Det var bara en vanlig affär…

Får ni inte rysningar när fd VD Lars G. Josefsson uttalar sig i Sveriges Radio? Först måste ni veta min ståndpunkt. Jag har inte förtroende för Josefssons rådgivare. Däremot har jag ett stort förtroende för Josefssons kunskaper om elmarknaden i Sverige och som fd VD för Vattenfall som då verkade i Sverige. Men, varför får jag rysningar?

Det första är att Josefsson får förklara något han inte längre har insyn kring. Josefsson förklarar hur affären gått till. De skedde analyser, bedömningar gjordes och fd näringsminister Maud Olofsson ställde frågor som sig bör. Inte minst förankrade hon beslutet. Ur Josefssons perspektiv är han inte längre ansvarig för effekten av beslutet. Det är här jag får en rysning. För visst har han rätt. Han jobbar inte längre för Vattenfall. Men det gör banne regeringen som ägare. Regeringen har ett ansvar för hela affären. Även att ta upp frågan om när och hur Vattenfall planerar att realisera förlusten. Inte minst att göra en bedömning av hur Vattenfalls varumärke skadats.

Tilltron till regeringen blir mer skadad. Det är våra företrädare som faktiskt ska klargöra vad som har hänt. Att han uttalar sig, verkar mer som om att Vattenfalls fd VD faktiskt styr landet. Var det så vid beslutstillfället? Är det verkligen på det sättet nu? Eller har vår nuvarande näringsminister inget ansvar?

Det andra är att det faktiskt måste vara i sin ordning att fatta dåliga affärsbeslut. Men det är vår regerings ansvar att som ägare ställa sådana frågor att riskerna minskas. Att inte ställa frågor som leder till att styrelsen får räkna på eventuella förluster som en följd av en ändrad energipolitik i Tyskland – ja det är nästintill – oansvarigt.

Det tredje är den uppenbara undanmanövrar som finns i samtalet med journalisten, vilket jag helt fullt förstår. Men Josefsson, det kan aldrig vara tjänstemännens fel. Precis som fd Vd för Vattenfall inte kan vara ansvarig för utvecklingen. Det har nuvarande VD, styrelse och regering.

Politikermissen handlar om att de ansvariga inte varit tillräckliga lyhörda och inte minst tillräckligt långsiktiga i sitt uppföljningsarbete. Det är inte en fråga för gårdagen utan i allra högsta grad en fråga för nuvarande regering och det är därför jag ryser.

Om vi har en regering som inte tar sitt ansvar – vart är vi då på väg? För låga energipriser är en förutsättning för vår industri och inte minst framtidens arbetstillfällen. Är alltså bristen på uppföljning och goda beslut en av många förklaringar till den höga arbetslösheten? Det krävs ett ansvar  och det ansvaret är nuvarande regeringens. Inte fd VD Josefsson, fd Näringsminister Olofsson eller dåvarande tjänstemän på departementet.

 

Ajabaja regeringen! Blir du upprörd över pekfingret? 

Tänk då på att det är nuvarande regering som har ett ansvar för de beslut som fattas i nutid. Det går inte att smita från sitt ansvar som ägare. Läs följande tänkvärda insändare från 2007.

Skrivet: Röda berget, Göran Johansson Martin Moberg

Länkar (tack Göran!)  di.seEkotdi.sedn.seSVTdn.sedi.seSvD

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vattenfall – ett fall för regeringen?

Regeringens ansvar kan uppenbarligen inte nog betonas.  Som ägare av vattenfall, har regeringen misslyckats. Politiken har misslyckats och kan knappats förbättra läget. Våra gemensamma tillgångar är borta! Men istället för att ta sitt ansvar verkar det mer som att regeringen vill hindra folket från att både få insyn och därmed lägga sig i politiken.

Att minska våra tillgångar är i sig en skandal. En skandal lika omfattande som avregleringen av Apoteket, utförsäljningen av vårdcentraler i Stockholm och andra tokiga affärer. Därför förstår jag inte att regeringens intresse inte blivit större kring frågan om Vattenfall. För effekten är helt enkelt att vår industri fått högre priser för att tillverka och vi fått högre priser för att värma våra hus.

Den enkla frågan blir – Varför tar inte regeringen sitt ansvar? Argumentet att inte ta ansvar, kan endast leda till en logisk slutsats.Det finns ett egenintresse. För där kloka politiker sluter allianser i syfte att dölja vad som hänt- det är ett första tecken på att något är ohälsosamt. Eller på att affären är precis så stor att det liknar Enron? Som Peter utmärkt beskriver det på sin blogg är detta bara en nysning i Vattenfalls resultat. Men, det förklarar också Vattenfalls höga priser på el eller varför de så ivrigt verkat för att flera konsumenter ska teckna långa avtal.

Här infinner sig osäkerheten. För frågan är – hur stor är denna affär? Vet regeringen det? Enron- skandalen rullade upp. Utförsäljningen av vårdcentralerna i Stockholm – visar på miljardförluster som är större än Vattenfalls Nuon misslyckande. Eller är den?

Paul Krugman skrev en hel del om affären och det mest träffande enligt min mening är följande:

”There is one big difference this time: the number of victims — misled borrowers, homeowners whose neighborhoods are being destroyed by foreclosures, investors who thought they were buying safe assets — is even larger.” Economist view Monday October 01 2007

Här finns en moralisk dimension som i högsta grad handlar om den egna värdegrunden. Och just nu borde regeringens kompass, precis som Mickael Damberg gjort det tydligt i dagens artikel, ifrågasättas. Men enligt min mening – är det kanske dags att fundera – är kompassen så pass vilsen att Vattenfall affären borde bli ett fall där regeringen tar sitt ansvar fullt ut. Ni förstår säkert vad jag menar och om inte låt mig tala klarspråk.

Neonaffären

Skapa tydlighet eller borde oppositionen fundera på att lägga fram ett Misstroendevotum!

Skrivet: Röda Berget – Tack Peter för länkarna Röda Malmö, Lasses blogg, Roger Jönsson, Martin Moberg, Energiskandalen Aftonbladet, Expressen, Alliansfritt Slideshare, Alliansfritt om Nuonskandalen, Regeringen vad visste de?, Oförmågan att tala sanning (Tack Peter), SR Ekot 1SR2SR3SVT Nyheter 1SVT2 DISvD, (Tack Martin)

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vardagen

Vad tycker du? Är du intresserad av att skapa en förändring eller bara intresserad av att delta i det liv du är i just nu? Vi har idag haft styrelsemöte i vår lokala förening. Det är alltid lika givande och jag blir ibland förvånad över de som är ”lite” från ovan som inte förstår vilken kunskap som finns. idag har vi diskuterat allt från Reinfeldts respektlöshet i partiledardebatten till effekterna av avregleringarna inom skola, äldrevård och kollektivtrafik.

Vi är inte nöjda. Vi vill se ett parti som blomstrar och lever sina ideal. Vi vill att färre ska vara fattiga och färre ska gå ut skolan med dåliga betyg. Vi vill att fler äldre ska klara sig själva och vara friska. Vi vill att fler föräldrar ska kunna hjälpa sina barn och framför allt ha tid för dem.Vi vill ha fler företag som växer sig starka och blommar därför att företag har en god ide. Vi vill ha ett starkt samhälle där välfärden ger oss en grundtrygghet. En känsla av att när vi är svaga då kan vi förlita oss på att andra hjälper oss.

Vi vill att vi blir fler som bryr oss om hur vårt samhälle ser ut. 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Created for the template Mall:Användardiskussi...

Created for the template Mall:Användardiskussionshuvud (Photo credit: Wikipedia)


Vem snodde osten?

Om etiska dilemman och moral har jag skrivit tidigare. Då ur perspektivet vad rädsla gör när vi ställs inför svåra vägval. Hur många blir låsta av argument och inte förmår att kritisera. Kritik är viktigt eftersom det får fler att förstå ett sammanhang. Eller sin samtid. Kritik är ett känsligt tema därför att självkänslan kan bli tilltufsad.

Om det inträffar kan kritiken upplevas som obehaglig ungefär som när något skaver. Beroende på han/hon/hen reagerar kan hen/hon/han gå i försvar, bli arg, bli ledsen eller kanske till och med iskall. Den som känner sig kallad att kritisera vet om att kritiken kan leda till reaktioner. En del njuter av sådana reaktioner och letar efter tillfällen att få kritisera. Andra tycker att känsloreaktionerna är mycket obehagliga och undviker helst att ta upp kritik över huvud taget.

Det går att arbeta med sitt sätt att ta emot och ge kritik. Väl formulerad kritik är en värdefull gåva som gör det möjligt för den som tar emot den på ett konstruktivt sätt att lära och utvecklas. Att vara en kärleksfull kritiker är att öppna upp för nya tankesätt. När vi står inför etiska dilemman är det särskilt viktigt. Då gäller det verkligen att ta sig tid och samla in olika synpunkter. Här menar jag att vi alla mår bra att skärskåda hur vi kritiserar och framför allt hur vi tar emot kritik. Då får vi ett etiskt dilemma belyst och kan lättare förstå sammanhanget.

Det finns förstås olika sorters kritik. Det finns människor som älskar att kritisera andra därför att det ger dem själva en tillfredsställande känsla av att ha övertag och makt. Ju mer mottagaren lider av kritiken, desto mer tillfredsställande är det att kritisera för dessa personer. Ge inte dessa personer något utrymme och bli inte sårad. Låt dem inte sno osten. Det som är din självklara rätt att växa som människa.

Vad har då detta med politik att göra? När jag läser det som Moderaterna åstadkommer – handlar det just om att ge medborgaren dålig självkänsla. En känsla av att någon snott osten. En känsla av kaos där jobben inom tillverkningsindustrin bara försvann. Men det finns en annan marknad och den håller jag just nu på att försöka förstå. Det är en global arbetsmarknad som håller på att växa fram i rekordfart. Det är en marknad där allt fler frilansar inom områden som de själva är bäst på (komparativa fördelar). I det konkurrensperspektivet är det politiska livets lokala nivå ifrågasatt och det här möjligheterna finns. Det här är vi måste börja bygga vår framtiden och vara inspiratörer. Vi måste låta fler vara med i vinnarcirkeln. Annars finns det en risk att det blir som Högberg formulerar sig:

 ” Med andra ord kommer vi få ett otaligt massa sagoberättare som alla vill ha med raden om det lyckliga slutet i sin saga, men det kommer inte bli mer än en saga även om den kan tyckas vacker så är den inte verklig…”

Frågan är bara om det går med Moderaternas politik? Där löften är till för att brytas och lagen bra är till för de som ska styras. 

Bloggat: Högberg om sagoberättare, Alliansfritt om nya definitioner på fattigdom ger lägre fattigdom…

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen

Media: (Tack Peter) DNSvDExp.


Vad händer med människosynen i vårt rättsväsende?

Tobias Svedberg föddes med Downs syndrom och lider av svår autism med tvångsbeteenden. Försäkringskassan har, enligt Aftonbladet, fattat beslut om att dra in hans assistenshjälp. Det här kan inte ha varit avsikten med regeringsrättens domslut. Utan måste vara en ren och skär misstolkning.

Enligt 7 § LSS har personer som omfattas av lagens personkrets rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service som närmare anges i 9 § om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassa till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. (RegR 5040-2007)

För mig är det självklart att Försäkringskassans beslut omedelbart måste upphävas!

Bloggat: Röda Berget, Martin Moberg

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Ett förslag som värnar våra skattemedel

Kommer ni ihåg diskussionerna som varit kring vårdföretagen? Nu har det kommit ett riktigt intressant och bra förslag. Konkret handlar det om att se till att skattebetalarnas pengar går till vad vi betalar för – välfärd. För bara för att det finns femton limpor att välja mellan innebär det inte ökad frihet. Det kan snarare vara precis tvärtom. Min ekonomi är så pass dålig att jag tvingas köpa det bröd som inte är ekologiskt odlat. Precis som Westerholm skrivit om vid flera tillfällen under hösten, som det här. Själv har jag skrivit vid flera tillfällen om skillnaden mellan valfrihet och frihet. Det är viktigt att komma ihåg det.

När jag därför läser vårdval- almegas hemsida – blir jag lite förvånad. Där står det att socialdemokratin värnar valfriheten. Det skulle jag vilja säga är en grov missuppfattning. Socialdemokratin värnar friheten. Valfriheten begränsar vår frihet – genom att det redan har skett ett urval. Men också för att det finns olikheter i vårt samhälle. En har mer pengar och en annan mindre. En del orkar andra inte. Det kan vara fråga om ålder, tidsbrist eller orkar för att mångfalden gör det svårt att välja. Mer är inte nödvändigtvis bättre.

Det diskuteras i tex principal-agentteorin. I den teorin diskuteras just frågan om varför konkurrensen ibland inte fungerar. En sådan tes är att all information inte är tillgänglig för alla. Det kan vara för komplext eller så döljer någon av parterna information. Kunden är kanske sjukare änv vad som angetts i försäkringsformuläret och företaget kanske har sämre service än vad som angetts. Läs – det är väl värt att begrunda.

Därför tycker jag att det förslag som nu tagits fram är ett riktigt första bra steg. För det finns inte ett sätt och inte en metod. Det som är det central och det viktiga är att vi som betalar skatt också får välfärd för de pengar vi satsar.

Krassman har kort sammanfattat förslaget och beskriver förslag på följande sätt.

Socialdemokraterna vill att kommuner och landsting skriver i sina avtal med privata entreprenörer att meddelarfriheten, offentlighetsprincipen och kollektivavtal ska gälla.

Dessutom ska avtalsundertecknarna skriva under på en uppförandekod som bland annat förhindrar dem att exempelvis placera pengar i skatteparadis. Även ”kryphålet” underleverantörer ska täppas till i avtalen.
Bloggat : Tack Martin Moberg som också tycker förslaget är bra A-smedjan om ett bra S-förslag om vinst, Ola Möller 1 om ett väl avvägt förslag om vinster i välfärden, 2 om elprisområdena som Sverige delats in i, Alliansfritt Sverige om att regeringen lägger hundratals miljoner på privata konsulter, Tord Oscarsson om S förslag om hur vinst i välfärden ska hanteras
Media: LO-tidningenSocialdemokraternaCW 12DNAbDala-demokraten
Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen

Journalistiska ideal

Misstron mellan allmänheten och medierna har diskuterats under en lång tid. Har journalisterna möjlighet att underminera eller hota demokratin? Det finns all anledning att fundera över medias makt och roll i samhället. Särskilt som vi var flera som upplevde hela drevet som en skenhändelse. Kanske var vi flera som var en aning förundrade över det skådespel som pågick. Eller kalla det för misstroende.

Har då dessa journalister skadat demokratin? Det kanske är att ta i – men det har skadat en person och de har absolut bidragit till att erodera den egna trovärdigheten. Just detta kan faktiskt leda till inskränkningar i yttrande- och pressfriheten. Allt som en följd av att uppdraget som den kritiskt granskande etiska journalistiken uteblivit. Vill vi verkligen det? Eller vill vi ha en journalistkår som står upp för det som är verkligheten?

Amerikanska yttrandefrihetsjournalisten Bruce W Sanford menar att när media förlorar i anseende och trovärdighet då öppnar det för just det jag skriver ovan. Dvs rätten att inskränka medias rätt att skriva. Det finns helt enkelt inget enklare sätt att förlora sina rättigheter. En sådan självklar sak som friheten att yttra sig.  (John Saller 2003, A New Standard of News Quality:Burglar Alarms for the Monitorial Citizen. I Political Communication vol 20 no 2 s 122)

Det finns all anledning för ägare, redaktörer och journalister att självrannsaka sig. Kanske är jag inne på att mediernas dagordning inte bör följa vare sig politikers eller medborgares agenda. Kanske hade det varit mer intressant att faktisk få en media som tar upp frågor som är de viktigaste samhällsproblemen. Sådant som bygger på fakta och som leder till att vi som medborgare kan utkräva ansvar av våra politiker.

Visst det förekommer. Men händelsen kring Håkan Juholt gör att jag funderar varför vi som medborgare förpassats till åskådarläktaren. Som inaktiva subjekt som inte förmår att göra någon skillnad. Det är en typ av journalistik som är förödande för demokratin.

Kanske min kritik baserar sig på att jag har en uppfattning om vad journalisterna ska ägna sig åt. Men för mig är det viktigt att journalisten utgår från medborgarna och deras behov. Inte en elits eller liten krets tänkare.

Till sist låt mig citera Pelle Beckman som var journalist på DN och är kanske känd för att ha experimenterat.

Medborgerlighet handlar om att känna sig delaktig, att vilja vara med och ta ansvar för samhällsutvecklingen, att se längre än den egna plånboken. (…) Medborgerlighet ställer krav på en viss typ av information. Det kräver en journalistik som utgår från att läsaren vill vara medborgare – inte bara passiv konsument av nyheter. Det kräver att viktiga, gemensamma frågor behandlas på ett sätt som stimulerar till aktivt ställningstagande, reflektion och engagemang. Public journalism går ut på att minska maktslöheten i samhället. (Beckman Tidningen som torg. Erfarenheter från DN:S mobila redaktion. Public journalism på svenska s 31)

Bloggat: Röda berget – vem vågar Walraffa…, Martin Moberg om vad det innebär att vara öppen

Media (tack Martin): SydöstranETCDala-demokratenExpr 12