Om priset för livets slutskede

Särskilt boende handlar om livets slutskede. Det är när världen åter igen har blivit en fråga om vad som kan upplevas. Det är inte en aktiv äldre utan en äldre som inte orkar särskilt mycket. Ofta är vi också i livets slutskede inte särskilt friska. Några har fått demens andra kanske har besvär med sina leder. Det som är nytt är jobbigt. Att bara flytta eller välja är en sådan stor händelse att det orsakar stor oro. När vi blir äldre blir vi helt enkelt ofta barn på nytt.

Segregationen i samhället har lett till en abstrakt diskussion som näst intill påminner om argumentation tagen ur chik-lit-litteraturen.  ”Du – det är häftigt, det är smart, det är roligt och det handlar bara om dig!”.

Men, faktum är att det är inte särskilt häftigt att välja när du har demens. Det är inte särskilt häftigt att betala skatt för vård som innebär att personalen sparar på blöjor och den äldre får färre byten än ditt egna barn. Det är inte särskilt häftigt att betala skatt för att få reda på att din mamma ramlat men inte blivit upptäckt förrän på morgonen. Anledningen? Företaget hade inte hade rätt bemanning.

Socialstyrelsen har konstaterat att Carema har lägre bemanning än kommunerna. Det tycker socialstyrelsen är anmärkningsvärt. För de som inte har något val – för de som inte har en egen röst – utan blir hanterade i slutet av sitt livsskede är detta upprörande.  Det är  tyvärr Carema som är det privata vårdbolag som blivit symbolen för vad vi inte vill att våra skattepengar ska gå till. Det handlar om vad som driver företaget.

Det är en fråga om moral och etik. Det är en fråga om att ha sunda värderingar som baserar sig på en humanistisk grund. Det kan inte marknadsekonomin åstadkomma. Marknadsekonomin handlar om att maximera vinsten genom att effektivisera verksamheten. Ha en lägre bemanning, spara på blöjor, värme och inte minst mat. Att låta ett sådant företag få fortsätta med verksamheten är skandal. Precis som det är en skandal att moderaterna i Stockholm sålt ut det vi byggt upp.

Det har konstaterats tidigare att det finns stora skillnader i kostnad för särskilt boende. En slutsats som dragits är då att kvalitet inte har med kostnaden att göra.  Det är i sig en intressant slutsats. Själv tänker jag att kommunerna ser olika ut. Kanske de med lägst kostnad har färre dementa? Personal som arbetat länge och har stor kunskap? Låga hyror? Eller bara råkar vara en kommun som har en liten administration?

Bloggat:  Alliansfritt Sverige om att Carema erbjuder aktiviteter i kissig blöja, Martin Moberg om vad valfrihet kan handla om,Ett Hjärta Rött om vad valfrihet betyder

Media: (Tack Martin) Tiden MagasinLO-tidningen 123SvD 1234TV 4 NewsSR 12AbExpr 12Nytt24SVTNkNTSkånskanGPDN 12NSDMetro

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Rökridåer och lögner högerns dilemma

I Sverige har alla det bra. Ingen är arbetslös och vi har en väl fungerande infrastruktur. Samtliga har gått ur skolan med betyg. Tack vare avregleringarna har välfärden förbättrats betydligt. Det finns ingen brottslighet och alla har ett hem.
Tänker vi själva eller vill vi bara tänka rätt? Funderar vi på hur verkligheten ser ut? Förstår vi vad rökridåer och lögner leder till? Var det smart att ge bort det vi har byggt upp av skattemedel, som tex sjukhus och skolor. Var det klokt att avreglera apoteken, posten, sj och inte minst elen? För på något sätt kan jag se ett sammanhang mellan den offentliga sektorns sönderfall och antalet lögner som bara blir fler för varje dag som går.

Det handlar om sjuka sjukförsäkringen, handikappade, arbetslösa och ja…apoteket. Eller för att inte tala om tidigare lögner där alliansen i Stockholm hävdade att man kortat ner vårdköerna (http://www.youtube.com/watch?v=Jk8TQvA3hyw), lögnerna om sjukförsäkringen, eller att arbete ska löna sig. Listan är lång och den verkar bli längre för varje dag som går.

Eller kanske är det att Statsministern (som ofta kliar sig på näsan) menar att vi kan låna ut 100 milj(arder) till IMF och men inte ge pensionärerna lägre skatter? Det är faktiskt så att vi då använder svenska skattepengar  för att betala Greklands kris och det skulle inte ske.

Tyvärr visar det sig att Statsministern har ett antal punkter som behöver förklaras. Jag undrar bara när det kommer att ske? Eller är det helt enkelt så att det faktiskt är dags att fundera på varför det tycks vara acceptabelt att alliansens företrädare hejdlöst kan ljuga. Kanske det bara är ett resultat av en okunnighet om att varje röst har en betydelse och att det går att påverka.

Det här visar hur viktigt det är tänka själv. Faktiskt är det också i sin ordning att tänka fel. Även för en statminister. Men om statsministern ständigt tänker fel är det inte då dags för oss som väljare att fundera? Ska vi ha en politik som ska handla om personangrepp? Där vi fyller listor på listor om vad som är rätt eller fel? Eller ska vi ha en politik som grundar sig på vetenskapen, fakta och inte minst etik?

Jag vet vilken väg jag vill gå och jag hoppas på att vi snart vet vem som kommer att företräda folkets röst. För inte kan det vara så som Robert Nyberg, illustratör på Aftonbladet visar, att vi inte längre bryr oss om varandra.

Bloggat:  Peter Andersson om Filippa Reinfeldt utan lösning på sjukvårdens finansiering, Norrköpingsbloggen om att vi kan använda vår makt, Skvitts om Reinfeldts lögner, Annika Högberg om ironi, Löntagarbloggen om bemanningsföretagens agerande

Media: N24VF, Dagbladet, Helgolandet, AB,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen