Vadå hurra? Det är dags att ta på sig rödstället

Det är inte i sin ordning att applådera Alliansen som tycker att de är framgångsrika eller gnälliga. Inte heller att hurra för att opinionssiffrorna visar att Socialdemokratin åter igen är i ropet. Att glädjas när arbetslösheten är hög, barnfattigdomen ökar och utanförskapet stiger. Nej det är inte i sin ordning. Våra nya siffror är ett uppdrag. Det speglar väljarnas verklighet. En verklighet som handlar om soppkök, att inte kunna köpa skor till sina barn eller för  den delen böcker till skolan. Det är ett Sverige som blivit segregerat och där sötebrödsdagarna är över för allt fler.

Att hurra är som att inte förstå att väljarna är som sanden som rinner mellan fingrarna. Att applådera Alliansen är att tycka att det är i sin ordning att ungdomar ska diskrimineras och fler jobba tills de dör. Eller att anse att över närmare 390 000 är fritidsforskare istället för arbetslösa som en följd av förd ekonomiskt politik.

Men det är inte bara här politiken är misslyckad. Alliansen har bokstavligt talat tömt Sverige på tillgångar. De tillgångar som jag talar om handlar om dig och mig. Våra barn. För anstränger sig gör bara den som har möjlighet. Innovationer har kommit från väljare som vågat ta språnget och tänka. Såväl innanför som utanför boxen. Men där mänskliga värden är centralt.

Den politik som Alliansen för applåderar jag inte – de har ett genuint problem med sina organisationer som inte är demokratiskt organiserade. Därför applåderar inte heller jag våra väljarsiffror när jag vet att vårt parti har lång väg kvar. För vårt parti ser möjligheterna att ha högt till tak. Inte minst är vi ett parti som välkomnar demokratins samtal och såväl tjejer som killar.

Den politik som Alliansen står för applåderar jag inte. För vad är de? Är de Alliansen eller är det en splittring vi ser? Vill de ha lägre löner för ungdomar eller vill de inte?  Lägre löner som leder till minskad konsumtion och ännu lägre tillväxt.

Vi måste bort från de som inte tror att soppköken, arbetsköerna eller barnfattigdomen inte finns. De som vill få oss att acceptera att vårdcentraler och skolor ska delas ut till privata aktörer mer eller mindre gratis. I Sverige är det inte längre sötebrödsdagar. I Flens kommun ökar arbetslösheten och barnfattigdomen, något som jag senast skrivit om  här och jag rekommenderar dig också att läsa mer i ämnet som tex Folkets ledare. Det är helt enkelt dags att sätta på sig rödstället och gå ut att göra något konkret.

Väljarna är som sand mellan fingrarna. Våra siffror är ett uppdrag. Det speglar väljarnas verklighet. En verklighet som handlar om soppkök, barnfattigdom och ökad arbetslöshet. Det är ett Sverige där sötebrödsdagarna är över.

Därför är det viktigt att socialdemokratiska politiker ser bortom dagens glädjande siffror. De är ett uppdrag och väljarnas vilja. Det är en verklighet för allt fler som drabbas och därför inget att vara glad över. Istället behöver vi göra mer. Mer för allt fler som hamnar utanför och mindre för dem som anser sig vara innanför. 

Media (tack Högberg): SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SmP, Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, SVT, SR, GP,

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Johansson, Kulturbloggen, Tokmoderaten som inte alltid är tokig.., Roger Jönsson, Staffan Lindström,Krassman, Martin Moberg

Mer hittar du på NetRoots, Intressant, SAP, Politometern, Öppna kriskommissionen,Bloggar.se, Nyligen

---