Det censurerade människovärdet

Det är sommar och jag har stängt av alla ljud. Ändå tränger det sig på i form av fågelsång och fattigfällor. Det är över hundra olika sånger i min trädgård precis som hundra olika ogrässorter. Jag tycker inte olikheter är enformigt. De flesta som tycker att allt och alla ska passa in i en mall har glömt bort att mångfald skapar styrka, jämlikhet och tillväxt. Orkar vi bara omfamna det som är olika kommer vi aldrig att ha vare sig tråkigt eller uppleva tiden som långsam.

Trägården är rik på färger och i solens glittrande strålar går den i allt från vitt till svart, rött till blått och gult till grönt. Det är då livet är som bäst. På trappen. I solskenet njutandes av den frihet som är. Ändå är den oberäknelig och kan inte nog studeras. Den kan inte ens modelleras. Här har jag tillgång till en rikedom som få i städerna har. Många som är i fattigfällan kan inte ens göra nässelsoppa. För stadens grönska har kommit att handla allt mer om det botaniska finrummet än om en trädgård som gör det möjligt att plocka sådant som är gratis mat.

Jag sitter här en stund och blickar ut och i mina tankar snurrar Reinfeldts uttalande. Varför är det viktigt för Reinfeldt att peka ut en grupp? Att ge oss en bild som inte stämmmer överens med verkligheten? Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer och i dess spår kommer urholkningen av välfärden. Det skapar en otrygghet och inte minst som jag skrev i mitt förra inlägg – fattigfällor.

Fattigfällor för barn, unga, medelålders, gamla, intellektuella, tjänstemän och arbetare. Det som hänt med vår välfärd är ett svek mot väljarna. Det är faktiskt ett svek och något så obegripbart att det antagligen är på det sättet att Reinfeldt med sin regering måste ljuga. Eller definiera det otänkbara. Här håller jag med Damberg. På punkt efter punkt döms regeringens och Reinfeldts åtgärder ut. Istället för att göra något ägnar sig Reinfeldt och regeringen åt definiera om begrepp och definiera nya grupper som riskerar att få det värre. Det finns ett slags outtalat hot. Olustigt helt enkelt.

Barnen i biafara har det värre – vad glad att det inte är du. Etniska svenskar som är mitt i livet har det bättre…du kan få det värre.  Genom att definiera en grupp individer talar han om att det är i sin ordning att människor som inte tillhör gruppen är arbetslösa. Det är i sin ordning att människor hamnar i fattigfällor. Fattigfällor som beror på dålig arbetsmiljö. Fattigfällor som är skapade därför att de löner som betalas inte räcker till hyra och mat. Än mindre till A-kassa och framtida pension. För i den låga lönen försvann också tryggheten på ålderns höst.

Jag sitter på trappen och försöker njuta. Men Reinfeldts uttalande är som en sticka i själen. Det berör illa och känns respektlöst. Hur ska jag försöka förklara – det är som regeringen och Reinfeldt gjort det till sin skyldighet att vilja misstänkliggöra alla som är emot, arbetslösa, sjuka och utanför. Att censurera genom att försöka glömma och gömma är början på något dåligt. Ungefär som vår regering och Reinfeldt inte längre respekterar livets värde.

Så kommer jag då till början och slutet. Det är ett fantastiskt väder ute och livets mångfald har aldrig varit så bejakande.Kanske det är som Karin Pettersson skriver. Att alla politiska ­karriärer slutar i misslyckanden därför att markkontakten ­släpper när man ­börjar tro på det ja-sägarna säger.

Livets värde

Än tycks det mig just i de stormande, 
brottande lidelsers krig 
är just det byggande framtidsformande 
för allting, som lever, och mig.

Än tycks det mig just, att det leende 
världslivet just som det är 
med frittglada ögonen seende 
inom sig all himmelen bär.

Då komma de mörka förkrossande 
dödsdystra tankarnas flöde 
med budet: ”det enda förlossande 
för livets lycka är döden”.

”I paradisängden förtorkar ej 
det liv, som evinnerligt grönskar”, 
- då svarar jag: ”längta jag orkar ej 
till det jag ej känner och önskar!

Ur ”Gitarr och Dragharmonika” // Gustav Fröding

Läs mer: Peter Johansson om varför är folk arbetslösa, Westerholm, Andreas Johansson, Ulf Bjereld, Karin Pettersson ledare AB, Dambergs syn på regeringens hantering av siffror

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Hur kan det glappa så på arbetsmarknaden?

Idag är det partiledardebatt. Faktiskt vet jag inte ens om jag kommer att orka titta. Orsaken är helt enkelt att jag varit ute i trädgården och rensat ogräs. Under tiden har jag funderat på varför det är nödvändigt att rea arbetskraften? Är det inför pensionsavgångarna? Är det därför att någon tror att det skapas tillväxt? 

Vi har skrivit ett par insändare och konstaterat att arbetsförmedlingen borde granskas. Anledningen är att vi har fått uppgifter om att handläggare som inte sköter sitt uppdrag. Det erbjuder arbetsgivare kompetent gratis arbetskraft. Praktik kallas det för. Andra – som Göran och Leine visar på får en lön som arbetsförmedlingen kommit överens med arbetsgivaren om.

Det är helt enkelt inte korrekt att rea ut kompetent arbetskraft. Det handlar om politiker som lägger sig i lönerörelsen och Svenskt Näringsliv som kräver att få se alla mellanbud.

Så vad vill jag att Löfven ska säga idag? Förväntar jag mig något? Nä, jag har nämligen rensat ogräs. Det kommer upp hela tiden och därför kan jag väl som Westerholm säga, det blir nog inget nytt under solen. Vi kvinnor kommer även fortsättningsvis få betala för mäns konsumtion. Jämställdhet har de sista tjugo åren nämligen inte blivit en fråga som något parti drivit på ett sätt som i handling verkat trovärdigt.

I kölvattnet kommer även frågan om barnfattigdomen. För när kvinnor inte kan försörja sig då drabbas även barnen.

Men om jag får önska något igen, så är det att Löfven tar upp diskussionen om det civila samhället och socialt företagande. Jag önskar också att arbetsförmedlingens verksamhet granskas ordentligt. De historier som nu framträder där arbetsförmedlingen medverkar till lönedumpning – det är inte i sin ordning.

Nå till sist, jag har rensat ogräs och insett att rosorna aldrig varit så makalöst fina. Det är dags, precis som Hallandsbloggens Gerry skriver att tala ur skägget.

Så Woldarski? Du tycker att vi kvinnor är vänster för att vi inte vill acceptera lägre löner? Trots att du skriver som en gud kan jag inte låta bli att hålla med Sommerstad. Din bild stämmer inte med verkligheten och frågan är när du tar i skolfrågan?

Media (tack Sebastian): DN1DN2DN3SVT1SVT2SVDGP.


Flitiga bloggare – en del av det civila samhället

Ikväll kommer du att kunna se en rapport om vad bloggare skriver om. Unionen (pressmeddelandet kommer på måndag) har låtit analysera 964.015 blogginlägg som skrivits av totalt 2.914 bloggare. Det stora flertalet har en politisk förankring – men det rapporten visar är att antalet som är opolitiska. De är till och med den enskilt största gruppen. 

Så vad skriver vi om? Enligt rapporten som Unionen tagit fram, skriver vi främst om arbetslöshet och vad Martin Moberg kallar för den sjuka sjukförsäkringen. Men, här finns också frågor om FRA, Arabiska våren, RUT-avdrag mfl frågor. Det som ändå verkar mest hett är frågor som rör arbetslösheten, A-kassan och inte minst sänkta ingångslöner för ungdomar.

Det sista berör även mitt egna skrivande. FP har idag en kampanj som handlar om att ändra vår inställning till sänkta ingångslöner för ungdomar. DN har som ett led låtit ett opionsbildningsföretag genomföra en undersökning. Det som irriterar mig är att undersökningsfrågorna inte presenteras eller för den delen hur undersökningen genomförts. För jag tror att genom att ställa frågor på ett särskilt sätt så kan man få fram det resultat som man önskar. I det här fallet att vi svenskar anser att det är bättre att ha ett jobb än att inte ha det.

