Flitiga bloggare – en del av det civila samhället

Ikväll kommer du att kunna se en rapport om vad bloggare skriver om. Unionen (pressmeddelandet kommer på måndag) har låtit analysera 964.015 blogginlägg som skrivits av totalt 2.914 bloggare. Det stora flertalet har en politisk förankring – men det rapporten visar är att antalet som är opolitiska. De är till och med den enskilt största gruppen. 

Så vad skriver vi om? Enligt rapporten som Unionen tagit fram, skriver vi främst om arbetslöshet och vad Martin Moberg kallar för den sjuka sjukförsäkringen. Men, här finns också frågor om FRA, Arabiska våren, RUT-avdrag mfl frågor. Det som ändå verkar mest hett är frågor som rör arbetslösheten, A-kassan och inte minst sänkta ingångslöner för ungdomar.

Det sista berör även mitt egna skrivande. FP har idag en kampanj som handlar om att ändra vår inställning till sänkta ingångslöner för ungdomar. DN har som ett led låtit ett opionsbildningsföretag genomföra en undersökning. Det som irriterar mig är att undersökningsfrågorna inte presenteras eller för den delen hur undersökningen genomförts. För jag tror att genom att ställa frågor på ett särskilt sätt så kan man få fram det resultat som man önskar. I det här fallet att vi svenskar anser att det är bättre att ha ett jobb än att inte ha det.

För mig är det en självklarhet att sänkta ingångslöner också leder till krav på sänkta löner för alla. Att just tro att det är priset på lön  som är ett misstag. När det gäller IF Metalls avtal har enligt Staffan Lindström som bloggar då coh då på jämlikhetsanden endast 40 personer tagit del av det sk ungdomsavtalet. Anledningen är helt enkelt att företagen har svårt att uppfylla kraven som ställs i avtalet.

Totalt saknas idag drygt en halv miljon arbeten. Frågan som ställdes på ett seminarium tidigare i veckan var om arbetslösheten var för hög som en följd av räntenivån? Många bäckar små men den största gruppen individer som inte har ett arbete utgörs av ungdomar mellan åren 15-24. De är utanför och får inga arbeten. En del av orsaken som anges är att de inte har utbildning. Skolverket har precis släppt en rapport den är inte nådig. Den visar att skolan blivit alltmer segregerad. Martin Moberg skriver i ett inlägg att;
Det fria skolvalet, som alltså lett fram till läget av idag, är emellertid som elefanten i rummet; alla vet att den existerar och ställer till med elände på olika sätt men ingen vågar prata öppet om det eller ens agera för att en mer jämlik skola ska komma till stånd. 
De är dessa ungdomar som inte får arbeten. Visst kan räntenivån ha betydelse. Men är det problemet? Samtidigt kan jag se att det inte finns några skarpa förslag även från vår socialdemokratiska horisont.  Budgetmotion  har visserligen förslag men bryter det utvecklingen? Har vi ställt rätta frågorna på hur välfärden ska formas?
Bloggarna är idag en del av vad vi skulle kunna säga karakteriserar det framväxande civila samhället. Det är inte längre panelhönorna som skriver. Det är engagerade människor som vill påverka och bli hörda. Ofta utan att bli formade in i och av politiskt korrekta agendor. Men, det här är jag inte ensam om att ha skrivit om.
Oavsett vad kommer sociala medier att förändra vårt civila samhälle. Flitiga bloggare är vad jag skulle vilja säga det civila samhällets megafoner. Det gör att vårt politiska landskap är på väg att förändras.  Om vi som socialdemokrater inte klarar av att hantera den förändringen inom vår egna organisation. Ja – då har vi ett problem. För bloggandet kommer inte att minska. Det verkar istället stadigt öka.
Media: Rapport 1, Rapport 2, Peter Andersson,Martin Moberg, Anna Vikström och Tokmoderaten (ny bekräftelseblogg på gång? :-)) på samma tema, Westerholm (tack för länkarna),Hans Hoff,  SVD1SVD2SVD3DNABEX1EX2,  Läs gärna Benjamin Juhlins tankar och så även Aftonbladet, Eget inlägg om civil samhället, Hallandsbloggen, Peter Johansson på samma tema
Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Välfärden viktigare än stat och kapital

Tänk er att slå upp ett förhandsexemplar av en bok. Det har jag fått göra och njutit av inbjudan att tänka. För frågorna som ställs i Ardins, Linderyds och Ricknes nyutkomna bok ” Välfärden är för viktig för skötas av bara staten och kapitalet” är värd att tänka kring. Inte bara läsa – utan verkligen tänka. Det finns nämligen ett problem. Vi kan inte längre negligera det utan vi måste aktivt börja ställa fler frågor.

Vi har en befolkning som stadigt blir äldre, friskare och samtidigt sjukare. Färre ska försörja fler. De modeller som vi har haft har handlat om att lösa behov av försörjning genom pension, omfördelningen via skatt  eller genom sk frivilliga försäkringar. I takt med att vårdbehovet ökat har frivillig insatserna ökat. Kort och gott konstaterar boken att det inte fungerar. Något som dagligen  uppmärksammas när brister belyses.

Inom vårdsektorn har valfriheten blivit en marknad där få företag tar hand om äldreomsorgen och gymnasieskolorna. Boken pekar på att de samlade kommunala resurserna för äldreomsorg mellan åren 2000 till 2009 minskat. Samtidigt har den ideella sektorn ökat. Med det, menar jag, även  kostnaden för att hantera mångfalden. I syfte att hålla dessa kostnader nere har det lett till att staten och kommunerna utvecklat kvalitetsmått och regelverk som lett till en standardisering. Författarna ställer sig frågan om det är bra.

Mångfald innebär inte nödvändigtvis minskade kostnader.  Privata företag kommer att agera inom ramen för sina mål precis som ideella aktörer. Därför är det viktigt att vi inte längre pratar om resursbrist. Vi måste helt enkelt våga börja prata värderingar och inte minst hur det civila samhället och morgondagens välfärd ska se ut.

Författarna konstaterar att det finns ett myller av tankar och ideer. Därför är det viktigt att bjuda in till olika typer av lösningar som möjliggör sociala innovationer, empati och inte minst en acceptans för vad det innebär att vara äldre eller barn och sjuk. För visst finns det många goda exempel som ”Lilla Erstagården” eller utveckling av teknik som möjliggör ökad frihet för människor med olika typer av handikapp.

Därför är det viktigt att faktiskt fundera över värdegrunden och vad vi önskar för vård i livets olika skeden. Här håller jag med författarna om att fokusering på nyckeltal eller kostnadseffektivitet innebär risker. Det bjuder inte in till innovationer som mycket väl kan vara morgondagens lösning.

Jag rekommenderar dig att läsa boken och delta i samtalet kring morgondagens välfärd. Inte minst att berätta om sociala innovatörer, innovationer, nya frivilliga former och förslag på lösningar.

Däremot tror jag kanske inte på utökad avdragsrätt eller mer flexibla upphandlingar. Inte utan att detta faktiskt kopplas till en rejäl diskussion om värderingar och etik. Precis som att det inte räcker med breda kvalitetsmått utan att det finns en konsekvens för de som inte uppnår mål. Men, det här är inte enkelt och därför handlar det i hög grad om att tänka och fundera. Ställa fler frågor och hitta fler lösningar.

Självklart känns dock uppmaningen om att värna det civila samhällets oberoende och utredningen om ny bolagsordning.

Läs!

Media: Anna Ardins blogg, Westerholm, Kulturbloggens recension SvD BrännpunktAftonbladet,  Aftonbladet2.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Frihet och frihet igen

Igår hände något i Eskilstuna. Det var säkert meningen att få ett större genomslag. Att bli startskottet på något. I Folket beskrivs det som hände som en mörk dag och i Eskilstuna Kuriren som ett misslyckande för demokratin. På facebook reagerade Kommunalrådet Jimmy Jansson – med ett argt uppmanande till alla att istället för att kasta sten – vända demonstranterna ryggen. Senare på dagen ställdes all tågtrafik från staden av och en bit ifrån kunde vi konstatera att informationen om vad som hände inte förmedlades till resenärer som fick gå av för att senare invänta bussar.

Det är aldrig rätt att begränsa en annan människas frihet. Det är aldrig rätt oavsett om det är extremhögern eller vänstern att att tillämpa våld och skada människor. Det är samhällets uppgift att se till att värna yttrandefriheten. Det är allas vårt ansvar att se till att protestera sker utan att skrämma familjer och barn. För det är på det sättet att i en demokrati har alla rätt att demonstrera. Vi kan visa vårt missnöje – genom att vända dem ryggen. Men inte genom att använda våld.

Men fick verkligen de som nu agerade vad de ville? Även om resande personer tog sig till staden från andra delar av landet – blev inte genomslaget så stort. Lokalt kanske och ett litet inslag på nyheterna. Ändå dominerades inte informationsflödet av händelsen. Det blev inget uppror.

Det blev istället tågkaos, glassplitter och skrämda barnfamiljer. Ingen gillade resultatet och därmed har de som sökt uppmärksamhet inte lyckats. Gratis reklamen slog tillbaka och fler än någonsin har förstått varför våld inte är lösningen. Fler än någonsin har förstått varför det är viktigt att värna friheten och demokratin.

Kanske det i förlängningen – inte blir en mörk dag – utan snarare dagen när fler förstod vikten av att värna friheten och inte minst att vi tillsammans kan hjälpas åt att sträva efter ett bättre samhälle. Ett samhälle där jobb skapas och arbetare inte längre reas ut.

Naiv? Ja- ja minsann.

 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Eskilstuna City Hall

Eskilstuna Kommunhus (Photo credit: Vilseskogen)


 


Ekonomisk demokrati är viktigare än någonsin

Den som är satt i skuld är inte fri. Dessa ord formulerades av Ernst Wigforss. Han som var en hantverkarson kom att bli Tage Erlandes främsta idéspruta. Ord som frihet, jämlikhet och solidaritet myntades av denna man. Arbetslinjen och socialpolitiken var medlen.

Ernst Wigforss funderade över problem kring ekonomisk demokrati. Det vi idag kallar för omfördelning. Om jag fick tag i dessa böcker skulle jag gärna läsa ”Materialistisk historieuppfattning och klasskamp” (1908), ”Industriell demokrati” (1923), ”Socialism i vår tid” (1952), ”Efter välfärdstaten”(1956) och inte minst ”Provisoriska utopier” (1958).

Eller tänk om jag hade fått vara med och lyssnat på Ernst Wigforss seminarium som han höll i Norge i slutet av 40-talet. Ekonomisk demokrati var för honom ett sätt att faktiskt skilja mellan mål och medel. Insiktsfullt beskriver han att vad som är medel för en person kan vara ett mål för någon annan. Företagande och äganderätten är ett sådant exempel. För om företaget inte kan skydda sina investeringar, varför ska man då satsa pengar på ett projekt?

Finns det en risk för att vi helt har glömt bort varför den offentliga sektorn finns? Varför den offentliga sektorn behöver en försvarare? Inte bara folket? Bakom den offentliga sektorns uppbyggnad ligger grundläggande värden som är förknippade med – just det ekonomisk demokrati. Vi inser att det finns en nytta med ett gemensamt ägande och inte minst ett gemensamt arbete. Det är helt enkelt förnuftigare och mer effektivt. Genom det gemensamma offentliga skapas förutsättningar för drömmar.

Den socialdemokratiska modellen ger oss helt enkelt en möjlighet att leva ett värdefullare liv. Drömmen om det goda samhället är i allra högsta grad förknippat med alla människors rätt att växa. För vi har ett behov. Det är ett behov av frihet, obundenhet, att få synas och vara självständig. Egot är centralt i varje människa. Lika stort är behovet av att samarbeta. Ett samarbete där ett mål nås.

 Demokrati betraktas ofta som något bra. Demokrati är inte något som är lätt. Det krävs en kunskap om hur kompromisser uppnås och inte minst kräver det parter som är bereda att kompromissa.

Ekonomisk demokrati innebär att vi använder våra skatter för att omfördela. Det innebär att vi har ett välfärdssystem där medborgare ges utrymme att tycka och diskutera. Ökad inkomstklyftor leder till att diskussion inte längre kan föras. För om vi inte förstår varandra hur ska vi då kunna hitta lösningar på gemensamma problem?

Ja, jag önskar att jag hade läst dessa böcker och att jag hade varit närvarande när Wigforss höll sin föreläsning i Norge. Det sista går inte. Däremot är det kanske inte helt omöjligt att på vägen hitta böckerna. Om inte annat kanske jag har möjlighet att få lyssna på Ingvar Carlsson och Jan Eliasson när de den 30 januari kommer att diskutera Olof Palmes gärning. Om inte annat så kanske man får se vem som blir årets Wigforss-stipendiat.

Bloggat: Martin Moberg – om vikten att ta det långsamt,  Staffan Lindström om en undran om framtiden i medierna,Roger Jönsson om är socialdemokraterna ett relevant parti för väljarna?, Ulf Bjereld snabbt eller långsamt

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Media: (Tack Martin:-) Media: SocialdemokraternaArbetarbladet 12Värmlands folkblad 12,Dagens ArenaÖstran 123LänstidningenDala-demokraten 123,Sydöstran 12Piteå-tidningenFolkbladet 12Norrländska socialdemokratenSR 123456Ab 1234567SvD 123456,AllehandaExpr 12345678KvP 12DN 123456GP 123,SVT 1234567Nyhetskanalen 1234

John Wigforss
Ernst bror Johan som var en fantastisk skribent