Det censurerade människovärdet

Det är sommar och jag har stängt av alla ljud. Ändå tränger det sig på i form av fågelsång och fattigfällor. Det är över hundra olika sånger i min trädgård precis som hundra olika ogrässorter. Jag tycker inte olikheter är enformigt. De flesta som tycker att allt och alla ska passa in i en mall har glömt bort att mångfald skapar styrka, jämlikhet och tillväxt. Orkar vi bara omfamna det som är olika kommer vi aldrig att ha vare sig tråkigt eller uppleva tiden som långsam.

Trägården är rik på färger och i solens glittrande strålar går den i allt från vitt till svart, rött till blått och gult till grönt. Det är då livet är som bäst. På trappen. I solskenet njutandes av den frihet som är. Ändå är den oberäknelig och kan inte nog studeras. Den kan inte ens modelleras. Här har jag tillgång till en rikedom som få i städerna har. Många som är i fattigfällan kan inte ens göra nässelsoppa. För stadens grönska har kommit att handla allt mer om det botaniska finrummet än om en trädgård som gör det möjligt att plocka sådant som är gratis mat.

Jag sitter här en stund och blickar ut och i mina tankar snurrar Reinfeldts uttalande. Varför är det viktigt för Reinfeldt att peka ut en grupp? Att ge oss en bild som inte stämmmer överens med verkligheten? Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer och i dess spår kommer urholkningen av välfärden. Det skapar en otrygghet och inte minst som jag skrev i mitt förra inlägg – fattigfällor.

Fattigfällor för barn, unga, medelålders, gamla, intellektuella, tjänstemän och arbetare. Det som hänt med vår välfärd är ett svek mot väljarna. Det är faktiskt ett svek och något så obegripbart att det antagligen är på det sättet att Reinfeldt med sin regering måste ljuga. Eller definiera det otänkbara. Här håller jag med Damberg. På punkt efter punkt döms regeringens och Reinfeldts åtgärder ut. Istället för att göra något ägnar sig Reinfeldt och regeringen åt definiera om begrepp och definiera nya grupper som riskerar att få det värre. Det finns ett slags outtalat hot. Olustigt helt enkelt.

Barnen i biafara har det värre – vad glad att det inte är du. Etniska svenskar som är mitt i livet har det bättre…du kan få det värre.  Genom att definiera en grupp individer talar han om att det är i sin ordning att människor som inte tillhör gruppen är arbetslösa. Det är i sin ordning att människor hamnar i fattigfällor. Fattigfällor som beror på dålig arbetsmiljö. Fattigfällor som är skapade därför att de löner som betalas inte räcker till hyra och mat. Än mindre till A-kassa och framtida pension. För i den låga lönen försvann också tryggheten på ålderns höst.

Jag sitter på trappen och försöker njuta. Men Reinfeldts uttalande är som en sticka i själen. Det berör illa och känns respektlöst. Hur ska jag försöka förklara – det är som regeringen och Reinfeldt gjort det till sin skyldighet att vilja misstänkliggöra alla som är emot, arbetslösa, sjuka och utanför. Att censurera genom att försöka glömma och gömma är början på något dåligt. Ungefär som vår regering och Reinfeldt inte längre respekterar livets värde.

Så kommer jag då till början och slutet. Det är ett fantastiskt väder ute och livets mångfald har aldrig varit så bejakande.Kanske det är som Karin Pettersson skriver. Att alla politiska ­karriärer slutar i misslyckanden därför att markkontakten ­släpper när man ­börjar tro på det ja-sägarna säger.

Livets värde

Än tycks det mig just i de stormande, 
brottande lidelsers krig 
är just det byggande framtidsformande 
för allting, som lever, och mig.

Än tycks det mig just, att det leende 
världslivet just som det är 
med frittglada ögonen seende 
inom sig all himmelen bär.

Då komma de mörka förkrossande 
dödsdystra tankarnas flöde 
med budet: ”det enda förlossande 
för livets lycka är döden”.

”I paradisängden förtorkar ej 
det liv, som evinnerligt grönskar”, 
- då svarar jag: ”längta jag orkar ej 
till det jag ej känner och önskar!

Ur ”Gitarr och Dragharmonika” // Gustav Fröding

Läs mer: Peter Johansson om varför är folk arbetslösa, Westerholm, Andreas Johansson, Ulf Bjereld, Karin Pettersson ledare AB, Dambergs syn på regeringens hantering av siffror

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Hur kan det glappa så på arbetsmarknaden?

Idag är det partiledardebatt. Faktiskt vet jag inte ens om jag kommer att orka titta. Orsaken är helt enkelt att jag varit ute i trädgården och rensat ogräs. Under tiden har jag funderat på varför det är nödvändigt att rea arbetskraften? Är det inför pensionsavgångarna? Är det därför att någon tror att det skapas tillväxt? 

Vi har skrivit ett par insändare och konstaterat att arbetsförmedlingen borde granskas. Anledningen är att vi har fått uppgifter om att handläggare som inte sköter sitt uppdrag. Det erbjuder arbetsgivare kompetent gratis arbetskraft. Praktik kallas det för. Andra – som Göran och Leine visar på får en lön som arbetsförmedlingen kommit överens med arbetsgivaren om.

Det är helt enkelt inte korrekt att rea ut kompetent arbetskraft. Det handlar om politiker som lägger sig i lönerörelsen och Svenskt Näringsliv som kräver att få se alla mellanbud.

Så vad vill jag att Löfven ska säga idag? Förväntar jag mig något? Nä, jag har nämligen rensat ogräs. Det kommer upp hela tiden och därför kan jag väl som Westerholm säga, det blir nog inget nytt under solen. Vi kvinnor kommer även fortsättningsvis få betala för mäns konsumtion. Jämställdhet har de sista tjugo åren nämligen inte blivit en fråga som något parti drivit på ett sätt som i handling verkat trovärdigt.

I kölvattnet kommer även frågan om barnfattigdomen. För när kvinnor inte kan försörja sig då drabbas även barnen.

Men om jag får önska något igen, så är det att Löfven tar upp diskussionen om det civila samhället och socialt företagande. Jag önskar också att arbetsförmedlingens verksamhet granskas ordentligt. De historier som nu framträder där arbetsförmedlingen medverkar till lönedumpning – det är inte i sin ordning.

Nå till sist, jag har rensat ogräs och insett att rosorna aldrig varit så makalöst fina. Det är dags, precis som Hallandsbloggens Gerry skriver att tala ur skägget.

Så Woldarski? Du tycker att vi kvinnor är vänster för att vi inte vill acceptera lägre löner? Trots att du skriver som en gud kan jag inte låta bli att hålla med Sommerstad. Din bild stämmer inte med verkligheten och frågan är när du tar i skolfrågan?

Media (tack Sebastian): DN1DN2DN3SVT1SVT2SVDGP.


Välfärden viktigare än stat och kapital

Tänk er att slå upp ett förhandsexemplar av en bok. Det har jag fått göra och njutit av inbjudan att tänka. För frågorna som ställs i Ardins, Linderyds och Ricknes nyutkomna bok ” Välfärden är för viktig för skötas av bara staten och kapitalet” är värd att tänka kring. Inte bara läsa – utan verkligen tänka. Det finns nämligen ett problem. Vi kan inte längre negligera det utan vi måste aktivt börja ställa fler frågor.

Vi har en befolkning som stadigt blir äldre, friskare och samtidigt sjukare. Färre ska försörja fler. De modeller som vi har haft har handlat om att lösa behov av försörjning genom pension, omfördelningen via skatt  eller genom sk frivilliga försäkringar. I takt med att vårdbehovet ökat har frivillig insatserna ökat. Kort och gott konstaterar boken att det inte fungerar. Något som dagligen  uppmärksammas när brister belyses.

Inom vårdsektorn har valfriheten blivit en marknad där få företag tar hand om äldreomsorgen och gymnasieskolorna. Boken pekar på att de samlade kommunala resurserna för äldreomsorg mellan åren 2000 till 2009 minskat. Samtidigt har den ideella sektorn ökat. Med det, menar jag, även  kostnaden för att hantera mångfalden. I syfte att hålla dessa kostnader nere har det lett till att staten och kommunerna utvecklat kvalitetsmått och regelverk som lett till en standardisering. Författarna ställer sig frågan om det är bra.

Mångfald innebär inte nödvändigtvis minskade kostnader.  Privata företag kommer att agera inom ramen för sina mål precis som ideella aktörer. Därför är det viktigt att vi inte längre pratar om resursbrist. Vi måste helt enkelt våga börja prata värderingar och inte minst hur det civila samhället och morgondagens välfärd ska se ut.

Författarna konstaterar att det finns ett myller av tankar och ideer. Därför är det viktigt att bjuda in till olika typer av lösningar som möjliggör sociala innovationer, empati och inte minst en acceptans för vad det innebär att vara äldre eller barn och sjuk. För visst finns det många goda exempel som ”Lilla Erstagården” eller utveckling av teknik som möjliggör ökad frihet för människor med olika typer av handikapp.

Därför är det viktigt att faktiskt fundera över värdegrunden och vad vi önskar för vård i livets olika skeden. Här håller jag med författarna om att fokusering på nyckeltal eller kostnadseffektivitet innebär risker. Det bjuder inte in till innovationer som mycket väl kan vara morgondagens lösning.

Jag rekommenderar dig att läsa boken och delta i samtalet kring morgondagens välfärd. Inte minst att berätta om sociala innovatörer, innovationer, nya frivilliga former och förslag på lösningar.

Däremot tror jag kanske inte på utökad avdragsrätt eller mer flexibla upphandlingar. Inte utan att detta faktiskt kopplas till en rejäl diskussion om värderingar och etik. Precis som att det inte räcker med breda kvalitetsmått utan att det finns en konsekvens för de som inte uppnår mål. Men, det här är inte enkelt och därför handlar det i hög grad om att tänka och fundera. Ställa fler frågor och hitta fler lösningar.

Självklart känns dock uppmaningen om att värna det civila samhällets oberoende och utredningen om ny bolagsordning.

Läs!

Media: Anna Ardins blogg, Westerholm, Kulturbloggens recension SvD BrännpunktAftonbladet,  Aftonbladet2.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionenBloggar.seNyligen


Öppet brev till Anders Borg

Idag har Landstingsrådet Åsa Kullgren skrivit ett öppet brev till finansministern Anders Borg. Anledningen är regeringen tidigare har gett en kommitté ett uppdrag att utvärdera utjämningssystemet. Landsting och kommuner tar ut skatt. För detta får vi lagstadgad samhällsservice. Lagar som staten riksdagen fattar betslut om och regeringen föreslår. Man skulle kunna säga att riskdagen och därmed moderaterna ställer upp kvalitetskraven. Sen är det upp till landstingen och kommunerna att verkställa beslutet.

Allt kostar pengar. Det här är alltså en fråga om vem som ska betala vad.Hur går det då till? Kommunerna (landsting är också en kommun) får intäkter genom skatter och avgifter. Problemet är att denna intäktsbas är lättrörlig och förknippad med hur många medborgare som bor i kommunen. Den tredje inkomstkällan är därför statsbidrag.

För att kringgå detta problem har Sverige ett omfattande system för utjämnande omfördelning mellan kommunerna.Målsättningen är att kommunerna ska kunna erbjuda sina invånaresamma service oberoende av det egna skatteunderlaget och strukturella skillnader i kostnadsläge. Vi skulle kunna kalla det för skatteväxling eller ett system för utjämning av skatter för att hålla en likvärdig service för tex äldre eller individ- och familjeomsorg.  Ett system med ambitioner ger tyvärr upphov till nya problem. Omfördelningarna mellan kommunerna kan potentiellt missbrukas i strategiskt syfte.

Problemet är att dagens strukturella förändringar lett till att kommunerna inte klarar av att hålla servicen på samma nivå. Det här innebär att skillnaderna ökar. Skolan är ett sådant område, hemtjänsten ett annat och inte minst förmågan att i dåliga tider tillhandahålla sådana enkla saker som försörjningsstöd.

Som det är nu skapar systemet en inlåsningseffekt. Effekten är att de som söker arbeten inte har råd att söka arbete på annan ort. Arbetskraftens rörlighet minskar. De resurser som varje kommun har är inte längre effektivt använda. Vi har bostäder – andra orter har arbetstillfällen. Vi är inte längre anpassningsbara, vilket är ett måste i dagens föränderliga samhälle.

Vad beror det på? Det saknas drygt 500 000 bostäder i regioner där arbetstillfällena finns. Där bostäder finns saknas de arbetstillfällen. Pendlingen mellan orter där arbeten finns och där bostäder finns fungerar inte. Det fungerar inte för att priset är för högt i relation till den betalda lönen och dels för att investeringar inte genomförts så att tågen kan gå som de ska.

Det är en mismatch som hotar tillväxten. Men den är betydligt allvarligare eftersom det inte bara handlar om jobb. Det handlar om förutsättningarna för att kunna leva ett liv i Sverige.

Utjämningssystemet är komplext och behöver ses över. De som har deltagit i arbetet är nu rörande överens. Mitt påstående är därför inte taget i luften när jag påstår att dagens system faktiskt bidrar till en ökad mismatch. Alla är överens om att något måste göras mot bakgrunden av de förändringar som skett i samhället i övrigt. Effekterna av avregleringarna har bidragit till denna anomalia.

Därför finansminister Anders Borg skulle jag vilja ha svar på följande frågor,

1. Är det sant att kommitténs arbete ska läggas på hyllan?

2. Vad gör ni åt inlåsningseffekterna?

3. Hur ska kommunerna klara av att hålla likvärdig service när kvalititeskraven från er ökar?

4. Hur är det tänkt att de landsting som har hög andel vårdtunga grupper ska klara sitt uppdrag?

Tack Peter för att jag fick bli dagens lästips.

Description unavailable

Borg kommer utjämningskommitttens arbete läggas på hyllan? (Photo credit: danieljordahl)

Media: Martin MobergMölndal, Statskontorets utredning, Hanif,DNSRSVT

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Pst Reinfeldt…du glömde något

Idag är enligt SCB närmare 390 000 utan arbete. Det innebär ökade kostnader för staten och minskade intäkter. Det är en förlust för alla de som nu är öppet arbetslösa för att de hamnar i en situation där de inte längre blir attraktiva. De är utanför. De är inte längre innanför och därför inte valbara.

Men om du läser detta och inte är valbar, tro inte att det är på det sättet. Staffan Lindström skriver idag på sin blogg följande:

För att vara anställningsbar så måste enligt mig tre saker uppfyllas.

1. Personlig kompetens

2. Behov av arbetskraft

3. Framtidstro

Visst är det på det sättet. För alla kan inte starta företag eller leva på Rut och Rot-avdrag. Faktiskt är arbetsmarknaden för de som bor på landsbygden eller vill starta ett eget företag svår. Det är svårt därför att om du nu skulle få ett arbete är det med största sannolikhet i någon annan kommun. Det är svårt för om du startar ett eget företag har folk inte råd att köpa dina tjänster.

Ett sådant praktiskt exempel är en ungdom som hittar ett jobb på en restaurang i Stockholm. Ponera att de får 14.000 kronor före skatt. Visste du då att de kommer att få betala drygt 3 500 kronor för att ta sig från  Flen till Stockholm? För att inte tala om tågtider som gör det omöjligt att ha de arbetstider som arbetsgivaren sannolikt kräver och den stora frågan är då? Var ska de bo?

Kontentan (vilket jag skrivet om tidigare – här om vem tror att arbetslösa är lata och här om ungdomsarbetslösheten är en borgerlig fråga och här om att fabricera fakta) är att den som är arbetslös blir instängd i sin egna kommun. Varför? Jo nuvarande regering har gjort alldeles för lite för att se till att kollektivtrafiken flyter samtidigt som priserna inte står i relation till drömmen om en flexibel arbetsmarknad.

Bloggat: Staffan Lindström, Iakttagaren, Martin Moberg

Media (tack Staffan): DN, Arbetarbladet, GP, Hela Gotland, SVT, SVT

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


(M)arknaden splittrar allliansen

Ärlighet varar längst – eller hur? För inte så länge sedan visade det sig att en viss typ av människor i högre grad tycker att det är i sin ordning att luras. De som har. Påminner det här om något? Är det konstigt att moderaterna tycker att det är i sin ordning att dra ut på sanningen? Det påminner om att de faktiskt inte förklarar varför de sålt ut så många fastigheter till underpriser eller varför vinster i miljardklassen gått till vårdföretagen. De skandaler som nu börjar etablera sig kring den moderatförda politiken kanske handlar om att de tycker att de är i sin ordning. Det är politiker som blivit vad som kallas för ”street-level” orienterade. Med det menas att moderaternas löften och den bild som moderata politiker framför inte är trovärdig. Vi är fler som inte längre känner igen oss. Vi är fler som vill något bättre och det är en stark kraft som kommer att växa.

Det är vi väljare som valt. Vi ser konsekvenserna av den förda politiken. Den är inte bara beroende av det som händer i Europa. Det är en fattig moderat förd politik som skapat otrygghet. Vi väljer att konstatera att det inte är ett samhälle där innovationerna ska stå tillbaka. Vi väljer ett samhälle där ärlighet är lika viktig som forskning. Vi väljer också ett samhälle där alla människor har rätt och möjlighet att växa för att bidra till tillväxt. Vi ser att den förda marknadspolitik som Moderaterna valt har lett till färre arbetstillfällen. Precis som välfärden inte längre skapar tillväxt. Precis som statistik ibland är verkligen enkelt. För i genomsnitt kan vi föda 1.5 barn. Det betyder inte att världen ser ut på det sättet.

Men vi ser också att det leder till ökade kostnader för oss skattebetalare och det är inte rätt. Det är inte rätt att skatterna går till vinster. Vinster ska gå till verksamhet eller till välfärd. Vi vill bli garanterade god omvårdnad. Vi vill att våra barn ska kunna jobba i Sverige och framför allt att det finns en balans mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är blå bubblor som brister, vilket jag skrivit om tidigare. Men det är också en politik som är förödande för vår framtidstro. För ett samhälle som ska fungera kräver arbetstillfällen.

När moderaterna därför menar att det skapat ett bättre samhälle – då undrar jag för vem? För de som är vinnare eller för de som är förlorare? För de som ärliga eller för de som är oärliga? Eller gäller bara resonemanget de som är med och  - då undrar jag är moderaterna är överens med Kristdemokraterna, Centerpartisterna och framför allt med sin egna väljarkår?

Stefan Löfven har inlett en innovationsresa och Magdalena Andersson har satt målet att att Sverige ska ha världens mest gynnsamma klimat för kunskapsintensiva företag. Det är utmanande och det är spännande. Framför allt ger det resultat istället för ökade kostnader för staten och därmed framtida skattehöjningar för oss alla.

Pinocchio - den nya (m)askoten?

Pinocchio - den nya (m)askoten?

 Här flera läsvärda tips: Martin Moberg om dilemmat med vinster i välfärden, Peter Högberg om en ändrad åsikt ifrågan från blankt nej till kanske, Ola Möller om att inte vara ense i frågan med undertecknad, Roger Jönsson, Peter – alias Röda berget och Johan Westerholm på samma tema.

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Fina ord sätter inte mat på bordet

Varje månad dras skatt från vår lön, pension, A-kassa eller för den delen sjukpeng. Till detta kommer att vi betalar moms och avgifter. Ibland går pengarna till staten, kommunen eller landstinget men vem som bestämmer över dessa medel som sedan ska omfördelas är ibland högst oklart. Ett samhälle som skapar tillväxt bygger inte på att vi får människor att skämmas. Det bygger inte på att vi medvetet bygger upp en struktur som påminner om de skolor som moderaterna varit med och etablerat. Ett samhälle som är starkt och friskt utgår inte från resonemanget: ”Att göra rätt för sig är att arbeta.”

Om så vore fallet, vad gör då de som lever på sitt kapital eller på vinsten från sitt företag? Det undrar jag. Fina ord sätter nämligen inte mat på bordet.

Låt mig hålla det här enkelt. Skatt betalar vi alla. När privata utförare går in i den offentliga sektorn då ökar våra kostnader. Det sker inte över en natt och det sker inte över tio år. Det sker när företagen blir så pass stora och starka att de kan göra vad de vill. För den som önskar sätta en vänster-etikett på detta så har jag bara en mening till. Detta är nationalekonomisk högerteori. 

I USA lanserades en hel del privata projekt på 1980-talet. Professor Donahue har i sin forskning konstaterat att det blev inte bättre. Snarare sämre. Färre fick tillgång till en genomsnittlig god vård. Det blev fler större koncerner och precis som canser när den upptäcks försent gick de som var fattiga allt längre med sina sjukdomar.

För mig har vinster i välfärden ingenting med upphandling att göra. Vi kan ha hur många kontroller som helst och ändå blir det fel. Vad det handlar om är att vi  måste se till att värna en äldreomsorg och en vård som ger en genomsnittligt god omvårdnad. Det som är guldkant – där kan de privata utförarna vara med. Men det ska då inte betalas av skatt. Kanske det istället ska betalas genom försäkringar eller ur ett eget förvärvat kapital. Men inte via skattesedelen. En marknadsbaserad stat har inte framtiden för sig. Den måste hitta en kompromiss och glömma det globala perspektivet. Det skapar inte tillväxt. Det skapar bara en värld där ingen förstår vad som kan göras för att göra saker bättre.

Hopp bygger på att vi är ärliga. I det ligger också att erkänna när en politik är misslyckad. Moderaterna har misslyckats. Det visar sig igen (arbetslöshet) och igen (sjukförsäkring) och igen (välfärdens månglare) och igen (när redovisas partibidragen?).

Sveriges Radio TV Clock in the 1960s.

Då var det massarbetslöshet - det är så igen

Bloggat: Alliansfritt om moderaternas vallöften, Högberg om egna tvivel kring vinster i välfärden

Media: SVTSvDSvD2,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Moderat politik gör hushållen till förlorare

Behöver jag säga något om den hjärtlösa politik som bedrivs av moderaterna? Ta bara arbetslösheten, den sjuka sjukförsäkringen, friskolereformen, vårdskandalerna, partibidragen, forskningen och för att inte tala om tillväxten. Den ena myndigheten efter den andra har kritiserat regeringens förda politik. En politik som absolut inte främjar vårt samhälle. Miljön är ett sådant område. Inte ens i dessa frågor kan regeringen hålla sams eller för den delen föra en politik som är trovärdig. Inte ens  Riksrevisionen ger regeringen godkänt.

En granskning som Riksrevisionen gjort och som presenterades på alla hjärtans dag visade att hushållen fick betala mycket mer än näringslivet för sina utsläpp. Hushållen betalar energi- och koldioxidskatter med cirka 2 800 kronor per ton koldioxid medan industri- och energiföretagen i genomsnitt betalar cirka 140 kronor per ton koldioxid. EU:s handelssystem för utsläppsrätter förstärker dessutom skillnaderna i Sverige.

Mellan 2005 och 2010 fick svenska företag i EU:s handelssystem ett överskott av utsläppsrätter som motsvarar ett värde på cirka 1,8 miljarder kronor. Stora delar av näringslivet har därför fått en stor förmögenhetsöverföring utan att ha behövt göra något för att minska sina utsläpp.

Det är därför inte bara en fråga om vad som ska utvinnas. Det är också i allra högsta grad idag en fråga om vem som ska betala för vad. Eller vem som har intressen för vad. Kina har tex starka intressen av att utvinna i Arktisk och Danmark ger dem rätt.

När Sverige nu tar över ordförandeklubban i det Arktiska rådet är det därför intressant att studera hur Carl Bildt agerar. Det är säkert inte bara miljön som ligger för hans ögon.

Hur går det (m)ed offentliggörandet av partibidragen?

Kete Kina Rangiputa beach verti

Kete Kina Rangiputa beach verti (Photo credit: mark_whatmough)

Bloggat: Johan Westerholm – mer pragmatisk och säger utvinn, Martin Moberg, om att Lena Eks uppfattning, Alliansfritt Sverige om att regeringen är både för och emot oljeborrning i Arktis, Peter Johansson om att Regeringen inte är en demokrati

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Forskning viktigt för framtiden

Två tredjedelar av svensk högskoleundervisning bedrivs av lärare med låg eller ingen egen forskningsaktivitet. Det är inget förvånande. Vem har inte stött på elever som lär elever. Men det allvarliga i detta är att kvaliteten blir lidande. Nu finns det oerhört begåvade elever som lär elever, men erfarenhet och vägledning kan många gånger vara centralt för ett lyckat resultat.

Agenda för forskning har granskat forskningsanknytningens teori och praktik i dagens svenska högskola. Projektets bearbetningar av siffror från Statistiska Centralbyrån, SCB, visar att endast få aktiva forskare undervisar vid svenska lärosäten. Andelen är generellt lägst inom medicin (när de ännu ej forskningsintensiva vård- och omsorgsvetenskaperna räknas in). Lärarnas meritering är också tämligen låg inom teknikutbildning utanför de ”gamla” lärosätena.

Här finns idag stora brister vad gäller politiska mål. Det är farligt för Sverige att tro att de bästa inte ska behöva lära upp de som kommer att bli bäst. Det behövs en tydlig strategi och inte minst satsningar på forskning. För forskning är lika viktigt precis som att vi behöver se över regler som finns till för reglerentreprenörskap och god arbetsmiljö.

 

ANDEL UNDERVISNING SOM BEDRIVS AV AKTIVA OCH MERITERADE FORSKARE
Utbildningstyp Hum/sam Medicin Naturvet Teknisk Samtliga
Samtliga lärosäten 8 % 5 % 12 % 7 % 8 %
”Gamla” universitet och fackhögskolor 12 % 7 % 14 % 8 % 11 %
Nya universitet och högskolor med rätt att utfärda examina på forskarnivå 4 % 2 % 4 % 6 % 4 %
Övriga statliga högskolor (exklusive konstnärliga högskolor) 4 % 1 % 4 % 5 % 4 %


Tabell:
 Antal årsverken inom undervisning på grundutbildning utförda av professor, forskarassistent, lektor eller forskare som forskar minst 50 % av sin arbetstid, i förhållande till det totala antalet årsverken inom undervisning. Källa:www.iva.se

 

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Vilket kanongäng och kungagäng!

Först ett stort grattis till kungafamiljen som nu är på väg att bli ett helt gäng. Sen vilket kanongäng som nu kommer att inspirera oss till valseger. Det här ger oss den balans och styrka som behövs. Styrka, tydlighet och enkelhet är ord som jag ser framför mig. Men också rättspatos och inte minst empati med förmåga till ett klart kyligt intellekt.  Det här är ett gäng som tillsammans med alla andra erfarna (som jag nu hoppas vi tar tillvara på) kommer att sätta fart på galoscherna.

Det är som Martin Moberg formulerar sig  ”Nu kör vi! :o)”

Till båda gäng (ja – jag gillar kungafamiljen – fast fy kungen) har jag bara en enda liten hälsning. Den kommer här…

Dröm om morgondagen, minns gårdagen och Lev idag.

Gängens device? Dröm om morgondagen, minns gårdagen och Lev idag. Nu kör vi :o)!

 

Bloggat (TACK M) : Ola Möller om det nya laget, Staffan Lindström om att precis allt kokar ner till skolan och barnen, Tord Oscarsson 1 om Magdalena Andersson, 2 om S nya laguppställning, Tokmoderaten om ”Waidelich 2.0″ och slutet på demoniseringen?, Möjligheterna(s) Vilhelmina om (S) nya laguppställning, Mikael Andersson om att vänsterfalangen ska ha bitit tillbaka mot Löfven (?)

Media: ANPAb 1234GPSVT 12SvDDNExpr 12

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare