Passivitet, rökridåer och myspys

Varannan som arbetar, gör det gratis vid övertid. Samtidigt sänks reallönerna. Skatterna slår på ett sätt som gör att man kan fundera över vilken politik som alliansen egentligen för. Man säger en sak och gör en annan. Förutom i en sak. Det handlar om SAAB. När det gäller SAAB, finns det en massa rykten. Det jag vet är att Centerns Maud Olofsson, fd näringsminster, klart och tydligt markerat att marknaden ska lösa problemen.  Gjorde marknaden det?

De politiska beslut som regeringen fattat  har det visat sig att det finns stora obalanser och problem. Sverige har aldrig någonsin haft så många som nu riskerar att bli av med sina jobb. Det handlar inte bara om jobben på SAAB eller deras underleverantörer. Det handlar om lokala företagare på orten, banker och ränteeffekter som en följd av att villavärden kommer att påverkas. Det handlar om offentliga jobb och inte minst om framtida skatteunderlag.

Samtidigt som detta inträffar finns en uppenbar risk för att inflationen kan komma att nå nivåer som vi inte har sett sedan 90-talet. SAAB-konkursen är en del av detta och inte minst Euron. Regeringens passivitet är oroväckande.

Därför är det bra att Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt markerar att det finns en sådan vilja.

”- Regeringen har ett ansvar för att ge det svenska näringslivet goda förutsättningar att hantera den allt hårdare globala konkurrensen. Många andra länders regeringar har varit betydligt mer intresserade av att söka konstruktiva lösningar i samverkan med fordonsindustrin, konstaterar Håkan Juholt.”

Det är helt enkelt dags att nu göra något. Det räcker inte med att moderaterna önskar förnya i bruksorterna eller deltar i mysprogram. Det finns en risk för att med den förda politiken. En risk för att Moderaterna tappar sin trovärdighet – därför att man inte agerar utan snarare tycks reagera.  Det behövs inte en kris för att se att det alliansfria alternativet utgör en brokad av tomma löften och rökridåer. 

Håkan Juholt

Foto taget av Anders Lowdin föreställande Håkan Juholt.

Bloggat: Marin Moberg om att polariseringen i Sverige ökar som tipsat om följande bloggar, Mediebruset om Expressens anka om Reinfeldts ”dubbelspel”, Kristian Krassman om att klyftorna kommer inte med storken, Alliansfritt Sverige om att en gång i tiden betalade vi skatt, HBT-sossen om alive and kicking
Media (tack martin) Media: Ab 12345SvD 123DN 12DI
Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Andra artiklar,


EU är inte längre den enda marknaden

Ibland är det nyttigt att gå tillbaka till grundtanken. Varför skulle vi ha Euron? Någonstans tror jag att tanken var att det skulle vara enkelt och tryggt. Enkelt att handla, avtala och umgås. Tanken var säkert också att vara starkare. Starkare mot världen i övrigt. Kanske inte lika mycket skydd mot USA, Ryssland, Japan och Kina som baserar sitt konsumtionsmönster liknande vårt. Utan snarare hur den nya ekonomin växer fram i framtidens tillväxtregioner som Indien och Afrika.

Vi har ingen tillväxt. Euron är inte längre trovärdig även om det finns köpare och anhängare kvar. Här är jag lite förvånad över att ingen lyfter blicken för att se vad som är nytt. Att det hela handlar om att rädda Euron – istället för att fundera över vad som kan bli nästa vinnare. Nästa marknad och nästa tillväxtmotor. Varför denna fokus och rädsla? Behöver vi alla bli räddade?

SAAB, tänk att ha köpt SAAB. Tänk att ha investerat i en dröm. Precis som Victor Muller gjort. Tänk att ha fått så många personer att låna ut pengar. Inte konstigt att Muller i så pass hög grad gör allt för att rädda företaget. Egentligen är jag inte ett dugg orolig över Euron eller för den skull SAAB. Faller dessa kommer antagligen något nytt – om än i mindre skala. För jag skulle inte räkna ut vare sig Euron eller SAAB. Även om det är en press via räntor och besvikna spekulanter. GM har för mycket att förlora – precis som England eller för den delen USA när det gäller Euron som SAAB. Ibland räcker vilja.

Idag finns ”för stora” obalanser på världsmarknaden. Det är som om  industrin och tjänstesamhället inte riktigt kan leva tillsammans. Konsumtionssamhället mot miljösamhället. De låga tillverkningskostnaderna mot tjänster med högre. Samtidigt som tillväxtpotentialen i de nya marknaderna är enorma. Arbetslösheten ökar och så även kunskapen om hur man anpassar sig till framtidens yrken. Det finns en brist på visioner hos kapitalägarna.

Därför är det ett klart nej från min sida vad gäller Euron. Euron bidrar inte längre till stabilitet – som en valuta. Den bidrar inte till tillväxt. Däremot kan det finnas en potential. Fundera över hur euron ska konstrueras. För jag vill inte vara med och betala för de assymetriska skillnader som råder mellan länderna.

Låt mig få avsluta med en Tranströmer.Tolka den som ni vill – men för mig handlar det om att Sverige måste ha en dröm. En dröm som är större än Euron, SAAB och till med synen på hur vårt samhälle ska fungera.

”Vid utgångspunkten. Som en stupad drake

i något kärr bland dis och dunster, ligger

vårt granskogsklädda kustland. Långt därute:

två ångare som ropar ut en dröm

i tjockan. Detta är den nedre världen.

Orörlig skog, orörlig vattenyta

och orkideens hand som sträcks ur myllan.

På andra sidan, bortom denna farled

men hängandes i samma spegling: Skeppet,

som molnet tyngdlöst hänger i sin rymd.

Och vattnet kring dess stäv är orörligt,

i stiltje lagt. Och ändå stormar det! ”

St Göran och draken ett välkänt motiv i Europa

Bloggat: Lars Calmfors om hur Eurokrisen kan hanterasBarry Eichengreen tror inte på en eurokrasch under 2012,  Felix Salmon tror på en eurokrasch och global recessionCarl B Hamilton argumenterar för ett djupare svenskt engagemang i EUNils Lundgren påminner om varför euron var en dålig idé från första början.

Media: DN- Rockkonserer skyndas på – för vem har snart råd? SR – Wall Street inte särskilt imponerade av EU-toppmötet, DN- toppmötet en baksmälla, DN- IMF kritiserar Grekland – vem är förvånad?

Mer hittar du på Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Euron finns det en lösning på skuldkrisen?

Ska vi tro på Sargent, nobelföreläsare idag kan den Europeiska situationen i stort sett jämföras med den tiden när federationen USA skapades. En stor skillnad är att USA hade ett sämre utgångsläge och kanske en mer medvetet skattekollektiv som inte i lika hög grad är beredd att betala för marknadens misslyckanden.

Samtidigt har ECB vid sitt sammanträde idag fattat ett antal penningpolitiska beslut.  ECB utesluter köp av statsobligationer. Beslutet fattas i kombination med nya åtgärder för att göra det lättare för bankerna att låna på egen risk. Det sistnämnda verkar sunt.

Kanske det viktigaste beskedet ändå var att räntorna sänkts.En direkt effekt av beslutet blev att räntan för de 10-åriga Italienska statsobligationerna sänktes. Precis som Danska centralbanken fattade ett beslut om att sänka sina räntor. Det här är goda besked eftersom vi kan förvänta oss att företag nu får lättare att låna pengar. Inför jul och en annalkande högkonjunktur i USA kan detta vara

English: Door at the Bank of England

Dags att reglera den oreglerade finansmarknaden?

precis vad som behövs för att vända trenden. Åtminstone för ett tag.

Centralbanken i England har räntor och oförändrade  och varnar för vilka effekter en eventuell kollaps skulle få för England. Det finns därför ett ökat krav på att bankerna lever upp till sunda finanser. Precis som kraven också riktas mot länder vars ekonomier mer eller mindre är sargade. Länder som Spanien, Grekland och Portugal.  Krav som kan komma att kräva lösningar – däremot är jag inte säker på att det är en federation som är det rätta.

Jag förstår att den svenska industrin just nu är orolig. Precis som jag förstår att svenska folket undrar vad som pågår. Det finansiella kriget har börjat och frågan är vem som i slutändan får betala. För valutamarknaden har reagerat med att sänka Eurons värde i förhållande till Dollarn. Börsen såväl i Frankrike som Italien tappar.

Det är spännande tider för en ekonom.

Media: BBC, Ftime, Guardian,ECB, Telegraph

Bloggat: Nils Lundgren om Euron, Sommerstad om vikten av att värna människovärdet


Inget stöd för en fiskal union

Franska Presidenten Nicolas Sarkozy och förbundskansler Angela Merkel har inte något större stöd för sitt förslag vad gäller skatteuttag på finansiella transaktioner. Åtminstone om vi ska tro på inverterarna reaktion på börsen i Tyskland, Frankrike och London. 

Sarkozy och Merkel har tidigare försökt få igenom förslaget utan närmare gehör. Att åter igen ta fram ett förslag som mött på så stort motstånd – verkar enligt flera analytiker endast som desperata åtgärder. Inte minst mot bakgrunden av att såväl Tyskland som Frankrike står inför en allt svagare ekonomisk utveckling.

Tobin skatten som den också kallades, har prövats i Sverige. Då var det 1990-talet och effekten av skatten ledde till färre finansiella transaktioner. Inte nog med det flera av de större investerare valde också att placera sitt kapital i länder där skatt på finansiella transaktioner inte fanns.

Kanske det här ändå är starten på en större ekonomisk union? Allt fler börjar fråga efter obligationer i Euro. Kan det vara som en följd av att ECB redan köpt statspapper för dryga 22 miljarder euro? Det är värt drygt 200 miljarder kronor. Det innebär att ECB har statspapper för drygt 890 miljarder kronor. På så sätt verkar Eurobonds mer som en formalitet. Åtminstone för de länder som nu blivit uppköpta. Vilka de nu är…

Ni vet economisten med rätten att döda skulden, har helt frankt föreslagit att ECB skulle införa sk splittade obligationer. Det innebär att varje land står för sina egna lån och därmed skulder. Hur då? Varje land får växla in sina statsobligationer mot en Eurobond. Det skulle kunna tänkas ske mot någon form av växelkurs.För oss som kom ihåg vad som hände när Euron infördes, innebär detta sannolikt att såväl räntan som priserna går uppåt. Detta samtidigt som världens största länder möter en lågkonjunktur. Ytterst olägligt när ECB:s ordförande Jean-Claude Trichet förväntas gå i pension redan i slutet av oktober.

Stämmer teorierna kring NAIRU  finns det alltså en risk för en inflationsorm.  Åtminstone om man ska tro DN:s ledare idag. Å andra sidan visar erfarenheter från Norge och Storbritannien (plus Irland?) att det finns möjligheter till ekonomisk tillväxt och låg arbetslöshet där arbetskraften är rörlig utan att det finns inflationstendenser. Men det kräver också att det finns ett en god tillgång på såväl hög- som lågutbildade för att kunna upprätthålla tillväxten – i Europa. Det innebär inte att jag är för en Union. Snarare tvärtom, menar jag att de erfarenheter som finns i Norge och Storbritannien – indikerar ett behov av ett annat slags samarbete. Men, vad har jag inte klart för mig.

Så – vad står vi inför? Ja, som jag ser det en värld full av möjligheter där det är dags att förbereda oss för det värsta. En värld där vi alla måste förstå att vi bör bidra och har ett ansvar. Ungefär som vår moderata statsminister och finansminister. De har fattat ett klokt beslut. Regeringen har beslutat att inte införa femte jobbskatteavdraget efter att ha tagit intryck av det finanspolitiska rådet. Det är klokt och väl värt att en dag ta efter. Och som sagt, femte jobbskatteavdraget, hade inneburit kostnader för staten. Något som en del av ledarskribenterna tycks ha glömt bort.

 

Media: DN,SVD,AB

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

 

 

 


 

 


Statskuldsläxan – riskmanagement?

The diagram above represents a generic framewo...

Image via Wikipedia

Småföretagen tror inte längre på USA:s ekonomiska utveckling. I juni var mer än hälften av småföretagen optimistiska och så sent som i juli var det mindre än hälften. Det finns med andra ord en ökad risk för att politiken fattar beslut om ytterligare nedskärningar i budgeten. Något som kommer att påverka oss alla. Varför? När färre amerikaner har jobb minskar konsumtionen. Något som får direkt effekt på världen och inte minst den amerikanska statens finanser.

Den öppna arbetslösheten, enligt Boston Globe, är mer än 9 procent. Tas hänsyn till de som endast kan få tillfälliga jobb eller gett upp jobbsökandet bedömer Boston Globe arbetslösheten till mer än 16 procent. Det är drygt 25 miljoner människor. Det är lika mycket människor som vi är i Norden.  Tänk vad enkelt det är att gömma sig bakom procent.

Grekland som inte har rapporterat några siffror, visar nu på arbetslöshetens konsekvenser. Flera av de Europeiska länderna har en arbetslöshet som är högre än tio procent. Samtliga har problem med statsskulden. Flera av dessa länder har under de senaste halvåret haft oroligheter. Spanien, Grekland, Italien och Storbritannien är bara några exempel.

Företagens vinster hjälper inte till att bygga upp ett lands samhällsstruktur. Samhällets blir inte bättre för att vi övertygar oss själva om att det blir bättre än igår. Finns det inga arbetstillfällen, finns det inte. Det är då det är viktigt att prioritera och fundera på vilket samhälle vi vill ha. Kanske regeringen borde sätta sig ner och göra en risk management  analys? Nå, det har de säkert redan gjort för det är med glädje jag läser att regeringen kan tänka sig att ompröva femte jobbskatteavdraget.

Fast å andra sidan sett, det räcker inte. För första gången – sedan jag började blogga – är jag rörande överens med DN:s ledare.  Skippa det femte jobbskatteavdraget – fundera över vilka konsekvenser skattenedskärningarna leder till. Vi vill inte ha ett land med ökade klyftor. Vi kommer att behöva arbetskraftsinvandring. Då är det inte läge att göra det sämre för allt fler.

Till detta vill jag lägga att arbetsförmedlingen omedelbart bör presentera vilka som tar emot FAS3. Framför allt så att vi som betalar skatt och handlar varor kan välja. För vill du handla från ett företag som använder våra skattepengar till ren vinst?

Istället vill jag se den socialdemokratiska rapporten ”Fler i jobb – färre i bidrag” genomförd. Rapporten har en behaglig syn på människan och flera betydligt bättre koncept.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Krisen – utbudsbrist eller ovanligt djup lågkonjunktur

Vad beror krisen på? Den frågar funderar jag fortfarande över. Våra ekonomier är sammanlänkade genom ekonomiska åtaganden. Det betyder att det som händer i USA, Kina, Japan, Tyskland, Italien och Frankrike kommer att påverka oss alla. Nästan utan några fördröjningar. Nästan därför att det ändå finns det en slags tröghet. Det tänkte jag titta lite närmare på med hjälp av mat- och råvaruprisindex.

Ekonomierna hänger samman, som ett gäng uppstaplade dominobrickor. Det skrev jag om i ett tidigare inlägg. Då med utgångspunkt från att bankerna har olika sorters förbindelser och åtaganden. Det var ur ett finansiellt perspektiv. Vi hänger också ihop när det gäller användandet av resurser.

Tänk bara på att vi som befolkning äter kött, socker, mjölk, ris och vete. Vi tillverkar saker av tenn, silver, koppar, guld, olja, bomull, bly, naturgas, träd, tenn och flera andra råvaror. För att kunna äta och tillverka varor måste vi köpa till ett visst givet pris. Det priset fastställs på börser av olika slag. En del köper vad som finns nu och andra vill handla upp det som kommer att tillverkas nästa år.

Ett index som speglar vår matkorg och råvarukorg kommer därför att spegla såväl prisläget nu som förväntningarna om prisnivåer framöver. Går råvarupriserna ner betyder det att vi sannolikt närmar oss en lågkonjunktur. Sannolikt, eftersom det alltid finns oväntade händelser som kan bryta förväntningar.

Tyvärr är den bild som jag visar alltför kort vad gäller serie, men den visar åtminstone en tänkbar trend. Men låt mig först förklara diagrammet. Uppgifterna är hämtade från ANZ (röd streckad linje, råvaruindex 100=86) och FOA (blå heldragen linje, matprisindex 100-2002-2004). Här borster jag från att indextalen har olika baser. Istället kan vi konstatera att matpriserna sedan 1990 har ökat med över 100 procent och råvorona med över 200 procent. Det intressanta är att matpriset och råvarupriset följer varandra. Dvs betalade du 50 kronor för din matkorg 1990 får du nu betala 100 kronor. Det går också att se att priserna för råvarorna inte längre ökar utan snarare verkar minska (2011/7). Vad det beror på kommer att avgöra vår framtid. Är detta ett tecken på utbudsbrist eller bara ett tecken på en strukturell kris – dvs en ovanligt djup lågkonjunktur?

utbudsbrist eller ovanligt lång lågkonjunktur?

Utbudsbrist eller ovanligt lång lågkonjunktur?


Tyvärr är min serie alldeles för kort. Däremot har Jeremy Granthamn redan tagit fram en tidsserie som visar råvaruprisernas utveckling mellan åren 1900 till 2010. Indexet omfattade 33 råvaror – allt från vete till kol. Det är spännande med grafen är att den visar att råvarupriserna följer de kriser och framgångsår som varit. Samtidigt visar indexet att priserna stadigt minskat. Oavsett om utgångspunkten är pucklar eller bottnar. En tänkbar anledning till att priserna stadigt minskat är att vi har blivit bättre på att utvinna och hitta råvaror. Samtidigt varnar Granthamn för att vi har nått en bristsituation som beror på att det finns en knapphet.

Anledningen är enkel. Vi har blivit fler som ska leva på välfärden. Knappheten består i att producenterna inte klarar av att öka i takt med världens efterfråga. Åkrar, gödsel, silver, tenn och bensin räcker inte. Hur mycket vi än lockar med kapital. Därför håller jag inte med om att de rikaste kan andas ut. Möjligtvis har kommer de nu att få fundera rejält över vad de ska göra. För oss övriga dödliga finns bara glada nyheter. För här finns en utmaning att anta. Hur ser vi till att vi kan odla på annat sätt än i traditionella åkrar och ändå ekologiskt?  Här borde det självklart finnas mer resurser till forskning och utveckling – eller hur?

Inte minst kanske det också är dags att fundera över hur vi ska värna demokratin. Helt enkelt ta reda på vad vi vill med vårt samhälle. För nu är det verkligen dags att börja bygga bort problemen och skapa goda förutsättningar för oss och framtidens barn. Det kan bara börja här och nu. Med ett steg i taget. Det steget måste börja med insikten om att vi alla – var och en bidrar till det som utspelar sig.

Själv funderar jag på att lära mig att odla mer. Eller kanske köpa lite mark så att jag kan leva på ålderns höst. För pension…nja…de vet jag inte ens om jag får.

 

Bloggat: Peter Röda berget om att USA blev ett land som alla andra, Martin MobergPeter Högberg om en ny tid..?, Johan Westerholm om en ny ekonomi som sett dagens ljus som vi inte är en del av,  Göran Johansson om en turbulent höst och det 5:e avdraget, Thomas Böhlmark om att sitt still i båten, Per Ankersjö om budgetförhandlingar som inletts och svaret Per kommer i eget inlägg 🙂

Media: DN, DN1, DN2, DN3, SVD, SVD1, SVD2, AB, AB1, AB2, SVT, SVT1

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vad beror krisen på?

Det är inte utan att vi kanske är flera som skakar på huvudet. Vadå, vilken kris – den ekonomiska, politiska eller sociala? Har den upphört? I det här läget borde det vara en självklarhet att regeringen bjuder in oppositionen.Det är dags att samtal och nå en bred enighet.

Visst gör det ont när bubblor brister. Samtidigt behöver vi alla se vår del av ansvaret. Att förstå att det är övergående och våga ha is i magen. För allt hänger ihop. Som ett gäng dominobrickor som lutar mot varandra. Beroende på hur väl det är uppbyggt räcker det med att en faller, för att alla brickor som hänger samman faller.

USA, Kina, Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien är länder som påverkar oss. Dessa länder har problem med att hantera budgetunderskott, bubblor och inte minst sociala kriser. Dessa länder har via centralbankerna olika former av åtaganden till varandra. Förenklat innebär dessa åtaganden att ländernas ekonomier – hänger ihop – likt dominobrickor.

På samma sätt hänger våra banker ihop. De som sköter vårt sparande och våra lån. Ökar räntorna innebär det sämre köpkraft. En sämre köpkraft leder i sin tur till minskad konsumtion. Därefter att vi kanske måste sälja våra tillgångar till ett lägre pris än vad vi köpt. Det minskar värdet och kan leda till att människor som har en hög belåningsgrad får det sämre. Konsumerar vi mindre som en följd av att vi fått det sämre kommer företagens försäljning att minska. Minskar försäljningen kommer företagen att se över sin ekonomi och kanske fatta beslut om att säga upp anställda.  Tommy Waidelich, Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson beskriver med ett enkelt exempel problematiken i Sydsvenskan.

Våra förutsättningar är en del av statens budget. Om vi får minskade möjligheter att försörja oss kommer skatteintäkterna att minska och den offentliga sektorns kostnader att öka som en följd av att fler blir arbetslösa.

Vad är då orsaken till krisen? Det finns inga enkla svar. Ett spår skulle kunna vara att i en demokrati där medborgarna är huvudpersoner har det varit viktigare för USA:s politiska företrädare att fatta beslut som  grundar sig på särintressen. Någon sa att mer än hälften av USA:s budgetunderskott kommer från krigen. Samtidigt skulle denna kris enkelt kunna lösas genom att medborgarna i USA godkände ett skatteuttag.

Problemet är att när väljarnas bedömning inte spelar någon roll, ja då finns det en stor möjlighet att krisen kommer att fördjupas. För att dra ner i statens budget är att öka arbetslösheten. Att öka arbetslösheten är att minska intäkterna och öka utgifterna.

I det här läget är det viktigt att inte implementera femte jobbskatteavdraget. Lika viktigt är det att regeringen och Anders Borg bjuder in till samtal med oppositionen. Det är dags att främja välfärden och bygga upp ett förtroende för vårt finansiella, politiska och sociala system.

Själv kan du bidra genom att inte dra på dig fler skulder, betala av kortskulder, betala av billån och handla lagom klokt.

Media; SVD, SVD1SVD 2Sydsvenskan, DN, DN1,AB,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

 

 

 

 

 


Grekland kan göra skillnad

Det finns alltid vinnare och förlorare när stora budgetunderskott ska hanteras. För oss alla är det nu en fråga om vem som ska betala, vad och när. Det är bra att bankskatten inte blir en verklighet. Däremot måste det finansiella regelverket styras upp. Samtidigt är det en fråga om hur Europa kommer att stärka sin svagaste länk?

Det är spännande att få vara med i en process som den vi nu ser framför oss. Iallfall blir det många tankar när jag går ut och går med hunden. Alla naturligtvis fullständigt ogenomtänkta och absolut inte förankrade i någon forskning eller för den delen räknade på.

Hopp är viktigt. Samtidigt måste vi som medborgare i våra egna länder ta ett ansvar för vår konsumtion. Den bördan kan knappast lastas på någon annan. Greklands pensionsålder måste höjas. Samtidigt är det viktigt att förstå att Greklands arbetsmarknad är skör.

Förutom frukt, grönsaker och textilier exporterar inte Grekland så mycket. De har inte heller någon större industristruktur, bortsett från en stark rederi- och sjöfartsnäring. Däremot har de en betydande turistnäring som står för en stor del av landets intäkter och en ekonomi kan inte endast baseras på turism. Den grekiska krisen är i allra högsta grad strukturell och det innebär svårigheter. Människor förlorar inkomstmöjligheter och i det finns ofta fler problem.

Strukturella kriser sett över tid brukar tvinga fram innovationer, nya företag och tillväxtområden. Däremot kräver det ett nytt sätt att tänka och ibland även ändringar i regler och lagstiftning. Framför allt krävs det ett moraliskt åtagande.

Europa är stort. Kanske det är så att Grekland är det land som har bäst förutsättningar att lära oss om krishantering? Så frågan är, vilka företag skulle kunna tänka sig att etablera en verksamhet i Grekland? Vilka aktiägare vågar köpa bankaktier eller kanske investera i telekom? Vilka planer har Grekiska politiker för att främja framtida produktion och produktionsförmågor? Hur kan Grekland få ett utökat handelsutbyte? Vilken kunskapsuppbyggnad krävs? Inte minst vad ser det Grekiska folket för alternativ? Ska den offentliga sektor byggas upp? Den är såvitt jag förstår alldeles för svag och behöver Grekland se över sitt skattesystem?

För min del ser jag det som en unik möjlighet, i internets tid, få möjlighet att studera hur USA, Europa och Kina löser tillväxtekonomins grundläggande problem. Kanske det blir som Mats Persson, nationalekonom, skrev den 9  Januari 2011? Att Grekland kommer att tillåtas ställa in sina betalningar och skattebetalarna får rädda bankerna? Kanske EU fattar beslut om en skuldsanerings- och investeringsplan för att främja det nya Grekland.

Det blir en spännande tid, åtminstone för en ekonom.

Bloggat: Martin Moberg,Peter Andersson om USA, Sebastian klockrent om effekterna av budgetunderskott, Storstaden om vad medborgarna tänker och stödjer

Fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen,  Netroots,  Politometern,  Bloggar.se

Media: SRSvD 123DILO-tidningen 123SVTExpr 12,Libertas

Greklands kris - vår kris?


Hur ställer sig regeringen till civilt kurage?

Mitt huvud är fullt. Dagen började med en presskonferens som handlade om att alltfler blir fast i bidrag och färre får jobb. Den rapporten gav konstigt nog hopp. Socialdemokraterna levererade enligt min meing, en rapport med tre konstruktiva humanistiska förslag.

Min dag slutade inte med Sjöbergs historia.  Det var en historia som berörde. Inte – självklart som en egen historia – utan som en del av de historier jag fått tagit del av. Sjöberg, visar på ett enormt socialt kurage. Fler borde göra som Sjöberg. Satsta och prenumerera på framtiden. Inte minst att ha modet och stå upp. Det vi kan kalla för civilt kurage.

Mig, fyllde han med hopp. Men, hur är det med mig? Hade jag modet att ge honom en kram? Nej. Hade jag modet att ge honom en eloge? Ja. Men, någon annan han före. Därför, Sjöberg, jag hoppas att du får ett pris för din bok och att fler föreningar tar kontakt med dig för utbildning i ämnet. Av mig får du en stor stor kram för ditt visionsinriktade och konstruktiva arbete. En stor och innerlig kram från mig till dig – här kommer den – åter igen digitalt.

Nå, min dag slutade med dagens talare, Björklund och en längtan.

Men, det var ett folkpartiskt ideologiskt tal. Däremot undrade flera, lider folkpartiet brist på civilt kurage.

Starka individer säger, Björklund. Patrik Sjöberg, menar att vi alltför ofta gör offer till offer. Därför undrar jag – vadå starka individer? Om alla, som Patrik Sjöberg, beskriver det – gör offret till ett offer. Vem vågar då stå upp och säga hur det är?

Men, trots det vill jag ge en eloge till Björklund för att han erkänner att barnfattigdomen är här. Däremot förstår jag inte, hans sätt att försöka koppla ihop främlingsfientlighet med Sociala demokrater? Björklund, borde känna sin historia.

Fast det är sant, framtiden är här. Och den är inte som förr.  Den enda frågan jag här är, var är folkpartiet? Folkpartiet var en gång förespråkare för lärarna. Hur uppfattar lärareleverna den utbildningspolitik som nu bedrivs?

Patrik Sjöberg tillsammans med den socialdemokratiska rapporten inger hopp. Björklund, ger också ett hopp. Han erkänner att barnfattigdomen finns. Något säger mig också att han brinner för frågan. Min slutfråga för dagen blir; är den politiken som Alliansen bedriver tillräckligt hållbar? Eller är det en bara en helt vanlig allians-bubbla?

Läs mer:

SVD

 

DN

Bloggat:

http://hogbergstankar.blogspot.com/

http://sebastianstankar.blogspot.com/

http://martinmobergsblogg.blogspot.com/