En alliansfri energipolitik – tack!

Nuon-affären verkar vara en nysning. Vad affären visar är att regeringen inte klarat sin uppgift som ägare till Vattenfall. Att släta över eller skylla ifrån sig när det blåser är inte en strategi som är förenlig med en hållbar ekonomisk ansvarsfull strategi för Sverige. Vad värre är att sittande regering verkar leta efter ett slags mandat för att få accept för långt större förluster. 

Argumentationen kring att regeringen inte har ett ansvar är irrelevant. Regeringen har ett ansvar för att Vattenfall går med förlust. Det kommer att leda till ökade elpriser – även om det är en nysning i Vattenfalls balansräkning. Regeringen verkar vara medveten om att #nuon affären bara är en del av problematiken.  Anledningen är att Vattenfall har blivit en del av Europas energipolitik.  Som en del av Europa har nya affärsrisker uppstått.

De nya riskerna innebär att Vattenfall fått verklig konkurrens. I sig är det lite roligt – eftersom monopolets trygghet och skydd försvunnit. Istället är det konkurrensen villkor som gäller. Kanske har Vattenfall också förstått att Sverige inte är ett land där elpriset ständigt kan höjas. Åtminstone inte av de som styr och agerar. Det innebär att dåliga affärer måste få konsekvenser. Antingen iform av att Vattenfall förändrar sina positioner.

Frågan är då vilken energipolitik som i detta läge ska föras. Hur ägaren ska agera framöver och vilken roll regeringen har spelat? Att inte ta ansvar för eller ens inse sitt ansvar för den förda energipolitiken – det är rätt intressant. Det är som ett barn som blivit påkommen med händerna kakburken. Därför blir det inte svårt att förstå Peter Norman (M) förslag på att ta ett gemensamt ansvar.

Skottland kan komma att bli nästa affär. Visserligen har Vattenfall i sitt joint venture ”European Offshore Wind Deployment Center” ett stöd av sittande självstyre i Skottland. Här finns ett brinnande intresse för den gröna visionen. Däremot finns det flera orostecken. En sådan är det kraftiga motstånd som uppstått kring de 11 stora gigantiska vindkraftsturbinerna.  Det handlar inte bara om den långa tvisten med Donald Trump som sannolikt kommer att kosta pengar och vara över lång tid. Det handlar om att det sittande styret faktiskt riskerar att förlora sina mandat som en följd av det lokala motstånd som uppstått.

Det behövs en bättre ägarstyrning. Särskilt som vår regering frikänt sig från sitt ansvar.

För mig är det självklart. Visst ska vi ha  en alliansfri energipolitik.

Bloggat: Ola, Martin Moberg och så har vi den digra arbetslösheten du har så rätt det är inte bara energipolitiken Martin Moberg

(tack för länkarna Martin) Länstidningen Östersund och SvD och Dagbladet Alliansfritt Sverige och Göran Johansson och DNSvDExpressenDagens Industri 1DI 2SVTSR EkotVästerbottens folkblad

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Annonser

Nuon-affären och en golfbana

Sommaren i Sverige är fantastisk. Vilka underbara tillgångar som vi har. För de som nu påstår att Vattenfall är illa skött, ni har inte sett hur bolagen sköts i Europa. Vattenfall är ett välskött energibolag – som precis som alla andra bolag – stundtals gör dåliga affärer. Den här gången är problemet att det kommer att kosta oss skattebetalare pengar. Att regeringen inte tidigt försökt att skydda svenska skattebetalare, kan faktiskt ha sina förklaringar. Det kanske helt enkelt inte gick -givet den juridik som omgärdar energibolagen i Europa.

För min del är det upprörande affären inte följts upp. De som var ansvariga för genomförandet av affären har tagit sin del av ansvaret och ett par miljoner med sig. Här kan diskuteras om det var rätt eller inte. Precis som den bonus som alla cheferna verkar få på Vattenfall. Fast det är inte dagens ämne. Dagens ämne fokuserar inte på varför regeringen inte presenterar färdplanen framåt eller hur de tänker rädda situationen. Nej istället försöker jag ta reda på varför affären inträffade.

Reuters skrev om den tekniska delen av affären 23 februari 2009. Av pressmeddelandet framgår strategin bakom köpet.

”Vattenfall’s Josefsson said the deal ”will accelerate the realization of Vattenfall’s strategy to make electricity clean,” as it planned to speed up investment in carbon capture and storage technology and wind power.”

Strategin är direkt spårbar till Vindkraftsintressenternas politiska konceptet om att vindenergin var framtidens port för den gröna elen. Det har aldrig varit Vattenfalls uttalade strategi. Istället kan jag se ett bolag som i sina årsredovisningar – satsar på storskalighet – dvs icke förnybar energi som kol. Däremot har vår regering ett ansvar för energipolitiken och för att politiken genomsyrar strategin i Vattenfall. 

Tidigare har Finansminister Anders Borg uttalat sig om att regeringen inte är ansvarig för affären. Absolut har han rätt – ministerstyre ska inte förekomma. Däremot är regeringen ansvarig för sin förda politik och för sitt ägande av Vattenfall. Av Reuters artikeln kan vi se att regeringen som ansvarig för energipolitiken i allra högsta grad varit delaktiga och lagt upp strategin till affären. Därmed har den nuvarande regeringen ett ansvar för att se till våra skattepengar förvaltas på bästa sätt. Att affären blivit dålig innebär att vi behöver mer information och fakta som skattebetalare. Den strategin som är utlagd har också lett ill en affär i Skottland och frågan är vad den affären kommer att kosta oss om inte något görs.

För det är väl ingen nyhet att Donald Trump har synpunkter på vindkraftsparken som enligt SvD beror på att hans golfbana vid Menie Links har utsikt över den flytande vindkraftsparken. Min fråga är; går det inte att flytta parken ett par kilometer utåt? Bygga lite mindre? Med annan teknik som Donald Trump kan vara med och investera i? Om det nu är det som är problemet? Nu ska jag inte lägga mig i storaffärer. Däremot tar jag mig rätten att fundera om det är därför som  Nuon-affären blivit en stor fråga och det verkar som om svaret är Donald Trump. 

Så jag ger mig ut och tittar lite på förutsättningar för el i Skottland och konstaterar att The guaridan precis har haft en intressant artikel om förnybar energi och påminns om de stora svårigheter som ligger bakom energipolitiken.

”The renewables debate is underpinned by the need to avoid the worst temperature rises, if possible, but is also about energy security, localism and lower costs over the next 30 years, which are all achievable.”

Här har teknikerna en sann utmaning och det är en kompetens som Vattenfall och Sverige har. Det som förvånar mig är den ensidiga satsningen på Vindkraft.  Varför inte tänka lite större? Satsa på något som Donald Trump kan vara med som riskkapitalist och bygga ut.

Självklart har regeringen ansvar för sitt ägandeskap och den förda energipolitik. Inte bara i goda dagar utan även i dagar när det blåser. 

Varför tar inte regeringen ansvar för den förda energipolitiken?

Bloggat: Roger Jönsson, Röda Berget, Göran Johansson (tack göran!), Alliansfritt 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Japan – möjligheternas land

Den 20 juni 2004 fattade det japanska ministeriet för ekonomi, handel och industri ett beslut som skulle underlätta framväxten av hållbar energi. Sen kom tsunamin i mars 2011 och den japanska visionen var plötsligt möjlig att genomföra som ett led i uppbyggnaden. Det enda som krävs är tid och Japansk samverkan. Frågan är om världens ekonomier ser möjligheterna?

Visionen  inför år 2030 var att företag som använde sol, vind och bioenergi skulle omsätta mer än 50 GW.  Som en följd har Japan satsat mer än något annat land på forskning inom området, enligt en utredning från myndigheten Tillväxtanalys.

Det finns olika åsikter om hur enade de olika partierna är i Japan. Seiichi Katayama menar, i sin artikel ”Japanese political culture and government regulation”, att den japanska politiska kulturen existerar i samexistens. Med det menas att det japanska ekonomiska- politiska systemet har goda möjligheter för breda samförstånds lösningar.

Financial Times (FT) visar att det finns sprickor och att den politiska viljan vad gäller energipolitiken är ytterst oklar som en följd av att allt fler företag upplever ekonomiska konsekvenser av leveransförseningar. Enligt FT finns det därför ett behov av att Japan förtydligar sin energipolitiska vilja.

Tyvärr är det kanske inte så enkelt. Att bygga upp ny kärnkraft med de jordbävningsrisker som finns kan på långsikt innebära att företag väljer att flytta produktionen till andra länder. På samma sätt kan en alltför stor satsning på vind och el genererar andra produktionsstörningar.

Japans vision – skulle behövt vara realiserad redan nu. Elnätet skulle ha varit rätt dimensionerat, våg- sol- vind och biobränsle produktionen tillräckligt utbyggd. Samtidigt som alla japanska bostäder skulle vara energioptimerade.

Samtidigt påminns jag av hur beroende vi är av varandra och hur snabbt det går att rasera något som tagit år att bygga upp. All uppbyggnad tar tid och i detta finns det en potential. Inte bara i det praktiska arbetet utan också i de kunskaper som ges. Vi har mycket att lära av Japan i den situation som de nu försöker lösa. Att få vara med i den processen och få grundläggande erfarenheter i att bygga upp ett elnät och nytt energisystem är en utmaning.

Därför tror jag att de som tar sig in på den Japanska marknaden sannolikt kommer att vara bland de företag som nästa decennie har en världsledande position inom uthållig energiproduktion. Inte minst som en följd av att även Tyskland talar om en avveckling av kärnkraften.

Personligen önskar jag att stöd ges till dessa entreprenörer och att all kompetens som finns tas tillvara. Satsa på kompetens och utöka stödet till företag som vill ta sig vidare på den globala marknaden! Bygg upp internationella handelscentra. Det är viktigare än det femte jobbskatteavdraget.

Media: DI – läs även Sony Ericsons rapport, FT, DN – tysk kärnkraft,

Bloggat; Kärnkraftsbloggen,

Intressant; Japans kärnkraft; Fler jobb -färre i bidrag

fler blogginlägg på Öppna kriskommissionenNetrootsPolitometernBloggar.se