Hallå där inte mer kontroll – tack!

Mer kontroll och mindre ansvar för individen?

Politik uppstår ur insikten om att det finns saker som vi inte kan göra på egen hand. Samhället kan bara bli bättre om vi samarbetar. Ett samarbete som alla gånger inte är lätt utan innehåller många fällor. En sådan fälla är att inte se konsekvenserna av det ekonomiska sammanhanget.

Det svenska samhället är i ett skede som präglas av förändringar. Stundtals präglas nyheterna av att vi alla riskerar att om en liten stund uppleva hur det är att förlora allt. Kriser radas upp och samtidigt talas om mer kontroll. Kontroll utan ansvar för sina medborgare. Det bör mig bekymrad. Varför ska vi uppleva det som att det råder någon form av ”demokratiskt kaos”.

I det politiska samhället finns ett kontrakt med väljarna. På sätt och vis avstår vi från vår frihet genom att underordna oss de beslut som fattas. Därför blir fundersam över vilket kontrakt som Reinfeldt, Ask och Ohlsson vill att vi ska underordna oss?

Reinfeldt, Ask och Ohlsson föreslår en handlingsplanen. Den baserar sig enligt debattartikeln på;

”… ett brett kunskapsunderlag från Säkerhetspolisen, Brottsförebyggande rådet, Förvarshögskolan, Ungdomsstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting…”

Herregud, tänker jag. Vad menar de? Ska kontrollerna öka? Plötsligt saknar jag ett debattinlägg från vårt ungdomsparti. Men, varför andas inte debattartikeln något om hopp? Varför denna utpekning av grupper? Eller på ren svenska – hur i helskotta tänkte ni? Är debattartikeln bara ihopklippt och aningslös sammansatt? Varför öka på rädslan?

Visst är det sant att regeringens uppgift är att ge oss människor trygghet och säkerhet. Samtidigt är grunden för detta människors välfärd. I allra högsta grad handlar det om att förvalta den allmäning som välfärdstaten utgör och inte kortsiktigt och egennyttigt underminera den.

Den förda politiken innebär att vi blir behandlade som såbubblor mot en tegelvägg. En människa är inte en vara. Hon kan inte utan vidare lämnas till den fria marknaden. Att köpas och säljas hur som helst. Hon är en individ utrustad med sociala rättigheter och ett mänskligt värde. Det innebär också att hon ska ha rätt till ett välbefinnande. Inte minst ett socialtförsäkringssystem som skyddar vid sjukdom, barnafödande, arbetslöshet och pension.

Allt detta är nu under marknadsutsättning. Det är ett första steg mot att vi som människor börjar acceptera och se oss själva som ett varumärke och kan tänka att sälja oss själva. Läste idag en artikel i DN där de stod att 7 procent av danska ungdomar kan tänka sig att sälja sin röst. I Sverige är det hela 18-20 procent.

Vi måste frigöra oss från tanken på att vi är en vara. Vi måste börja bygga upp den sociala välfärden och ge människor tillbaka rätten att tro att samhället kan påverkas. Tillit är en grundsten. När tilliten saknas får vi ett samhälle som inte fungerar. Det blir inte bättre med en handlingsplan som baserar sig på organisationer som huvudsakligen har till uppgift att kontrollera. Istället behöver vi börja tänka annorlunda.

Det behövs inte längre ett mer centraliserat styre. Fler behöver bli delaktiga och känna att de kan påverka sitt liv och sina förutsättningar. Det måste gå att utkräva ansvar av de som styr och inte minst synliggöra det mångkulturella samhällets utmaningar. I olikheterna ligger nämligen vår gemensamma styrka. Den att vi har förmågan att höja oss och samarbeta. Det är inte ett fåtals ansvar det är vårt ansvar – tillsammans.

 

Jag rekommenderar varmt att ni läser alla dessa bloggar som enligt min mening skrivit såväl engagerande som inspirerande inslag.

Bloggat:Sebastian Stenholm, Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Högberg,Peter Johansson, Staffan Lindström, Lena Sommestad, Kent Persson om vikten av eftertanke, Thomas Böhlmark om samhällets ansvar

Media: länkar från Sebastian: DN 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, Ab 1, 2, SvD 1, 2, 3, 4, Expr 1, 2

Mer hittar du på NetRoots, Intressant, SAP, Politometern, Öppna kriskommissionen, Bloggar.se, Nyligen

 

 

 

 

 

---