Slott eller koja – skattesänkningar är inte bra för skolan

Skolan är ett samhälle i miniatyr. När vi delar upp skolan i enheter uppstår skillnader. Dessa skillnader är idag ekonomiserade. Du får en skolpeng och skolpengen kommer från skatten. Sänks skatten – blir det mindre pengar över till skolan. Mindre pengar till skolan leder till större skillnader. Där några får mer och andra mindre medel. På sikt påverkar också de tilldelade medlen betygen, där några får bra och andra sämre betyg. I båda fallen ökar skillnaderna och gör dem alltmer tydliga. Skattesänkningar har lett till att skolan inte ger en enhetlig utbildning och att skolorna har fått olika förutsättningar. Dissektionen av skolan har gjort att den goda idéen om skolan förlorats. Med det flera generationer av barn som går i skolan.

I det goda samhället bryr sig människor om varandra. Det är en påminnelse. En påminnelse om att vi har ett ansvar för det som idag händer i skolan. Att föra budskapet vidare om att vi har ett ansvar för varandra. Oavsett skillnader. Vårt vardagsbehov är att få saker begripliga, meningsfulla och hanterbara. Det är inte något som vi föds med. Det är något som vi måste lära oss och bli påminda om. Skolan – oavsett vilken enhet det är – har ett uppdrag att lära oss människor att – vi måste lämna kvar lika mycket och lika bra till våra efterkommande. Det är skolans mest heliga och enhetliga uppdrag.

Praktiskt innebär det att alla skolor ska ges förutsättningar att bedriva en skola där alla ges möjligheter att bli ansvarsfulla medborgare. Att i detta fallet lära sig att man har olika värde som en följd av att en kommun har olika ekonomiska muskler är inte att lära eleverna något om hur vi bygger ett gott samhälle. För det är genom samarbete och tillit som vi åstadkommer en hållbar tillväxt.

I denna insikt uppstår också det politiska mandatet. Oavsett hur du än fungerar, kan du inte göra allt själv. Oavsett vilken människosyn du än har. Oavsett vilken skolenhet du än tillhör. Skolan kan förbättras genom samarbete. I detta ligger många problem och möjligheter till lösningar. På vägen en hel del fällor. Åtminstone för dem som vi kan avkräva ansvar. För om skolan av idag inte fungerar har de som kan avkrävas ansvar förlorat sin legitimitet.

Vi väljare har att ta ställning till hur skolan av idag fungerar. Det handlar om vår skola som helhet. I allra högsta grad hur du upplever att skolan fungerar. Inte bara medialt utan också rent praktiskt. Det handlar om vårt samhälle och dig. Dina barn, barnbarn, grannars barn och nyanlända barn.

Skolan har ett av de tuffaste uppdragen. Det uppdraget kan och får inte fortsätta att monteras ned.

Därför är mitt val självklart. Det blir inte en mandatperiod till med Alliansens företrädare. Jag väljer att stoppa nedmontering av välfärden!

 

 

Stoppa nedmonteringen av skolan genom skattsänkningar

 

 

(Tack Martin Moberg!) Peter Högberg och Alliansfritt Sverige och Calle Fridén och Ola Möller och Göran Johansson och Annarkia och Michaela Leo ochMartin Moberg 1 och MMO2 och Ann-Sofie WågströmArbetet 1Arbetet2Ab 1,Ab2SkånskanExpr 1Expr2DI 1DI2DI3HDSVT 1SVT2SvDSR Ekot,Sydöstran 1Sydöstran2DNFolkbladetÖstranGotlands folkbladNSD,ArbetarbladetAllehandaVärmlands folkblad,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vattenfall – ett fall för regeringen?

Regeringens ansvar kan uppenbarligen inte nog betonas.  Som ägare av vattenfall, har regeringen misslyckats. Politiken har misslyckats och kan knappats förbättra läget. Våra gemensamma tillgångar är borta! Men istället för att ta sitt ansvar verkar det mer som att regeringen vill hindra folket från att både få insyn och därmed lägga sig i politiken.

Att minska våra tillgångar är i sig en skandal. En skandal lika omfattande som avregleringen av Apoteket, utförsäljningen av vårdcentraler i Stockholm och andra tokiga affärer. Därför förstår jag inte att regeringens intresse inte blivit större kring frågan om Vattenfall. För effekten är helt enkelt att vår industri fått högre priser för att tillverka och vi fått högre priser för att värma våra hus.

Den enkla frågan blir – Varför tar inte regeringen sitt ansvar? Argumentet att inte ta ansvar, kan endast leda till en logisk slutsats.Det finns ett egenintresse. För där kloka politiker sluter allianser i syfte att dölja vad som hänt- det är ett första tecken på att något är ohälsosamt. Eller på att affären är precis så stor att det liknar Enron? Som Peter utmärkt beskriver det på sin blogg är detta bara en nysning i Vattenfalls resultat. Men, det förklarar också Vattenfalls höga priser på el eller varför de så ivrigt verkat för att flera konsumenter ska teckna långa avtal.

Här infinner sig osäkerheten. För frågan är – hur stor är denna affär? Vet regeringen det? Enron- skandalen rullade upp. Utförsäljningen av vårdcentralerna i Stockholm – visar på miljardförluster som är större än Vattenfalls Nuon misslyckande. Eller är den?

Paul Krugman skrev en hel del om affären och det mest träffande enligt min mening är följande:

”There is one big difference this time: the number of victims — misled borrowers, homeowners whose neighborhoods are being destroyed by foreclosures, investors who thought they were buying safe assets — is even larger.” Economist view Monday October 01 2007

Här finns en moralisk dimension som i högsta grad handlar om den egna värdegrunden. Och just nu borde regeringens kompass, precis som Mickael Damberg gjort det tydligt i dagens artikel, ifrågasättas. Men enligt min mening – är det kanske dags att fundera - är kompassen så pass vilsen att Vattenfall affären borde bli ett fall där regeringen tar sitt ansvar fullt ut. Ni förstår säkert vad jag menar och om inte låt mig tala klarspråk.

Neonaffären

Skapa tydlighet eller borde oppositionen fundera på att lägga fram ett Misstroendevotum!

Skrivet: Röda Berget - Tack Peter för länkarna Röda Malmö, Lasses blogg, Roger Jönsson, Martin Moberg, Energiskandalen Aftonbladet, Expressen, Alliansfritt Slideshare, Alliansfritt om Nuonskandalen, Regeringen vad visste de?, Oförmågan att tala sanning (Tack Peter), SR Ekot 1SR2SR3SVT Nyheter 1SVT2 DISvD, (Tack Martin)

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Ber om lite uppmärksamhet – regeringen! – uppdaterat

Migrationsverket kan komma att fatta beslut om att utvisa Hüseyin Kizilca – nu känd som pizzabagaren.  Tidningen Nerikes Allehanda och TV4 har därefter gjort detta till en fråga där fackförbundet HRF gjorts ansvarig för migrationsverkets beslut. 

Anledningen till detta påstående från Nerikes Allehanda och TV4 enligt HRF är att migrationsverket frågat fackförbundet när ansökan om arbetstillstånd söktes om pizzabagaren Hüseyin Kizilca har avtalsenlig lön. Handels har svarat att den lön som pizzabagaren erbjöds av sin arbetsgivare låg cirka 2000 kronor under den minimilön han enligt avtalet skulle ha. Därefter har, enligt HRF,  migrationsverket använt egna uppgifter som underlag för sitt beslut om utvisning av Hüseyin Kizilca.

Företaget återkom därefter med en ny ansökan och hade då höjt Hüseyin Kizilca lön till avtalsenlig nivå. HRF har inte haft några synpunkter på detta. Men migrationsverket har inte vägt in detta i sitt utvisningsbeslut.

De källor som tidningen och TV4 haft är föreningen ”Företagarna”. Att göra  fackförbundet ”HRF” ansvarig är inte korrekt. Den stora frågan borde vara varför företaget inte först tog reda på vilken avtalsenlig lön som Hüseyin Kizilca skulle haft – innan ansökan lämnades in. (här rekommenderar jag dig att läsa Westerholms intressanta vändning)

Sen är en annan stor fråga – vilken grund som migrationsverket haft för sitt beslut. Var detta den avgörande frågan? Isåfall bör migrationsverket – innan skandal uppstår låta regeringen ta ställning i frågan om beslutet ska upphävas. Om medias ”fel” leder till en utredning av myndighetsbeslut – så må det vara hänt. Då har allt tjänat ett gott syfte.

Läs även Westerholm – diskussion är riktigt intressant Leines bloggMartin MobergLöntagarbloggen,  Granskningsnämnden för radio och TV

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vad händer med människosynen i vårt rättsväsende?

Tobias Svedberg föddes med Downs syndrom och lider av svår autism med tvångsbeteenden. Försäkringskassan har, enligt Aftonbladet, fattat beslut om att dra in hans assistenshjälp. Det här kan inte ha varit avsikten med regeringsrättens domslut. Utan måste vara en ren och skär misstolkning.

Enligt 7 § LSS har personer som omfattas av lagens personkrets rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service som närmare anges i 9 § om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassa till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. (RegR 5040-2007)

För mig är det självklart att Försäkringskassans beslut omedelbart måste upphävas!

Bloggat: Röda Berget, Martin Moberg

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Obligatorisk A-kassa vägen till nya minimilöner

Varför är det viktigt för den borgerliga alliansen att införa en obligatorisk A-kassa? Det låter som ett bra politiskt läge – nu när alltfler blir arbetslösa. Kan orsaken vara att skapa ett system som förstör den svenska modellen? Eller är det faktiskt ett sätt att införa en acceptansnivå för minimilöner?

Det finns flera bra argument mot – du kan säkert hitta flera;

  • Det är effektivt – trots krångliga regler. Systemet har idag en liten administration i förhållande till antalet utbetalningar.
  • De fackliga organisationerna vet vad de talar om. De har en branschnärhet som ett överstatligt system inte kan få.
  • Handläggningstiderna är kortare om man jämför med myndigheter som har liknande uppgifter.
  • Arbetslöshetsförsäkringen har redan idag en allmän del – en grundförsäkring – och en kompletterande frivillig del som ska vara en inkomstförsäkring men inte är det. En obligatorisk försäkring som är lika undermålig som dagens försäkring skulle totalt urholka legitimiteten för försäkringen.
  • Ett avskaffande av dagens system med fackligt administrerade a-kassor skulle riskera att minska den fackliga organisationsgraden. Länder som har obligatoriska system har en märkbart lägre facklig organisationsgrad. Detta är inte ett isolerat fackligt intresse. Om man t.ex. föredrar en rationell och flexibel arbetsmarknad där villkoren i hög grad bestäms via kollektivavtalade parter och inte i stelbent lagstiftning, är alltså den nuvarande modellen att föredra.

Men kring denna diskussion om obligatorum finns ett hemlighetsmakeri. Det finns en slags ovilja att tala om innehållet. Precis som ACTA-lagen. Kan det vara på det sättet att förespråkarna av obligatorisk a-kassa vill att en arbetslös inte ska få en rimlig ersättning.  Om någon föreslår både ett obligatorium och kraftigt höjt tak i a-kassan. Det ska bli spännande att se vart diskussionen om A-kassan leder när Ylva Johansson ska debattera.

Media: LO-tidningen, Newsmill

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vadå följer inte regering fattade beslut?

Vår välfärd grundas på att vi betalar skatt. Skatten används sedan till att dels bedriva verksamhet och dels tillhandahålla socialförsäkringar och bidrag. Hur omfördelningen ska göras bestäms utifrån en politisk dagordning. Vad skatten ska användas till är i allra högsta grad en medborgarfråga eftersom omfördelningen och verksamheten som bedrivs påverkar våra liv.

 Fungerar inte skolan, äldreomsorgen, elmarknaden eller kollektivtrafiken kommer vårt samhälle inte att fungera. Fungerar inte socialförsäkringen kommer vår ekonomiska trygghet att minska när vi inte längre är starka. Antingen om vi föder barn, är handikappade, blir sjuka eller bara åldras. Livet är inte alltid lätt eller för den delen enkelt. Det kräver att vi tar ett gemensamt ansvar för varandra och inte minst också ett eget ansvar.

 När vi betalar skatt förutsätter vi att dessa pengar ska användas till något som vi alla för eller senare kommer att ha nytta av. Men om skatter läcker ur systemet till vinster i privat sektor då är det som jag skrivit tidigare mer eller mindre stöld. Precis som när offentlig verksamhet inte bedrivs på ett korrekt sätt. Inte bara Care(m)a utan också när ny skatt tas ut och sedan inte används till det som skatten var avsedd för.  

 Korrekt därför att vi måste hitta sätt att förstå när offentlig verksamhet är när den är som bäst. Men för att kunna förstå hur bra verksamheten är som bedrivs eller vad vi kan bli bättre på måste det finnas ett tydligt politiskt uppdrag. Ett sådant uppdrag skulle kunna vara att göra systemen mer begripliga. I mitt fall är det viktigt att det inte finns vinst- eller särintressen. För det leder sällan verksamhet som är kollektiv framåt. 

Socialdemokraterna måste ta strid för grundbultarna om inkomsttrygghet i gemensamma omfördelningssystem som finansieras och fördelas solidariskt.Annars går den svenska modellen och jämlikheten förlorad och motsättningarna kommer att växa i takt med ökade klass- och inkomstklyftor.

Är alliansen det parti som förstår effekterna av den omställning de nu genomför? Det är inte bara lägre skatter. Det är också en omprioritering av vad våra skatter ska användas till. Från socialförsäkringssystem till privata vinster. Vill vi verkligen ha det så?  Eller vill vi inte hellre ha ett socialförsäkringssystem som fungerar. En regering som tar sitt ansvar!  Här är jag helt övertygad om  - efter Socialdemokraternas förtroenderåde som var i helgen att vår partiledning klarar uppdraget. Inte minst vår partiledare Håkan Juholt.

Är det inte dags att redovisa var partibidragen går M? Eller varför ni överhuvudtaget inte följer fattade beslut som rör socialförsäkringssystemet?

Bloggat: Martin Moberg – ställer frågan om varför fler skattesänkningar Alliansfrittsveriges åtta frågor finns det all anledning att fundera över tillsammans med Röda bergets ställda fråga, varför är Reinfeldt och Borg tysta? Beror det på att S inte rasar – läs gärna Krassmans inlägg.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


M det himmelska partiet

När M vill beskriva något för oss väljare görs det nästan alltid uteslutande ur ett perspektiv ovanifrån. ”Vi tar ansvar för Sverige…” och ”…har lyssnat in kritiken.”  Visst låter det bra, inkännande, lyhört och sympatiskt – ungefär som om det skulle komma från ovan? Eller ska vi tolka de svar som M säger som DN:s reporter Johannes Åman formulerat sig:

”Nu går det inte längre, vi har mer att förlora på att framstå som om vi har något att dölja än på en lagstiftning som gör det svårare för oss att samla in pengar.”

Självklart ska frågan om partibidrag lagstiftas. Precis lika klart är det att M inte har någon egentligen önskan om att faktiskt bidra till öppenhet. Det är som Tord Oscarsson skriver, dags för Reinfeldt och hans partikamrater att stå för sin historia. Det är naivt att inte stå för sin historia, precis som Elisabeth Landgren Möller skriver. Riskkapitalbolag vill tjäna pengar och inte människor.

Det är när vi slutar tro på att vi själva kan åstadkomma förändring som vi blir maktlösa. Det måste vi sluta med. Tillsammans har vi kraften att förändra och åstadkomma något bra. Allt detta tal som inte längre stämmer överens med verkligheten gör inte M trovärdiga. De är alltför många tunga stenar att bära omkring på.

Nej, det enda hedervärda som M kan göra är faktiskt att redovisa partibidragen. Annars finns det väl en risk för att M blir mutornas parti? Eller? Ska vi betrakta detta som ett sätt att faktiskt legalisera möjligheterna att från olika intressenter få bidrag – legalt? Sen är det upp till oss väljare att fundera över vilka vi vill ska representera oss.

Det hedersamma vore om M redovisar sina partibidrag och inte med en skara vackra ord staplade på varandra försöker få oss att acceptera de enklaste pumpar. Eller där orden som formuleras inte är avsedda till något annat än att få acceptans för ordens smikerhet för öronen. Det är nästan som om orden skulle komma - så där lite från ovan. Självklart kan jag ha fel och det visar sig om M väljer att redovisa partibidragen. För när handlingen uppstår och de åtta frågorna besvaras då ökar också mitt förtroende för att M vill föra en ansvarsfull politik för sina medborgare och väljare.

Bloggat: Alliansfritt – om åtta frågor M måste besvara, Röda berget – om Arkelstens dimråder, Peter Högberg – om Ms kalla fötter,  Martin Moberg på samma tema, Tord Oscarsson presenterar en riktigt intressant historisk lista som vi alla borde fylla på.


Krisen – utbudsbrist eller ovanligt djup lågkonjunktur

Vad beror krisen på? Den frågar funderar jag fortfarande över. Våra ekonomier är sammanlänkade genom ekonomiska åtaganden. Det betyder att det som händer i USA, Kina, Japan, Tyskland, Italien och Frankrike kommer att påverka oss alla. Nästan utan några fördröjningar. Nästan därför att det ändå finns det en slags tröghet. Det tänkte jag titta lite närmare på med hjälp av mat- och råvaruprisindex.

Ekonomierna hänger samman, som ett gäng uppstaplade dominobrickor. Det skrev jag om i ett tidigare inlägg. Då med utgångspunkt från att bankerna har olika sorters förbindelser och åtaganden. Det var ur ett finansiellt perspektiv. Vi hänger också ihop när det gäller användandet av resurser.

Tänk bara på att vi som befolkning äter kött, socker, mjölk, ris och vete. Vi tillverkar saker av tenn, silver, koppar, guld, olja, bomull, bly, naturgas, träd, tenn och flera andra råvaror. För att kunna äta och tillverka varor måste vi köpa till ett visst givet pris. Det priset fastställs på börser av olika slag. En del köper vad som finns nu och andra vill handla upp det som kommer att tillverkas nästa år.

Ett index som speglar vår matkorg och råvarukorg kommer därför att spegla såväl prisläget nu som förväntningarna om prisnivåer framöver. Går råvarupriserna ner betyder det att vi sannolikt närmar oss en lågkonjunktur. Sannolikt, eftersom det alltid finns oväntade händelser som kan bryta förväntningar.

Tyvärr är den bild som jag visar alltför kort vad gäller serie, men den visar åtminstone en tänkbar trend. Men låt mig först förklara diagrammet. Uppgifterna är hämtade från ANZ (röd streckad linje, råvaruindex 100=86) och FOA (blå heldragen linje, matprisindex 100-2002-2004). Här borster jag från att indextalen har olika baser. Istället kan vi konstatera att matpriserna sedan 1990 har ökat med över 100 procent och råvorona med över 200 procent. Det intressanta är att matpriset och råvarupriset följer varandra. Dvs betalade du 50 kronor för din matkorg 1990 får du nu betala 100 kronor. Det går också att se att priserna för råvarorna inte längre ökar utan snarare verkar minska (2011/7). Vad det beror på kommer att avgöra vår framtid. Är detta ett tecken på utbudsbrist eller bara ett tecken på en strukturell kris – dvs en ovanligt djup lågkonjunktur?

utbudsbrist eller ovanligt lång lågkonjunktur?

Utbudsbrist eller ovanligt lång lågkonjunktur?


Tyvärr är min serie alldeles för kort. Däremot har Jeremy Granthamn redan tagit fram en tidsserie som visar råvaruprisernas utveckling mellan åren 1900 till 2010. Indexet omfattade 33 råvaror – allt från vete till kol. Det är spännande med grafen är att den visar att råvarupriserna följer de kriser och framgångsår som varit. Samtidigt visar indexet att priserna stadigt minskat. Oavsett om utgångspunkten är pucklar eller bottnar. En tänkbar anledning till att priserna stadigt minskat är att vi har blivit bättre på att utvinna och hitta råvaror. Samtidigt varnar Granthamn för att vi har nått en bristsituation som beror på att det finns en knapphet.

Anledningen är enkel. Vi har blivit fler som ska leva på välfärden. Knappheten består i att producenterna inte klarar av att öka i takt med världens efterfråga. Åkrar, gödsel, silver, tenn och bensin räcker inte. Hur mycket vi än lockar med kapital. Därför håller jag inte med om att de rikaste kan andas ut. Möjligtvis har kommer de nu att få fundera rejält över vad de ska göra. För oss övriga dödliga finns bara glada nyheter. För här finns en utmaning att anta. Hur ser vi till att vi kan odla på annat sätt än i traditionella åkrar och ändå ekologiskt?  Här borde det självklart finnas mer resurser till forskning och utveckling – eller hur?

Inte minst kanske det också är dags att fundera över hur vi ska värna demokratin. Helt enkelt ta reda på vad vi vill med vårt samhälle. För nu är det verkligen dags att börja bygga bort problemen och skapa goda förutsättningar för oss och framtidens barn. Det kan bara börja här och nu. Med ett steg i taget. Det steget måste börja med insikten om att vi alla – var och en bidrar till det som utspelar sig.

Själv funderar jag på att lära mig att odla mer. Eller kanske köpa lite mark så att jag kan leva på ålderns höst. För pension…nja…de vet jag inte ens om jag får.

 

Bloggat: Peter Röda berget om att USA blev ett land som alla andra, Martin MobergPeter Högberg om en ny tid..?, Johan Westerholm om en ny ekonomi som sett dagens ljus som vi inte är en del av,  Göran Johansson om en turbulent höst och det 5:e avdraget, Thomas Böhlmark om att sitt still i båten, Per Ankersjö om budgetförhandlingar som inletts och svaret Per kommer i eget inlägg :-)

Media: DN, DN1, DN2, DN3, SVD, SVD1, SVD2, AB, AB1, AB2, SVT, SVT1

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Afrikas akuta kris

Hans Rosling at TED

Hans Rosling om Afrikas utveckling

Idag har jag kommit hem från en tripp genom Sverige. Närmare bestämt 220 mil. Frustrationen över att inte kunna skriva och vara med är stor. Särskilt som jag åter igen läser om svälten i Afrika. Visst är det skrämmande? Jag läser om att vår regering dragit ner biståndet med nästan 1 miljard och nu ökar på det med ynka 50 miljoner. Har vi inte några moraliska förpliktelser längre?

Afrika har åter igen drabbats av en ohyggligt svår katastrof.  Ska vi bara ge bistånd när det finns något att tjäna på andras fattigdom? Eller är avsikten med att sänka biståndet och sedan öka det vid behov bara för att vi har någon form långsiktigt intresse? Å andra sidan sett är det inte bara vår stat som resonerar på det sättet, utan också flera företag och hjälporganisationer. Det får mig att fundera. När är det rätt att bidra? Har biståndet blivit en lönsam marknad? Vad är moraliskt rätt som stat, företag och individ? Eller är det precis så enkelt som Hans Rosling föreslår – född för all del färre barn?

Regeringsmaktens biståndspolitiken speglar statens vilja och värdegrund. Däremot är det inte lätt att utforma hållbar biståndspolitik. Att ge bistånd som stat speglar också en avvägning mellan kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Ett bistånd – kan helt enkelt slå ut ett helt lokalt näringsliv.  Bistånd kan bidra till att landets medborgare splittras, genom att biståndet villkoras. Landet som tar emot biståndet kan också ha en hög grad av korruption. Det kan också vara så att mat i form av bistånd inte når fram därför att infrastrukturfrågorna inte är lösta.  Bistånd är svårt. Det kräver beslut som fattas med en smula diplomati där såväl hjärta som hjärna är med.

Lika svårt är det att ge bistånd som speglar företagets eller hjälporganisationens vilja och värdegrund. För precis som en god avsikt kan leda fel – kan ett företags värdegrund förvärra situationen. Ska vi ge bort traktorer och kräva tillbaks säd när det inte finns drivmedel till traktorerna? Ska vi ge bort ris eller säd som inte kan ätas därför att folket svält för länge? Ska vi bidra med tält – när det saknas vatten och istället kan orsaka dysentri? Ska vi sätta upp en industri i landet när landet inte bygger några vägar eller har lagstiftning som kan klara av ägandefrågor?

På samma sätt gäller det mig som individ. Vad kan jag bidra med för att minska det oerhörda lidandet? Kan min insats verkligen generera en skillnad? Ska jag panta burkar? Äta mer produkter som går under begreppet ”Fair trade”? Eller ska jag välja att skänka pengar? Vilken organsiation ska jag då hjälpa? Vad är viktigast – att rädda de som svälter nu eller rädda de som kan överleva? Kan jag ställa krav och isåfall på vad? Framför allt – hur väcker jag engagemang kring denna svåra och olösta gåta.

Hans Rosling som har 20 års erfarenhet från Afrika och har följt landets utveckling. Han beskriver Afrikas utveckling på följande sätt:

”Afrika har inte gjort det dåligt. På 50 år har Afrika gått från att leva som på medeltiden till hur det var i de bättre utvecklade staterna i Europa för 100 år sedan. Tar man hänsyn till Afrikas förutsättningar, så har de haft den bästa utvecklingen av alla. Afrika har gjort det till synes omöjliga möjligt.” (klicka på bilden för TED-seminiariet)

Här är ett utkast på min plan:

  • Jag pantar burkar och trycker på bidragsknappen
  • Stöttar Frälsningsarmen - för att de ger mig ett exempel som verkar förnuftigt. Vad sägs om att ge ett stöd som leder till att traktorn får bensin. Någon får en lön och kan transportera vatten till de drabbade som nu finns i lägren. Frågan är bara vem som tar hand om det långsiktiga? Vem löser vattenproblematiken där de bor?
  • Uppmuntrar alla till att tänka långsiktigt, positivt och innovativt. Kanske genom att kittla kreativiteten. Varför tar inte våra universitet hand om en sådan utmaning? Varför inte fokusera på uppsatser som löser problem kring vatten och energi i Afrika? Tvärvetenskapliga studier och internationellt samarbete?
  • Uppmuntrar dig till att titta på Hans Roslings seminarier som finns på You Tube
  • eller att stötta organisationer som har hjälp till självhjälp på sin lista, solidaritet och verkar för mänskliga rättigheter.
  • funderar också på om jag kan ändra mitt konsumtionsbeteende genom att lära mig mer om Faire trade,  Kooperation utan gränser och Vi skogen. Vet du mer?
  • Tänker närmare undersöka ett tiotal hjälporganisationer. Vad är deras värdegrund? Hur ser deras insatser ut? Varför samarbetar de inte kring Afrika och den extremt svåra akuta situation?
  • Vad gör vår regering för att se till biståndet kommer upp på EU:s dagordning?
  • FN skriver i sin rapport om Afrika att om alla länder uppfyller sina löften till Afrika som kontinent – kan problemen lösas. Min fråga till FN kommer att vara – vad har hänt?
  • Framför allt vad görs för att Afrikanska ledare ska få ett mandat för att öka sin handel inom den egna kontinenten?

Media: SydsvSvD 1, SvD 2 DNAb, SR, SVT ställom, Hans Rosling

Bloggar: Sebastian om att UNICEF, Högberg om svälta ut biståndet, Martin Moberg om iskylan som präglar biståndspolitiken


Kunskap om dig är – värt miljarder imorgon

Befolkningsstudien Lifegene har som mål att samla in, registrera och följa en mängd data om en halv miljon svenskar, bland annat biologiskt material, information från sjukvårdsjournaler och dataregister. De är inte etiskt godkända som en följd av att de anses ha en infrastruktur för framtida ospecificerad forskning. Så vem stödjer företaget?

Vi har tidigare i veckan fört en diskussion om alkohol som en följd av att den folkpartistiske riksdagsledamoten Carl B Hamilton lagt fram ett förslag på Dagens Nyheter. Martin Moberg och Peter Högberg har delvis haft olika åsikter. Två bra blogginlägg som tar frågan vidare. Martin håller med Peter om att det är dags att mötas över blockgränserna om alkoholpolitiken. Men däremot inte om att vin och sprit ska säljas via gårdar. Martin  ser det på följande sätt:

”…här finns risken att det inte blir den pittoreska bilden av en egenföretagare som brygger sin egen öl, gör sitt eget vin eller tar fram starksprit med egen kryddblandning utan att det blir stora resursstarka internationella alkoholproducenter som sätter upp försäljningsställen lite varstans. Då kan vi säga adjö till Systembolaget, för att konkurrera under sådana förutsättningar blir inte till gagn för folkhälsan och den måste komma före ökad tillgänglighet.”

Det är en poäng som heter duga. För vi glömmer titt som tätt bort de motiv som finns på lång sikt. Som konsumenter är vi ibland rent utav korkat kortsiktiga. Kanske inte just du som läser, men förvånansvärt många hamnar i lyxfällan eller handlar på impuls.

OECD har i en rapport, nyligen beräknat att vården och omsorgen utgör 9,5 procent av BNP. Tittar vi på nedanstående diagram – ser vi att där privata alternativ dominerar är kostnaden som högst.

OECD vårdkostnader/BNP högst i USA

När ett företag som Lifegene, sätter upp en hemsida i syfte att kartlägga svenskar, då är det dags att sätta stopp. Tänk noga innan du väljer att använda deras tjänst. Åke Törn som uppmärksammat fenomenet, menar att lagstiftningen behöver skärpas till.

Vad det skulle innebära för konsekvenser det vet jag inte. Men ett är säkert – sådana här fenomen – det får mig att rysa av obehag. Läs artikeln!

Allt är inte bra - bara för att man kallar det forskning.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare