Allt är inte bra!

Det roligaste jag vet är samhällsfrågor. Därför att det handlar om oss. Det bästa är att vi är allt fler som tycker om sådana frågor. Det handlar om frågor som är nära oss. Här i Flen är det frågor som rör skolan. En skola som det nu satsas fullt ut på. Men, det är också frågor som handlar om de äldre och hur dessa ska vårdas. Eller om att stödja näringslivet eller satsa på tex fri kollektivtrafik.

Det skapar diskussion och i diskussionen finns förhoppningsvis en förmåga att lyssna på sina motståndare. Därför blir jag lite förvånad när bilden av hur verkligheten ser ut inte längre presenteras. Hur kommer det sig att arbetslösheten permanentats på en hög nivå? Hur kommer det sig att antalet barn som blir vräkta aldrig har varit så många sett i relation till antalet vräkta? Och kom nu ihåg att det är frågan om svenska medborgare.

Här där jag bor, har vi haft en fest för barn. Inträdet till festen var en leksak som sedan skulle skänkas till välgörande ändamål. En sådan tanke var att följa en av leksaken för att se vart den tog vägen. Kanske till ett barnhem i Lettland. Men, efter att vi hade diskuterat klart och analyserat frågorna kring vräkta och omhändertagna barn konstaterade vi att det passade bättre om vi gav dessa 77 leksaker (vår orts alla barn måste ha varit på plats) till en svensk välgörande organisation.

Vi vände oss därför till Malva som är en  kvinnojour i vår kommun. De tackade men hade tillräckligt med kramdjur för de barn som följde med kvinnorna. Samma sak gällde systerföreningen Moa i Eskilstuna. Vad de däremot behövde var i allra högsta grad hygienartiklar. Där fick vi ett oerhört bra tips. Att ge leksakerna till Frälsningsarmen som i sin tur skulle kunna ge bort leksakerna till barn som inte får någon julklapp. Vi bestämde oss för att pröva det sista alternativet och nu ska det bli spännande och se om vi lyckas i vårt lilla projekt.

Det underbara i denna lilla historia är att det har skapat ett engagemang. Det visar också på en oerhörd vilja bland oss i vår ort att bidra till våra barns rättigheter. Nå, en del kanske säger – men det här är väl inte fattigdom. Mitt svar blir då att vi kan inte jämföra Sverige med Afrika. Det är lika illa som när mamma sa – om du inte äter upp skickar jag maten till barnen i Biafra. Som om den hade kommit fram och varit ätbar – svarade jag då. För så himla roligt var det inte att äta havregrynsgröt.

Vi måste våga stå upp för de som har fått det sämre i Sverige. De som inte har råd att bo, äta eller för den delen skämmas över att man som person hamnat i FAS 3 eller som jag läste i en insändare igår om en man som levt utan inkomst i ett år. Jag  citera angel som skrev en insändaren publicerad i Eskilstuna kurriren den 14 november 2011.

”…Jag tror inte att många i vårt välfärdsland SVerige som vet att det finns människor som jag. Vi som har psykiska besvär vi skriker inte, vi bråkar inte, vi märks inte. Vi finns inte med i Försäkringskassans statitstik för vi har blivit tvungna att vända oss till Socialtjänsten för att få försörjningsstöd eller som jag att vara helt utan inkomst. Jag har nämligen en sambo som försörjer mig och det är tydligen helt normalt (?) att det ska vara så. Jag är inte ensam om det här, det vet jag. Vi är många som kämpar med sjukdom, ekonomi och myndigheter men hur länge orkar man?

Angel”

Sådana här historier sprider en känsla av maktlöshet. Det är också ett tecken på ett slags sönderfall som inte är i sin ordning. Alliansen har misslyckats med att upprätthålla ordningen i samhället. Frågan är vad regeringen gör – mer än att sko sig själva? Peter Röda berget berättar att Annie Lööf som är ny ledare för Centern, har samma lön som Maud Olofsson. Är det i sin ordning? Eller borde inte hon som Peter skriver – ha ungdomslön? Hur kommer det sig att jordbruksminstern fått fem års hyra för lägenhet från riksdagen trots att han inte varit ledamot? Eller alla andra historier som nu finns. Varför är det skillnad?

För det är sannerligen inte högt till tak i Alliansens Sverige och vad värre är det finns ingen riktig vilja bland Alliansens företrädare att skapa ett hållbart samhälle. Det är mer en fråga om att skylla ifrån sig och komma med glättiga budskap. Till detta kommer en ovilja att ta ansvar för den politik som faktiskt förs. Privatiseringen är en sådan fråga. Ta tex det som Kent Persson skriver om Örebro. Att nedskärningar görs inom vårdsektorn – beror helt plötsligt på förd socialdemokratisk politik. Det är inte riktigt sant Kent Persson. Bakom dessa nedskärningar som görs ligger svåra prioriteringar. Detta som en följd av att staten lagt ut uppgifter på kommunerna, tex kostnader för privatiseringen av kollektivtrafiken. Det finns en anledning till alla protester från kommunerna.

När jag reflekterar över Vilgots betraktelse, kan jag inte låta bli och bara tycka att våra skattepengar inte ska gå till något annat än verksamhet. Då menar jag verksamhet av god kvalitet och där det behövs. För visst är det på det sättet att kommunerna behöver bli effektivare. Men, det får bli ett annat inlägg – en annan dag.

Rekommenderar: Apell mot barnfattigdom 

Storstad om Akassan som en förutsättning för ett öppet samhälle, Lena Sommerstad om företagsansvar, Annie Lööf (C) – tror att det handlar om att ta bort LOV, Kent Persson (M) – om att de inte kommer att svika de äldre

Media: SVD – om Alliansens varumärkesbyggnad – den nya Sverige ”sovjet” – staten, folket1, folket2, folket3 – om välfärdsmonteringen inom vården, AB – om åtal för moderat som tagit timeout, AB – om att vi måste hjälpas åt om att återta människovärdet


Statskuldsläxan – riskmanagement?

The diagram above represents a generic framewo...

Image via Wikipedia

Småföretagen tror inte längre på USA:s ekonomiska utveckling. I juni var mer än hälften av småföretagen optimistiska och så sent som i juli var det mindre än hälften. Det finns med andra ord en ökad risk för att politiken fattar beslut om ytterligare nedskärningar i budgeten. Något som kommer att påverka oss alla. Varför? När färre amerikaner har jobb minskar konsumtionen. Något som får direkt effekt på världen och inte minst den amerikanska statens finanser.

Den öppna arbetslösheten, enligt Boston Globe, är mer än 9 procent. Tas hänsyn till de som endast kan få tillfälliga jobb eller gett upp jobbsökandet bedömer Boston Globe arbetslösheten till mer än 16 procent. Det är drygt 25 miljoner människor. Det är lika mycket människor som vi är i Norden.  Tänk vad enkelt det är att gömma sig bakom procent.

Grekland som inte har rapporterat några siffror, visar nu på arbetslöshetens konsekvenser. Flera av de Europeiska länderna har en arbetslöshet som är högre än tio procent. Samtliga har problem med statsskulden. Flera av dessa länder har under de senaste halvåret haft oroligheter. Spanien, Grekland, Italien och Storbritannien är bara några exempel.

Företagens vinster hjälper inte till att bygga upp ett lands samhällsstruktur. Samhällets blir inte bättre för att vi övertygar oss själva om att det blir bättre än igår. Finns det inga arbetstillfällen, finns det inte. Det är då det är viktigt att prioritera och fundera på vilket samhälle vi vill ha. Kanske regeringen borde sätta sig ner och göra en risk management  analys? Nå, det har de säkert redan gjort för det är med glädje jag läser att regeringen kan tänka sig att ompröva femte jobbskatteavdraget.

Fast å andra sidan sett, det räcker inte. För första gången – sedan jag började blogga – är jag rörande överens med DN:s ledare.  Skippa det femte jobbskatteavdraget – fundera över vilka konsekvenser skattenedskärningarna leder till. Vi vill inte ha ett land med ökade klyftor. Vi kommer att behöva arbetskraftsinvandring. Då är det inte läge att göra det sämre för allt fler.

Till detta vill jag lägga att arbetsförmedlingen omedelbart bör presentera vilka som tar emot FAS3. Framför allt så att vi som betalar skatt och handlar varor kan välja. För vill du handla från ett företag som använder våra skattepengar till ren vinst?

Istället vill jag se den socialdemokratiska rapporten ”Fler i jobb – färre i bidrag” genomförd. Rapporten har en behaglig syn på människan och flera betydligt bättre koncept.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


FAS 3 och offentlighet

Idag har jag läst ett antal artiklar om FAS 3. Det jag läser och tar del av är skrämmande. SVT tog fram en tio-i-topp lista och det med hjälp av tips. Arbetsförmedlingen hade nämligen bestämt att privata företag låg inom ramen för sekretess. Hur de kunde få rätt begriper jag inte. Anledningen är enkel som skattebetalare vill jag veta hur våra medel används och att de faktiskt går till något som är bra.

Tio-i-topp listan som SVT tog över privata anordnare (maj 2011) såg  ut så här:

Plats, anordnare, juridisk form, antal Fas 3-placerade:
1. Blatteförmedlingen AB/Jobbfabriken, Aktiebolag: 630 st
2. ABF, Studieförbund: 390 st
3. Medborgarskolan: Studieförbund, 390 st
4. Folkuniversitetet: Studieförbund, 330 st
5. Prio 1, Ekonomisk förening: 230 st
6. Mediacopy AB, Aktiebolag: 220 st
7. Myrorna, Trossamfund: 216
8. Röda Korset, Ideell Förening: 200 st
9. Erikshjälpen, Ideell Förening: 100 st
10. Virtuella historiska modeller: Ekonomisk Förening, 100 st

Högst upp på listan finns jobbfabriken. Företaget har fått 31 miljoner i bidrag av staten för att ta emot FAS 3. Av dessa 31 miljoner har, enligt LO-tidningen nr 24, var femte skattekrona gått till ägaren iform av lön. Det blir drygt 6 miljoner! Det är då jag funderar på om detta är vettigt? Hur mycket av våra skattepengar spekuleras bort på detta sätt?

Nej, då är socialdemokratiska rapporten ”Fler i jobb – färre i bidrag” ett betydligt bättre koncept.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen