Nuon-affären och en golfbana

Sommaren i Sverige är fantastisk. Vilka underbara tillgångar som vi har. För de som nu påstår att Vattenfall är illa skött, ni har inte sett hur bolagen sköts i Europa. Vattenfall är ett välskött energibolag – som precis som alla andra bolag – stundtals gör dåliga affärer. Den här gången är problemet att det kommer att kosta oss skattebetalare pengar. Att regeringen inte tidigt försökt att skydda svenska skattebetalare, kan faktiskt ha sina förklaringar. Det kanske helt enkelt inte gick -givet den juridik som omgärdar energibolagen i Europa.

För min del är det upprörande affären inte följts upp. De som var ansvariga för genomförandet av affären har tagit sin del av ansvaret och ett par miljoner med sig. Här kan diskuteras om det var rätt eller inte. Precis som den bonus som alla cheferna verkar få på Vattenfall. Fast det är inte dagens ämne. Dagens ämne fokuserar inte på varför regeringen inte presenterar färdplanen framåt eller hur de tänker rädda situationen. Nej istället försöker jag ta reda på varför affären inträffade.

Reuters skrev om den tekniska delen av affären 23 februari 2009. Av pressmeddelandet framgår strategin bakom köpet.

”Vattenfall’s Josefsson said the deal ”will accelerate the realization of Vattenfall’s strategy to make electricity clean,” as it planned to speed up investment in carbon capture and storage technology and wind power.”

Strategin är direkt spårbar till Vindkraftsintressenternas politiska konceptet om att vindenergin var framtidens port för den gröna elen. Det har aldrig varit Vattenfalls uttalade strategi. Istället kan jag se ett bolag som i sina årsredovisningar – satsar på storskalighet – dvs icke förnybar energi som kol. Däremot har vår regering ett ansvar för energipolitiken och för att politiken genomsyrar strategin i Vattenfall. 

Tidigare har Finansminister Anders Borg uttalat sig om att regeringen inte är ansvarig för affären. Absolut har han rätt – ministerstyre ska inte förekomma. Däremot är regeringen ansvarig för sin förda politik och för sitt ägande av Vattenfall. Av Reuters artikeln kan vi se att regeringen som ansvarig för energipolitiken i allra högsta grad varit delaktiga och lagt upp strategin till affären. Därmed har den nuvarande regeringen ett ansvar för att se till våra skattepengar förvaltas på bästa sätt. Att affären blivit dålig innebär att vi behöver mer information och fakta som skattebetalare. Den strategin som är utlagd har också lett ill en affär i Skottland och frågan är vad den affären kommer att kosta oss om inte något görs.

För det är väl ingen nyhet att Donald Trump har synpunkter på vindkraftsparken som enligt SvD beror på att hans golfbana vid Menie Links har utsikt över den flytande vindkraftsparken. Min fråga är; går det inte att flytta parken ett par kilometer utåt? Bygga lite mindre? Med annan teknik som Donald Trump kan vara med och investera i? Om det nu är det som är problemet? Nu ska jag inte lägga mig i storaffärer. Däremot tar jag mig rätten att fundera om det är därför som  Nuon-affären blivit en stor fråga och det verkar som om svaret är Donald Trump. 

Så jag ger mig ut och tittar lite på förutsättningar för el i Skottland och konstaterar att The guaridan precis har haft en intressant artikel om förnybar energi och påminns om de stora svårigheter som ligger bakom energipolitiken.

”The renewables debate is underpinned by the need to avoid the worst temperature rises, if possible, but is also about energy security, localism and lower costs over the next 30 years, which are all achievable.”

Här har teknikerna en sann utmaning och det är en kompetens som Vattenfall och Sverige har. Det som förvånar mig är den ensidiga satsningen på Vindkraft.  Varför inte tänka lite större? Satsa på något som Donald Trump kan vara med som riskkapitalist och bygga ut.

Självklart har regeringen ansvar för sitt ägandeskap och den förda energipolitik. Inte bara i goda dagar utan även i dagar när det blåser. 

Varför tar inte regeringen ansvar för den förda energipolitiken?

Bloggat: Roger Jönsson, Röda Berget, Göran Johansson (tack göran!), Alliansfritt 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Ber om lite uppmärksamhet – regeringen! – uppdaterat

Migrationsverket kan komma att fatta beslut om att utvisa Hüseyin Kizilca – nu känd som pizzabagaren.  Tidningen Nerikes Allehanda och TV4 har därefter gjort detta till en fråga där fackförbundet HRF gjorts ansvarig för migrationsverkets beslut. 

Anledningen till detta påstående från Nerikes Allehanda och TV4 enligt HRF är att migrationsverket frågat fackförbundet när ansökan om arbetstillstånd söktes om pizzabagaren Hüseyin Kizilca har avtalsenlig lön. Handels har svarat att den lön som pizzabagaren erbjöds av sin arbetsgivare låg cirka 2000 kronor under den minimilön han enligt avtalet skulle ha. Därefter har, enligt HRF,  migrationsverket använt egna uppgifter som underlag för sitt beslut om utvisning av Hüseyin Kizilca.

Företaget återkom därefter med en ny ansökan och hade då höjt Hüseyin Kizilca lön till avtalsenlig nivå. HRF har inte haft några synpunkter på detta. Men migrationsverket har inte vägt in detta i sitt utvisningsbeslut.

De källor som tidningen och TV4 haft är föreningen ”Företagarna”. Att göra  fackförbundet ”HRF” ansvarig är inte korrekt. Den stora frågan borde vara varför företaget inte först tog reda på vilken avtalsenlig lön som Hüseyin Kizilca skulle haft – innan ansökan lämnades in. (här rekommenderar jag dig att läsa Westerholms intressanta vändning)

Sen är en annan stor fråga – vilken grund som migrationsverket haft för sitt beslut. Var detta den avgörande frågan? Isåfall bör migrationsverket – innan skandal uppstår låta regeringen ta ställning i frågan om beslutet ska upphävas. Om medias ”fel” leder till en utredning av myndighetsbeslut – så må det vara hänt. Då har allt tjänat ett gott syfte.

Läs även Westerholm – diskussion är riktigt intressant Leines bloggMartin MobergLöntagarbloggen,  Granskningsnämnden för radio och TV

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Grattis till tio-årsdagen och farväl?

Euron är en valuta i gungning. Det är en valuta som när den introducerades var ett löfte om tillväxt genom företagande. Folkpartiet och för den delen de flesta Allianspartier menar att Euron är gynnar företagen. Spekulationerna kring Euron och när valutan kommer att upphöra – låter allt mer som ett styrt scenario. Ihåligt, anser en del och realistiskt redan nästa vecka.

Om Euron havererar då har vi ett stort problem. Peter Wolodarski, skriver idag på DN:s ledarsida en läsvärd artikel. Den är läsvärd av det enkla faktumet att Wolodarski beskriver en utveckling som påminner om den finansiella osäkerhet som var innan krigsutbrotten kring första och andra världskriget.  Nu är det inte längre tanks utan ett finansiellt krig. Det som är likt är att åter igen spelar Polen och Tyskland en roll. Wolodarski skriver formulerar sig på detta sätt.

Det värsta hotet mot Polens säkerhet är inte terrorism, tyska tanks eller till och med ryska missiler, hävdade utrikesministern. Den största faran är att eurozonen kollapsar.

Om Euron inte havererar då är det tack vare Julen och den amerikanska uppgången. För det Wolodarski har rätt i är att Europa måste agera. Det är inte längre ett enskilt lands angelägenhet om Euron ska kvarstå. Men, det ska inte ske genom obligationer eller ökad överstatlighet. Det skulle snarare driva på ett havererat ekonomiskt system. Lösningen ligger inte i en fiskal union.

Det måste alltså till en beredskapsplan. En plan som har en bred förankring. Annars är inte längre Euron eller Europa ett alternativ för vare sig företagare, entreprenörer eller ett demokratiskt samhälle.Därför tycker jag att de första förslag som igår framtonade med att satsa på investeringar är intressant på Socialdemokraternas förtroenderåd.

Å andra sidan sett – är det Euron som är problemet eller är det vårt konsumtionsmönster? Eller förd kvartalspolitik som lett till bristande respekt för politiker?

Dags att redovisa partibidraget M?

 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Bloggat:Europortalen, ECB hyllar euron i en ny film, Andreas Berg, om att det inte är en Eurokris utan snarare skuldkris

Media: Svd – Greenspans förutsägelse i höstas, Svd – Buffet i samma tonläge

 

 


Krisen – utbudsbrist eller ovanligt djup lågkonjunktur

Vad beror krisen på? Den frågar funderar jag fortfarande över. Våra ekonomier är sammanlänkade genom ekonomiska åtaganden. Det betyder att det som händer i USA, Kina, Japan, Tyskland, Italien och Frankrike kommer att påverka oss alla. Nästan utan några fördröjningar. Nästan därför att det ändå finns det en slags tröghet. Det tänkte jag titta lite närmare på med hjälp av mat- och råvaruprisindex.

Ekonomierna hänger samman, som ett gäng uppstaplade dominobrickor. Det skrev jag om i ett tidigare inlägg. Då med utgångspunkt från att bankerna har olika sorters förbindelser och åtaganden. Det var ur ett finansiellt perspektiv. Vi hänger också ihop när det gäller användandet av resurser.

Tänk bara på att vi som befolkning äter kött, socker, mjölk, ris och vete. Vi tillverkar saker av tenn, silver, koppar, guld, olja, bomull, bly, naturgas, träd, tenn och flera andra råvaror. För att kunna äta och tillverka varor måste vi köpa till ett visst givet pris. Det priset fastställs på börser av olika slag. En del köper vad som finns nu och andra vill handla upp det som kommer att tillverkas nästa år.

Ett index som speglar vår matkorg och råvarukorg kommer därför att spegla såväl prisläget nu som förväntningarna om prisnivåer framöver. Går råvarupriserna ner betyder det att vi sannolikt närmar oss en lågkonjunktur. Sannolikt, eftersom det alltid finns oväntade händelser som kan bryta förväntningar.

Tyvärr är den bild som jag visar alltför kort vad gäller serie, men den visar åtminstone en tänkbar trend. Men låt mig först förklara diagrammet. Uppgifterna är hämtade från ANZ (röd streckad linje, råvaruindex 100=86) och FOA (blå heldragen linje, matprisindex 100-2002-2004). Här borster jag från att indextalen har olika baser. Istället kan vi konstatera att matpriserna sedan 1990 har ökat med över 100 procent och råvorona med över 200 procent. Det intressanta är att matpriset och råvarupriset följer varandra. Dvs betalade du 50 kronor för din matkorg 1990 får du nu betala 100 kronor. Det går också att se att priserna för råvarorna inte längre ökar utan snarare verkar minska (2011/7). Vad det beror på kommer att avgöra vår framtid. Är detta ett tecken på utbudsbrist eller bara ett tecken på en strukturell kris – dvs en ovanligt djup lågkonjunktur?

utbudsbrist eller ovanligt lång lågkonjunktur?

Utbudsbrist eller ovanligt lång lågkonjunktur?


Tyvärr är min serie alldeles för kort. Däremot har Jeremy Granthamn redan tagit fram en tidsserie som visar råvaruprisernas utveckling mellan åren 1900 till 2010. Indexet omfattade 33 råvaror – allt från vete till kol. Det är spännande med grafen är att den visar att råvarupriserna följer de kriser och framgångsår som varit. Samtidigt visar indexet att priserna stadigt minskat. Oavsett om utgångspunkten är pucklar eller bottnar. En tänkbar anledning till att priserna stadigt minskat är att vi har blivit bättre på att utvinna och hitta råvaror. Samtidigt varnar Granthamn för att vi har nått en bristsituation som beror på att det finns en knapphet.

Anledningen är enkel. Vi har blivit fler som ska leva på välfärden. Knappheten består i att producenterna inte klarar av att öka i takt med världens efterfråga. Åkrar, gödsel, silver, tenn och bensin räcker inte. Hur mycket vi än lockar med kapital. Därför håller jag inte med om att de rikaste kan andas ut. Möjligtvis har kommer de nu att få fundera rejält över vad de ska göra. För oss övriga dödliga finns bara glada nyheter. För här finns en utmaning att anta. Hur ser vi till att vi kan odla på annat sätt än i traditionella åkrar och ändå ekologiskt?  Här borde det självklart finnas mer resurser till forskning och utveckling – eller hur?

Inte minst kanske det också är dags att fundera över hur vi ska värna demokratin. Helt enkelt ta reda på vad vi vill med vårt samhälle. För nu är det verkligen dags att börja bygga bort problemen och skapa goda förutsättningar för oss och framtidens barn. Det kan bara börja här och nu. Med ett steg i taget. Det steget måste börja med insikten om att vi alla – var och en bidrar till det som utspelar sig.

Själv funderar jag på att lära mig att odla mer. Eller kanske köpa lite mark så att jag kan leva på ålderns höst. För pension…nja…de vet jag inte ens om jag får.

 

Bloggat: Peter Röda berget om att USA blev ett land som alla andra, Martin MobergPeter Högberg om en ny tid..?, Johan Westerholm om en ny ekonomi som sett dagens ljus som vi inte är en del av,  Göran Johansson om en turbulent höst och det 5:e avdraget, Thomas Böhlmark om att sitt still i båten, Per Ankersjö om budgetförhandlingar som inletts och svaret Per kommer i eget inlägg :-)

Media: DN, DN1, DN2, DN3, SVD, SVD1, SVD2, AB, AB1, AB2, SVT, SVT1

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


En tyst minut för de drabbade och de som för kampen vidare

Är det här sommaren som vi inte kommer att glömma? Eller är det här sommaren när vi valde att ta ställning för demokrati, tolerans och människors lika värde? Norge är ett land i chock och sorg. De allra flesta är nog berörda. Kanske några också funderar över intoleransen och vad som nu behöver göras?

Igårkväll var Mona Sahlin på Aktuellt. Precis som Sebastian Stenholm konstaterar var det en stark och samlad Sahlin som möte oss i rutan och han hyllar henne.  Det gör även Peter Andersson och Martin  Moberg.

Mona Sahlin menar i SVT:s  intervjun  att vi måste öppna ögonen. Många av oss har inte sett hur hatet växt. Det är viktigt att ta detta hat på allvar och ta debatten. Hon menar att vi måste visa att det finns ett annat sätt att vara på. Världen går att förändra. Var inte rädda, var vakna och var inte naiva.

För det är verkligen dags att ställa sig skuldra vid skuldra och hylla alla som tar kampen mot främlingsfientlighet och verka för ett öppet och demokratiskt samhälle. Det finns människor som inte önskar något annat är att vi står mot varandra. Det som inte gick att säga för tio år sedan går plötsligt att formulera i indirekta snirkliga inlägg. Det är verkligen dags att vara källkritisk och fundera på varför det är så viktigt att budskapet sprids.

Det måste vara självklart för oss alla att den negativa och intoleranta bild som nu sprids ersätts med förebilder. Inte minst av goda representanter som Mona Sahlin. Vi ska visa acceptans och inte minst lära känna varandra. Här har vi alla en nyckelroll. Det handlar om att ta vi tillsammans behöver ta ett ansvar för att vrida saker rätt.

Kanske det är som journalisten Emanuel Karlsten säger i SVT, att genom att återberätta blir vi en del av terrorn?

Men om vi bara gör det, bara återberättar vad han gett oss, blir även vi del av den terror han planerat.

Eller är det som Högberg formulerat det (och orsaken till att jag uppdaterar eftersom jag håller med),

Här måste partipolitiken visa på möjligheter. Visa på alternativ. Att Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt kramas och är ense löser inte samhällets problem utan bygge bara nya. 
Låt demokratin frodas genom att det öppna politiska samtalet 
lever och må vi våga ta konflikterna och se problemen.

Vi kan alla dra ett strå till ett mer öppet och tolerant samhälle. Demokratins grund förutsätter, precis som  Håkan Juholts formulerat tidigare, respekt för varandra. Dessa värderingar baserar sig på att vi alla har lika rätt och värde. Ett samhälle som inkluderar alla. För det krävs att vi är toleranta och inte främlingsfientliga.

Idag kan vi gemensamt tillsammans med Norge delta i en tyst minut kl 12. Det tänker jag själv göra. Inte bara för de drabbade familjerna utan också som ett manifest mot värderingar som skapar grogrund för främlingsfientlighet och intolerans. Kanske avslutar jag min tysta minut med att repetera kärleksbudskapet som Stine Renate Håheim vidarebefodrade och Mona Sahlin citerade i sin intervju:

”- La meg sitere en god venn av meg som tidligere i dag sa: Hvis én mann kan skape så mye hat, kan man bare forestille seg hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen.”

Bloggat: Högberg om vikten av att ta konflikter, Sebastian Stenholm om dagens gemensamma tysta minut i Norge och Sverige, Lena Sommestad om hatets grogrund och dess språk, Tokmoderaten om sd partiet som blundar när det passar, Kristian Krassman om galningar som är i gott sällskap, Johan Westerholm om utanförskap, Per Pettersson om att hat aldrig är svart,  Västros – om den som skrattar hatar inte

Blogginlägg på SAP ,  Netroots,  PolitometernBloggar.se, Pingat på Intressant från röda berget.

Media: SRSvD 123DN 123Expr 12Ab 1234, NRK, SVT debatt


”Vårt svar är mer demokrati, öppenhet och humanitet. Men aldrig naivitet.”

Norska Statsministern Jens Stoltenbergs tal kommer att gå till historien. Visst ger det inspiration? Samtidigt sprider sig oron över de krafter som är mörka. Läs gärna Peters – röda bergets och Martin Mobergs lästips.

 

Här har du sändningen från NRK och en utskrift från expressen – ord för ord. För mig handlar detta om precis som flera idag betonat om politik. Det är nu vi visar vad vi kan och hur viktigt det är med just demokrati, öppenhet och humanitet. Men, aldrig naivitet. Det är nu vi visar att vi genom handling är bättre. För mig är det enkelt – precis som den unga flickan som gav ett strålande svar på CNN och som blev citerad av Stoltenberg:

Om en man kan känna så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.

För varje drabbad familj - en god handling

Ord för ord:

Deres majesteter, kjære Eskil, kjære alle sammen,
Det er nå snart to døgn siden Norge ble rammet av den største ugjerningen siden krigen. På Utøya og i Oslo.
Det føles som en evighet.
Det har vært timer, dager og netter fylt av sjokk, fortvilelse, sinne og gråt.
I dag er det tid for sorg.
I dag skal vi tillate oss å stoppe litt opp.
Minnes de døde.
Sørge over dem som ikke er mer.

92 menneskeliv er gått tapt. Flere er fortsatt savnet.
Hver og en av de som er gått bort er en tragedie. Til sammen utgjør tapet en nasjonal tragedie.
Fortsatt strever vi med å begripe omfanget.
Mange av oss kjente noen som er borte. Enda flere vet om noen.
Jeg kjente flere.
En av dem var Monica. I rundt 20 år jobbet hun på Utøya. For mange av oss var hun Utøya.
Nå er hun død. Skutt og drept mens hun skapte omsorg og trygghet for ungdom fra hele landet.
Hennes mann John og døtrene Victoria og Helene er i Drammen kirke i dag.
Det er så urettferdig. Dere skal vite at vi gråter med dere.en annen som er borte er Tore Eikeland.
Leder av AUF i Hordaland og en av våre aller mest talentfulle ungdomspolitikere.
Jeg husker at han fikk hele landsmøtet i Arbeiderpartiet til å juble da han holdt et engasjert innlegg mot EUs postdirektiv, og vant.Nå er han død. Borte for alltid. Det er ikke til å begripe.
Dette er to av dem vi har mistet.
Vi har mistet mange andre, på Utøya og i regjeringsbygget.
Snart får vi navn og bilde på alle. Da vil omfanget av ondskapen tre fram i all sin gru.
Det blir en ny prøvelse.
Men vi skal klare den også.

Midt i alt det tragiske er jeg stolt av å bo i et land som har maktet å stå oppreist i en kritisk tid.
Jeg er imponert over hvor mye verdighet, omsorg og fasthet jeg har møtt.
Vi er et lite land, men vi er et stolt folk.
Vi er fortsatt rystet av det som traff oss, men vi gir aldri opp våre verdier.
Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet.
Ingen har sagt det finere enn AUF-jenta som ble intervjuet av CNN: ”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”

Til slutt. La meg si til familier over hele landet som har mistet en av sine kjære:
Dere har min og hele Norges dypeste medfølelse i sorgen.
Ikke bare det. Hele verden føler med dere.

Jeg har lovet å overbringe kondolanser til dere fra Barack Obama, Vladimir Putin, Frederik Reinfeldt, Angela Merkel og mange andre statsledere og regjeringssjefer.
Dette kan aldri erstatte tapet. Ingenting kan bringe deres kjære tilbake.
Men vi trenger støtte og trøst når livet er som mørkest.
Nå er livet som mørkest for dere.
Dere skal vite at vi er der for dere.

Bloggat:  Peter – röda berget om att allt faller på platsPeter Andersson om sorgesöndag, Sen tips från Martin Moberg Roger Jönsson om att nu hamnar extremhögern och främlingsfientligheten i centrum av debatten, Sara Gunnerud om Utöya kaos och beslutsamhet, Enmansutredningen om terrorn och den europeiska nyfascismen, Lena Sommestad om hatets grogrund och dess språk, Enn Kokk om det oerhörda som hände i Norge, CattisBom minnesstund och sorgearbete,

Fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen,  Netroots,  Politometern,  Bloggar.se

Media från Martin:  SvD 123Ab 1234DN 12345Expr 123,45SRGPExpo från Thomas Selig 


Etiska dilemman, vad är rätt och fel?

Regnet har öst ner i natt och det speglar nu den sorg och medkänsla som jag har för de drabbade familjerna efter händelsen i Norge. Plötsligt förstår jag efter att ha läst ett inlägg på FB – att vi alla står inför ett etiskt dilemma. Hur ska vi nu hantera vetskapen om att förövaren lever och sprider sitt manifest på nätet, via media och in i våra hem? Vad är rätt och vad är fel?

Ungefär samtidigt som jag sitter och skriver ser jag att Westerholm precis publicerat ett inlägg. Jag stannar upp och läser;

Det finns nämligen komponenter i detta som skrämmer skiten ur mig. 

Och jag håller med, det finns saker som jag tycker är oroväckande.  Kanske min rädsla inte handlar om de som hatar utan särskilt de som inte säger något. Kanske handlar det om vi är alltför vana vid att inte hantera etiska dilemman? Kanske vi för att slippa att ta ansvar alltför ofta väljer att ignorera? Kanske det handlar om att det är enklare att följa med än att stå upp för demokratin?

Det är viktigare än någonsin ta ställning. Om vi är oklara i vår värdegrund, något som jag kommer tillbaka till då är det lätt att vi bara följer med. Hakar på och inte tänker efter. Eller som Martin Luther King en gång sa:

”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”

För mig är det självklart, det är dags att berätta om de demokratiska alternativen. Att vi alla hjälper varandra till det nödvändiga samtalet. Samtalet som bjuder in till reflektion. Ungefär som Håkan Juholts inlägg i aftonbladet idag, där han säger

”Demokrati förutsätter nämligen respekt för varandra.

Alla människors lika rätt och värde ska förbli den demokratiska grund som vår nation ska vila på.”

Jag är filosofiskt lagd. Därför kommer jag i senare inlägg kring avregleringens effekter och incitament att återkomma till nedanstående tankar om etik och moral.

För mig är ett etisk dilemma förknippat med moral, dvs de lagar och normer som vi har i vårt samhälle och som vi förväntas följa. Moralen handlar om hur vi vi väljer att handla. För mig betyder det att vi har ett eget ansvar för hur vi agerar när vi ställs inför ett problem. Använder jag en metod för att lösa ett problem innebär det inte att jag kan avsäga mig mitt ansvar. Teorin blir därmed min värdegrund.

Väljer jag öppenhet, innebär det att jag måste vara beredd att ta debatten. Det innebär således att jag väljer att inte ignorera rapporteringen om manifestet eller den utlagda filmen på You-tube. Jag väljer att skaffa mig kunskap och funderar istället på hur kan vi som människor hantera detta? Vad kan vi göra för att ta debatten? Få fler att engagera sig i diskussionen så att vi inte blir en tyst majoritet.

Mitt lästips till dig som är mer intresserad av etiska dilemman är att läsa boken, ”Konsten att vara snäll, Stefan Einhorn”. Här ett litet utdrag från sidan 73 och 86.

”Du ska avsluta dagens arbete och gå en timme tidigare eftersom du har lovat att komma och titta på när din dotters lag spelar final i en fotbollscup. Du är angelägen om att inte komma sent, eftersom du på grund av övertidsarbete har missat semifinalen, där hon gjorde två mål. Hon var mycket besviken på dig efteråt. Just om du har stängt datorn och ska resa dig öppnas dörren. Det är din chef som med något vilt i blicken berättar att det uppstått ett stort problem på arbetet, och att ett krismöte börjar om tio minuter. Du behövs på mötet, säger han innan han stänger dörren. Du sitter kvar framför din avstängda dator och stirrar tomt innan du fattar ditt beslut…”

Vad blev ditt beslut? Berätta gärna i en kommentar hur du kom fram till ditt beslut.

Den här är lite nerkortad och återfinns på sidan 86.

Blivande präster och fick i uppgift att med kort varsel hålla en föreläsning. På vägen passerade en man (utplacerad) som satt framåtlutad och stönade. Vad tror du att prästerna gjorde?

Majoriteten valde att gå vidare för att hålla sin föreläsning – om den barmhärtiga samariten.

Min fråga till dig är varför är det så svårt att leva efter de principer som vi vill leva upp till? När du därför hör någon säga ”jag hatar…” kanske det handlar mer om att vi snarare reagerar på en känsla av upprördhet? Vad vet jag.

För mig blir det ändå viktigt att framöver bidra till att diskutera vikten av demokrati. Vikten av att stanna upp och tänka efter för att sedan välja det som är bra för fler. Idealist – ja sannerligen!

För varje drabbad familj - en god handling

För varje drabbad familj - en god handling

Bloggat: Westerholm – om rädslan för främlingsfientliga tongångar, Högberg om rädslan för socialdemokratins ide om rättvisa, solidaritet och frihet, Martin Mobergs utmärkta sångval, Staffan Lindström om vikten av att ta debatten och inte ge vika (BRAA!!)

Övriga bloggtips från Sebastian som bloggar om vikten av att vara enade,  Martin Moberg om vad som nu gäller ,  Lars Bäck om att låt oss alla ta tillbaka Utöya, Ulf Bjereld om att det är idag du skall gå med i ett demokratiskt parti,Anna Ardin om sorg och ilska och sorg, Prableen Kaur med en ögonvittnesskildring från Utöya, Annarkia om ett terrordåd som utmanar det öppna samhället, Heléne Björklund om att nu jävlar tar vi kampen för det goda, Tokmoderaten om eftertankens tid, Johan Westerholm om den svarta fredagen och frågan om varför, Mary X Jensenom att vara i Oslo men ändå på avstånd, Jinge om vad säger sd om Norge, Anders Svensson om att bekämpa rasism för ett öppet samhälle, Scaber Nestor om att hat föder hat

Länkar från Peter:Media: SvDSvD2SvD3AbAb2Ab3Ab4, Ab5DNDN2DN3DN4DN5ExpExp2Exp3, Exp4,Exp5SRGP.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.IntressantLäs även andra bloggares åsikter om ,,


		

Svenskarna omhäktade

De två svenska journalisterna Johan Persson, 29, och Martin Schibbye, 30, omhäktades i dag i Etiopien.  Det innebär att de kan hållas ytterligare 28 dagar. - Det har inte framförts några anklagelser än, säger Anders Jörle på UD:s pressjour enligt Expressen.

Samtidigt undrar jag varför Carl Bildt är så tyst, inte bara när det gäller krisen i Afrika utan även situationen i Gaza.

Jag håller med, Åsa Westlund, europaparlamentariker, att tystnad riskerar att signalera att Sverige och EU stödjer Israels blockad av Gaza. Det är inte rätt. Därför är det viktigt att skicka en tydlig signal. Det är dags att respektera de internationella lagar som gäller.

Samtidigt är det viktigt att fundera över varför, precis som den fråga som Ann Curry, journalist  idag ställer på Facebook,

” What’s it going to take to enable more journalism that shines a light on the world’s darkest places? ”

Jag tror att det finns många olika svar.

Tills dess hoppas jag att Reportrar utan gränser och Journalistförbundet når sitt insamlingsmål. Att det också engagerar sig lite mer i Gaza-frågan.

Bloggat: Martin Moberg, har skrivit en hel del om Gaza, sök gärna på hans blogg.  Alliansfritt Sverige om att Hökmark är i blockad mot verkligheten, Peter Johansson om COOP:s beslut att stoppa försäljning av misstänkt Västbanksprodukt, Jinge om stackars Dror Feiler, Marika Lindgren Åsbrink om skattesänkningarna som religion och vad som skapar nya jobb, Mario Matteoni om SvD:s gulliga kapitalism, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionenNetrootsPolitometernBloggar.se

Media: Ab 1234567DN 123456SR 12ExpExpr 123456SvD 12345SVT 1234


Japan – möjligheternas land

Den 20 juni 2004 fattade det japanska ministeriet för ekonomi, handel och industri ett beslut som skulle underlätta framväxten av hållbar energi. Sen kom tsunamin i mars 2011 och den japanska visionen var plötsligt möjlig att genomföra som ett led i uppbyggnaden. Det enda som krävs är tid och Japansk samverkan. Frågan är om världens ekonomier ser möjligheterna?

Visionen  inför år 2030 var att företag som använde sol, vind och bioenergi skulle omsätta mer än 50 GW.  Som en följd har Japan satsat mer än något annat land på forskning inom området, enligt en utredning från myndigheten Tillväxtanalys.

Det finns olika åsikter om hur enade de olika partierna är i Japan. Seiichi Katayama menar, i sin artikel ”Japanese political culture and government regulation”, att den japanska politiska kulturen existerar i samexistens. Med det menas att det japanska ekonomiska- politiska systemet har goda möjligheter för breda samförstånds lösningar.

Financial Times (FT) visar att det finns sprickor och att den politiska viljan vad gäller energipolitiken är ytterst oklar som en följd av att allt fler företag upplever ekonomiska konsekvenser av leveransförseningar. Enligt FT finns det därför ett behov av att Japan förtydligar sin energipolitiska vilja.

Tyvärr är det kanske inte så enkelt. Att bygga upp ny kärnkraft med de jordbävningsrisker som finns kan på långsikt innebära att företag väljer att flytta produktionen till andra länder. På samma sätt kan en alltför stor satsning på vind och el genererar andra produktionsstörningar.

Japans vision – skulle behövt vara realiserad redan nu. Elnätet skulle ha varit rätt dimensionerat, våg- sol- vind och biobränsle produktionen tillräckligt utbyggd. Samtidigt som alla japanska bostäder skulle vara energioptimerade.

Samtidigt påminns jag av hur beroende vi är av varandra och hur snabbt det går att rasera något som tagit år att bygga upp. All uppbyggnad tar tid och i detta finns det en potential. Inte bara i det praktiska arbetet utan också i de kunskaper som ges. Vi har mycket att lära av Japan i den situation som de nu försöker lösa. Att få vara med i den processen och få grundläggande erfarenheter i att bygga upp ett elnät och nytt energisystem är en utmaning.

Därför tror jag att de som tar sig in på den Japanska marknaden sannolikt kommer att vara bland de företag som nästa decennie har en världsledande position inom uthållig energiproduktion. Inte minst som en följd av att även Tyskland talar om en avveckling av kärnkraften.

Personligen önskar jag att stöd ges till dessa entreprenörer och att all kompetens som finns tas tillvara. Satsa på kompetens och utöka stödet till företag som vill ta sig vidare på den globala marknaden! Bygg upp internationella handelscentra. Det är viktigare än det femte jobbskatteavdraget.

Media: DI - läs även Sony Ericsons rapport, FT, DN - tysk kärnkraft,

Bloggat; Kärnkraftsbloggen,

Intressant; Japans kärnkraft; Fler jobb -färre i bidrag

fler blogginlägg på Öppna kriskommissionenNetrootsPolitometernBloggar.se


Är ett svenskt varumärke viktigare än svenska journalister?

Journalisterna Persson och Schibbye sitter fångna i Etiopien på obestämd tid.  Julin på Utrikesdepartementet har i ett uttalande till Resumé uttalat sig på följande sätt:

”– Vi har informerat ambassaden i Addis Abeba som ska försöka få fram mera information. Jag tror inte ambassaden visste om att journalisterna var där. Vi har avrått från att resa i det området…”

För oss som nu sitter i rummet, Peter Högberg, Anders Lowdin och Martin Moberg är det förvånade. Hur kan man säga nej till yttrandefrihet? Varför ger man inte dessa journalister det stöd som krävs? Hur trovärdig är regeringen?

Läs eller lyssna mer på:

Jesper Bengtssons blogg

SVD

DN

Ekot


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare