Samhället en reflektion

Under den senare tiden har jag sett hur samhällsfrågor som uppstår hanteras på ett sådant sätt att flera upplever maktlöshet. Argumenten som förs fram är ofta av ekonomisk karaktär. Vi ställer en påse pengar mot en annan påse pengar och motiverar sedan våra beslut baserat på att den tredje påsen behöver mer. Min mening är att något har blivit fel när vi hanterar samhällsfrågor som om de var mekaniska och relaterade till plus och minus.

Idag ställer vi skolans ekonomi mot vårdens. På så sätt osynliggör vi människan. Vi verkar ha glömt att i samhällets beslutsmodell finns det människor av kött och blod. Människan som social varelse – en människa som faktiskt har rätt till sitt sociala sammanhang. Sin betydelse. Låt mig därför påminna er om att vi är människor från den dagen vi föds till den dagen vi dör. Vi är sociala varelser. Vi behöver omsorg och utrymme för att växa.

Frihet är därför viktigt. Precis som kunskapen om att vi som individer formar vårt samhälle. Utan att vi i skolan får lära oss att utveckla våra personligheter kommer inte vi som individer att kunna ta det individuella ansvaret för vår frihet. Därför är samhällets syn på utbildningen central. Gör vi skolan till en ekonomisk fråga – ja då handlar det om att vi gör en skola som talar om för individen att friheten har ett ekonomiskt värde. Det kan köpas och det kan säljas.

Med detta menar jag att skolan måste ha mänskliga mål och värderas utifrån vår upplevelse av vad ett samhälle ska vara. Med det menar jag att vi måste utbilda våra barn i konsten att bevara friheten,demokratin och freden. Inte i konsten att skapa konflikter, maktlöshet eller för den delen hur vi på bästa sätt osynliggör andra.

Mer hittar du på NetRoots, Intressant, SAP, Politometern, Öppna kriskommissionen, Bloggar.se, Nyligen


Slott eller koja – skattesänkningar är inte bra för skolan

Skolan är ett samhälle i miniatyr. När vi delar upp skolan i enheter uppstår skillnader. Dessa skillnader är idag ekonomiserade. Du får en skolpeng och skolpengen kommer från skatten. Sänks skatten – blir det mindre pengar över till skolan. Mindre pengar till skolan leder till större skillnader. Där några får mer och andra mindre medel. På sikt påverkar också de tilldelade medlen betygen, där några får bra och andra sämre betyg. I båda fallen ökar skillnaderna och gör dem alltmer tydliga. Skattesänkningar har lett till att skolan inte ger en enhetlig utbildning och att skolorna har fått olika förutsättningar. Dissektionen av skolan har gjort att den goda idéen om skolan förlorats. Med det flera generationer av barn som går i skolan.

I det goda samhället bryr sig människor om varandra. Det är en påminnelse. En påminnelse om att vi har ett ansvar för det som idag händer i skolan. Att föra budskapet vidare om att vi har ett ansvar för varandra. Oavsett skillnader. Vårt vardagsbehov är att få saker begripliga, meningsfulla och hanterbara. Det är inte något som vi föds med. Det är något som vi måste lära oss och bli påminda om. Skolan – oavsett vilken enhet det är – har ett uppdrag att lära oss människor att – vi måste lämna kvar lika mycket och lika bra till våra efterkommande. Det är skolans mest heliga och enhetliga uppdrag.

Praktiskt innebär det att alla skolor ska ges förutsättningar att bedriva en skola där alla ges möjligheter att bli ansvarsfulla medborgare. Att i detta fallet lära sig att man har olika värde som en följd av att en kommun har olika ekonomiska muskler är inte att lära eleverna något om hur vi bygger ett gott samhälle. För det är genom samarbete och tillit som vi åstadkommer en hållbar tillväxt.

I denna insikt uppstår också det politiska mandatet. Oavsett hur du än fungerar, kan du inte göra allt själv. Oavsett vilken människosyn du än har. Oavsett vilken skolenhet du än tillhör. Skolan kan förbättras genom samarbete. I detta ligger många problem och möjligheter till lösningar. På vägen en hel del fällor. Åtminstone för dem som vi kan avkräva ansvar. För om skolan av idag inte fungerar har de som kan avkrävas ansvar förlorat sin legitimitet.

Vi väljare har att ta ställning till hur skolan av idag fungerar. Det handlar om vår skola som helhet. I allra högsta grad hur du upplever att skolan fungerar. Inte bara medialt utan också rent praktiskt. Det handlar om vårt samhälle och dig. Dina barn, barnbarn, grannars barn och nyanlända barn.

Skolan har ett av de tuffaste uppdragen. Det uppdraget kan och får inte fortsätta att monteras ned.

Därför är mitt val självklart. Det blir inte en mandatperiod till med Alliansens företrädare. Jag väljer att stoppa nedmontering av välfärden!

 

 

Stoppa nedmonteringen av skolan genom skattsänkningar

 

 

(Tack Martin Moberg!) Peter Högberg och Alliansfritt Sverige och Calle Fridén och Ola Möller och Göran Johansson och Annarkia och Michaela Leo ochMartin Moberg 1 och MMO2 och Ann-Sofie WågströmArbetet 1Arbetet2Ab 1,Ab2SkånskanExpr 1Expr2DI 1DI2DI3HDSVT 1SVT2SvDSR Ekot,Sydöstran 1Sydöstran2DNFolkbladetÖstranGotlands folkbladNSD,ArbetarbladetAllehandaVärmlands folkblad,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vattenfall – ett fall för regeringen?

Regeringens ansvar kan uppenbarligen inte nog betonas.  Som ägare av vattenfall, har regeringen misslyckats. Politiken har misslyckats och kan knappats förbättra läget. Våra gemensamma tillgångar är borta! Men istället för att ta sitt ansvar verkar det mer som att regeringen vill hindra folket från att både få insyn och därmed lägga sig i politiken.

Att minska våra tillgångar är i sig en skandal. En skandal lika omfattande som avregleringen av Apoteket, utförsäljningen av vårdcentraler i Stockholm och andra tokiga affärer. Därför förstår jag inte att regeringens intresse inte blivit större kring frågan om Vattenfall. För effekten är helt enkelt att vår industri fått högre priser för att tillverka och vi fått högre priser för att värma våra hus.

Den enkla frågan blir – Varför tar inte regeringen sitt ansvar? Argumentet att inte ta ansvar, kan endast leda till en logisk slutsats.Det finns ett egenintresse. För där kloka politiker sluter allianser i syfte att dölja vad som hänt- det är ett första tecken på att något är ohälsosamt. Eller på att affären är precis så stor att det liknar Enron? Som Peter utmärkt beskriver det på sin blogg är detta bara en nysning i Vattenfalls resultat. Men, det förklarar också Vattenfalls höga priser på el eller varför de så ivrigt verkat för att flera konsumenter ska teckna långa avtal.

Här infinner sig osäkerheten. För frågan är – hur stor är denna affär? Vet regeringen det? Enron- skandalen rullade upp. Utförsäljningen av vårdcentralerna i Stockholm – visar på miljardförluster som är större än Vattenfalls Nuon misslyckande. Eller är den?

Paul Krugman skrev en hel del om affären och det mest träffande enligt min mening är följande:

”There is one big difference this time: the number of victims — misled borrowers, homeowners whose neighborhoods are being destroyed by foreclosures, investors who thought they were buying safe assets — is even larger.” Economist view Monday October 01 2007

Här finns en moralisk dimension som i högsta grad handlar om den egna värdegrunden. Och just nu borde regeringens kompass, precis som Mickael Damberg gjort det tydligt i dagens artikel, ifrågasättas. Men enligt min mening – är det kanske dags att fundera – är kompassen så pass vilsen att Vattenfall affären borde bli ett fall där regeringen tar sitt ansvar fullt ut. Ni förstår säkert vad jag menar och om inte låt mig tala klarspråk.

Neonaffären

Skapa tydlighet eller borde oppositionen fundera på att lägga fram ett Misstroendevotum!

Skrivet: Röda Berget – Tack Peter för länkarna Röda Malmö, Lasses blogg, Roger Jönsson, Martin Moberg, Energiskandalen Aftonbladet, Expressen, Alliansfritt Slideshare, Alliansfritt om Nuonskandalen, Regeringen vad visste de?, Oförmågan att tala sanning (Tack Peter), SR Ekot 1SR2SR3SVT Nyheter 1SVT2 DISvD, (Tack Martin)

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Skolans villkor formar framtidens samhälle

Skolpolitik används ofta som ett sammanfattande ord för att styra skolans verksamhet. En skola som ska ta hand om våra barn och se till att de fungerar i framtidens samhälle. För att klara detta talar läroplanen om att skolans uppdrag är att främja lärandet där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskap och värden. Det ska dessutom ske kvalitativt. Vad menas egentligen med det?

Skolpolitik kanske kan som begrepp används på flera olika sätt. Men vad det i grunden handlar om är statens och kommunens roll i skolan. Är det statens och kommunens roll att skapa ett ramverk för handel i syfte att nå en effektivt nyttjande av våra skattepengar? Eller är det staten och kommunen som offentlig och demokratisk inrättning som ska skiljas från marknaden. Dessa två frågor ger helt olika svar och drivs normalt av antingen vänster eller högern.

Men, vad dessa två frågor gör är att det skapar en skendebatt som leder till att vi vuxna och politiker verkar mer eller mindre stendöv. Stendöva inför det som faktiskt händer i samhället. Stendöva inför att skattemedel inte används på ett korrekt sätt. Stendöva inför den faktiskt verklighet som barn, elever och ungdomar hanterar.

På så sätt har vi kommit till en situationen som är näst intill komisk. Det är inte längre en fråga om att skolan ska lära barnen att hantera verkligheten. Utan en fråga om vem som har rätt eller fel när det gäller den ideologiska debatten. Det är som om politiken saknar närvaro samtidigt som den närvaro som politiken faktiskt har skapat blivit en hämsko för skolans verksamhet. Jag tänker naturligtvis på idéen om att varje barn är värd en ekonomisk peng.

För mig handlar det om att vi alla behöver ett uppvaknande. Det handlar OM rätten att få vara människa och inte OM vem som ska ha pengen per elev. Eller den andel som skolan tilldelas. Eller för den delen OM vem, som ska ha rätten att stifta lag eller OM hur reglerna ska användas för att främja olika sorters elever. Eller OM vem som ska ha den största andelen av våra skattepengar. Ni vet lön, hyra, el, mat, läromedel, penna och suddgummi. Det handlar istället OM att vi måste börja bygga en skola som klarar av att ta hand om barn, elever och ungdomar i den nya värld som tillhör dem. Hur tänker jag?

Tidigare var barnets värld en värld som successivt utökades. Från den lilla gemenskapen i form av familj till skolans värld till arbetslivet. Vi lärde oss och präglades av människor. Men hör och häpna. Det ser inte längre ut på det sättet. Barnen vet redan från födelsen att de är ett varumärke eller någons marknad. De har också en klar uppfattning om konsekvenserna av den ekonomiska tillväxtens moraliska konsekvenser. Dvs priset för att vara någons marknadsvärde.

Därför tillåter jag mig att fundera. Fundera över skolans villkor och rätten att få vara människa där närvaron är framtidens framgångsrecept. Därför är jag glad över att socialdemokraterna tillsammans med flera av partierna kommit överens om att pengen är viktigt för att driva skolan. Däremot saknar jag just det jag skrivit ovan. Närvaron och reflektionen kring det som är våra barns dag och vardag. Inte minst över hur vi som vuxna åter igen tar plats som förebilder.

Läs hela inlägget här »