För mig är det en självklarhet att sänkta ingångslöner också leder till krav på sänkta löner för alla. Att just tro att det är priset på lön  som är ett misstag. När det gäller IF Metalls avtal har enligt Staffan Lindström som bloggar då coh då på jämlikhetsanden endast 40 personer tagit del av det sk ungdomsavtalet. Anledningen är helt enkelt att företagen har svårt att uppfylla kraven som ställs i avtalet.

Totalt saknas idag drygt en halv miljon arbeten. Frågan som ställdes på ett seminarium tidigare i veckan var om arbetslösheten var för hög som en följd av räntenivån? Många bäckar små men den största gruppen individer som inte har ett arbete utgörs av ungdomar mellan åren 15-24. De är utanför och får inga arbeten. En del av orsaken som anges är att de inte har utbildning. Skolverket har precis släppt en rapport den är inte nådig. Den visar att skolan blivit alltmer segregerad. Martin Moberg skriver i ett inlägg att;
Det fria skolvalet, som alltså lett fram till läget av idag, är emellertid som elefanten i rummet; alla vet att den existerar och ställer till med elände på olika sätt men ingen vågar prata öppet om det eller ens agera för att en mer jämlik skola ska komma till stånd. 
De är dessa ungdomar som inte får arbeten. Visst kan räntenivån ha betydelse. Men är det problemet? Samtidigt kan jag se att det inte finns några skarpa förslag även från vår socialdemokratiska horisont.  Budgetmotion  har visserligen förslag men bryter det utvecklingen? Har vi ställt rätta frågorna på hur välfärden ska formas?
Bloggarna är idag en del av vad vi skulle kunna säga karakteriserar det framväxande civila samhället. Det är inte längre panelhönorna som skriver. Det är engagerade människor som vill påverka och bli hörda. Ofta utan att bli formade in i och av politiskt korrekta agendor. Men, det här är jag inte ensam om att ha skrivit om.
Oavsett vad kommer sociala medier att förändra vårt civila samhälle. Flitiga bloggare är vad jag skulle vilja säga det civila samhällets megafoner. Det gör att vårt politiska landskap är på väg att förändras.  Om vi som socialdemokrater inte klarar av att hantera den förändringen inom vår egna organisation. Ja – då har vi ett problem. För bloggandet kommer inte att minska. Det verkar istället stadigt öka.
Media: Rapport 1, Rapport 2, Peter Andersson,Martin Moberg, Anna Vikström och Tokmoderaten (ny bekräftelseblogg på gång? :-)) på samma tema, Westerholm (tack för länkarna),Hans Hoff,  SVD1SVD2SVD3DNABEX1EX2,  Läs gärna Benjamin Juhlins tankar och så även Aftonbladet, Eget inlägg om civil samhället, Hallandsbloggen, Peter Johansson på samma tema
Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen

Välfärden viktigare än stat och kapital

Tänk er att slå upp ett förhandsexemplar av en bok. Det har jag fått göra och njutit av inbjudan att tänka. För frågorna som ställs i Ardins, Linderyds och Ricknes nyutkomna bok ” Välfärden är för viktig för skötas av bara staten och kapitalet” är värd att tänka kring. Inte bara läsa – utan verkligen tänka. Det finns nämligen ett problem. Vi kan inte längre negligera det utan vi måste aktivt börja ställa fler frågor.

Vi har en befolkning som stadigt blir äldre, friskare och samtidigt sjukare. Färre ska försörja fler. De modeller som vi har haft har handlat om att lösa behov av försörjning genom pension, omfördelningen via skatt  eller genom sk frivilliga försäkringar. I takt med att vårdbehovet ökat har frivillig insatserna ökat. Kort och gott konstaterar boken att det inte fungerar. Något som dagligen  uppmärksammas när brister belyses.

Inom vårdsektorn har valfriheten blivit en marknad där få företag tar hand om äldreomsorgen och gymnasieskolorna. Boken pekar på att de samlade kommunala resurserna för äldreomsorg mellan åren 2000 till 2009 minskat. Samtidigt har den ideella sektorn ökat. Med det, menar jag, även  kostnaden för att hantera mångfalden. I syfte att hålla dessa kostnader nere har det lett till att staten och kommunerna utvecklat kvalitetsmått och regelverk som lett till en standardisering. Författarna ställer sig frågan om det är bra.

Mångfald innebär inte nödvändigtvis minskade kostnader.  Privata företag kommer att agera inom ramen för sina mål precis som ideella aktörer. Därför är det viktigt att vi inte längre pratar om resursbrist. Vi måste helt enkelt våga börja prata värderingar och inte minst hur det civila samhället och morgondagens välfärd ska se ut.

Författarna konstaterar att det finns ett myller av tankar och ideer. Därför är det viktigt att bjuda in till olika typer av lösningar som möjliggör sociala innovationer, empati och inte minst en acceptans för vad det innebär att vara äldre eller barn och sjuk. För visst finns det många goda exempel som ”Lilla Erstagården” eller utveckling av teknik som möjliggör ökad frihet för människor med olika typer av handikapp.

Därför är det viktigt att faktiskt fundera över värdegrunden och vad vi önskar för vård i livets olika skeden. Här håller jag med författarna om att fokusering på nyckeltal eller kostnadseffektivitet innebär risker. Det bjuder inte in till innovationer som mycket väl kan vara morgondagens lösning.

Jag rekommenderar dig att läsa boken och delta i samtalet kring morgondagens välfärd. Inte minst att berätta om sociala innovatörer, innovationer, nya frivilliga former och förslag på lösningar.

Däremot tror jag kanske inte på utökad avdragsrätt eller mer flexibla upphandlingar. Inte utan att detta faktiskt kopplas till en rejäl diskussion om värderingar och etik. Precis som att det inte räcker med breda kvalitetsmått utan att det finns en konsekvens för de som inte uppnår mål. Men, det här är inte enkelt och därför handlar det i hög grad om att tänka och fundera. Ställa fler frågor och hitta fler lösningar.

Självklart känns dock uppmaningen om att värna det civila samhällets oberoende och utredningen om ny bolagsordning.

Läs!

Media: Anna Ardins blogg, Westerholm, Kulturbloggens recension SvD BrännpunktAftonbladet,  Aftonbladet2.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Hopplöshetens politik

Den moderata politiken är allt mer en hopplöshetens politik. Massarbetslösheten har bitit sig fast och Borg kan inte komma ifrån det faktum att det som sades igår också gäller idag. Utanförskapet har ökat. Fjorton minuter in i klippet kan vi höra Anders Borg försöka förklara att 6,5 är större än 7,5 procent. För alla som tror att de är på det sättet måste jag säga…påskharen finns inte. Precis som Wolodarski i sin ledare försöker förklara att de som tycker att våra skattemedel ska gå till verksamhet är vänster.

Precis som 6,5 procent är mer än 7,5 procent ska det alltså vara i sin ordning att ta ut skatt för att företag ska kunna ta ut vinster. Det är möjligtvis i sin ordning om företaget ska längre fram investera i vägar eller för den delen nya energislag. Men, det kan aldrig vara i sin ordning när vi talar om att producera tjänster som skola och vård. För vad har de senaste undersökningarna visat? De har visat att friskolor har en lägre lärartäthet och sämre kvalitet. Det har visat sig att stora vårdföretag haft lägre bemanning och sämre vård om våra äldre.

Det är som den extrema högern glömt bort att jämlikhet är viktigt. För vad som händer när vinster tas ut i välfärden är antingen att färre får jobb och lägre löner. Ojämlikheten ökar. Här verkar de som är förespråkare för vinster inte vilja se att ojämlikhet är socialt nedbrytande. Det är först på senare år som vi kunnat se vad som händer. Den bild som framträder är överraskande och chockande. Åtminstone för alla som väljer att se hur världen ser ut.

Skadeverkningarna är påtagliga och nedbrytande för vårt samhälle. Det är inte underligt att motsättningarna ökar och brotten blir allt grövre. Dessa nya kunskaper som finns måste vi använda oss av för att ge hopp. Hopp om att det faktiskt är lönsamt att samarbeta och för att trygga våra liv. Vi måste våga se vad det konkurrensinriktade samhället leder till. Ökade klyftor leder till ett samhälle där fler blir sjuka och ohälsotalen ökar. Precis som det gör nu. Fler blir sjuka och fler mår dåligt. Barn far illa och välutbildade ungdomar hittar inte jobb för att arbetsgivare har tillgång till gratis arbetskraft via arbetsförmedlingen. Det är som Westerholm formulerat sig ord utan substans.

Hopplöshetens politik är visionen om att den som har flest grejor när han dör vinner. Här ligger utmaningen. Att i det goda samhället skapa en hållbarhet och livskvalitet. Ett samhälle som låter oss vara självständiga och inte skrämda av undergångsretorik. En retorik som innebär att det är i sin ordning att ljuga och bedra. Sedan början av 1990-talet har ungdomsarbetslösheten permanentats på tvåsiffriga tal. Själv har jag hört skrämmande exempel på bostadsområden där det är vanligare att sakna jobb än att ha ett.

För det finns jobb. Vi behöver fler lärare i skolan och händer i omsorgen. I omställningen från hopplöshetens politik behövs människors kraft och människor som vågar ta steget. Vi behöver börja lägga järnvägsrälsen, rusta upp bostäder, skolor, bygga mindre lägenheter och inte minst modernisera energisystemen. Det är investeringar som om de ytterligare skjuts på framtiden blir till kostnader som kommer att växa i takt med att ojämlikheten breder ut sig.

Läs mer: Westerholm (tack för länkar) DN, AB (Kielos), Högberg, Jönsson och lite annat snott från DHE:  KP DL TM TB BH

Foto Timothy Fackelman


Pst Reinfeldt…du glömde något

Idag är enligt SCB närmare 390 000 utan arbete. Det innebär ökade kostnader för staten och minskade intäkter. Det är en förlust för alla de som nu är öppet arbetslösa för att de hamnar i en situation där de inte längre blir attraktiva. De är utanför. De är inte längre innanför och därför inte valbara.

Men om du läser detta och inte är valbar, tro inte att det är på det sättet. Staffan Lindström skriver idag på sin blogg följande:

För att vara anställningsbar så måste enligt mig tre saker uppfyllas.

1. Personlig kompetens

2. Behov av arbetskraft

3. Framtidstro

Visst är det på det sättet. För alla kan inte starta företag eller leva på Rut och Rot-avdrag. Faktiskt är arbetsmarknaden för de som bor på landsbygden eller vill starta ett eget företag svår. Det är svårt därför att om du nu skulle få ett arbete är det med största sannolikhet i någon annan kommun. Det är svårt för om du startar ett eget företag har folk inte råd att köpa dina tjänster.

Ett sådant praktiskt exempel är en ungdom som hittar ett jobb på en restaurang i Stockholm. Ponera att de får 14.000 kronor före skatt. Visste du då att de kommer att få betala drygt 3 500 kronor för att ta sig från  Flen till Stockholm? För att inte tala om tågtider som gör det omöjligt att ha de arbetstider som arbetsgivaren sannolikt kräver och den stora frågan är då? Var ska de bo?

Kontentan (vilket jag skrivet om tidigare – här om vem tror att arbetslösa är lata och här om ungdomsarbetslösheten är en borgerlig fråga och här om att fabricera fakta) är att den som är arbetslös blir instängd i sin egna kommun. Varför? Jo nuvarande regering har gjort alldeles för lite för att se till att kollektivtrafiken flyter samtidigt som priserna inte står i relation till drömmen om en flexibel arbetsmarknad.

Bloggat: Staffan Lindström, Iakttagaren, Martin Moberg

Media (tack Staffan): DN, Arbetarbladet, GP, Hela Gotland, SVT, SVT

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Vadå hurra? Det är dags att ta på sig rödstället

Det är inte i sin ordning att applådera Alliansen som tycker att de är framgångsrika eller gnälliga. Inte heller att hurra för att opinionssiffrorna visar att Socialdemokratin åter igen är i ropet. Att glädjas när arbetslösheten är hög, barnfattigdomen ökar och utanförskapet stiger. Nej det är inte i sin ordning. Våra nya siffror är ett uppdrag. Det speglar väljarnas verklighet. En verklighet som handlar om soppkök, att inte kunna köpa skor till sina barn eller för  den delen böcker till skolan. Det är ett Sverige som blivit segregerat och där sötebrödsdagarna är över för allt fler.

Att hurra är som att inte förstå att väljarna är som sanden som rinner mellan fingrarna. Att applådera Alliansen är att tycka att det är i sin ordning att ungdomar ska diskrimineras och fler jobba tills de dör. Eller att anse att över närmare 390 000 är fritidsforskare istället för arbetslösa som en följd av förd ekonomiskt politik.

Men det är inte bara här politiken är misslyckad. Alliansen har bokstavligt talat tömt Sverige på tillgångar. De tillgångar som jag talar om handlar om dig och mig. Våra barn. För anstränger sig gör bara den som har möjlighet. Innovationer har kommit från väljare som vågat ta språnget och tänka. Såväl innanför som utanför boxen. Men där mänskliga värden är centralt.

Den politik som Alliansen för applåderar jag inte – de har ett genuint problem med sina organisationer som inte är demokratiskt organiserade. Därför applåderar inte heller jag våra väljarsiffror när jag vet att vårt parti har lång väg kvar. För vårt parti ser möjligheterna att ha högt till tak. Inte minst är vi ett parti som välkomnar demokratins samtal och såväl tjejer som killar.

Den politik som Alliansen står för applåderar jag inte. För vad är de? Är de Alliansen eller är det en splittring vi ser? Vill de ha lägre löner för ungdomar eller vill de inte?  Lägre löner som leder till minskad konsumtion och ännu lägre tillväxt.

Vi måste bort från de som inte tror att soppköken, arbetsköerna eller barnfattigdomen inte finns. De som vill få oss att acceptera att vårdcentraler och skolor ska delas ut till privata aktörer mer eller mindre gratis. I Sverige är det inte längre sötebrödsdagar. I Flens kommun ökar arbetslösheten och barnfattigdomen, något som jag senast skrivit om  här och jag rekommenderar dig också att läsa mer i ämnet som tex Folkets ledare. Det är helt enkelt dags att sätta på sig rödstället och gå ut att göra något konkret.

Väljarna är som sand mellan fingrarna. Våra siffror är ett uppdrag. Det speglar väljarnas verklighet. En verklighet som handlar om soppkök, barnfattigdom och ökad arbetslöshet. Det är ett Sverige där sötebrödsdagarna är över.

Därför är det viktigt att socialdemokratiska politiker ser bortom dagens glädjande siffror. De är ett uppdrag och väljarnas vilja. Det är en verklighet för allt fler som drabbas och därför inget att vara glad över. Istället behöver vi göra mer. Mer för allt fler som hamnar utanför och mindre för dem som anser sig vara innanför. 

Media (tack Högberg): SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SmPAb, Ab2, Ab3, Ab4DN, SVT, SR, GP,

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Johansson, KulturbloggenTokmoderaten som inte alltid är tokig.., Roger Jönsson, Staffan Lindström,Krassman, Martin Moberg

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Tolgfors – vad har du gjort?

Det finns stunder när jag åter igen funderar på om det inte är dags att faktiskt skrida till handling. Saudiarabien är en brutal diktatur som bokstavligt talat äter upp sina medborgare. Det som händer nu påminner i allra högsta grad om Zarajevo och de brott som där begicks. Det är ett ledarskap som systematiskt enligt Amnesty Internationals landrapport för Saudiarabien visar att brott begås mot mänskliga rättigheter.

Då skrider Tolgfors till verket och hjälper landet att bygga upp en vapenindustri. Därför läser jag på uppmaning av Peter Johansson en två dagar gammal artikel och har bara en sak att säga. Varumärket Sverige är tydligen viktigare än mänskliga rättigheter.

Men vad värre är att det framstår som om ingen vill ta ansvar för fattade beslut. Hur kommer det sig och räcker det överhuvudtaget med att be Tolgfors avgå – är det inte dags för något mer eller hur många lögner ska vi få höra innan fakta kommer fram?

Det är dags för en oberoende granskningsgrupp. Det är dags för att stå upp för de mänskliga rättigheterna och det är dags att de som nu är ansvariga kliver fram.

Tolgfors - avgår?

Läs och fundera själv (tack Martin).

Extra TV-tips: Sten Tolgfors i SVT:s Aktuellt

Bloggat: Ulf Bjereld om kommer Sten Tolgfors att tvingas avgå?, Ola Möllerom att det är något ruttet med staten Sverige, Peter Johansson 1 om Tolgfors – Reinfeldts ljugande minister, 2 om vet inte regeringen Reinfeldt vad myndigheterna gör?, Alliansfritt Sverige om att Tolgfors erkänner – kände till vapenfabriken, Peter Andersson om att varje regering måste ta ansvar för sin tid, Anders Svensson om misstroendeförklaring mot vapenexporten,

Media: SydöstranFolketDala-demokratenLänstidningenÖstranAb,ExprSR 1234SVTSvD 1234DN 12

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


 


Dagens utmaning hur blir vi fler som tycker olika?

Idag släpps organisationsutredningens förslag från socialdemokraterna. Det är en annorlunda utredning på så sätt att det inte finns några färdiga svar. Istället bjuds ALLA in för att svara på frågor. Allt handlar naturligtvis om en sak. Hur partiet ska kunna forma nästa medlemsgeneration. 

För ett parti som har en ålderstigen manlig medlemskår är det en utmaning. För hur värvar vi medlemmar så att vi blir en folkrörelse – inte bara för äldre män i 58 års åldern? Hur behåller vi också kompetens som finns? Eller är det bara i sig en utmaning att ta tillvara på de synpunkter som kommer? Så att ord även omsätts i handling och inte leder till ytterligare medlemstapp? Samtidigt när jag läser utredningen tycker jag att det saknas en fråga nämligen;

 Hur vi blir en folkrörelse som är ödmjuk, nyfiken och öppen samtidigt som vi tillåter kreativitet, drivkraft och rätten att vara unik?

Läs organisationsutredningen, tyck, tänk och fundera. Starta en studiecirkel eller för upp frågan till den styrelse och kräv ett medlemsmöte för att få möjlighet att diskutera min ställda fråga. Eller ups – du kanske har en ännu bättre? Som att öppet kandidera?

Isåfall har du en utmaning, vem kan få flest svar? Du eller jag? Du har ända fram till 10 maj 2012 att skapa en rörelse – häng på!

  1. Skriv brev till partiledningen
  2. Maila organisationsutredningen@socialdemokraterna.se eller de som är med i organisationsutredningen (här hittar du diskussionsmaterialet)
  3. Svara på ett formulär
  4. Skriv en kommentar här och låt oss diskutera

Vill du bara stötta ett parti som nu håller på att öppna upp sig själv – gå med som medlem.

S personnummer till 72105 ( S ååmmddxxxx ) Det kostar 100 kr.

 

Bloggat: Martin Moberg om att det krävs en organisation för en fungerande politik, Annika Högberg om att sluta upp att kvotera in män! Håller så med dig Annika Högberg och tänkvärt Martin.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Kvinna umgås mer!

Det är internationella kvinnodagen. Siv Malmqvist låt ”Mamma är lik sin mamma” är fortfarande lika aktuell. Män agerar fortfarande som om de ägde världen och en del tror att de är jämlika. Det har fortfarande inte förstått att jämställdhet i högsta grad handlar om jämlikhet. Det handlar om människors lika rättigheter och möjligheter. Tyvärr är det fortfarande på det sättet att kvinnor i högre grad än män arbetar gratis. De allra flesta av oss kvinnor arbetar och på jobbet mellan 15:51 fram till 16:00, enligt Medlingsinstitutet officiella statistik. Det är inte bara en fråga om att hålla igen lönenivåer utan det är också en fördelning av resurser som i grunden inte är jämlik.

Men håller jag med Platon (427 f.Kr-348 f.Kr)?

Arbetsfördelningen måste ske efter kunskap och skicklighet, inte efter kön. Visar en kvinna att hon kan styra ett samhälle, så låt henne göra det. Visar en man att han bara duger till att diska tallrikar, så låt honom då göra det arbete som naturen har bestämt för hans del.

Faktiskt inte. Ovanstående låter fantastiskt men bakom ligger en retorik som får mig att uppskatta Platons skicklighet som talare. Väl medveten om sin samtid är han medveten om vad som händer med en kvinna som ska ta sig igenom strukturerna, traditionerna, värderingarna och ”häcklerierna”.

Å andra sidan faktiskt. För jag har fått förmånen att jobba i organisationer där genus inte har varit det väsentliga. Utan kunskapen. Vad som händer när det sker är framgång. För just att ta tillvara på olikheterna ger oväntade lösningar och inte minst en förmåga att faktiskt möta hinder på vägen till målet. En studie av professor T. Welbourne från Michigan Universitetet i USA visar att när kvinnor finns med i högsta ledningen då är aktieutvecklingen gynnsammare såväl i kort som längre perspektiv.

Men för mig handlar den internationella kvinnodagen om jämlikhet. De grundläggande mänskliga rättigheterna är inte förhandlingsbara. De som anser sig stå över lagen (oavsett genus) har ett synsätt som inte representerar den socialdemokrati som ska tillåta människor som vill att växa. Det borde inte ens vara svenskt. Kanske därför det är dags att kvotera in kvinnor i styrelserna. Men då inte samma kvinnor överallt eller för den delen unga.

Kort och gott ska kvinnorna som idag är välutbildade  inte behöva bevisa att de är lönsamma för att erhålla samma inflytande i samhället som män. Det kanske är på det sättet att vi måste börja visa det i handling.  Kanske det är på det sättet att vi måste arbeta efter den lön vi får som visstid-, tim- och projektanställda. Kanske de män som fördelar resurserna måste börja tänka om. Tänka på att fördela resurserna mer jämlikt.

Det är dags för att låta alla människor som vill växa. 

Bloggat (tack Martin): Martin Moberg om hundraårsperspektiv, Marika Lindgren Åsbrink om till Anna Sterky – kärleksfullt och solkigt, Alliansfritt Sverige om att jämställdhetsbonusen ökar inte jämställdheten, Enligt O om välkommen till en dag som tyvärr behövs, Peter Andersson om kvinnodagen och Lina Ben Mhenni, Kristian Krassman om ett bidrag på den internationella kvinnodagen, Peter Högberg om en lärdom av Hanna från Arlöv, Martin Mobergs betraktelser om önskan från barnfamiljerna själva att leva mer jämställt, Eva Hillén Ahlström om Stefan Löfven hos Lotte Nord, Helga von Pitbull om att precis så här var det nog inte tänkt, Roger Jönsson om att alliansen i Ystads kommun har slut på idéer – kommunfullmäktige i mars ställs in

Media: Sydöstran 12Dagens ArenaNorrländska socialdemokraten 12,Värmlands folkbladFolkbladetGotlands folkblad 1234Arbetarbladet 1,2Västerbottens folkblad 12ÖstranSvD 1234567DN 123456,AbLO-tidningen 1234Expr 12GP 1234SVTSR 12

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen

 

 

 

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare