En alliansfri energipolitik – tack!

Nuon-affären verkar vara en nysning. Vad affären visar är att regeringen inte klarat sin uppgift som ägare till Vattenfall. Att släta över eller skylla ifrån sig när det blåser är inte en strategi som är förenlig med en hållbar ekonomisk ansvarsfull strategi för Sverige. Vad värre är att sittande regering verkar leta efter ett slags mandat för att få accept för långt större förluster. 

Argumentationen kring att regeringen inte har ett ansvar är irrelevant. Regeringen har ett ansvar för att Vattenfall går med förlust. Det kommer att leda till ökade elpriser – även om det är en nysning i Vattenfalls balansräkning. Regeringen verkar vara medveten om att #nuon affären bara är en del av problematiken.  Anledningen är att Vattenfall har blivit en del av Europas energipolitik.  Som en del av Europa har nya affärsrisker uppstått.

De nya riskerna innebär att Vattenfall fått verklig konkurrens. I sig är det lite roligt – eftersom monopolets trygghet och skydd försvunnit. Istället är det konkurrensen villkor som gäller. Kanske har Vattenfall också förstått att Sverige inte är ett land där elpriset ständigt kan höjas. Åtminstone inte av de som styr och agerar. Det innebär att dåliga affärer måste få konsekvenser. Antingen iform av att Vattenfall förändrar sina positioner.

Frågan är då vilken energipolitik som i detta läge ska föras. Hur ägaren ska agera framöver och vilken roll regeringen har spelat? Att inte ta ansvar för eller ens inse sitt ansvar för den förda energipolitiken – det är rätt intressant. Det är som ett barn som blivit påkommen med händerna kakburken. Därför blir det inte svårt att förstå Peter Norman (M) förslag på att ta ett gemensamt ansvar.

Skottland kan komma att bli nästa affär. Visserligen har Vattenfall i sitt joint venture ”European Offshore Wind Deployment Center” ett stöd av sittande självstyre i Skottland. Här finns ett brinnande intresse för den gröna visionen. Däremot finns det flera orostecken. En sådan är det kraftiga motstånd som uppstått kring de 11 stora gigantiska vindkraftsturbinerna.  Det handlar inte bara om den långa tvisten med Donald Trump som sannolikt kommer att kosta pengar och vara över lång tid. Det handlar om att det sittande styret faktiskt riskerar att förlora sina mandat som en följd av det lokala motstånd som uppstått.

Det behövs en bättre ägarstyrning. Särskilt som vår regering frikänt sig från sitt ansvar.

För mig är det självklart. Visst ska vi ha  en alliansfri energipolitik.

Bloggat: Ola, Martin Moberg och så har vi den digra arbetslösheten du har så rätt det är inte bara energipolitiken Martin Moberg

(tack för länkarna Martin) Länstidningen Östersund och SvD och Dagbladet Alliansfritt Sverige och Göran Johansson och DNSvDExpressenDagens Industri 1DI 2SVTSR EkotVästerbottens folkblad

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Annonser

Det var bara en vanlig affär…

Får ni inte rysningar när fd VD Lars G. Josefsson uttalar sig i Sveriges Radio? Först måste ni veta min ståndpunkt. Jag har inte förtroende för Josefssons rådgivare. Däremot har jag ett stort förtroende för Josefssons kunskaper om elmarknaden i Sverige och som fd VD för Vattenfall som då verkade i Sverige. Men, varför får jag rysningar?

Det första är att Josefsson får förklara något han inte längre har insyn kring. Josefsson förklarar hur affären gått till. De skedde analyser, bedömningar gjordes och fd näringsminister Maud Olofsson ställde frågor som sig bör. Inte minst förankrade hon beslutet. Ur Josefssons perspektiv är han inte längre ansvarig för effekten av beslutet. Det är här jag får en rysning. För visst har han rätt. Han jobbar inte längre för Vattenfall. Men det gör banne regeringen som ägare. Regeringen har ett ansvar för hela affären. Även att ta upp frågan om när och hur Vattenfall planerar att realisera förlusten. Inte minst att göra en bedömning av hur Vattenfalls varumärke skadats.

Tilltron till regeringen blir mer skadad. Det är våra företrädare som faktiskt ska klargöra vad som har hänt. Att han uttalar sig, verkar mer som om att Vattenfalls fd VD faktiskt styr landet. Var det så vid beslutstillfället? Är det verkligen på det sättet nu? Eller har vår nuvarande näringsminister inget ansvar?

Det andra är att det faktiskt måste vara i sin ordning att fatta dåliga affärsbeslut. Men det är vår regerings ansvar att som ägare ställa sådana frågor att riskerna minskas. Att inte ställa frågor som leder till att styrelsen får räkna på eventuella förluster som en följd av en ändrad energipolitik i Tyskland – ja det är nästintill – oansvarigt.

Det tredje är den uppenbara undanmanövrar som finns i samtalet med journalisten, vilket jag helt fullt förstår. Men Josefsson, det kan aldrig vara tjänstemännens fel. Precis som fd Vd för Vattenfall inte kan vara ansvarig för utvecklingen. Det har nuvarande VD, styrelse och regering.

Politikermissen handlar om att de ansvariga inte varit tillräckliga lyhörda och inte minst tillräckligt långsiktiga i sitt uppföljningsarbete. Det är inte en fråga för gårdagen utan i allra högsta grad en fråga för nuvarande regering och det är därför jag ryser.

Om vi har en regering som inte tar sitt ansvar – vart är vi då på väg? För låga energipriser är en förutsättning för vår industri och inte minst framtidens arbetstillfällen. Är alltså bristen på uppföljning och goda beslut en av många förklaringar till den höga arbetslösheten? Det krävs ett ansvar  och det ansvaret är nuvarande regeringens. Inte fd VD Josefsson, fd Näringsminister Olofsson eller dåvarande tjänstemän på departementet.

 

Ajabaja regeringen! Blir du upprörd över pekfingret? 

Tänk då på att det är nuvarande regering som har ett ansvar för de beslut som fattas i nutid. Det går inte att smita från sitt ansvar som ägare. Läs följande tänkvärda insändare från 2007.

Skrivet: Röda berget, Göran Johansson Martin Moberg

Länkar (tack Göran!)  di.seEkotdi.sedn.seSVTdn.sedi.seSvD

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Vattenfall – ett fall för regeringen?

Regeringens ansvar kan uppenbarligen inte nog betonas.  Som ägare av vattenfall, har regeringen misslyckats. Politiken har misslyckats och kan knappats förbättra läget. Våra gemensamma tillgångar är borta! Men istället för att ta sitt ansvar verkar det mer som att regeringen vill hindra folket från att både få insyn och därmed lägga sig i politiken.

Att minska våra tillgångar är i sig en skandal. En skandal lika omfattande som avregleringen av Apoteket, utförsäljningen av vårdcentraler i Stockholm och andra tokiga affärer. Därför förstår jag inte att regeringens intresse inte blivit större kring frågan om Vattenfall. För effekten är helt enkelt att vår industri fått högre priser för att tillverka och vi fått högre priser för att värma våra hus.

Den enkla frågan blir – Varför tar inte regeringen sitt ansvar? Argumentet att inte ta ansvar, kan endast leda till en logisk slutsats.Det finns ett egenintresse. För där kloka politiker sluter allianser i syfte att dölja vad som hänt- det är ett första tecken på att något är ohälsosamt. Eller på att affären är precis så stor att det liknar Enron? Som Peter utmärkt beskriver det på sin blogg är detta bara en nysning i Vattenfalls resultat. Men, det förklarar också Vattenfalls höga priser på el eller varför de så ivrigt verkat för att flera konsumenter ska teckna långa avtal.

Här infinner sig osäkerheten. För frågan är – hur stor är denna affär? Vet regeringen det? Enron- skandalen rullade upp. Utförsäljningen av vårdcentralerna i Stockholm – visar på miljardförluster som är större än Vattenfalls Nuon misslyckande. Eller är den?

Paul Krugman skrev en hel del om affären och det mest träffande enligt min mening är följande:

”There is one big difference this time: the number of victims — misled borrowers, homeowners whose neighborhoods are being destroyed by foreclosures, investors who thought they were buying safe assets — is even larger.” Economist view Monday October 01 2007

Här finns en moralisk dimension som i högsta grad handlar om den egna värdegrunden. Och just nu borde regeringens kompass, precis som Mickael Damberg gjort det tydligt i dagens artikel, ifrågasättas. Men enligt min mening – är det kanske dags att fundera – är kompassen så pass vilsen att Vattenfall affären borde bli ett fall där regeringen tar sitt ansvar fullt ut. Ni förstår säkert vad jag menar och om inte låt mig tala klarspråk.

Neonaffären

Skapa tydlighet eller borde oppositionen fundera på att lägga fram ett Misstroendevotum!

Skrivet: Röda Berget – Tack Peter för länkarna Röda Malmö, Lasses blogg, Roger Jönsson, Martin Moberg, Energiskandalen Aftonbladet, Expressen, Alliansfritt Slideshare, Alliansfritt om Nuonskandalen, Regeringen vad visste de?, Oförmågan att tala sanning (Tack Peter), SR Ekot 1SR2SR3SVT Nyheter 1SVT2 DISvD, (Tack Martin)

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Det censurerade människovärdet

Det är sommar och jag har stängt av alla ljud. Ändå tränger det sig på i form av fågelsång och fattigfällor. Det är över hundra olika sånger i min trädgård precis som hundra olika ogrässorter. Jag tycker inte olikheter är enformigt. De flesta som tycker att allt och alla ska passa in i en mall har glömt bort att mångfald skapar styrka, jämlikhet och tillväxt. Orkar vi bara omfamna det som är olika kommer vi aldrig att ha vare sig tråkigt eller uppleva tiden som långsam.

Trägården är rik på färger och i solens glittrande strålar går den i allt från vitt till svart, rött till blått och gult till grönt. Det är då livet är som bäst. På trappen. I solskenet njutandes av den frihet som är. Ändå är den oberäknelig och kan inte nog studeras. Den kan inte ens modelleras. Här har jag tillgång till en rikedom som få i städerna har. Många som är i fattigfällan kan inte ens göra nässelsoppa. För stadens grönska har kommit att handla allt mer om det botaniska finrummet än om en trädgård som gör det möjligt att plocka sådant som är gratis mat.

Jag sitter här en stund och blickar ut och i mina tankar snurrar Reinfeldts uttalande. Varför är det viktigt för Reinfeldt att peka ut en grupp? Att ge oss en bild som inte stämmmer överens med verkligheten? Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer och i dess spår kommer urholkningen av välfärden. Det skapar en otrygghet och inte minst som jag skrev i mitt förra inlägg – fattigfällor.

Fattigfällor för barn, unga, medelålders, gamla, intellektuella, tjänstemän och arbetare. Det som hänt med vår välfärd är ett svek mot väljarna. Det är faktiskt ett svek och något så obegripbart att det antagligen är på det sättet att Reinfeldt med sin regering måste ljuga. Eller definiera det otänkbara. Här håller jag med Damberg. På punkt efter punkt döms regeringens och Reinfeldts åtgärder ut. Istället för att göra något ägnar sig Reinfeldt och regeringen åt definiera om begrepp och definiera nya grupper som riskerar att få det värre. Det finns ett slags outtalat hot. Olustigt helt enkelt.

Barnen i biafara har det värre – vad glad att det inte är du. Etniska svenskar som är mitt i livet har det bättre…du kan få det värre.  Genom att definiera en grupp individer talar han om att det är i sin ordning att människor som inte tillhör gruppen är arbetslösa. Det är i sin ordning att människor hamnar i fattigfällor. Fattigfällor som beror på dålig arbetsmiljö. Fattigfällor som är skapade därför att de löner som betalas inte räcker till hyra och mat. Än mindre till A-kassa och framtida pension. För i den låga lönen försvann också tryggheten på ålderns höst.

Jag sitter på trappen och försöker njuta. Men Reinfeldts uttalande är som en sticka i själen. Det berör illa och känns respektlöst. Hur ska jag försöka förklara – det är som regeringen och Reinfeldt gjort det till sin skyldighet att vilja misstänkliggöra alla som är emot, arbetslösa, sjuka och utanför. Att censurera genom att försöka glömma och gömma är början på något dåligt. Ungefär som vår regering och Reinfeldt inte längre respekterar livets värde.

Så kommer jag då till början och slutet. Det är ett fantastiskt väder ute och livets mångfald har aldrig varit så bejakande.Kanske det är som Karin Pettersson skriver. Att alla politiska ­karriärer slutar i misslyckanden därför att markkontakten ­släpper när man ­börjar tro på det ja-sägarna säger.

Livets värde

Än tycks det mig just i de stormande, 
brottande lidelsers krig 
är just det byggande framtidsformande 
för allting, som lever, och mig.

Än tycks det mig just, att det leende 
världslivet just som det är 
med frittglada ögonen seende 
inom sig all himmelen bär.

Då komma de mörka förkrossande 
dödsdystra tankarnas flöde 
med budet: ”det enda förlossande 
för livets lycka är döden”.

”I paradisängden förtorkar ej 
det liv, som evinnerligt grönskar”, 
– då svarar jag: ”längta jag orkar ej 
till det jag ej känner och önskar!

Ur ”Gitarr och Dragharmonika” // Gustav Fröding

Läs mer: Peter Johansson om varför är folk arbetslösa, Westerholm, Andreas Johansson, Ulf Bjereld, Karin Pettersson ledare AB, Dambergs syn på regeringens hantering av siffror

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Politiskt toppstyre eller bara faktafel?

Finansdepartementet har utvärderat jobbskatteavdraget som infördes den 1 januari 2007. Syftet var att fler skulle komma i arbete och att utanförskapet skulle minska. Det skulle ske genom sänkt skatt på löneinkomster som skulle göra det mer lönsamt att arbeta, och därmed kommer också fler att välja att arbeta mer. Rapporten är riktigt intressant att läsa och slutsatsen blir att reformen lett till ökad sysselsättning och att den effekten är betydande. Problemet med slutsatsen är att den verkar mer politisk korrekt än faktamässigt grundad.

Att dra den slutsatsen baserat på förväntade effekter är ungefär som att med spåkula försöka fastställa sin egen inkomst om tio år. Det är ytterst osäkert och precis som Mörtvik skriver på bloggen Utredarna.se handlar det också om att man missat en oerhört viktig faktor. Det är ungefär som man blivit fartblind i jakten på att tillgodose regeringens vilja att få en rapport som talar om jobbskatteavdragets positiva effekter.

Rapporten som tar hänsyn till konjunkturläget, demografiska förändringar som ålder, kön och ursprungsland. Just det där sista är lite intressant – eller hur? Det man har glömt bort i sin utredning och som Mörtvik klockrent pekar på – är att vår utbildningsnivå förändrats. När därför Finansdepartementet försöker förklara att fler gått från deltid till heltid och att det beror på jobbskatteavdraget – då missar man helt det som kan verka självklart.

När du studerar – då jobbar du gärna deltid. Anledningen är att alltfler ungdomar och äldre för den delen valt att studera utan studielån. När du studerat färdigt är det mer troligt att du faktiskt får det jobbet du är utbildad för.

Mörtvik går så pass långt att han konstaterar att om rapporten tagit hänsyn till utbildningsförändringen – då finns inga effekter. 

Jobbskatteavdraget har därmed faktamässigt inte lett till fler arbeten eller för den delen minskat utanförskapet. Det måste kännas oerhört pinsamt för Reinfeldt som gärna menar att den som vet att man är mitt i livet, svensk och etnisk sådan faktiskt inte är så arbetslös.

Så i denna lilla snabba analys – gav incitamentspolitiken någon effekt? Blev det fler jobb? Svaret är nej för finansdepartementet glömde bort en oerhört viktig detalj. Ekonometriska modeller ska alltid granskas. För det är som historien om sambandet mellan storken och antalet föda barn. Det kanske finns i siffrorna men har inget med verkligheten att göra och om nu utredarna fortfarande tror på storken- kanske den mest hederliga saken vore att undersöka om TCO-utredarna har rätt eller fel. Vi får hoppas att de hinner före Reinfeldt.

Läs även Roger Jönsson om ämnet, Martin Moberg ställe frågan hur länge Reinfeldt kan vara kvar,  IFAU:s syn på svårigheter vid utvärdering av jobbskatteavdraget, SVD, Expr, Alliansfritt om ämnet, A-smedjans rapport ett äldre inlägg från Krassman

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Sprickor i regeringsfasaden

Har ni tänkt på effekterna av den senaste opinionsmätningen? Det har lett till flera olika utspel och jag funderar. Är detta blå bubblor som brister? Är verkligen Borg och Reinfeldt överens? Det verkar inte vara på det sättet.  Ungefär  som jag skrev för ett tag sedan. ”Demokrati handlar om att ta ansvar för den förda politiken.” Det verkar just nu vara en aning svårt Moderaterna. För rösterna är inte jämt fördelade mellan Reinfeldt och Borg. Borg har ett större förtroende. Han leder över Reinfeldt och jag undrar hur det känns? Det kan inte vara särskilt roligt, för Reinfeldt. Det lustiga är att det har lett till att de båda försöker profilera sig, med motsättningar som följd.

Det positiva är att Reinfeldt blivit lite mer synlig. Det negativa för Alliansen är att om Fredrik Reinfeldt inte kommer ut positivt – då har de borgerliga partiledarna ännu svårare situation. Vi kan nog stå inför en ny situation där regeringen riskerar ett tapp i opinionen. Det mest förvånande är nog att det inte är Carl Bild som blir katalysator – den här gången är det mer troligt att  Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) riskerar att vara den som skapar oron. En oro som med säkerhet kommer att påverka relationen mellan Borg och Reinfeldt.

Läs mer (tack Johan Westerholm som jag knyckt länkarna från) Peter Johansson 12Göran JohanssonMoberg

Media: LO-tidningen,Ab 123Ka 12Expr 12Västerbottens folkbladTV 4 News 12SvD 1234BTDagens ArenaSvD / DN / Aftonbladet / Aftonbladet2 / Expressen / Chefstidningen / Krassman / Observer
English: Fredrik Reinfeldt Svenska: Fredrik Re...

Är Kristensson fallet?


Har Reinfeldt problem?

Läser och funderar över om det faktiskt kan vara som Ola skriver. Har Reinfeldt farit med osanning? Läs och begrunda följande rader.

”Fredrik Reinfeldt påstod att Sverige gått med överskott 2010 och 2011. Nu visar det sig att det hela var en lögn. Det var i SVT som Fredrik Reinfeldt under en intervju med Mats Knutsson påstod, helt felaktigt, att Sverige var det enda landet i Europa som gått med överskott under 2010 och 2011. När SvD:s faktakollen granska påståendet visar det sig att statsministern farit med osanning.”

Frågan är då när Reinfeldt hoppar av och är Anders Borg nästa statsminister?

Här är några exempel från Alliansfritt som dykt ner i  Reinfeldts hav av osanningar:

Dessutom har han passat på att dra till med:
  • Sjukförsäkringen (svårt för utförsäkrade att få ekonomin att gå ihop var inte del av planen, säger Reinfeldt. Hans egna dokument tyder på motsatsen)
  • Bankbonusarna (Reinfeldt har sagt att han har stoppat dem)
  • Vapenexport (Reinfeldt påstår felaktigt att Sverige inte säljer vapen till Egypten)
  • Da Buzz (Reinfeldt påstår att de är bra, när de i själva verket suger)
Att han nu drar en fuling om ekonomin är i det sammanhanget inte det minsta konstigt.

Bloggat: Peter J, Olas tankar, Alliansfritt-fel i SvDs faktakoll

Media: ExpressenSVTSvDAftonbladet

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen