Att kasta pärlor för svin

Under regeringens tid har Sverige blivit ett delat land. Inte bara rent ekonomiskt utan också i en del där skattesänkningarna skapar inlåsningseffekter för de som bor i landsbygden. Regeringens förslag på sänkt restaurangmoms är ett sådant exempel. Skattesänkningen är som att kasta pärlor för svin. 

Precis som i USA har småföretagen problem med att klara sin ekonomi. Orsaken är att alltfler är arbetslösa. När fler blir arbetslösa  minskar hushållen konsumtionen. Det får en direkt effekt på USA:s tillväxtförmåga. Samtidigt är vi vad som kan liknas vid en lågkonjunktur. Den kommer även att påverka Sverige. Fler blir arbetslösa, utförsäkrade samtidigt som fler familjer med barn kommer att vräkas. Klyftorna och fattigdomen ökar.

Det räcker inte med att Sverige – för tillfället – har ett bättre ekonomiskt läge än Spanien, Italien och Grekland. BNP för Sverige har knappt återhämtat sig från de nivåer som rådde under fjärde kvartalet 2007. Att säga att det räcker med ordning och reda – när vi står inför en lågkonjunktur – är ungefär som att dansa med vargarna.

Första året kommer den halverade restaurangmomsen att innebär 5,4 miljarder mindre i intäkter. Det beräknas ge 3 500 helårsjobb – på lång sikt. Det är inte ens säkert. Det är bara en from förhoppning om att de småföretagen som jobbar mer än 40 timmar i veckan ska anställa. Gärna fler invandrare och ungdomar. För just Centern är det en fråga om att öka integrationen och jag skäms. Är det ökad integration? Är det inte istället att förstärka den klyftan som finns i samhället där vissa yrken är mer acceptabla för invandrare än andra?

Om restaurangmomsen sänks är det för att fler småföretag ska anställa fler. Samtidigt befinner vi oss i en lågkonjunktur. Jag tror inte att restaurangägaren kommer att anställa fler. Inte ens på timme. Anledningen är helt enkelt att när fler blir arbetslösa – då spenderar hushållen allt mindre pengar. Särskilt på utelivet.

Och vad kommer resonemanget om att vi har råd? När alltfler människor hamnar i utanförskap. De kommer knappast att kompenseras av att räntorna blir lägre – för konstigt nog – alla bor inte villor. De kommer snarare att som hyresgäster drabbas av misslyckade avregleringars allt högre priser på el, telefoni, resor och medicin. Det är ökade kostnader för varje enskild som inte går i takt med inkomstminskningen. Dessa fem miljarder hade kunnat användas på ett bättre sätt. Priset för utanförskapet – är betydligt högre än vad vi någonsin kan föreställa oss.

Nej, det är dags att tänka om. Tänka om och satsa på ett samhälle där vi tar hand om varandra och bygger något gemensamt. En framtid där vi alla har plats och är med.

Extra lästips: Marika Lindgren Åsbrink

Media: Expr, DN, Ab 1, 2, 3, Nyheterna 1, 2, 3, SvD 1, 2, SR 1, 2,

Bloggat: Peter Andersson, Staffan Lindström, Johan Westerholm Göran Johansson, Eva Hillén Ahlström, Lars Bäck, Kent Persson, Per Ankersjö, Martin Moberg, Peter Johansson, Sebastian Stenholm

---