Om konsten att stapla lögner

Veckan har varit riktigt intressant. Därför att mycket har hänt och ändå inte. En stor fråga för borgerligheten verkar vara att försöka lägga reformarbetet på oppositionen. Eller för den delen undvika frågeställningar som faktiskt visar att regeringens förda politik är ett misslyckande. Det handlar om att vi har en regering som gång på gång simulerar fakta. Ett sådant exempel är jobbskatteavdraget. Det går inte att på ett trovärdigt sätt säga hur regeringens jobbskatteavdrag har påverkat sysselsättningen enligt Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Ifau).

Studien visade att sysselsättningen ökade mest bland de som fick störst skattesänkningar. Men det fanns ett problem: Det mönstret fanns redan innan jobbskatteavdraget infördes. Det antyder att det finns andra faktorer som delvis förklarar resultaten. Det andra problemet är att jobbskatteavdraget ätits upp av andra poster som tex ökade kostnader för kollektivtrafik, energi och inte minst andra avgifter som  tidigare gått via skattsedeln nu istället belastar den enskilda.

Det stora problemet är vårt skattesystem. Vårt skattesystem har åter igen blivit ett lapptäcke som inte längre ger de effekter som önskas. Därför är det viktigt att sträva efter enkelhet som leder till att vi i Sverige har ett samhällskontrakt som inte skiljer sig åt mellan län, kommuner och orter. Det har jag skrivit om här i ett öppet brev till Anders Borg.

Faktum är att vi får betala mer idag än någonsin för att upprätthålla statsapparaten. Skattesystemet har genom sin komplexitet lett till högre transaktionskostnader dels genom ökade administrativa kostnader och dels genom ökat behov av kontroller. Inte minst har de ökade kontrollerna lett till att förstärka utanförskapet och ohälsan. Regeringen har helt enkelt misslyckats med sitt uppdrag. Nämligen uppdraget att se till att vi som medborgare kan försörja oss själva och våra familjer. Då hjälper det inte att ställa frågor till oppositionen. För det är tydligt, precis som jag skrivit att det faktiskt verkar som Reinfeldt och gänget glömt vad deras uppdrag är.

För mig är det självklart att fortsätta att fundera över  effekterna kring LO-ekonomernas förslag som de presenterar i sin skatterapport. Läs den gärna för den innehåller flera goda förslag. Det är helt enkelt dags att se till att vi får ett skattesystem som gynnar samhället och människans rätt att växa.

Bloggat: Högberg, Johansson, Jönsson, MobergWesterholm på samma tema

Media (tack Peter): ExpExp2Ab,DN,

Mer hittar du på NetRootsIntressantSAPPolitometernÖppna kriskommissionen,Bloggar.seNyligen


5 kommentarer on “Om konsten att stapla lögner”

  1. […] Bloggat: Peter Högberg. Helena Ericsson […]

  2. Jonny Disenfeldt skriver:

    ”Det andra problemet är att jobbskatteavdraget ätits upp av andra poster som tex ökade kostnader för kollektivtrafik, energi och inte minst andra avgifter som tidigare gått via skattsedeln nu istället belastar den enskilda.”

    1. Jobbskatteavdraget ger en familj med två heltidsarbetande normalinkomsttagare ca 3500:- mer i månaden i plånboken.

    2. Ökade kostnader för kollektivtrafik, energi etc hade vi haft oavsett regering. Med en rödgrön regering hade vi haft ännu högre energiskatter, speciellt på drivmedel. MEN, vi hade INTE haft jobbskatteavdraget.

    Vi som arbetar hade alltså haft betydligt mindre i plånboken, månad efter månad, år efter år med en rödgrön regering. De som är arbetslösa hade haft det bättre med en rödgrön regering, speciellt de arbetslösa som tidigare haft höga löner.

  3. Vidi skriver:

    Jobbskatteavdraget har stort etiskt värde: den som arbetar skall
    premieras. F ö var Sverige i europeiskt perspektiv ett lågskatteland
    fortfarande i mitten av 60-talet. Heder åt Wigforss och Sköld! Det var
    Sträng som startade urspårningen så att vi på Feldts tid betalade
    58% av BNP i skatt. Men det mesta var rundgång. Mycket jobb för
    politikerna med ”omfördelning”, men dyrt för medborgarna.


Lämna en kommentar