen. Det är som Westerholm formulerat sig ord utan substans.

Hopplöshetens politik är visionen om att den som har flest grejor när han dör vinner. Här ligger utmaningen. Att i det goda samhället skapa en hållbarhet och livskvalitet. Ett samhälle som låter oss vara självständiga och inte skrämda av undergångsretorik. En retorik som innebär att det är i sin ordning att ljuga och bedra. Sedan början av 1990-talet har ungdomsarbetslösheten permanentats på tvåsiffriga tal. Själv har jag hört skrämmande exempel på bostadsområden där det är vanligare att sakna jobb än att ha ett.

För det finns jobb. Vi behöver fler lärare i skolan och händer i omsorgen. I omställningen från hopplöshetens politik behövs människors kraft och människor som vågar ta steget. Vi behöver börja lägga järnvägsrälsen, rusta upp bostäder, skolor, bygga mindre lägenheter och inte minst modernisera energisystemen. Det är investeringar som om de ytterligare skjuts på framtiden blir till kostnader som kommer att växa i takt med att ojämlikheten breder ut sig.

Läs mer: Westerholm (tack för länkar) DN, AB (Kielos), Högberg, Jönsson och lite annat snott från DHE:  KP DL TM TB BH

Foto Timothy Fackelman


Om att vara ett ”Det”

Det var länge sedan. Men nu har DET hänt. Vi har blivit det vi var en gång. Lite större än Moderaterna. Nu är vi det igen mätningen från United Minds visar att Socialdemokraterna är större och Alliansens blå bubblor har brustit.

Det som nu återstår är en lång resa. Att faktiskt börja föra fram våra argument till sådana som på fullt allvar menar att lönespridningen ska öka. Kort och gott går det ut på att sänka lönerna för företag som inte är konkurrenskraftiga. I USA har minimilöner, enligt OECD, inte löst dessa företags problem. Snarare tvärtom.

En annan effekt är också de kostnader som samhället får när inkomstskillnaderna ökar. Lägre löner innebär att människor inte har råd att konsumera. Eller för den delen råd att betala tandläkare, barnens skolgång eller för den delen en inkomstförsäkring som tryggar livet när arbetslösheten står för porten därför att konkurrenskraftiga företag inte kan leva när konsumenter slutar handla. Slutar handla därför att de har fått för låga löner.

Nä…att sänka lönerna är inte lösningen. Istället är lösningen att skapa en konkurrenskraftig arbetskraft som kan hjälpa företaget att växa. För det har visat sig om och om igen i all forskning att när arbetskraften blir kunnig då växer företagens konkurrensfördelar. Så lär upp dagens ungdomar – ge dem en anständig lön så att de kan skaffa sig en bostad, barn och bil.

Red rose

Ett steg närmare lyftet

Bloggat: Löntagarbloggen om kursen i att säga upp

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Kvinna umgås mer!

Det är internationella kvinnodagen. Siv Malmqvist låt ”Mamma är lik sin mamma” är fortfarande lika aktuell. Män agerar fortfarande som om de ägde världen och en del tror att de är jämlika. Det har fortfarande inte förstått att jämställdhet i högsta grad handlar om jämlikhet. Det handlar om människors lika rättigheter och möjligheter. Tyvärr är det fortfarande på det sättet att kvinnor i högre grad än män arbetar gratis. De allra flesta av oss kvinnor arbetar och på jobbet mellan 15:51 fram till 16:00, enligt Medlingsinstitutet officiella statistik. Det är inte bara en fråga om att hålla igen lönenivåer utan det är också en fördelning av resurser som i grunden inte är jämlik.

Men håller jag med Platon (427 f.Kr-348 f.Kr)?

Arbetsfördelningen måste ske efter kunskap och skicklighet, inte efter kön. Visar en kvinna att hon kan styra ett samhälle, så låt henne göra det. Visar en man att han bara duger till att diska tallrikar, så låt honom då göra det arbete som naturen har bestämt för hans del.

Faktiskt inte. Ovanstående låter fantastiskt men bakom ligger en retorik som får mig att uppskatta Platons skicklighet som talare. Väl medveten om sin samtid är han medveten om vad som händer med en kvinna som ska ta sig igenom strukturerna, traditionerna, värderingarna och ”häcklerierna”.

Å andra sidan faktiskt. För jag har fått förmånen att jobba i organisationer där genus inte har varit det väsentliga. Utan kunskapen. Vad som händer när det sker är framgång. För just att ta tillvara på olikheterna ger oväntade lösningar och inte minst en förmåga att faktiskt möta hinder på vägen till målet. En studie av professor T. Welbourne från Michigan Universitetet i USA visar att när kvinnor finns med i högsta ledningen då är aktieutvecklingen gynnsammare såväl i kort som längre perspektiv.

Men för mig handlar den internationella kvinnodagen om jämlikhet. De grundläggande mänskliga rättigheterna är inte förhandlingsbara. De som anser sig stå över lagen (oavsett genus) har ett synsätt som inte representerar den socialdemokrati som ska tillåta människor som vill att växa. Det borde inte ens vara svenskt. Kanske därför det är dags att kvotera in kvinnor i styrelserna. Men då inte samma kvinnor överallt eller för den delen unga.

Kort och gott ska kvinnorna som idag är välutbildade  inte behöva bevisa att de är lönsamma för att erhålla samma inflytande i samhället som män. Det kanske är på det sättet att vi måste börja visa det i handling.  Kanske det är på det sättet att vi måste arbeta efter den lön vi får som visstid-, tim- och projektanställda. Kanske de män som fördelar resurserna måste börja tänka om. Tänka på att fördela resurserna mer jämlikt.

Det är dags för att låta alla människor som vill växa. 

Bloggat (tack Martin): Martin Moberg om hundraårsperspektiv, Marika Lindgren Åsbrink om till Anna Sterky – kärleksfullt och solkigt, Alliansfritt Sverige om att jämställdhetsbonusen ökar inte jämställdheten, Enligt O om välkommen till en dag som tyvärr behövs, Peter Andersson om kvinnodagen och Lina Ben Mhenni, Kristian Krassman om ett bidrag på den internationella kvinnodagen, Peter Högberg om en lärdom av Hanna från Arlöv, Martin Mobergs betraktelser om önskan från barnfamiljerna själva att leva mer jämställt, Eva Hillén Ahlström om Stefan Löfven hos Lotte Nord, Helga von Pitbull om att precis så här var det nog inte tänkt, Roger Jönsson om att alliansen i Ystads kommun har slut på idéer – kommunfullmäktige i mars ställs in

Media: Sydöstran 12Dagens ArenaNorrländska socialdemokraten 12,Värmlands folkbladFolkbladetGotlands folkblad 1234Arbetarbladet 1,2Västerbottens folkblad 12ÖstranSvD 1234567DN 123456,AbLO-tidningen 1234Expr 12GP 1234SVTSR 12

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen

 

 

 

 


(M)arknaden splittrar allliansen

Ärlighet varar längst – eller hur? För inte så länge sedan visade det sig att en viss typ av människor i högre grad tycker att det är i sin ordning att luras. De som har. Påminner det här om något? Är det konstigt att moderaterna tycker att det är i sin ordning att dra ut på sanningen? Det påminner om att de faktiskt inte förklarar varför de sålt ut så många fastigheter till underpriser eller varför vinster i miljardklassen gått till vårdföretagen. De skandaler som nu börjar etablera sig kring den moderatförda politiken kanske handlar om att de tycker att de är i sin ordning. Det är politiker som blivit vad som kallas för ”street-level” orienterade. Med det menas att moderaternas löften och den bild som moderata politiker framför inte är trovärdig. Vi är fler som inte längre känner igen oss. Vi är fler som vill något bättre och det är en stark kraft som kommer att växa.

Det är vi väljare som valt. Vi ser konsekvenserna av den förda politiken. Den är inte bara beroende av det som händer i Europa. Det är en fattig moderat förd politik som skapat otrygghet. Vi väljer att konstatera att det inte är ett samhälle där innovationerna ska stå tillbaka. Vi väljer ett samhälle där ärlighet är lika viktig som forskning. Vi väljer också ett samhälle där alla människor har rätt och möjlighet att växa för att bidra till tillväxt. Vi ser att den förda marknadspolitik som Moderaterna valt har lett till färre arbetstillfällen. Precis som välfärden inte längre skapar tillväxt. Precis som statistik ibland är verkligen enkelt. För i genomsnitt kan vi föda 1.5 barn. Det betyder inte att världen ser ut på det sättet.

Men vi ser också att det leder till ökade kostnader för oss skattebetalare och det är inte rätt. Det är inte rätt att skatterna går till vinster. Vinster ska gå till verksamhet eller till välfärd. Vi vill bli garanterade god omvårdnad. Vi vill att våra barn ska kunna jobba i Sverige och framför allt att det finns en balans mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är blå bubblor som brister, vilket jag skrivit om tidigare. Men det är också en politik som är förödande för vår framtidstro. För ett samhälle som ska fungera kräver arbetstillfällen.

När moderaterna därför menar att det skapat ett bättre samhälle – då undrar jag för vem? För de som är vinnare eller för de som är förlorare? För de som ärliga eller för de som är oärliga? Eller gäller bara resonemanget de som är med och  - då undrar jag är moderaterna är överens med Kristdemokraterna, Centerpartisterna och framför allt med sin egna väljarkår?

Stefan Löfven har inlett en innovationsresa och Magdalena Andersson har satt målet att att Sverige ska ha världens mest gynnsamma klimat för kunskapsintensiva företag. Det är utmanande och det är spännande. Framför allt ger det resultat istället för ökade kostnader för staten och därmed framtida skattehöjningar för oss alla.

Pinocchio - den nya (m)askoten?

Pinocchio - den nya (m)askoten?

 Här flera läsvärda tips: Martin Moberg om dilemmat med vinster i välfärden, Peter Högberg om en ändrad åsikt ifrågan från blankt nej till kanske, Ola Möller om att inte vara ense i frågan med undertecknad, Roger Jönsson, Peter – alias Röda berget och Johan Westerholm på samma tema.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Har vi förtroende för regeringens politik?

Gång på gång menar Alliansen att oppositionen håller ett för högt tonläge. Det är i allra högsta grad en oppositions roll. Att faktiskt påtala och kritisera när en förd politik inte fungerar. Det är inte som Kent Persson skriver, att socialdemokraterna leker med elden. Tycker att såväl Peter Johansson som Andersson har rätt i vad de framför. Det räcker inte med en pudel. Här måste regeringen nu ta sitt ansvar för att ordna upp vad Martin Moberg brukar kalla den ”sjuka sjukförsäkringen”.

Det är inte eld eller vem som har högt tonläge som vi pratar om. Det vi pratar om är människor vars liv nu trasas sönder. Det som en följd av ett felaktigt regelverk och en del fattade beslut. Det är oändligt mer allvarligt.

Är det så att Moderaterna och Folkpartiet leker med människors liv? Isåfall är det kanske det enda som just nu förenar dem. För jag hoppas innerligt att det är som Staffan Lindström skriver, att polletten kan ha ramlat ner. Folkpartiet har visat en mognad när det gäller skolfrågan som är viktig. Det som gör mig betänklig är att Moderaterna inte verkar ta Folkpartiets diskussioner på allvar. Friskolorna med en lägre lärartäthet och mobbingskandaler är allvarligt. Det handlar om framtida generationers förmåga att klara sig själva. Om nu 75 som pensionsålder räcker.

Det är alltså inte bara en fråga om förtroendekrisen för Socialförsäkringsminister Ulf Kristensson, utan i allra högsta grad en förtroendekris för regeringens förmåga att föra en politik som skapar tillväxt. Frågan är om de inre stridigheterna såväl inom Moderaterna som Allliansen gynnar regeringens politik?

För det krävs innovationer och entreprenörer som vet hur man når en marknad. Precis som Socialdemokraternas partiledare Stefan Löven sa här om dagen. Det handlar om att skapa förutsättningar för detta. Det går knappast genom att precis som Annika Högberg skriver idag, köra leken ”hela havet stormar” när det blir uppsägningar. Det verkar som de borgerligt unga inte anser att alla har rätt till att växa eller för den delen bidra till ett samhälle. De vill ha ett samhälle som är ojämlikt.

Ändå kan jag tycka att  Ylva Johansson rader idag på Facebook är träffande och inte minst återspeglar det sig i köerna till Svenska Mässan ditt arbetslösa valfärdade;

Regeringens försämring av arbetslöshetsförsäkringen har lämnat över hundra tusen arbetslösa på bar backe. Deras s.k. ”arbetslinje” har inte lett till att sysselsättningen har ökat, bara att de arbetslösa och sjuka blivit fattigare. ”Arbetslinjen” är falsk marknadsföring. Det bör kallas regeringen ”fattigdomslinje”.

Själv kan jag bara konstatera att kön till arbetsförmedlingens rekryterings mässa visar en verklighet som är skrämmande. Alliansen lider brist på idéer för framtiden. Det är inte längre ung, medelålders eller äldre. Bilden som jag sett visar en kris som börjar närma sig 20-talet. Det här är som demoskops bild (se nedan)  visar ett tecken på en misslyckand förd politik. Precis som Martin Moberg konstaterar. Det är ett fiasko när över 120 000 personer står utan A-kassa.

 

 

Tack Martin Moberg för följande länkar.

Bloggat: Peter Johansson om att Borgs a-kassa fungerar som det var tänkt,Ola Möller om en tung alliansdag, Anders Svensson om de flesta arbetslösa får ingen ersättning, Mikael Andersson om att en obligatorisk a-kassa är ett måste, LO-bloggen om att Ulf Kristersson kringelkrokar och slingrar sig vidare, Tord Oscarsson om 120 000 arbetslösa utan ersättning – alliansregeringen har raserat a-kassan sedan 2006, Mattias Lundbäck om att regeringen har hittat en bra lösning, Löntagarbloggen om en kommande storstrejk i Indien som i sådana fall blir världshistoriens största, Peter Andersson om att en pudel från Kristersson ändrar inte sakfrågan, Roger Jönsson om att framtiden för socialdemokratin ligger inte i det förflutna

Media: SRTV 4 NewsExprDala-demokratenAbDN 12GP 12LO-tidningen om socialförsäkringsministern som mötte mothugg på LO-tidningen live, DN:s ledare om att Stefan Löfven visar vägen, Ab:s ledare om ett raserat förtroende för Kristersson, alliansens ungdomsförbund på SvD:s Brännpunkt som blickar tillbaka istället för framåt och så menar entreprenören Tomas Tjajkovski också på SvD Brännpunkt att Arbetsförmedlingen har havererat…

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Arbetsmarknad lokalt och centralt

I vår förening har vi haft en studiecirkel. Det har idag resulterat i en insändare och ett försök att gemensamt samla våra tankar kring arbetsmarknadspolitik. Förhoppningsvis ska det leda till ett gemensamt svar från vår arbetarkommun till partistyrelsen. Det ska bli riktigt spännande att se vad som händer.

Men, arbetsmarknadspolitiken fungerar inte. Hur kommer det sig att arbetsförmedlingen förmedlar praktik och inte arbetstillfällen? Jag skulle förstå det om det handlade om oerfaren arbetskraft. Men till människor som är civilingenjörer? Till människor som har färdiga utbildningar inom vårdyrket? Till forskare som har kompetens? Det visar bara att det som alliansen håller på med just nu är exakt samma fenomen som jag tidigare beskrivet i inlägget – jobba gratis.

Jag skakar på huvudet och funderar på när kom Englands politik till Sverige?

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen

 

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare